Skämt-sajten Årets Förvillare utsåg igår Sven Ove Hansson till Årets Förvillare enligt en omröstning där vem som helst fick vara med. Jag misstänker att min kritiska blogg om Hansson i viss mån bidrog till resultatet, vilket dock inte riktigt var dess syfte. De som röstade kanske inte hade så många detaljer kring de andra kandidaterna till hands. Hur som helst – Hansson fick flest röster, så blev det.
På ett vis ser jag positivt på skojsajten, förutom att den är komisk förstås. Min förhoppning är att VoF inte skall uppfatta det som lika lustfyllt att dela ut sitt eget löjliga antipris i år. Att göra det är som att sätta olydiga elever i skamvrån med dumstrut på huvudet, vilket faktiskt förekom när jag gick i småskolan.
Senare har vi förstått att dylika utpekanden inte leder framåt utan snarast uppmuntrar till strafftänkande, mobbning och låsningar. Ur ett modernt, vetenskapligt perspektiv så är offentliga utpekanden av detta slag fullständigt förkastliga att syssla med.
Positiva saker kan man basunera ut. Negativa saker tar man i liten skala, helst i enrum om det går, i annat fall helst i form av en dialog.Det är dagens ledarfilosofi. Och den är klok för den befordrar växande, lärande och utveckling.
Det som är särskilt illa med VoFs antipris är att föreningen använder sitt ”domslut” till att öka sin egen prestige. Utnämningen används som ett tillfälle att få massmedial uppmärksamhet, särskilt blir fallet om priset ges till en ”kändis”. Det är moraliskt förkastligt att öka sin egen betydelse genom att fördumma och förlöjliga andra människor som inte ens får en chans att försvara eller förklara sig.
Det finns flera detaljer som gör VoF antipris tvivelaktigt. Men en viktig invändning är att föreningen tyvärr har kunskapsbrister inom de ämnesområden som bedöms. Här frodas amatörism och tyckande. Jag har under hösten på denna blogg flera gånger visat data och fört fram analyser som gör att man borde bli mindre självgod och mer betänksam. Är det t.ex. rimligt att, som Edzard Ernst, ta bort 99% av alla studier inom ett ämnesområde och ändå tro att man gjort ett vettig meta-analys? Då speglar ju analysen inte alls den forskning som är gjord på området. Varför kan man inte dela in studierna efter vetenskaplig kvalitet och ge dem olika vikt istället? Att börja diskutera sådana frågor skulle införa ett inslag av folkbildning i VoFs verksamhet. Dessutom skulle man kunna bli ett positivt inslag i svenska vetenskap, vilket man inte är idag.
Allt fler får upp ögonen för vad vof står för!
http://www.newsmill.se/comment/reply/31904
Helge
Jag kallar mig skeptiker men jag tycker dina inlägg och svar är sällsynt välskrivna och tankeväckande. Jag är ingen andlig människa, men vad jag läst här så håller du rågången mellan tro och vetande och din kritik mot skeptiker och VOF är till viss del befogad.
Tack Kalle!
Jag menar att om man skall vara vetenskaplig så skall man vara det också. Det betyder att man försöker motverka amatörism och tyckande genom att faktiskt ärligt (och helst något ödmjukt) söka den vetenskapliga sanningen. I det sökandet ingår att vara nyfiken och kunna lyssna.
Skall man vara skeptiker (vilket inte alls är fel) skall man vara det också. Det betyder att man även är skeptiskt till sina egna källor och undersöker om de håller måttet. Man skall inte vara skeptiskt till ditt eller datt bara för att höjdarna inom VoF säger si eller så.
Jag högaktar skeptiker som tänker självständigt, har en sökande attityd, och har ett visst mått av ödmjukhet (det måste man ha, för sanningen hittar man sällan med en gång). Jag högaktar också dem som har förmågan att se saker och ting från mer än ett håll.
Det jag sett av VoF (och det är en hel del) uppfyller inget av detta. Därför tycker jag att Sverige även borde ha en annan skeptikerförening, en som uppfyller moderna mått på vetenskaplighet och som kan föra både medlemmar och svensk vetenskap framåt. En förening som verkligen sysslar med folkbildning. Det skulle vara väldigt roligt.
Balanserade, genomtänkta synpunkter! Bristvara i dagens offentliga samtal.