DEBATT. Om bara några dagar är det val. Utgången av riksdagsvalet ser ut att gå i det borgerligas favör. För många avgjordes frågan om vem man skall rösta på av en blunder redan i valupptakten.
Text: Robert Hahn
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet gick ut gemensamt och förklarade tidigt att man ville återinföra fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Någon större blunder än att börja valrörelsen med att tala om att man tänker återinföra dessa två skatter har jag svårt att se. När det nu är dags att gå till val är det fortfarande oklart vad skatterna innebär.
Partierna försäkrar att bara de rika skall få betala, men vi minns hur det var förra gången.
Fastighetsskatten kunde bli nästan hur hög som helst för den som bodde i attraktiva områden. En hög taxering innebar att även förmögenhetsskatten steg. Dubbel skatt, således, på något man köpt och betalat för länge sedan. Särskilt retfullt var det att se personer med ännu större tillgångar som helt kunde slippa eländet genom att bosätta sig i en dyr bostadsrätt.
För övrigt fanns det många sätt att slippa förmögenhetsskatten. Flytta pengarna utomlands var ett. Att bli riktigt stötande rik ett annat. I rädsla för att de rikaste kapitalisterna skulle fly landet infördes ju ett undantag för just dem.
”De allra rikaste” kom snart att innefatta varenda familj som bodde i en villa i närheten av en storstad, särskilt nära Stockholm. Och det var många av dem som inte alls upplevde sig som särskilt välbeställda. De flesta personer som däremot hade verkliga förmögenheter slapp under skatten genom att ha planerat bort den.
Det fanns massor av kryphål. Även socialdemokraterna erkände på slutet att förmögenhetsskatten i princip var frivillig. Det var en slags skatt man borde betala i solidaritetens namn, antyddes det.
Förmögenhetsskatten var ett moras och ingen annan pålaga kan ha skapat så mycket aktivitet för att slippa undan. Skatteplanerare kunde göra sig grova pengar på att hjälpa rika kunder. Nu kanske detta elände är på väg tillbaka.
Det finns ingen anledning att ha något större förtroende till myndigheternas möjlighet att särskilja på vem som är riktigt rik och inte. Räknas du dit? Det kan gå hur som helst, och i den osäkerheten tänker många helt enkelt bort det rödgröna blocket i riksdagsvalet.
Särskilt förmögenhetsskatten har säkerligen förstört mer för landet än den genererat skatteintäkter. Den är heller inte skapad för att dra in pengar utan för att uppfylla ett rättvisepatos.
Det röd-gröna blocket har dock mer sunda tankar än de borgerliga när det gäller vår sociala omvårdnad. Att sälja ut kommunala verksamheter är många gånger synnerligen tveksamt. I sin iver att privatisera har de borgerliga slumpat bort verksamheter till rena vrakpriserna.
Särskilt tveksamt är det att privatisera åldringsvården. Varför det? Jo, för att bevara sundheten i en verksamhet måste man har en part och en motpart med motriktade intressen. Men mycket gamla människor är för svaga för att göra sin röst hörd.
Det är lätt för den som äger och driver verksamheten att knapra in på än det ena, än det andra, för att öka sin privata inkomst. Genom att driva detta spel kan de i slutändan bli förmögna. Många kommer att falla för den frestelsen.
Går-det-så-går-det! Ansvaret att följa upp att åldringarna får den omsorg samhället betalar för faller allt mer på deras anhöriga. Så skall det inte vara. Då är det bättre med ägarförhållanden där privata vinster inte är ledstjärna.
JAG TYCKER att vi bör komma bort från politikerföraktet och vara stolta över att vi har fria val. I länder som saknar fria val vill människorna gärna ha det. När politiska åsikter blottas är det viktigt att visa ömsesidig respekt, även om tyckandet skiljer sig åt. Det är trots allt spännvidden i tyckandet som gör att medborgarna kan välja det parti som de sympatiserar mest med. Utan skillnader i åsikter vore valet mer grått och i extremfallet meningslöst.
DET HAR KOMMIT många kommentarer till mig blogg, särskilt under den senaste veckan. Jag för i princip in alla kommentarer. Enda undantagen har varit något inlägg som innehöll fräcka invektiv och några som talat om irrelevanta saker. Invektiv kan man nog publicera på nätet, men inte på min blogg.
Till sist hade en läsare skickat en kopia av föreningen Vetenskap och Folkbildnings (VoF) målbeskrivning. Det är ingen åsikt, det är reklam. Läs på vof.se ni som önskar av del av målbeskrivningen. Jag intresserar mig mer för vad VoF gör än för vad de säger att de vill göra.
Den senaste veckan har diskussionen handlat mycket om föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF). De har startat en diskussionssida om min blogg där de resonerar om hur väl vetenskapligt meriterad jag egentligen är. Ja, av dem som bedriver forskning inom anestesi- och intensivvård i Sverige så är jag mest publicerad av alla. Jag är dessutom den ende som är i praktiken är heltidsfinansierad av anslag som är utsatta för konkurrens.
Förhoppningen om att jag skulle vara en klent meriterad vetenskapsman får man nog släppa. Nästa fundering har gällt något forskningsanslag som jag inte fick för 4-5 år sedan.
VoF är egentligen en kamporganisation för uppfattningar som man har en stark tro på. Att ”ändamålet helgar medlen”, som inkvisitionen sade, illustreras av det här citatet från VoFs ”Forum”.
Det är skrivet av en signatur som även skickat in synpunkter på min blogg. Texten kommer från en längre utläggning om hur en VoFFare skall ”besegra” en alternativmedicinare i en diskussion.
”Det är viktigt att man ser till att debatten hamnar bland de mest otroliga behandlingarna, dels för att de inte kräver långrandiga förklaringar för att avfärda och dels för att de får lyssnaren att känna sig smart. Om skeptikern från början fastnar i ett långt utlägg om dubbelblindade studier, placeboeffekt, statistik och detaljer om vad som är verksamt i en behandling så kommer lyssnaren att känna sig dum. Inte bra. Drar man däremot snabbt upp något uppenbart löjligt, som kristallterapi, kan lyssnaren omedelbart känna sig som en av de smarta, en sund skeptiker som inte går på vad som helst. En sådan här debatt är ett guldläge av en annan anledning också: Människor älskar att höra hur idiotiska politiker är jämfört med vanliga ”förnuftiga” människor. De blir också upprörda när politiker slösar deras skattepengar på strunt. Något som är utmärkt att jämföra med här är vattenvirvlaren som politiker fick installerad i riksdagshuset. Det är nog mitt favoritexempel mot vidskepelse och tål att användas i nästan alla lägen. Det har allt:
* Alla känner igen det och ingen förklaring behövs.
* Tydligt exempel på vidskepelse/flum som alla förstår och avfärdar.
* Det är något man skrattar åt, stämningshöjare.
* Det är högt uppsatta politiker som har gjort bort sig. Får ”den lilla människan” att känna sig förnuftigare än ”eliten”
* Skattepengar har slösats bort. Tydligt incitament för varje person som betalar skatt att motverka att sådant här flum fortsätter.
Dra alltid upp vattenvirvlaren! Egentligen borde man bygga upp någon slags ”bank” av sådana här bra exempel som är användbara i debatter.”
Jag noterar särskilt att VoFFaren inte vill diskutera vetenskapliga studier alls. De tycks inte vara så viktiga. Vad som är viktigt är istället att vinna diskussionen genom olika smarta knep och främst genom att vädja till åhörarens sunda förnuft.
Förnuft kan vara bra att ha, men leder oss ibland fel, särskilt om det används inom områden vi inte förstår eller saknar adekvat utbildning inom.
Hur som helst – den skriver så här är en cyniker som intet har att göra inom svensk vetenskap. Det är därför jag också menar att VoF är ett problem för svensk vetenskap, vilket du för övrigt kan läsa mer om på denna länk [Newsmill].
Text: Robert Hahn
