NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Upphovsrätten har två sidor, en ekonomisk och en moralisk. Den moraliska aspekten går bland annat ut på att ett verk inte får ändras eller refereras till (göras tillgängligt för allmänheten) på sätt som är kränkande för upphovsmannen. Därför blev vi förvånade när Jan Rosén, professor i civilrätt, gjorde precis det. Det skriver en rad forskare från det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormer.
Text: Håkan Hydén (professor i rättssociologi), Marcin de Kaminski (rättssociolog), Stefan Larsson (rättssociolog), Kari Rönkkö (docent i programvaruteknik), Måns Svensson (dr i rättssociologi) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-11-01 och NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln
Upphovsrätten har två sidor, en ekonomisk och en moralisk. Så heter det i juristutbildning och så är det enligt Upphovsrättslagen (1960:729). I praktiken är det dock enbart den första som tillmäts ett intresse i vår tid. Den moraliska aspekten, reglerad i 3 § Upphovsrättslagen, går bland annat ut på att ett verk inte får ändras eller refereras till (göras tillgängligt för allmänheten) på sätt som är kränkande för upphovsmannen.
Det var därför med viss förvåning det gick att ta del av en websänd föreläsning där professorn i civilrätt, Jan Rosén, med upphovsrätt som specialitet, hänvisade till den forskning som bedrivs inom ramen för det forskningsprojekt om Cybernormer vi bedriver med stöd från KK-stiftelsen.
Rosén hävdar i slutet av sin föreläsning att:
“…en vulgärbild tror jag är att den breda allmänheten är på alla sätt för det fullständigt fria nätet, där man får göra vad som helst och så vidare, och där man exempelvis får nyttja all musik och film och vad man nu kan hitta där och så. Lunds universitet och rättssociologerna där gjorde en ganska så… flera väldigt påkostade undersökningar, inte minst bland hardcoregrupperna 17-24-åringar där man ställde frågorna till dem: ”tycker du att det är rätt och rimligt att man respekterar till exempel upphovsrätten på nätet?”, ”är du beredd att betala för det?” ”är du beredd alltså att respektera det här?” och man fick ett förkrossande svar, alltså till och med från hardcoregruppen, från jag tror 85 eller 90 procent som svarade odelat ja på den frågan. Det är inte många rättsfrågor i vårt samhälle kan jag lova där man får entydiga besked, normalt sett brukar det vara mycket mer spretigare än så, men den gruppen gav ett entydigt intryck. Och man har gjort jättemånga sådana undersökningar under 2000-talet där man fått liknande besked…”.
Vi har på Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet genomfört två survey-undersökningar på vardera en population av drygt 1000 personer mellan 15-25 år, där den första undersökningen genomfördes två månader före IPREDs ikraftträdande och den andra sju månader efter.
Vid det första mättillfället var det upp till 75 procent som inte betraktar det faktum att fildelning av upphovsrättsskyddat material är olagligt som skäl att låta bli. Nästan lika många menar att en hårdare lagstiftning inte kommer att hindra dem från att fildela. De är dessutom i viss utsträckning beredda att använda sig av anonymiseringstjänster. Det korrekta innehållet i våra undersökningar är att andelen som laddade ner minst en gång i veckan vid det första tillfället var en tredjedel och vid det andra mättillfället en femtedel. I september 2009 anger fortfarande drygt 60 procent av Sveriges befolkning mellan 15-25 år att de ibland fildelar, dvs efter det att IPRED trätt ikraft 1 april 2009 och efter det att domen mot the Pirate Bay fallit. Och det är något annat än det som Jan Rosén förmedlar i sin föreläsning.
Det viktigaste resultatet av denna undersökning är dock att synen på fildelning som rätt eller fel inte hade förändrats i en utsträckning som kan förklara den minskade andelen som de facto fildelar. De sociala normerna var till stor del desamma.
Detta vinner också stöd av den undersökning som nyligen redovisades av nationalekonomerna Adrian Adermon och Chen-Yuan Liang i forskningsrapporten “Piracy, Music and Movie: A natural experiment”, där författarna bl a kunnat konstatera att den illegala fildelningen i Sverige de första sex månaderna efter IPRED-reformen minskade med 18 procent och att försäljningen av fysiskt inspelad musik under samma tid ökade med 27 procent och digitalt inspelad med 48 procent, men att effekten inte blev bestående.
Efter sex månader var den illegala fildelningen i stort sett uppe på samma nivå som tidigare. De sociala normerna trängde ut det rättsliga. Det avslöjar en stor klyfta mellan upphovsrättens och unga människors syn på vad som är rätt och fel, tvärtemot det budskap som Jan Rosén förmedlar i sin webföreläsning. Fildelarna anser inte att upphovsrätten ska lägga sig i vad de gör med internet i sina vardagsrum.
Straffrätten anses ha en allmänpreventiv, avskräckande effekt i det att den bestraffar de som begår brott. Denna tanke bygger emellertid på att de sociala normerna hos majoriteten av befolkningen är i överensstämmelse med de rättsliga normerna. De som begår brott anses som avvikare som genom straff och omgivningens fördömande ska förmås att omfatta de sociala normerna. Man kan uttrycka det som att straffrättens funktion är att upprätthålla de sociala normerna i samhället.
Inom upphovsrättens område har vi dock hamnat i en situation där de sociala normerna hos majoriteten, “hardcore-gruppen” men även deras närstående, står i motsättning till de rättsliga normerna. Rättsliga normer som, när de en gång infördes och lång tid därefter, hade stöd i de sociala normerna, har genom den tekniska utvecklingen kommit i motsatsförhållande till de sociala normerna. Regleringens förutsättningar har radikalt förändrats. Strävan efter att genom lagstiftning och straff försöka återupprätta den “gamla ordningen” har drag av sig som liknar totalitära staters användning av rättsapparaten, vilket aldrig visat sig framgångsrikt i det långa loppet.
Det som Jan Rosén refererar till har möjligen att göra med att vi också kunde konstatera att ungdomar till relativt stor grad är beredda att betala för nedladdat material, givet att det finns lämpliga system för detta (43 procent mellan 0-100 kr och 25 procent mellan 100-200 kr per månad). Men detta är inte detsamma som att de är beredda att acceptera upphovsrättslagstiftningen.
Vår forskning visar ett resultat som ur lagstiftarens perspektiv är nedslående. Trots de intensiva insatserna från statsmakterna under den sex månader långa mätperioden är det sociala stödet för upphovsrätten i förhållande till fildelning fortfarande lågt. Ungdomarna i undersökningen känner inget socialt tryck att låta bli att fildela, vare sig från vuxenvärlden eller från jämnåriga.
Jan Rosén kan därför på goda grunder sägas ha kränkt upphovsrättens moraliska dimension avseende de vetenskapliga artiklar vi har producerat i ämnet och som finns redovisade på Cybernormer.se, liksom i en tidigare artikel här på Newsmill. Om det skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (53 § Upphovsrättslagen) låter jag vara osagt. Förmodligen är han i god tro i så motto att vi människor har en tendens att inte bara ta till oss det vi vill veta utan också till stor del vrida innehållet i den information vi mottar i olika sammanhang på ett sätt som gör att det passar oss själva och våra egna intressen. Det är väl närmast vad som skett i detta fall. Inte desto mindre rör det sig om en förvanskning av vad vi fört fram i vår forskning.
Det är särskilt viktigt med källkontroll i vetenskapligt sammanhang och det är bristen i detta hänseende som ligger Rosén till last och som skulle kvalificera Roséns uttalande som grovt oaktsamt. Vi avser dock inte att vidta några rättsliga åtgärder i saken.
Text: Håkan Hydén, Marcin de Kaminski, Stefan Larsson, Kari Rönkkö , Måns Svensson
