Nedslagen på den verksamhet de privata förskolorna erbjuder har ökat. I en förskola i Stockholm är verksamheten så undermålig att föräldrarna håller barnen hemma. Ändå kan verksamheten fortsätta eftersom förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.
Text: Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk | Artikeln har tidigare publicerats 2011-01-17 i Newsmill. Texten återpubliceras med tillstånd av Lidman.
Förutom de upprop som tidigare förekommit i olika föräldratidningar och från organisationer som Föräldraupproret och Barnverket, med krav på mindre barngrupper och mer personal i förskolan – så kan vi nu senast läsa att problemen nått en sådan omfattning, att en privat förskola i Stockholm är så misskött att föräldrarna håller barnen hemma. Inspektörerna har gjort flera nedslag på verksamheten men den får ändå fortsätta – trots att barnen far illa.
Det här är högst anmärkningsvärt. Redan 2006 skrev jag en debattartikel i Svenska Dagbladet och påpekade att förskolebarn och fritidsbarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister). Då hade den socialdemokratiska regeringen, med dåvarande förskoleminister Lena Hallengren i spetsen, precis avvisat att förskolebarn skulle ha ett skydd i en arbetsmiljölag. Sedan dess har inga förbättringar skett och barngrupperna har bara blivit större och personalen färre.
Nu börjar det bli ganska uppenbart att den svenska förskolan är i kris. Stora barngrupper och få personal, gör att många barn inte får den verksamhet som utlovas. Men det är svårt för föräldrar att bilda sig en uppfattning om hur stort problemet är eller att få en rättvis bild av vad många förskolor egentligen erbjuder, då det inte finns någon samlad statistik hos Skolverket över olyckor, borttappade barn eller barn som utsätts för övergrepp. Inte heller har någon utvärdering gjorts i Sverige under de senaste decennierna, av hur barn påverkas av vistelsen i förskolan – varken när det gäller bra förskolor eller förskolor som inte håller måttet.
Frågan är därför vem som äger den här frågan och vem som tänker ta tag i den och börja göra något åt problemen? Det är så tyst från politikerhåll – så vem står på barnens sida och skyddar dem?
Barnen kan inte själva göra sin röst hörd och vi kan bara ana hur de påverkas. Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn kan vara en indikation på hur krisen inom förskolan faktiskt drabbar barnen. Den som vill lära sig mer bör läsa ”Tid för barn” och ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” – för att skaffa sig en bättre överblick över själva situationen.
Extra anmärkningsvärt är det också att i samma veva som förskolan hamnat i kris, så har många kommuner arbetat aktivt för att minska valfriheten genom att fasa ut sina dagmammor och strunta i att införa vårdnadsbidraget. Det gör att det inte finns några alternativ för de föräldrar vars barn far illa i förskolan – utan de tvingas alltså istället hålla sina barn hemma eller om det inte går, lämna barnen till en undermålig verksamhet.
Nu är frågan när åtgärder kommer från regeringshåll. Finns det någon som intresserar sig för barnens situation och tänker göra något åt det här, så att vi i Sverige i framtiden stolt kan presentera att vi erbjuder valfrihet och en mängd olika barnomsorgsalternativ (förskola, dagmamma, vårdnadsbidrag, två- eller trefamiljssystem, deltidsförskola/lekis och barnomsorgspeng) i ALLA kommuner. Där barnen också självklart är skyddade enligt en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.
Text: Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk
Madeleine Lidman driver Hemmaföräldrars nätverk och arbetar även som redaktör för nättidningen Hemmaföräldrar. Sedan 2001 har hon arbetat för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd i media för att föräldrar ska ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan som alla hög kvalitet.
Relaterat
- Sydöstran: Flera tusen medlemmar i nätverk för hemmaföräldrar
- SVT: Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar
