Människan kan ha vetenskapliga, förnuftsmässiga och andliga utgångspunkter för sina resonemang. Bäst är att kunna växla mellan alla tre synsätten beroende vilken fråga man ställs inför. De flesta försöker dock använda ett av dem på alla sorters frågeställningar utan att förstå riskerna som följer av sådan enögdhet.
Text: Robert Hahn
Vanligast är människor inte alls klarar av att hantera andliga synsätt, vilket sammanhör med vår tidsepok.
Det näst vanliga är att man tror att vetenskapliga frågor kan lösas med förnuft, eller att man inte förstår i vilken grad förnuft använts för att tolka vetenskapliga fynd. Bloggen ger några roande exempel på hur tokigt det kan bli när man använt förnuft för att tolka verkligheten.
I de diskussioner vi haft i höst har jag menat att om man skall vara vetenskaplig så skall man vara det också. Det innebär att man försöker motverka amatörism och tyckande genom att faktiskt ärligt (och helst något ödmjukt) söka den vetenskapliga sanningen. I det sökandet ingår att vara nyfiken och kunna lyssna.
Skall man vara skeptiker (vilket inte alls är fel) skall man vara det också. Det betyder att man även är skeptiskt till sina egna källor och undersöker om de håller måttet. Man skall inte vara skeptiskt till ditt eller datt bara för att ledarna i en skeptikerförening säger si eller så. Skepticism bygger på förnuft och används ofta för att tolka vetenskapliga fynd och göra dem logiska. Man skall försöka göra sig själv medveten om graden av förnuftstänkande som blandats in i varje presentationen av vetenskapliga fynd. Ju mer förnuft, desto mer spekulativt.
Jag högaktar skeptiker som tänker självständigt, har en sökande attityd, och har ett visst mått av ödmjukhet (det måste man ha, för sanningen hittar man sällan med en gång). Jag högaktar också dem som har förmågan att se saker och ting från mer än ett håll.
Andlighet bygger på känsla. Den har andra förutsättningar och följer helt andra regler än vetenskap och skepticism. Bra andliga tankar tilltalar vår intuition. Den som lär ut något som känns rätt för oss människor kan få andra att lyssna. Ni som vill se testa själva kan läsa min fru Marie-Louises andliga julseans som jag just lagt ut på vår hemsida. Det här fick hon in i huvudet samtidigt som hon lagade julmat och radion var på. Nedkrafsade ord på en lapp – absolut ingen planering eller egen eftertanke, men väldigt fint tycker jag. Till skillnad från vetenskap kan ingen här säga vad som är rätt och fel i objektiv bemärkelse.
Samma person kan använda både vetenskapliga, förnuftiga och andliga resonemang så länge man är medveten om sin utgångspunkt i varje given situation. Det ena utesluter inte det andra, och alla tre säger på sitt eget sätt mycket om vilka vi själva och omvärlden egentligen är.
Många har tyvärr svårt för att använda mer än en utgångspunkt. Det är en personlig begränsning. Vanligast är man är helt oförmögen att hantera andliga resonemang. Det problemet hör samman med vår tidsepok. Men det finns också förnuftstroende som inte kan se vilket överlägset verktyg vi har i vetenskapen.
Många skeptiker som skrivit till min blogg har exempelvis framfört att man kan förstå vad som är rätt med hjälp av sitt förnuft. Man behöver inte ens vara vetenskaplig, och de som använder förnuftet kan till och med övertrumfa vetenskapsmännen. Ett aktuellt exempel är Michael Eriksson i sin blogg.
Ett av många gamla exempel är Anders Hovmöllers första kommentar efter den här bloggen.
Vetenskapen övertrumfar dock förnuftet förutsatt att man är kompetent att hantera vetenskapen. Alla är inte det, och då måste man lyssna på dem som vet istället för dem som tror och tycker. Många frågor som vi diskuterat denna höst, bland annat värderingen av alternativmedicin, är synnerligen komplicerade frågor om hur man skall läsa och tolka vetenskapliga studier. Där räcker inte alls tyckande och amatörism. För er som vill läsa mer om detta kan titta på de här länkande bloggarna 1 2 3 .
Förnuftet har en lägre dignitet än vetenskap därför att den kan leda oss helt fel. Förnuftet kräver nämligen korrekta referensramar. Utvecklingen och tidens tand utvisar tyvärr ibland att referensramarna vi en gång haft varit är helt felaktiga.
Hur tokigt det kan bli när man grundar sina slutsatser på förnuftet har även lurat lärda män. Nedan följer några exempel som även Sanna Ehdin lagt ut på sin blogg tidigare i höst. De är roliga men även skrämmande. Var det så här fel ”specialisterna” som använde sitt sunda förnuft för bara 2-4 generationer sedan hade? De som litar till sitt sunda förnuft när det gäller att värdera vetenskapliga frågor borde få sig en ordentlig funderare. Här är exemplen:
Flygmaskiner som är tyngre än luft är omöjligt.
– Lord Kelvin, skotskt fysiker, president för Royal Society 1895
Jag tror att det finns en marknad i världen för kanske fem datorer.
– Thomas Watson, IBMs chef, 1943
Rymdresor är rent nonsens.
– Richard van der Rief Wooley, astronom, 1956
När Parisutställningen nu stängs kommer elljuset att försvinna med den och aldrig mer omtalas.
– Erasmus Wilson, professor, Oxford University, 1878
Radion har ingen framtid.
– Lord Kelvin, skotskt fysiker, president för Royal Society 1897
Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1,5 ton.
– Popular Mechanics 1949
Det är rent struntprat att atomen någonsin kommer att leverera energi.
– Lord Ernest Rutherford, atomfysiker 1933
Telefonen är en förbluffande uppfinning, men vem kommer någonsin att använda den?
– Rutherford B Hayes, USAs president 1875
Luftens kemiska renhet har ingen betydelse för människans hälsa.
– L. E. Hill engelsk läkare 1912
Det är högst osannolikt att något transportmedel för passagerare kan röra sig fortare än 15 km/tim.
Thomas Threshold, tågingenjör 1835
Allt som kan uppfinnas har redan uppfunnits.
– Charles H Duell, chef, USAs patentverk 1899
Med de raderna hälsar jag alla läsare God jul!
Din granskning av forskningsresultat som rör homeopati ger ett mycket vederhäftigt och
intellektuellt hederligt intryck på mig som lekman. I din text omnämns en forskare vars
homeopatistudier förefaller mer än lovligt tendensiösa. Konfirmeringsbias är ett begrepp
inom betendevetenskapen som säger oss att vi omedvetet är selektivt uppmärksamma
på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar.Också Vetenskapliga forskare
tenderar att vara selektivt uppmärksamma på forskningsresultat som bekräftar egna teorier
och omedvetet ignorera sådant som strider mot dem. Utöver detta mänskliga betende
finns det skäl att antaga det inom naturvetenskapen, lika väl som i samhället i övrigt,
existerar en s a s lokal tankevärld som är socialt betingad och som, också den omedvetet
rangordnar t ex de vetenskapliga forskningsprojekten. I någon mening är det kanske möjligt
att jämföra homeopatin med popkonsten innan Oldenburg och co. lyckades baxa in en del
av populärkulturen i konstsalongerna.
Den religionsfilosofiske polemikern Ingmar Hedenius antecknade en gång följande i sin bok Tro och vetande:Så snart tron påstår något som strider mot vetenskapen- förnuftet- så är tron förnuftsvidrig.Hedenius beskriverr på det här sättet en naturvetenskap som är lika dogmatisk som den kyrkliga tankevärld han anklagar just för dess dogmatism.Naturvetande i Hedenius tolkning har blivit till en icke sanningssökande,en icke skapande verk -samhet- en föreställningsvärld som förlorat sin vägande beståndsdel av liv ,växande och skapande.Den gode filosofen skildrar i sak en konventionernas sfär där det en gång för alla slagits fast vilka föreställningar om världens beskaffenhet som skall gälla- i det närvarande och i framtiden.Och hur definierar vi begreppet förnuft? Rationalister och empirister har utkämpat många och hårda filosofiska strider genom seklerna och vi har sett många skiftningar i förnuftsbegreppet genom åren. I det vi i vardagstal menar med förnuft har vi kanske över- betonaten den rationella beståndsdelen till nackdel för det inlärda elementet i vårt tänkande.Och vem lär egentligen ut konsten att skilja ”det förnuftiga” från det till synes förnuftiga.? Vilken förnuftig människa tror egentligen att en subatomär partikel kan befinna sig på två platser samtidigt vilket den oförnuftiga partikeln ändå tycks anse att den är i sin fulla rätt vara. Så vad är det moderna förnuftsbegreppet mera än ett regelverk som ständigt måste revideras.
Albert Einsteins relativitetsteorier (ja det finns 2 stycken den allmänna och den speciella) stämmer inte heller med sunt förnuft…
Därför ville många inte godta resultaten 1919 trots att Arthur Eddingtons astronomiska observationer visade att Einstein hade rätt. Ett faktum som gjorde Einstein världsberömd över en natt.
En annan indikation på att Einsteins teorier var bättre än Newtons var att Merkurius omloppsbana inte stämde när man använde Newtons teorier. Einsteins fysik stämde med såväl Merkurius som övriga planeter, Newtons dito klarade alla planeter utom Merkurius.
I slutet av 20-talet tvingades dock de flesta erkänna att Einstein hade rätt, undantaget Nazisterna mfl extremister…
Hej Robert!
Som lite rolig kuriosa kunde jag inte låta bli visa ett Einstein citat, som på ett sätt stödjer dina tankar i denna artikel ”Furnuftet tron och sanningen”.
”Sunt förnuft är inget annat än en samling fördomar inlärda innan man fyllt arton.” – Albert Einstein
Hittat på sidan:
http://www.roligsida.se/citat/vetenskap/citat-albert-einstein/#more-397
Följande artikel illustrerar hur viktigt det är att det är kompetenta forskare som yttrar sig och inte hobby-låtsas-forskare som VoF inom områden de inte har kompetens. http://www.newyorker.com/reporting/2010/12/13/101213fa_fact_lehrer?currentPage=1
Den diskuterar bias och att forskare ofta får det resultat som är konsensus eller det resultat man egentligen vill uppnå. dock är det många resultat som åratal senare visar sig inte kunna upprepas. Detta gäller både om man vill uppnå positiva resultat för att stödja sin sak eller negativa resultat för något man ”inte tror på”
Jag vet inte riktigt vad du svarar på men min poäng är att citaten är mer eller mindre falska. Kelvin sade inte det där om flygplan osv.
Så tokigt kan det bli när man går på känsla och önsketänkande istället för fakta.
Intressant att du vet precis vad folk sagt och inte sagt för generationer sedan. De här citaten hittade jag på nätet förstås. De är inte särskilt unika. Historien kryllar av grodor som folk sagt när de försökt lösa vetenskapliga frågor med förnuftet. Den kritiken står inte och faller med dessa citat.
Citaten om Kelvin finns att återfinna på följande sida: http://zapatopi.net/kelvin/quotes/
om flygmaskiner på denna: http://www.brainyquote.com/quotes/authors/l/lord_kelvin.html
”Note: this quote is widely circulated, especially among self-help gurus, motivational speakers, and the like, but a newspaper archive search and Google book search shows no hits published during Kelvin’s lifetime.” — Att tillskriva folk påhittade citat är förvisso inte den grövsta ovetenskap som dr Hahn ägnar sig åt. Även om han gör det i god tro.
Det är klart att en ärke-VoFare som Peter blir sur på min blogg när jag publicerat så mycket kritik av VoF som jag gjort under det senaste halvåret. Här tror han sig ha hittat sanningen genom att klämma dit ett citat utan referens, och han tror dessutom att allt Kelvin har sagt går att googla fram.
Men jag håller med – det är lätt att lita på myter, och att tro saker just därför att man själv saknar faktaunderlag. Ett exempel som är nästan lika lustigt som de citat jag tog in på bloggen kan jag dra här. Fansen som tittar på ishockey när Sverige spelar landskamp brukar bära en vikingahatt med horn. I många sammanhang har jag hört att detta bara är ett påhitt och att vikingarna aldrig bar sådana. Jag har till och med läst att det ”inte finns några belägg” för att de existerat. Saken avfärdades också i en svensk bok om myter. När jag själv för 3 år sedan gick in på British Museum i London såg jag dock just en sådan hjälm från just vikingatiden. Texten angav att den var ovanlig men att denna typ av hjälm förekom.
Kunde vi ha gissat oss till detta med logik – nej. Det kan dessutom anses vara ganska osannolikt att hjälmarna med horn använts just för att de ser så löjliga ut. Men, tja, på British Museum finns en fortfarande till beskådan. Visst kunnande om dess användning tycks finnas. Nu är jag inte arkeolog men exemplet förstärker min uppfattning att det finns en skillnad mellan vetande (som är generell) och tro (som är personlig), och där kan förnuftet snarare hänföras till trons sfär än till vetandets.
Bland citaten du, Ehdin och många andra gillar finns flera halv- eller osanningar:
– Kelvin om flygplan
– Kelvin om radion
– Thomas Threshold hittar jag inga historiska uppgifter om alls
– Duell om uppfinningar
Visst, det är flera än jag som tyckt att citaten är roliga. Men framför allt är de exempel på att det kan bli tokigt när man försöker lösa vetenskapliga frågor med hjälp av sitt förnuft. Det kan bli rätt, men det kan också bli fel. Hur fel det är visar sig ofta långt senare, men det spelar egentligen ingen roll för det var ändå fel.
Därför bör den som försöker lösa vetenskapliga frågor med förnuftet ha en viss portion ödmjukhet, vilket VoF (som du kommer från) helt saknar. Bästa sättet att undvika fel är att vara mycket kompetent och väl utbildad i det man uttalar sig om, samt att ha detta parat med en förmåga (och vilja) att kunna se saker från två håll.
VoF saknar vanligtvis vetenskaplig kompetens i det man uttalar sig om, men drar ändå slutsatser och tar ställning på ett raljerande och spiksäkert sätt. Risken för felsteg är enorma. Dessutom handlar vetenskapliga frågor sällan om svart och vitt på det sätt som VoF vill påskina. En tillförlitlig och sann, en annan knasboll. Den som polariserar vetenskap så ensidigt riskerar också att göra grova övertramp.
Allt fler får upp ögonen för vad vof står för.
http://www.newsmill.se/comment/reply/31904
Helge
Tack för tipset. Här har vi en VoFare som tydligen själv varit med och delat ut förvillarpriset. Men när hans egna tankegångar drabbas och döms ut som klåpar-fasoner är det hela inte lika kul längre. Mycket nyttigt. Det är precis så här man lär sig vad som är rätt och fel, det leder oss i rätt spår vad gäller vad man bör göra och inte göra. Livet är en fantastisk skola. Om fler VoFare hamnade i samma klammeri skulle föreningen så småningom fatta det enda vettiga beslutet, och det är att lägga ner förvillarpriset och börja samarbeta med andra vetenskapmän istället för att skapa destruktiva polariseringar.
Hej!
Jag skulle vilja påtala vad man har för olika medvetenden. Den vänstra hjärnhalvan, förnuftet till skillnad från högra, har en oerhörd förmåga pussla ihop luckor av vetande tills det verkar logiskt vattentätt. Trots det är den vänstra hjärnhalvans innehåll endast det en människa upplevt under den tid den levt. Alltså är man nog för begränsad till vad man med förnuftet kan komma fram till. Förnuft är subjektivt på ett sätt. Det förhåller sig till vad man lärt sig under den tid man levt hittills. Vänstra hjärnhalvan är språk, siffror, symboler, tid och rum i förhållande till kroppen. Därför är vi inte objektiva med förnuftet utan bara ordnad in i ledet vi lärt oss och blivit uppfostrade i för just den tid vi lever och de vi blivit påverkade av.
Det tror jag gör att vi måste anstränga oss att få mer helhet och styra in ”vänstra” hjärnhalvan på en mer sansad hållning till verkligheten. Vänstra hjärnhalvan vill alltid ha rätt och bryr sig inte egentligen om vad som är närmast sanningen, utan bara vad som kan förklaras som närmast sanningen hur tokigt det än visar sig vara när verkligheten kommer ifatt.
Det talar bl.a. de sköna exemplen på. Uttalanden från stora vetenskapsmän som antagligen lät sin vänstra hjärnhalva få för stort utrymme i deras liv.
Så förnuftet är bra, men kan väldigt enkelt förvilla oss i mer krävande situationer tror jag. Så jag tror vi går omkring med olika medvetanden faktiskt som normalt samverkar, men kan komma i obalans av många orsaker. Högra hjärnhalvan kan knyta ihop större helheter och samband. Ja det var vad jag tycker. Vi skall fortsätta undersöka forska och upptäcka men var försiktig och aktsam så inte förnuftet( vänstra hjärnhalvan ) tar över för mycket, då fastnar vi för mycket i tid och rum och blir halvblinda 🙂
Det är min filosofiska tanke om det hela, så jag håller med Roberts syn på saken.
Trevlig Helg!
Hur hjärnan fungerar, hur dess halvor kommunicerar, hur många medvetande vi har o.s.v. har inte med förnuftet att göra. Förnuft är helt enkelt förmågan att tänka rationellt. Sen kan givetvis information bli feltolkad, man kan bli fel informerad, det kan bli tokiga slutsatser, brist på erfarenhet o.s.v, något som stör förnuftet. Men om alla förutsättningar är optimala, så får man en korrekt slutsats genom att använda sitt förnuft. Visserligen kanske det aldrig inträffar, förutom i teorin.
Ok, jag misstolkade din ståndpunkt angående homeopati. Ber om ursäkt för det.
”En del av missbruket består i att man helt sonika struntar i det vetenskapliga materialens faktiska siffror och överprövar med förnuftet. Man ”tror” inte på resultatet och då får siffrorna ge vika. Då kan svart bli vitt och vitt bli svart.”
Det här blir tokigt tycker jag. Att ignorera fakta har ju inget med förnuft att göra. Snarare handlar det om att lura sig själv eller andra. Det är ju inte så förnuftigt.
Jag tror du behöver definiera ”förnuft”, för jag tycker du använder det fel. i SAOL definieras förnuft så här: (människans) förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande. De två sista har mer med etik och moral att göra, men (människans) förmåga till tänkande är ganska bra. En analogi skulle kunna vara processorn i en dator. Processorn hanterar information på ett specifikt sätt som kommer in. Därefter genereras en specifik output beroende på input. Hur informationen hanteras i processorn skulle kunna liknas vid människans förnuft, i princip alltså.
Förnuft är inte personer med en speciell agenda eller ”människor med förnuft är onda”. Det är en förutsättning för att tolka verkligheten.
Så att ”överpröva med förnuftet” är en motsägelse. Börjar man ”överpröva” eller inte ”tror” på resultaten, så är förnuftet satt ur spel. Likaså processorn, tar man bort en komponent så får du felaktig output.
@Robert
Jag har bara läst delar av tråden, kan vara så att ni redan avhandlat det mesta. Men kan det inte vara så att du blandat ihop korten lite? Förnuft är ju inget utgångsläge, det är ingen känsla eller uppfattning man har. Snarare används ju förnuftet för att pussla ihop delar från verkligheten till en korrekt slutsats.
Det verkar även som att du anser homeopatin vara utsatt för något slags förtal eller förföljelse av vetenskapsmän och andra. Men handen på hjärtat, om det nu vore så att det finns möjlighet till att homeopati funkar. Varför har inte de stora läkemedelsföretagen hakat på och påvisa att homeopatiska mediciner fungerar? Arrangera stora vetenskapliga studier som påvisar att medicinerna funkar och sen skaffa licenser (eller patent, eller vad man nu gör?) för att producera och sälja. Det borde ju finnas miljarder att håva in där!?
Jag ser att det folk skriver inte stämmer med siffrorna jag hittar på PubMed. Jag ser t.ex. att den senaste meta-analysen av homeopati (Lancet 2005) tog bort mer än 90% av de studier som man ansåg, enligt i förväg uppställda kriterier, hade hög kvalitet. Jag ser att meta-analysen i Lancet från 1997 inte drar slutsatsen att homeopati har effekt fastän effekten är hur statistiskt signifikant och säkerställd som helst med utgångspunkt från siffrorna som presenteras. Jag ser hur Edzard Ernst härjar och blir känd på sina tendentiösa ”meta-analyser”.
Jag bryr mig inte ett skvatt om homeopati. Jag ogillar däremot missbruk av vetenskap, vilket är vad bloggen diskuterar. En del av missbruket består i att man helt sonika struntar i det vetenskapliga materialens faktiska siffror och överprövar med förnuftet. Man ”tror” inte på resultatet och då får siffrorna ge vika. Då kan svart bli vitt och vitt bli svart.
Homeopatiska preparat går inte att patentera då idén redan är känd. De har ingen ”uppfinningshöjd”. De går inte att tjäna stora pengar på dem heller, för preparaten är för enkla att framställa. Jag har jobbat lite med läkemedelsföretag genom åren och de satsar inte pengar på att utveckla eller markandsföra något där de inte kan få ensamrätt, vilket antingen är en patenterad produkt eller en affärshemlighet. En del medicintekniska apparater som finns idag fungerar faktiskt med hemliga algoritmer för att motverka att de kopieras.
Däremot skulle homeopati kunna stjäla en hel del marknad för de etablerade läkemedelsföretagen. Det är en konkurrent, helt enkelt.
@mikaeleriksson:
1. Det finns några problem med ditt resonemang, att först ge exempel från mjukvarubranchen att du är kvalificerad att som lekman bedöma vetenskapliga studier och sedan i ett senare inlägg hävda att du har erfarenhet med vetenskapliga metoder ger dig ändå inte kvalifikation att bedöma om en samlad rapport över ett område bedöma om rapporten är korrekt eller vinklad. Om du dessutom räknar med att vi ska läsa dina tankar så är du absurd, då detta inte är möjligt, hur ska vi veta om du är kvalificerad eller inte utifrån ett exempel från mjukvarubranschen.
2. Jag vet att det inte är så enkel att säga kommetarer/ej kommentarer, men det visar på ett arguent som VoFfarna ofta kommer med, antingen ja eller nej till något. I falet homeopati anser de att man då säga att det fungerar eller inte även om en del enskilda rapporter visar på effekt. vi vet inte om de metaanalyser som ni hänvisar till är korrekt genomförda (Det är detta Robert försöker påvisa att det är här Ernst fallerar). Som du säger beror kommentarernas icke vara eller var på i vilket sammanhang man ser det. Att kalla dokumnetation av metoderna kommentarer är också en överförenklng. javadoc är en typ som kan kallas kommentarer eftersom programspråket använder syntaxen som kommentarer så att kompilatorn ska ignorera dessa. Men är det en kommentar eller är det dokumentation vilket hårddraget inte är samma sak.
2. När du menar att forskarna inte alltid har rätt. Menar du då att vi kan bortse från metaanalyser som Edzard Ernst producerar för att han är obstinat mot alternativmedicin och de personer som i sig har lång erfarenhet av alternativmedicin faktiskt vet mer än forskare som Ernst och då ska helt bortse från de resultat han framkommit med. Då kan vi säga att den kvalifikation du anser dig ha med vetenskaplig metod också kan bortses ifrån eftersom du inte har en aning om vad du pratar om eftersom du inte har den erfarenhet som de som arbetar dagligen har.
Hej!
Ett urklipp av Peters kommentar tycker jag sammanfattar ganska bra vad jag uppfattar Robert försöker förklara.
”Hjärnan filtrerar dessutom bort det allra mesta av den information vi får av våra sinnesorgan för att undvika överbelastning. Det som ofta filtreras bort är sådant som inte passar in i de mönster den tränats med.”
Och vad den tränats i har mest med personen, tiden och kulturen att göra.
Det är väl denna fälla, som Robert menar att strikta vetenskapliga metoder sällan eller aldrig kan ( eller bör ) fastna i. Samt de som är verkligt tränade i de vetenskapliga metoderna och synsättet, knappast med sitt tyckande skulle ha mage bestrida ett korrekt vetenskapligt resultat, även om det verkar osannolikt.
Rätta mej gärna om jag har fel.
På ytan har du rätt, men när vi går på djupet håller inte dessa argument längre. Dels är det så man i argumenten förutsätter en hög kvalitet och stringens i studierna. Just detta är dock ofta ett problem (även när det inte handlar om homeopati). Dels säger en vetenskaplig studie inte någonting om verkligheten i stort—den speglar faktiskt bara vad som kan observeras hos studieobjekten och frågan till vilken grad resultaten kan generaliseras är enormt viktigt. Dels är de result man får inte av typen ”homeopatin fungerar (inte)”, utan ger utsagor om ett visst medikament jämfört med ett annat tycks ge ett visst resultat. I nästa steg måste dessa utsagor tydas och här är det inte givet att det mätta resultatet faktiskt leder till den slutsats som undersökarna själva vill dra.
Detta handlar inte om att bestrida ett resultat, utan att tolka det och undersöka korrektheten/vilka felkällor som finns. Detta steg är en viktig del av vad som utgör vetenskap.
Tyvärr hårdrar du här mina utsagor till gränsen av en halmgubbe. Än en gång: Poängen är inte att förnunft/logik/intelligens/… är bättre än kunskaper. Poängen är att man behöver både och. Härur följer att en ämnesexpert inte behöver veta bättre än en nykomling i alla punkter. För att ta ett neutralt exempel ur min egen bakgrund: Det finns många professionella softwareutvecklare med tio års erfarenhet som tycker att kommentarer är onödiga, att en kodestyleguide är en börda utan vinst, eller att man i förväg ska göra performanceoptimeringar på detaljnivå. Den som har mer insikter (och dessa insikter kan man samla på några månader, kanske tom veckor) vet att kommentarer för det mesta lönar sig med tiden, att en styleguide kan underlätta arbetet i ett team betydligt, och att för tidig och oklok optimering är en dödssynd.
Om det nu är så att nykomlingarna anser att logiken och förnunftet brister, då borde det inte vara svårare än att man förklarar dem djupare sammanhangen—detta gör dock inte homeopaterna.
Vetenskapen är varken tidsoberoende eller oberoende av sammanhang. Tom i ett idealfall betvivlar jag att detta mål går att nå, och i verkligheten finns det mycket stora avvikelser här. Vad skolmedicinen säger är förövrigt just att dålig metodik, feltolkningar, och bortvisande av alternativa förklaringar står bakom dem undersökningar som tyder på en positiv verkan av homeopatin. Ju högre undersökningens kvalitet, desto mindre stöd för homeopatin finnes.
Slutligen om god vetenskap: Just oviljan att kritiskt granska resultat från undersökningar är ett av dem starkaste tecken på dålig vetenskap—om det nu handlar om homeopati, genuslära, eller astrologi. Om en studie visar X så betyder detta inte med automatik X—tvärtom är detta ett nybörjarfel som visar på en bristande förståelse av vetenskaplig metodik. Istället är det bara en indikation som måste ses med en blick på bla eventuella metodiska problem, feltolkningar (medvetna eller omedvetna), och ren tur. (Här visar metaundersökningar med kvalitetsållning, vilket är ett mycket starkare test, att homeopatin inte fungerar.) Härutöver kan man inte sluta att Y gäller bara för att Y -> X och man har funnit X. Andra förklaringar måste tas i betrakt—kanske gäller även Z -> X? God vetenskap använder kritiskt tänkande; dålig vetenskap gör det inte.
Om ditt första stycke så säger jag att hur man programmerar sina program är inte vetenskap. Optimering av program är något annat – teknik, strategi eller vad du vill, men vetenskap är faktiskt något annat.
Du säger att ju bättre kvalitet, ju sämre evidens för homeopati. Det är inte sant. De 89 studier som ingick i meta-analysen i Lancet från 1997 hade alla god kvalitet. Det senaste motståndarna till homeopati säger (för något måste man ju hitta på) är att ju större en studie är desto bättre. Det är inte heller sant, åtminstonde inte enligt min erfarenhet. Mindre studier tenderar att vara mer omsorgsfullt gjorda och av mer motiverade människor. Nackdelen med små studier är att det statistiska materialet blir litet men det är just för att överbrygga det problemet som man utför meta-analyser.
I ditt sista stycke om god vetenskap så blandar du ihop bra/dåliga vetenskapliga metoder med dess tolkning baserat på sunt förnuft. Frågan var om en bra genomförd vetenskaplig studie som inte stämmer med förnuftet skall kunna avvisas enbart för att man inte kan förklara de ingående mekanismerna. Jag anser inte det, helt enkelt därför att vi då inte längre har vetenskap per se utan en vetenskap som är överprövad av förnuft. Med andra ord har vi inte längre något som är objektivt utan något som subjektivt och påverkbart av mänsklig tro och tyckande – och som kan bli lika felaktigt och tokigt som de exempel på uttalanden baserade på förnuft som jag anförde.
In epidemiologin finns det massor av exempel på påvisade samband som inte är logiska eller är långsökta. Om man äter p-piller minskar t.ex. risken för reumatism och vissa former av cancer. Varför det? Ja, enligt ditt resonemang borde man förkasta den kunskapen, hur tydlig den än är, bara för att vi inte vet hur detta hänger samman rent biologiskt. Är det dålig vetenskap? Det tycker inte jag. Om den är dålig vetenskap avgörs istället av om den metodik som användes vid sammanställningen håller god kvalitet.
Ett problem inom vetenskapen är att överprövningar via förnuftet görs godtyckligt. I exemplet ovan får bristen på biologisk förklaring passera, men i fallet homeopati blir det stopp. Vetenskapen är då inte längre sanningen utan har förvandlats till något som vi (de flesta) kan tro på. Kanske vill de flesta ha det så – det är tryggt och bekvämt, och så länge man inbillar sig att det är en objektiv sanning så mår väl de flesta bra.
Mitt exempel med softwareutveckling handlade inte om vetenskap utan om expertis. Samma princip (att de som borde vara experter inte alltid är det och/eller inte alltid har rätt insikter på alla områden) gäller även för vetenskapen/vetenskapsmän.
Allt jag har läst så här långt tyder på bättre studie -> sämre stöd. Tex säger Wikipedia ”In 2002, a review of systematic reviews found that higher-quality trials tended to have less positive results, to the point that those results were clinically irrelevant.”
Vad gäller undersökningens storlek: Det finns här andra problem än statistiken, exempelvis att det är lättare att information flyter dit den inte ska (tex så att en dubbel-blind-studie inte är helt dubbel-blind), att undersökaren kan bli för engagerad eller se på individuella patienter på ett subjektivt sätt, att fel som uppstår vid ett individuellt fall inte drunknar i dem två hundra korrekta fallen, … Härutöver måste man betänka att mindre studier inte bara påverkas direkt av sannolikhetsläran, utan även indirekt genom att en eventuell ”publication bias” slår igenom starkare.
Angående god vetenskap misstolkar du mig och/eller har en för inskränkt syn på vad som räknas som vetenskap: Vetenskap består nämligen inte bara av undersökningar där man genomför tester på objekt och för statistik om vad som händer. Att tänka om och försöka förklara resultaten är en annan del, liksom att söka empiriska data på andra sätt (tex genom att observera en viss reaktion under ett mikroskop).
Särskilt problematisk är utsagan ” Frågan är om en bra genomförd vetenskaplig studie som inte stämmer med förnuftet skall kunna avvisas enbart för att man inte kan förklara de ingående mekanismerna.”: Detta är nämligen inte alls frågan… Dels handlar ingenting i vetenskapen om ”enbart”, utan om sammanvägningar av bevis av olika slag. Här är poängen inte att en enskild undersökning kan/ska ignoreras eller inte, utan hur denna undersökning förhåller sig till den totala bevismängden i olika riktningar. Dels handlar det inte här om att avvisa en undersökning för att man saknar en förklaring, utan om att tolka en undersökning på olika sätt genom olika förklaringar under beaktande av plausibilität (framförallt Occam).
I den näst sista paragraf är vi definitivt inne på en halmgubbe, då bristen på en plausibel mekanism bara är en faktor. Hur det nu förhåller sig med p-piller och reumatism, osv., kan jag inte bedömma i detalj. Det finns dock flera principiella skillnader, inklusive att p-piller har en definitiv och obestridlig verkan på andra områden, att man inte (utan att lyckas!) har försökt förklara denna verkan under två hundra år, och att det inte finns ”p-piller-opater” som kommer upp med förklaringar som är ytterst långsökta och/eller motbevisade. Just att det en tid fattas en mekanism som förklarar ett visst fenomen är ingenting ovanligt. Haken är hur länge det dröjer innan denna mekanism hittas…
Angående din sista paragraf: Här kan du mycket väl ha rätt, men den slutsats som man då ska dra är inte att ge homeopatin ett klartecken. Tvärtom bör man då höja bevis- och objektivitetskrav på andra områden. Mer kritiskt tänkande—inte mindre.
Bedömningar som görs av andra, t.ex. på Wikipedia, eller av författare till meta-analyser, säger inte mig så mycket. Jag behöver data från de ingående dubbel-blind randomiserade studierna för att själv bilda mig en uppfattning. Varför det? Ett exempel är meta-analysen i Lancet från 1997 som visade att homeopati är drygt dubbelt så effektivt som placebo, men författaren drog ändå inte slutsatsen att homeopati har effekt. Jag är övertygad om att det berodde på rädsla för att via denna studie hamna utanför det vetenskapliga etablissemanget. Om vetenskapliga data och inte förnuftet fick styra slutsatsen så borde hans konklusion ha varit den omvända.
Man skall inte tro på Wikipepdia i kontroversiella frågor. Ideologiskat styrda föreningar av typ Vetenskap och folkbildning (VoF) härjar fritt där, vilket man bör veta. De vill endast förstärka det bestående förhärskande uppfattningen. Dessutom tycker jag väl också att ett uppslagsverk som Wikipedia bör spegla den allmänna uppfattningen i frågan, och den är ju att homeopati är bluff. Att försöka belägga den negativa uppfattningen med data är en helt annan historia. Det vi diskuterar här är hur mycket den skall grundas på faktiska vetenskapliga data eller hur mycket tyckande och sunt förnuft vi skall släppa in.
Vad gäller små studier så kan fel av den typ du beskriver till följd av ”för engagerade medverkande” inte uppkomma i en dubbel-blind randomiserade studier då behandlingen är obekant för alla medverkande. Dessutom – vad är en ”liten studie”? Om man besvärar sig att inkludera 50 patienter med ett dubbel-blind randomiseringsförfarande (som är under genomsnittet för homeopatistudier) så anstränger man sig faktiskt rejält för att få detta publicerat. Anstränger man sig, och studien har bra upplägg, så får man det i tryck säger min erfarenhet (från publicerandet av c:a 250 studier). Det är dåligt upplagda studier som får stryka på foten, men de exkluderas ju ändå i en meta-analys. Till sist – selektion till vad? Skulle den akademiska pressen vara intresserad av att selektera fram artiklar till förmån för homeopati? Det kan precis lika gärna vara tvärtom. Det är många som vill ge etablissemanget sitt stöd, lita på det. Få klarar av pressen det innebär att hamna utanför.
Jag tror att den som litar på tolkningar och tyckande i vetenskapliga studier, eller förordar dess värde, skulle läsa om min genomgång av Edzard Ernsts verksamhet i en tidigare blogg. Som jag alltid sagt så ger just meta-analyser mest uppenbart fritt spelrum för författarens förutfattade åsikt att slå igenom av alla vetenskapliga accepterade angreppssätt inom medicinen. Det man bör vara vaksam på är t.ex. om författaren säger att han vill spegla litteraturen inom ett område men selekterar bort nästan allt (95-99%) som finns. Då speglar han ju inte längre litteraturen på området, utan något annat. Författaren borde då ha förstått att en annan metod var mer lämplig, t.ex. att selektera bort bara det allra sämsta (t.ex. de som saknar kontrollgrupp) men därefter vikta de ingående studierna efter kvalitet. Man bör också vara vaksam på när de presenterade studierna oftast visar att terapin är bra men där författaren ändå drar slutsatsen att terapi inte är bra. Sådant är vanligt i Ernsts ”analyser” och så var det ju också i Lancet-artikeln från 1997.
Det tendentiösa draget i Edzard Ernsts studier är helt uppenbart men han klarar sig med äran i behåll! Och skälet är enbart att han säger precis det som det vetenskapliga etablissemanget vill höra, nämligen att alternativmedicin är skojeri och bluff. Just detta är avigsidan av förnuftstro inom vetenskapen. Om Ernst hade försökt lansera en mer kontroversiell tes, även om den stämmer väl med de vetenskapliga data som finns, ja då är jag övertygad om att han blivit ”sågad” på direkten av alla dem som tror (och det är de flesta) att förnuftstro bör fälla utslaget i den här typen av frågor.
@Robert
Jag kommer inte att älta igenom dessa frågor igen. Men: I slutändan har vi flera olika grupper som beskyller varandra för att driva dålig vetenskap. Vem ska vi då tro på? Majoriteten? De som ger goda argument? De som har ett stöd i vetenskapliga undersökningar? I alla tre fallen ser det illa ut för homeopatin.
Min blogg diskuterade i vilken utsträckning vi skall lita på data visavi hur mycket vi skall lita på förnuftet när vi säger att något är ”vetenskapligt”. Idag kan vi ha situationen att amatörer, som har otillräckliga kunskaper för att ens bedöma primär-data, på fullt allvar tycker att de är mer vetenskapliga är de som sysslar professionellt med frågorna, i kraft av att de tror sig ha ett bättre förnuft. Höstens diskussion om föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) på den här bloggen ger en bra illustration av problemet.
Jag förordar att man, tydligare än vad som är fallet idag, skiljer på data och sunt förnuft på samma sätt som man måste skilja på andligt tänkande och vetenskap. Blandar man ihop dessa kan man bli vilseledd. Av detta måste data ligga närmast sanningen och åsättas högst värde. Men data göms ofta bort och övertrumfas av s.k. förnuftiga bedömningar.
Homeopati är ett utmanande exempel. Sunda förnuftet och vad vi idag vet om fysik och biologi säger oss att detta måste vara fel. Vad gör vi om vetenskapliga data säger att det fungerar? Jo, då kommer sunda förnuftet och tyckandet in, och otroliga intellektuella ansträngningar görs för att underkänna de data som finns. Uppfinningsrikedomen är enorm, ända tills vi underkänt i princip alla studier som säger att homeopati fungerar. Först tar vi bort alla som inte är dubbel-blindade, därefter de som inte är randomiserade. Om inte det ”räcker” tar vi bort alla studier som är ”små” för det var också fel. Härnäst tar vi bort studier som vi tror lider av ”selektionsbias”. Dessutom kan vi hitta ytterligare någon kvalitetsfaktor som gör att studien inte duger, kanske att laboratoriet inte var certifierat. Eller också kan vi helt enkelt strunta i att rapportera 95% av de ”bra” studierna, precis som man gjorde i meta-analysen i Lancet från 2005. Men om data är den objektiva sanningen så håller vi oss ju inte till den längre. Bara det faktum är värt eftertanke. Vetenskapen, som vi trodde var objektiv sanning, har vips blivit tidsberoende och kulturberoende och synnerligen påverkbar av institutionella intressen.
Liknande ansträngningar görs för att underkänna övrig alternativmedicin (se bara på Edzard Ernst). Underkännandet är dock inte lika kategoriskt här då övrig alternativmedicin inte på samma sätt strider mot dagens uppfattning om vad som är rimligt/orimligt. Hur den senare uppfattningen kan ändras med tiden visade citaten från forna tider, vilket också är värt eftertanke för alla som hyllar förnuftet när det gäller att bedöma vetenskapliga frågor.
Du verkar här igen göra tankevurpan att homeopatin har ett starkt empiriskt stöd, att vi tyvärr ännu inte har listat ut hur den fungerar, och att särintressen har ett osakligt hat mot homeopatin.
Detta är dock inte fallet. Empirin talar till stor del till homeopatins nackdel. De positiva resultat som eventuellt framgår i kvalitätsundersökningar är tillräckligt små och begränsade till situationer där man inte bara undersöker den rena medicinen att de kan förklaras helt med andra faktor (tex placebo-effekten).
Om nu någon kommer med en ny undersökning som tycks visa att homeopatin fungerar, då är ett naturligt första steg (och det steg som bör följa vid god vetenskap) att kritiskt pröva undersökningen. Om denna håller stånd är allt väl och vetenskapens ståndpunkt kommer med tiden att revideras (förutsatt att resultatet låter reproducera sig); om inte måste undersökningen förkastas.
Nu, per Occam, vad är mest sannolikt: Att de partiska undersökningar som visar en starkare effekt (och står i strid med andra undersökningar och vetenskapens vetande på området) lider av svagheter som dålig metodik, publication bias, m.m.—eller att det finns en stor konspiration som vill utrota homeopatin (trots att den skulle fungera) och som lyckas övertyga så gott som alla icke-homeopatiska vetenskapare?
I övrigt: Vetenskap utan tänkande är en orimlighet. Jfr. här även min kommentar till Ruben längre ned.
Du har en alltför romantisk syn på hur vetenskapens värld fungerar. Det finns enormt starka intressen för vill avfärda homeopati och för övrigt så mycket av alternativmedicinen som möjligt. Hela den konventionella läkemedelsindustrin ser ju här en konkurrent och det medicinska etablissemanget ser med misstro med allt som det inte förstår eller kan förklara. De allra flesta vetenskapsmän, liksom du själv, överprövar alltså vetenskapliga resultat med logiken. Om logiken haltar, stämmer inte fynden.
Du kan gå tillbaks till mina gamla bloggar och läsa om meta-analyserna av homeopati och hur vetenskapsmän gör för att avfärda sådant man inte vill veta av. Bevis för homeopati? Massor av studier, faktiskt, upp emot en hundratal dubbel-blind randomiserade studier som enligt i förväg uppställda kriterier fyller kraven för bra vetenskap. Liksom du själv har det vetenskapliga etablissemanget bestämt sig för att helt enkelt negligera dem (se bara på Lancet-studien från 2005) för att resultaten anses vara orimliga. Min invändning är att detta varken ligger i sjuka människors eller i sanningens intresse.
Vi har inte kommit särskilt långt bort från 1500-talets situation när Kopernikus och Galilei misstroddes och hånades för att deras data om världsrymden inte stämde med dåtidens förhärskande världsbild. Det är samma story idag, och så kommer det att förbli så länge tyckande och tro tillåts övertrumfa vetenskapliga data.
Vetenskapliga detaljer: Du pratar om ”empiri” dvs. erfarenhetsmässig kunskap. Det är just det vi skall komma bort ifrån genom dubbel-blind randomiserade studier, som har ett enormt mycket högre bevisvärde därför att dess upplägg och genomförande är så starkt strukturerat. Att luras av placebo kommer man också bort ifrån genom ett sådan upplägg.
@mikaeleriksson: Att ta exempel från mjukvarubranchen visar en viktig sak som Robert försöker belysa. Du är inte kvalificerad att bedöma vetenskapliga artiklar. Att programmera en dator vilken bygger på logiska strukturer intruktioner är inte samma sak som att föröka förstå en människas fysiologi eller heller naturens eller ämnens påverkan på en människa. En dator är ett slutet system som man instruerar att göra en viss sak och i vissa fall släpper man in kommunikation utifrån, som nätverkstrafik eller användar-input, men även denna är regelstyrd och hanterad av inprogrammerade strukturer, om man matar in ett felaktigt värde så tar ofta programmet hand om detta och om det inte gör detta så förstår inte programmet vad som ska ske och det kan resultera i en programkracsh i värsta fall. Att en del programmerare tycker att kommentarer inte behövs bevisar inte din ståndpunkt (De är inte vetenskapsmän och forskar heller inte på programmering).
En männsika fungerar inte på detta sätt. En männsika är ett öppet system som samverkar (eller motverkar) med sin omgivning.
Du försöker också undvika att en del av dem kan ha en poäng. Om du döper en metod till calculateSalary() så är det ganska tydligt vad den gör och då kan man tycka att kommentarer är överflödigt. Om man däremot är en dålig programmerare och döper metoden till doIt() så behövs kommentarer då det är ett dåligt namn som inte säger vad metoden gör. Men bottom line är att debatt om kommentarer i källkod eller inte, är en debatt av subjektivt tyckande inte om objektivitet, så exemplet är lika dåligt som att säga att en nykomling eller medlem av VoF ska kunna agera expert bara för att man har en subjektiv åsikt om homeopati eller liknande.
Hjärnan filtrerar dessutom bort det allra mesta av den information vi får av våra sinnesorgan för att undvika överbelastning. Det som ofta filtreras bort är sådant som inte passar in i de mönster den tränats med. Så en programmerande skeptiker som tränats i att titta på en datorskärm och inte något annat kan inte förstå sin omgivning på något annat sätt och saker som inte passar detta filtreras bort eller förklaras bort som ologiskt.
@Peter
Med din kommentar finns det flera problem. Inklusive:
o Spekulativ och felaktig ad hominem. Bortsett från att denna typ av argument sällan är en god ide, har du fel. Det faktum att jag använder ett exempel som handlar om programmering för att illustrera en allmän princip (i sig utan anknutning till vare sig homeopati, medicin, eller människokroppen) gör mig inte okvalificerad att bedömma vetenskapliga artiklar—och då vi ännu inte bedömmer enskilda artiklar, utan sammanfattande källor vore detta dessutom irrelevant. Du kan vara försäkrad att jag har mycket goda kunskaper på ett antal områden, inklusive vetenskaplig metodik och vetenskapligt tänkande.
o Du försöker på ett missvisande sätt avvisa det exempel som visar på den allmäna principen. Det spelar ingen roll att det här inte handlar om forskare. Det relevanta är att det handlar om människor med lång erfarenhet av ett fält. Forskare har inte en övermänsklig intelligens eller förmåga som magiskt skiljer dem från andra experter. Framförallt när vi tittar på mjukare ämnen är det ofta så att forskarna inte alls är särskilt imponerande.
o Angående kommentarer, osv,: Exemplet är en överförenkling. Det finns specialfall där tex kommentarer inte behövs, tex om någon skriver en fem-radig funktion för privat bruk. I en kommersiell kontext, i ett team med tjugo medarbetare och en produkt som innehåller tusentals metoder är ”calculateSalary()” inte en ersättning för en god kommentar. Även vid ett mindre program kan detta namn ge bli problematisk lite information. (Inklusive/exklusive arbetsgivaravgifter?, Netto/brutto?, Vems lön?, Per vilken tidsram?, I vilken valuta?, Vilken input krävs?, Vilken output ges?, Vilka sidoeffekter uppstår?, Vad händer vid felaktig input?, …) Härutöver har de kommentarer som i informationsart ligger på samma nivå som metodnamn (tex javadoc) inte bara en beskrivande karaktärer, utan är ofta förpliktande: Det som står här garanteras gälla även vid framtida ändringar och uppdateringar.
Tyvärr missar du poängen i det jag säger i min blogg (jfr. länken ovan) och relaterade kommentarer. Det handlar inte om att en amatörer är bättre en kunniga experter, utan om flera andra saker, inklusive:
o Inte alla som kallar sig experter eller vetenskapsmän är värda titeln.
o Vid god vetenskap kan man starta på 0 och steg för steg komma upp till 100 genom att använda logiska resonemang och empiriska observationer. Om detta inte går, om man måste använda sig av större ”leaps of faith”, då måste man vara starkt skeptisk till påståendena. God vetenskap håller stånd när den undersöks med kritisk tänkande.
o Även experter kan tro på dumheter—något du själv här ger flera exempel för… Sunt förnunft skulle tex säga att fåglar är tyngre än luft och ändå kan flyga varför det är osannolikt att flygmaskiner tyngre än luft kan uteslutas. (Sedan kan man på expertnivå diskutera hur svåra att bygga de är, hur mycket tyngre än luft de får vara, osv.)
Som en sidoanmärkning är lösryckta citat utan sammanhang lite farliga, då de inte ger hela bilden. ”Datorer behöver i framtiden inte väga mer än 1,5 ton.” var tex inte alls fel, men verkar lite löjligt när man tittar på dagens läge. Dock är frågan vilket tidsperpektiv artikeln diskuterade: 1 år? 10 år? 100 år? Se även http://www.aswedeingermany.de/50Humans/50Thinking/50SillyStatements.html
Du skriver på din blogg (”major issue” p. 2) att kunskap inte räcker, utan att förståelse bör prioriteras upp. Nykomlingen i området kan förstå mer och peka ut svagheter i de kunnigas resonemang. Experten kan sakna intelligens för att applicera sin expertis på korrekt sätt (din ”major issue” p. 3). Ovan är tämligen ordagrant citerat från din blogg.
Du hänvisar till kompetensdiskussionen kring alternativmedicin som jag hade på min blogg tidigare i höstas. Uppenbart är att du vill prioritera upp ”nykomlingarnas” alltså föreningen Vetenskap och folkbildning (VoFs) insats och säga att logiken bör få företräde, och att de som sysslar yrkesmässigt med de vetenskapliga frågorna inte har tillräcklig insikt för att hamna rätt.
Det där resonemanget kan möjligen gälla i enstaka situationer, men i den stora majoriteten av fall så hamnar ”nykomlingarna” helt fel. Hur skall jag, som läkare, hunna ha någon djupare insikt i de eventuella fel som ingenjörer har när de konstruerar en bro? Hur kan jag ens tro att jag begriper bättre än de?
Det är just det som föreningen VoF tror och dessutom hårdlanserar. För att nu ta deras favoritämne, homeopati, så påstår de att homeopati inte är något annan än sockerpiller. Det är ett grovt påstående när det finns ungefär 200 dubbel-blind randomiserade studier av homeopatins effekter, av vilka ett drygt hundratal är av mycket god vetenskaplig kvalitet och dessutom visar att homeopati har medicinsk effekt. Jag förde mycket djupgående resonemang på flera bloggar om just detta i höstas.
Dessa resultat förkastas av det vetenskapliga etablissemanget av den enkla anledningen att man inte förstår hur terapin fungerar. Det är tveksamt om man har ”rätt” att göra det. En sak är att man väljer att inte använda terapin, det kan vara OK om man misstror den, men att gå så långt som att anklaga utövarna av homeopati för att bluffa eller att ge patienterna sockerpiller ja då har man gått alldeles för långt.
Vetenskapen är oberoende av tid och sammanhang. Den är dock beroende av att man följer sunda och rätt strikta principer när man sammanställer ett resultat. Hur man skall lägga upp studierna finns det mallar för. Siffrorna skall vara så ärligt redovisade att andra skall kunna göra en annan tolkning än författaren. Då blir vetenskapen objektiv.
Förnuftet är dock beroende av både tid, person och sammanhang. Det var just det jag ville visa med de logiska kullerbyttorna, som Michael här försvarar. Vetenskapen har inte de problemen. Om den visar att homeopati (eller vilken terapi som helst) fungerar idag så gör den det om 100 år också. Så behöver inte alls vara fallet med förnuftet, vilket exemplen visade. Det som var fel igår kan vara tänkbart idag och fullt logiskt imorgon.
Därför tror jag alltid mer på vetenskapliga resultat än på förnuftet, förutsatt att jag finner att den vetenskapliga studien är väl genomförd. Att se om den är väl genomförd krävs tyvärr erfarenhet och vetenskaplig skolning. Där är amatörerna på hal is. Men än värre är att de gör grova påståenden utan att ens läsa studierna eller alternativt förbiser dem. Det antyder att man har en ideologisk agenda och att man inte ens strävar efter att själv vara vetenskaplig.
Till sist är jag kritisk till ditt påstående att ”God vetenskap håller stånd när den undersöks med kritisk tänkande”. Varför skall du kunna avvisa ett vetenskaplig resultat med hjälp av logiken? Om studier visar att homeopati fungerar så fungerar det. Studierna blir inte sämre för att du inte begriper mekanismen. ”God vetenskap” handlar mer om tillvägagångssättet när man genomför studien. I en studies ”Discussion” är det helt OK att säga att man fick ett visst resultat men själv inte begriper varför. Det kan tvärtom vara tecken på mogenhet att forskaren erkänner sina begränsning hellre än att försöka sig på en spekulativ konstruktion byggd på logik.