NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Våldtäkt är ett av de hemskaste brott som kan drabba en människa. Det finns många offer på det patriarkala altaret men det ena offret kan inte ursäktas med det andra. Billy Butt, som nu kommit ut med boken ”Ett särpräglat utseende”, är oskyldig till våldtäkt. Det är avskyvärt att bete sig svinaktigt men det är inte olagligt. Det är hög tid att röja upp i denna rättsskandal.
Text: Ann-Britt Grünewald (debattör och fd fängelsedirektör) och Gudrun Schyman (frilansfeminist) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-10-18 | NewsVoice fick tillstånd av skribenterna att återpublicera artikeln.
Billy Butt är oskyldig till våldtäkt. Domen från 1993 på fyra års fängelse är felaktig och, med tanke på hur den byggdes upp, ett justitiemord. Det skriver Jan Guillou i en krönika i Aftonbladet den 10 oktober. Anledningen till att frågan aktualiseras, igen, är att Billy Butt just kommit ut med en bok (Ett särpräglat utseende”, Sportförlaget) som är en redogörelse för en nästan tjugoårig kamp för upprättelse och resning i målet.
Våldtäkt är ett av de hemskaste brott som kan drabba en människa. Det är en kränkning av vårt allra ömtåligaste inre. Kunskapen om våldtäktsoffers reaktioner är dessvärre fortfarande bristfällig inom vårt rättsväsendes alla instanser. Många våldtäktsoffer upplever rättsprocessen som lika kränkande som själva övergreppet, det är omvittnat. Sexualbrott är den brottstyp som sannolikt har den lägsta anmälningsfrekvensen liksom en alltför låg uppklarningsprocent. Det är ett stort samhällsproblem.
Förutom rättsväsendets tillkortakommanden handlar det också om samhällets moralistiska för att inte säga dubbelmoralistiska inställning i sexualfrågor. Människors rätt till sin sexuella integritet är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheter vi har och där är vi i Sverige ett föregångsland. Ändå kvarstår mycket att göra för att bryta kvarlevor från det patriarkala samhällets kontroll av kvinnors sexualitet. Att det är så går att avläsa i rättsväsendets hantering av sexualbrotten.
För oss feminister är det självklart att kräva obligatorisk utbildning i genuskunskap för all personal inom rättsväsendet, en mer stringent sexualbrottslagstiftning och ökade insatser för att våldtäktsoffer ska bli bemötta med den respekt och den empati som kan lägga grunden till att fler faktiskt anmäler.
De stora samhälleliga brister som fortfarande finns på det här området får ändå inte medföra att vi ger avkall på våra grundläggande principer – den att enskilda människor ska garanteras rättssäkerhet.
Vi menar att det som skedde i målet mot Billy Butt för snart tjugo år sedan måste beskrivas som en rättsskandal där mediedrev, rasism och inte minst en kränkande kvinnosyn ledde till en fällande dom.
En dom som baserades på rasism, bristande kunskaper om nöjeslivets livsstil och inte minst en fördomsfull kvinnosyn där kvinnor i alla lägen betraktas som offer.
Det faktum att kvinnor i våldsbrottmål väsentligt oftare är offer än förövare har mörklagt det faktum att det faktiskt finns kvinnor som är beredda att ställa upp på sex mot betalning i form av en karriär i nöjeslivet. Att unga kvinnor går in i relationer med män som är betydligt äldre än de själva är inte heller någon ovanlig sak.
Vi har ingen initierad kunskap om vad som faktiskt hände på de hotellrum där Billy Butt vistades med olika unga kvinnor. Men vi menar att det i domen inte finns bevis för att han begått grova våldtäkter. Han har uppträtt med den manliga makt som en uttalad patriarkal samhällsordning ger utrymme för. Han har utnyttjat unga kvinnors beroendeställning. De har lurats att tro på snabba och glamorösa karriärer i utbyte mot sex. Han har uppfört sig svinaktigt och manipulativt och han är inte ensam om att som man göra det. Det är avskyvärt men det är inte olagligt.
Jan Guillou påpekar i sin artikel att hade Billy Butt varit lärare eller präst hade hans handlingar varit olagliga. Där finns insikter om att en beroendeställning kan exploateras, t.ex. sexuellt, och där finns lagrum att använda. Men inte för nöjesbranschen och inte för andra branscher heller. Det är därför det är så viktigt att vi har en klar och tydlig lagstiftning, som utgår från att samlag som inte sker på frivillig grund, dvs. där det föreligger samtycke, är övergrepp. Vi tror män om att kunna begripa ordet Nej.
Vi tror också att ingen kvinna tjänar på att det avkunnas felaktiga domar. Rättsosäkerhet inom det sexualpolitiska området bidrar till att stärka de patriarkala maktförhållanden som så många av oss vill förändra. Felaktiga domar försvagar respekten för lagarna och konsekvensen blir att färre kvinnor tycker det är idé att anmäla. Inför möjligheten att bli betraktad som en hämndlysten intrigmakerska kan det kännas enklare att undvika en uppslitande rättsprocess.
I den rättsliga processen i brottmål ska beviskraven på åklagarsidan vara hårda. Bara om det är ställt bortom rimligt tvivel att en utpekad gärningsman är skyldig ska denne dömas. Den som har dömts för brott och som i efterhand kan visa att det finns fler omständigheter som borde vägas in, måste få rimliga möjligheter att få lägga fram dem i en resningsprocess.
En felaktigt dömd är rätteligen ett brottsoffer. Det finns alltså många offer på det patriarkala altaret men det ena offret kan inte ursäktas med det andra. Därför tycker vi att det är hög tid att röja upp i den rättsskandal som den här historien faktiskt handlar om.
Text: Ann-Britt Grünewald och Gudrun Schyman
