NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Outbildade unga amerikaner utgör en tacksam rekryteringsbas för den amerikanska krigsindustrin med Barack Obama som administrativ mellanhand. Allt finansieras av skattebetalarna. Samtidigt ställer stormedia inga svåra frågor utan upprätthåller en chimär om kriget mot terrorismen. Hur länge ska detta få pågå?
Wikileaks läcka av avslöjande militära dokument den 25 juli 2010 kommer sannolikt att rädda många amerikanska liv, men Ben Rhodes som är biträdande nationell säkerhetsrådgivare i Vita huset fördömer offentliggörandet, enligt DN:s artikel: “Wikiläckan visar krigets skitighet”, 26 juli 2010. Han menar att avslöjandet riskerar livet på USA:s och dess allierades soldater.
Tvärtom kan man ifrågasätta Ben Rhodes omdöme när Vita husets säkerhetsrådgivare tydligen inte vill medge att det egentligen är USA:s krigsmaskineri som utsätter amerikanska soldater för faror i taktiska situationer av ringa värde inom ramen för Amerikas så kallade ”krig mot terrorismen”.
Outbildade unga amerikaner utgör en tacksam rekryteringsbas för den amerikanska krigsindustrin
Vid sidan av en positiv kunskapsutveckling internt i USA tack vare Wikileaks kan åtskilliga civila människoliv räddas i Afghanistan om unga amerikanska män tvekar inför beslutet att gå in i armén. Barack Obama har visserligen utlovat ett tillbakadragande av amerikanska trupper från Mellanöstern, men först år 2011 och först efter att USA sommaren 2010 skickat ytterligare 30,000 man till krigszonen för att stabilisera situationen, enligt ett memo från Vita huset daterat 1 december 2009.
Dessa unga män mellan 20 och 25 år är ofta outbildade och de låter sig tacksamt rekryteras eftersom de faller för en utlovad karriär som patriotiska hjältar.
Krigets enorma kostnader är någons annans enorma vinster
Stormedia rapporterar ofta om de enorma kostnaderna för USA i ”kriget mot terrorismen” i Mellanöstern, men inga artiklar tar upp det faktum att dessa enorma kostnader är någon annans lika enorma intäkter. De stora vinnarna i detta krig är primärt krigsmaterielindustrin följt av infrastrukturindustrin och allt mer tydligt även mineral- och oljeindustrin.
I Afghanistan bedöms det finnas enorma mineralogiska fyndigheter enligt färska rapporter och utöver dessa även nya oljefyndigheter. För att bekosta krigföringen och den korresponderande efterföljande återuppbyggnaden av infrastrukturen (som just bombats sönder) finns multinationella byggföretag och en välbärgad bankindustri som lånar ut astronomiska summor pengar.
Hela kalaset betalas sedan med de amerikanska medborgarnas skattepengar som förväntas vara helt patriotiska i denna korporativa pengafest och lättköpta är de inom ramen för bilden av den amerikanska drömmen.
Det återstår alltså att se om USA som vapenmakt kommer att dra tillbaka sina trupper från Afghanistan eller om en förmodad och ytterligare förlängd närvaro kommer att försvaras med resonemanget att trupperna måste skydda utvinningen av landets mineralrikedomar under förevändningen att det handlar om att stödja utvecklingen i landet till fördel för det afghanska folket. I själva verket handlar det snarare om att skydda amerikanska industrins jakt på billiga råvaror.
Fyndigheterna upptäcktes av amerikanska geologer, enligt SvD:s artikel:”Afghanska fyndigheter värda en biljon dollar”, 14 juni 2010.
Stormedia ställer inga svåra frågor och driver ingen autentisk debatt
Det är oerhört märkligt att konstatera att det överhuvudtaget inte existerar en daglig debatt understödd av undersökande journalistik som påvisar och påminner om dessa triviala marknadsekonomiska krafter i görningen. Locket ska tydligen vara på för det uppfattas som politiskt inkorrekt att påvisa krig som affärsidé.
Nestor Kirchner tidigare president i Argentina säger rakt in i kameran i Oliver Stones senaste film ”South of the border”:
”Bush sa till mig att det bästa sättet att revitalisera ekomomin är krig och att USA har växt sig starkare genom krigföring. Det var hans exakta ord.”
Med dessa ord avslöjas i två meningar den bakomliggande anledningen till USA:s krigsföring. Det handla om ”big money” i företagsvärldens ögon och inget annat. Därför måste allmänheten dagligen föras bakom ljuset genom att uppmärksamheten avleds mot påstådda anonyma terrorister i bergsmassiv i fattiga länder med populationer utan möjlighet att bekämpa övergrepp från världens starkaste militärmakt annat än med ”roadside bombs”.
Dessa ”roadside bombs” hålls sedan upp av respektingivande stormedia uppbackat av ett Pentagon som ytterligare orsak till att amerikanska soldater måste fortsätta bekämpa ”terrorismen” i länder som inte ens angränsar till USA. Alla nickar instämmande och upprepar i kör: ”vi måste ju bekämpa terrorismen” och detta trots att ”roadside bombs” av den lokala befolkningen betraktas som motståndsrörelsens självförsvar mot ett angripande USA.
Chimären om kriget mot terrorismen är kritisk för att upprätthålla en kontinuerlig intäktsström
Chimären att USA befriar världen från terrorister, vilket i själva verket är jakt på fårherdar med kalashnikov i otillgängliga bergsmassiv, måste till varje pris upprätthållas och det går mycket bra. Pentagon behöver inte ens längre påminna om bergsspöket Osama bin Laden som representerande ikon för världens mest eftersökte terrorist. Det rullar på ändå av bara farten efter 10 år av hypnotisk och sövande propaganda.
Barack Obama utgör samtidigt en praktisk administratör som medvetet eller inte säkerställer företagsvärldens intäktsströmmar. Hans viktigaste funktion är att vidmakthålla fasaden om kriget mot terrorismen genom att försvara saneringen av påstådda yngelkammare för terrorister i landet-långt-borta och genom att säkerställa demokratiseringen av Mellanöstern med hjälp av hamburgerätande Coca cola-grabbar från arbetarklassens USA.
Den amerikanska militärledningen ackrediterad av Vita huset är de faktiska parter som i verkligheten iscensätter dödandet av både amerikanska unga män i tjugoårsåldern iklädda uniform samt fattiga civila i Mellanöstern. Wikileaks påvisar detta uppenbara övergrepp riktat mot civila människor på två kontinenter.
Vad är det för ledare vi har i världen som låter detta intentionellt ske utan minsta motstånd? Vad är det för media som inte speglar vad som egentligen pågår?
Världen måste uppmärksammas på att statssubventionerade övergrepp och internationell statsterrorism blivit ”business as usual”. Wikileaks i samverkan med medborgarjournalistik är det viktigaste som hänt ur både ett journalistiskt perspektiv och ett demokratiskt-humanistiskt perspektiv sedan Gutenberg. Att läckorna riskerar att gripas för att de uppmärksammat övergreppen är det enda negativa med dessa avslöjanden.
Wikileaks och tangerande undersökande journalistik ger förutsättningar för att rädda liv genom att kasta ljuskäglan på världens mest framgångsrika affärsidé kallad krigföring.
Text: Torbjörn Sassersson
