NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. ”Trots att rökningens skadeverkningar konstaterades redan på 1950-talet lyckades cigarettindustrin i decennier förhala åtgärder – genom skrämsel, smutskastning och överexponering av svaga länkar”, skriver Nina Wormbs i sin under-strecket-artikel på SvD.
Detta är ett utdrag ur en debattartikel på SvD skriven 2010-11-02 av Nina Wormbs som är docent i teknik- och vetenskapshistoria på KTH. Foto av Viktoria Danielsson.
Torbjörn Sassersson kommenterar: Det är på tiden att allt fler akademiker som är verksamma inom forskningen och som arbetar på universiteten kommer ut ur garderoben och berättar om hur de anser att vetenskapen prejas av vägen av industrilobbyister förklädda som skeptiker och pseudoakademiker.
Nina Wormbs tar här bladet från munnen och lägger ut en karta som tydligt visar hur industrin genom att ingjuta maximalt tvivel, smutskasta meningsmotståndare och tillämpa avledande manövrar lyckas förhala viktiga beslut, som annars skulle skydda allmänheten från faror. Var och en kan ana att industrin tänker att för varje år som marknaden säkras upp räddas enorma intäkter. Det handlar helt enkelt om att vinna tid så länge som möjligt innan hederlighet vinner över girighet.
Tack vara Nina Wormbs oräddhet och knivskarpa redovisning av hur det går till kan förhoppningsvis fler duktiga akademiker välja att även de ge exempel på hur industrin lägger ut rökridåer för att skydda pengainflödet.
Nina Wormbs berättar om hur de amerikanska vetenskapshistorikerna Naomi Oreskes och Erik M Conway ger en rad exempel på hur en liten grupp med starkt institutionellt stöd och stort förtroende lyckats så tvivel om riktigheten i en rad etablerade förhållanden.
Nina Wormbs fortsätter:
I boken Merchants of doubt – How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming (Bloomsbury Press, 368 s) av de amerikanska vetenskapshistorikerna Naomi Oreskes och Erik M Conway diskuteras precis denna fråga. Vad var det som möjliggjorde ifrågasättandet av sedan länge väl etablerade samband mellan exempelvis rökning och lungcancer? Oreskes och Conway visar övertygande hur ett mindre antal forskare, inte sällan fysiker som gjorde sig stora namn under Manhattanprojektet, letade reda på svagheterna i vissa samband och exploaterade just dessa.
Genom att peka på att ett visst samband inte var helt klarlagt kunde man skapa tveksamhet kring den övergripande sanningen att rökning är skadligt för hälsan, och tobaksindustrin kunde fortsätta att sälja cigaretter och vinna de mål där rökare stämt industrin för sin ohälsa.
Det gäller underlaget för The Strategic Defense Initiative, eller Stjärnornas krig som det ofta kallades, sambandet mellan luftföroreningar och försurning, kopplingen mellan freoner och ozonhålet, existensen och orsaken till global uppvärmning samt förekomsten av passiv rökning. Strategierna har i regel varit desamma även om en viss variation har förekommit. Ett antal forskare, ofta med sin expertis inom helt andra områden, har lyckats skapa uppmärksamhet kring sina egna tolkningar av förhållandena och därigenom ifrågasatt etablerad kunskap. Detta har i sin tur lett till att politisk handling skjutits upp med motiveringen att mer kunskap behövs.
En fråga som smyger sig på är varför det övriga forskarsamhället inte ställt sig upp och försvarat sina resultat emot dessa angrepp. Svaret är bland annat att forskare är forskare och inte politiker eller debattörer. Deras håg står inte till det polemiska och svart-vita utan de föredrar att väga för och emot, att avslöja osäkerheter och ibland låta sig övertygas om att de har fel. De har valt sin bana efter intresse, och för de flesta av dem är det debattklimat som råder i media fullständigt främmande.
De tekniker som används, såsom smutskastning och skrämsel, fungerar verkligen på forskarna som inte förmår slå tillbaka med samma medel. Karaktäristiken är förstås tillspetsad, men där finns flera korn av sanning. Samtidigt var det många som just sa emot, i flera fall som Oreskes och Conway beskriver. Men det räckte inte i det övriga bruset.
