NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Nyligen sände Uppdrag Granskning ett reportage som skakade om tittarna. Ett familjehem fick två små barn omhändertagna. Flickan och pojken hade bott nästan hela sina liv hos fosterföräldrarna. Anledningen till omhändertagandet var att den biologiska mamman flyttat till Marks kommun och där hade socialtjänsten gjort bedömningen att barnen skulle återföras till mamman och hennes nya man.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-12-01 och den återpubliceras med tillstånd från Nyberg på samma datum.
Efter ett tag förstod socialtjänsten att tidigare kommuners bedömningar var korrekt och att det inte gick att placera barnen hos den biologiska mamman. Även den biologiska pappans önskan är att barnen åter skall placeras hos familjehemmet hos sina fosterföräldrar och deras son som de små barnen även räknar som sin bror.
Marks kommun har trots massiv kritik från Socialstyrelsen och experter som granskat ärendet vägrat att återföra barnen till deras hem. Prestige har hittills väglett ansvariga istället för empati med de drabbade barnen. I beskrivningen av reportaget skriver SVT på sin hemsida att programmet ”handlar om två små barn som tvångsomhändertagits från sin biologiska mamma och under fyra år varit placerade i ett omvittnat väl fungerande familjehem. Från det familjehemmet rycktes syskonen plötsligt bort, helt utan förvarning”.
I kvällens Uppdrag Granskning sänds ett uppföljande reportage om de omhändertagna barnen som inte får komma tillbaka till familjehemmet. Prestige hos ansvariga som begått fel har hittills satt stopp för barnens möjligheter att komma hem. I artikeln spaltar jag upp några områden där familjehemmens rätt måste stärkas för att vi fortsättningsvis ska kunna få människor som vill ställa upp för barn som behöver ett tryggt hem. Marks agerande riskerar att förstöra för utsatta barn runt om i landet.
Vem kommer fortsättningsvis våga föra de minstas talan efter att de sett hur maktlösa familjehemmen är? Fostermamman Eva har på sin blogg gjort sin röst hörd och hon har trots kommunens agerande inte låtit sig knäckas. Men vilken effekt kommer denna historia att få?
En risk är att det kommer bli en akut brist på familjehem. Idag behövs inga skäl för att omplacera barn som bott hela sitt liv i ett familjehem. Utan grund kan socialtjänsten göra detta dramatiska ingrepp i ett barns liv. Socialstyrelsen har riktat kritik mot detta men inget händer då kommunerna har självstyre. Runt om i landet har nuvarande och blivande familjehem kunnat följa fostermamman Evas kamp för ”sina” barn mot en hjärtlös byråkrati som efter ett misslyckat beslut vägrar att låta barnen komma hem.
Istället kritiseras fostermamman för att hon varit lojal med barnen istället för med kommunens tjänstemän och politiker. De ansvariga blundade för att den biologiska mammans nya man var dömd för sexualbrott och hade flera besöksförbud utfärdade mot sig.
De ville att även fostermamman Eva skulle blunda men det har hon valt att inte göra och för detta bestraffas hon nu. Hittills har övergreppen mot familjehemmet fått som resultat att två politiker avgått, två chefer har avskedats och att handläggaren i ärendet plockats bort. Men familjehemmens ställning måste stärkas för att vi ska undvika att få fler ärenden som i Marks kommun. Vad kan då göras för att öka rättstryggheten?
Jag tror att tjänstemannaansvaret som togs bort under 1970-talet bör införas igen. Grova fel som begås av tjänstemän måste kunna beivras på ett bättre sätt än idag. Familjehemmen betraktas idag inte som en juridisk part av samhället.
Detta innebär att som i t ex i Marks att familjehemmet inte har rätt att få sin sak prövad i rättegång då de av samhället inte ses som någon part. Detta trots att barnen bott nästan hela sitt liv i familjehemmet. Det är djupt stötande att en familj kan ha barn boende hos sig i flera år men inte ha något att säga till om. Familjehemmens juridiska ställning måste stärkas.
Ett annat hål som måste täppas till är barnets rätt till ett ombud vid en omplacering. Alla omhändertagna barn har rätt till ett ombud men vid en omplacering så är det en åtgärd under pågående vård så då går det hela inte upp till rättslig behandling. Barnet står alltså utan företrädare i samband med omplaceringar. Så i en schism mellan en handläggare på socialtjänsten och familjehemmet finns ingen som ser till barnets bästa. Även detta hål måste täppas till för att på bästa sätt tillgodose barnens rätt till ett tryggt och bra liv.
Slutligen: Det finns idag en treårsregel som anger att om ett varit placerad i ett annat hem än sitt eget mer än tre år skall man för att trygga barnet se om det är möjligt att göra en överflyttning av vården till den familj där barnet bor. Men regeln är bara en rekommendation vilket innebär att många kommuner idag säger att överflyttningar gör vi aldrig. Då kan barnen ha bott i ett familjehem i både 7 och 8 år. Treårsregeln måste göras tydligare och barn måste få veta var någonstans deras hem är. Som det visat sig i exempelvis Marks kommun så är det av stor vikt att familjehemmens juridiska ställning stärks.
De som lever med barnen i vardagen och som läser sagor för dem och sörjer för att de ska ha ett bra liv borde givetvis få ge sin syn på saker och ting som rör de barn som de vårdat och uppfostrat på samhällets uppdrag. Alla verkar inse att en fruktansvärd orätt drabbat de två små barnen men de har ännu inte fått komma hem. Vem vågar fortsättningsvis hjälpa utsatta barn?
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist
Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
