NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Om det funnits allvarliga brister i lagförslaget om Datalagringsdirektivet hade jag utan att tveka försenat det ytterligare. Men nu har vi, efter många års utredande, fått ett tydligt klartecken från lagrådet till ett färdigt lagförslag. Då är det dags att gå till beslut. Det tänker jag göra på onsdag.
Text: Johan Pehrson, Jur.kand., rättspolitisk talesperson för Liberalerna | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-03-15. NewsVoice fick skribentens tillstånd att återpublicera bakdaterat till samma datum.
Kampen mot brottslighet för med sig många och svåra integritetsavvägningar. Så långt är jag och Michael Gajditza från Liberaldemokraterna (Newsmill 14/3) överens när det gäller EU:s datalagringsdirektiv. Tyvärr innehåller hans artikel dock i övrigt en lång rad sammanblandningar och rena sakfel.
För det första: Det som har prövats i Tysklands författningsdomstol är inte datalagringsdirektivet som sådant, utan den tyska regeringens förslag till lagstiftning för att genomföra direktivet på tysk mark. Som svensk politiker har jag inga synpunkter på själva beslutet att en tysk domstol underkänner ett tyskt lagförslag.
Det tyska beslutet kan dock illustrera en viktig princip, nämligen att de nationella reglerna måste utformas så att de ger bästa möjliga skydd för den personliga integriteten. Därför har också den svenska regeringen medvetet låtit lagstiftningsarbetet ta rejält med tid – just därför att det ibland tar tid att utforma starka integritetsregler.
Den svenska regeringens förslag har också fått klartecken från lagrådet, som är det närmaste vi kommer en författningsdomstol i Sverige. Lagrådet konstaterar att frågan bär på svåra integritetsaspekter och skriver i sitt yttrande: ”Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreskrivs i EU:s datalagringsdirektiv och får i överensstämmande delar anses utgöra ett med europeiska ögon försvarligt ingrepp i den personliga integriteten för att få till stånd nödvändiga brottsbekämpande åtgärder.”
För det andra: När Gajditza talar om ”ett lagförslag som innebär att polis kommer att få hämta ut uppgifter även för bötesbrott” antar jag att han syftar på frågan om när och hur de brottsutredande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter. Detta regleras inte i datalagringsdirektivet utan i lagen om elektronisk kommunikation m.m. Vad han däremot inte nämner är att det förslag till ändrad lagstiftning som han syftar på inte handlar om när polis och åklagare ska få åtkomst till trafikdata, utan om när de ska kunna begära ut abonnentuppgifter. Alltså den rena faktaupplysningen om vem som innehar ett visst abonnemang, inte trafikdata som visar vem som pratat med vem.
För det tredje: Gajditza skriver att EU den 23 mars förväntas komma med stark kritik över hur direktivet fungerat i de länder som infört det. Det är spännande att Gajditza är så säker på vad ”EU” (vad som nu menas med det) kommer att göra om nio dagar. Själv har jag så sent som i dag tagit del av ett officiellt brev där EU-kommissionen meddelar att den inte har backat från sina planer på att stämma Sverige inför EU-domstolen för att vi inte har infört direktivet.
En fällande dom får vi i så fall räkna med, eftersom det är solklart att vi inte uppfyller våra åtaganden som EU-medlemmar. Ser man till domstolens praxis får vi räkna med böter i storleksordningen 150 miljoner kronor bara för det första året. Gajditza får gärna spela roulett med sina privata pengar, men själv föredrar jag att hantera svenska folkets skattemedel mer ansvarsfullt.
För det fjärde: De två yttranden från Datainspektionen och Lagrådet som citeras av Gajditza handlar inte om datalagringsdirektivet utan om andra frågor. Det första gäller inrättandet av EU:s gemensamma polisbyrå Europol, det andra åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. När Gajditza kryddar sin artikel med slumpvisa citat om helt andra ämnen är det – försiktigt uttryckt – inte ett helt klockrent exempel på renhårig debatteknik.
Min uppgift som liberal och lagstiftare är att hitta en avvägning som ger effektiva redskap mot grova brott samtidigt som integriteten värnas. I utredningar om rån, människohandel och narkotikasmuggling är uppgifter om vilka som ringt till varandra, eller vilken dator som varit avsändare för ett visst meddelande, ofta av helt avgörande vikt för att lagföra brottet. Det lagförslag som nu tagits fram ökar möjligheten att dessa uppgifter finns tillgängliga också framöver. Under starkt kontrollerade former.
Om det funnits allvarliga brister i lagförslaget hade jag utan att tveka försenat det ytterligare. Men nu har vi, efter många års utredande, fått ett tydligt klartecken från lagrådet till ett färdigt lagförslag. Då är det dags att gå till beslut. Det tänker jag göra på onsdag.
Text: Johan Pehrson, Jur.kand. och rättspolitisk talesperson för Liberalerna
Jovisst, det är ju vad det handlar om. Både som upplägg och angrepp för att avslöja systemet. Det var inte en kommentar utan mer ett brev till Newsvoice för att presentera en del fakta – det var ju också vad som togs upp i inledningen. Men Thorbjörn har tydligen inte uppmärksammad det. Det måste komma ut vilka övervakningssystem som introducerats helt utan folkets vetskap om det. Men ni, Jan och Öystein kan kan ge Thorbjörn en kommentar att det här bör in som en artikel – men så klart i en mer lättläst form.
Bästa hälsningar
Eric B
Eric, jättebra inlägg men tyvärr mycket svårt att läsa och ta in pga risig redigering. Synd!!
Skriv en riktig artikel här på Newsvoice och strukturera den då att den blir mer läsbar. Jag är övertygad om att ämnet och dina synpunkter är värda en diskussion här på Newsvoice.
Torbjörn S kan hjälpa dig att lätta upp textmassan så att den blir mer lättläst.
Torbjörn Sassersson
Hej,
det här inlägget blir för stort insåg jag när det utvecklades. Men allvaret som tas upp borde komma ut i en artikel. Jag kan lägga in mer, t ex i detalj vad statliga utredningar registrerar om oss. Även när unga skolkar i skolan, ifall man är slösaktig, slarvig, vad man tror på, hur man röstar i riksdagsvalen – ja det är obegränsat och allt kan dokumenteras. Den informationen omspänner också tiden 1972 tills efter 2000. Här finns ett avgörande ämne som Newsvoice självklart borde ta upp. Alla är upplurade och därmed har hela vår samhällsbild blivit skev.
Skicka ett mejl och låt mig få veta vad du säger. Jag har som alla förstår ett förflutet politiskt engagemang och haft insikt i de här frågorna – det är också därför som jag publicerar det under en pseudonym. Det finns ett hot alla visselblåsare måste gardera sig emot.
Det är en avgörande mänsklig rättighet att Johan Pehrsons förklaringsmodeller får en kommentar eftersom det kan avslöjas att politikerna under snart 50 år av helt andra orsaker än rättsgrundande och brottsbekämpande medverkat till utveckling av övervakningssystem där staten kränker mänsklig rätt och respekt. Pehrson är bara en fortsättning av dessa politiker som ofta från bristande kunskap men även dold partipolitik förnekar människan rätten att få leva i ett samhälle med hederliga folkvalda. Den här texten kommer uppvisa en statlig verksamhet få någonsin hört talas om. Den kommer i korthet gå igenom de olika övervakningssystemen och deras tillämpningar. I grunden finns det två olika teknologier som använts och man kan säga att åren 1972 och 1987 var när dessa introducerades. När den statliga utredningen SOU 1972:47 behandlade inledningen av den nya övervakningen, som sedan dess utvecklats omfattande, skrev justitiedepartementet som utgav rapporten: ”Insamlingen av uppgifter om människor, deras attityder och levnadsförhållanden kritiserades såsom ägnad att alltför mycket öka myndigheternas makt och möjligheter att styra enskildas handlingar. I informationsbehandlingens förlängning anas konturerna av en oangriplig polisstat med en absolut effektiv och till sina verkningar omänsklig förvaltning.”
Månaden därefter publicerade Alva Myrdal utredningen “Att välja framtid” där hon också tog upp övervakningen och skrev att medborgarna hade dåligt skydd för ett missbruk. Samma år utgav forskarna Bengt-Arne Vedin, Lennart Arvedson, Bengt Rydén en rapport där man tog upp uppkopplingen av oss till statens datorer och skrev: ”Man kartlägger, spårar upp, ‘fångar in’, språket avslöjar en. Även det dolda beteendet, tankeverksamheten måste registreras.” Utvecklingen byggdes in bakom datalagen och juristerna Claes Kring och Sten Wahlqvist kom ut med sin kommentar av den: ”I förlängningen av utvecklingen skymtar enligt denna åsikt en alltmera effektiv och omänsklig offentlig förvaltning.” Man inte bara granskar våra tankar och hur vi lever utan med superdatorernas obegränsade möjligheter kunde all biologisk, mental, psykisk och sinnesrelaterad information sammanställas, analyseras, bedömas, registreras och utvärderas, om varje enskild medborgare.
Övervakningssystemen som utvecklades ca 1970 var inte till för att avslöja de kriminella utan för att bygga upp en kontrollstat som var mångdubbelt mer omänsklig än den Orwell och Boye varnat för. Till stor del har politiker med dålig politisk kunskap själva varit offer för den dolda utvecklingen som nu borde komma ut till allmän debatt att folket kan återta sina förlorade rättigheter.
Den följande texten är till stor del citat från den statliga utredningen, SOU 1987:74. De kan kallas för obegränsade därför att de går in i våra hjärnor och detekterar olika centra, som t ex vår syn och tankar förutom att de följer alla våra SMS och mobilsamtal. Det finns dessutom inte någon begränsning av lagringstiden utan informationen sparas under hela vår livstid. Allt detta kan styrkas från statliga dokument. Dessutom har inte kriminaliteten med det här att göra. Den följs på 3-dimensionella bildskärmar och det antyddes redan för 30 år sedan. Det handlar om övervakningssystem för hela befolkningen. Pehrson skriver: ”Den svenska regeringens förslag har också fått klartecken från lagrådet, som är det närmaste vi kommer en författningsdomstol i Sverige. Lagrådet konstaterar att frågan bär på svåra integritetsaspekter och skriver i sitt yttrande: ‘Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreskrivs i EU:s datalagringsdirektiv och får i överensstämmande delar anses utgöra ett med europeiska ögon försvarligt ingrepp i den personliga integriteten för att få till stånd nödvändiga brottsbekämpande åtgärder’.” Men det finns ingen sanning i hans ord. Oavsett ifall det är okunskap, dold partipolitik eller andra orsaker som ligger till grund för Pehrsons helt missvisande påståenden borde han avkrävas ett svar. Det handlar inte om några åsiktsfrågor utan om fakta med de allvarligaste konsekvenser för befolkningen. Vill vi leva fullständigt kontrollerade av staten med system som flera statliga dokument också indikerar kan styra människors gärningar. Den optisk-elektroniska övervakningen är den mest avancerade av alla övervakningstekniker som någonsin utvecklats och har många tillämpningar. Forskningsrapporter från 1960-talet, när man tog de första stegen till att utveckla metoden omtalade att den hade samma resurser som elektroder i hjärnan, d.v.s. att kunna förändra neurologiska funktioner. Det ger en tydlig bild av möjligheterna men få personer känner till den optiskt-elektroniska teknikens omfattande resurser. (Texten nedan är från den statliga utredningen).
”Övervakning med optisk-elektronik apparatur som bara för några år sedan betraktades som experiment ger i dag anledning till omfattande produktion… När utredningen skall redovisa teknikens framsteg i fråga om den optisk-elektroniska personövervakningen måste man ha klart för sig att detta ämne leder in på ett dynamiskt men också svårgripbart område. För att rätt förstå vilka möjligheter denna teknik kan erbjuda den som önskar samla information om personer, föremål och händelser, bör tekniken inledningsvis sättas in i ett något större perspektiv än vad som direkt föranleds av utredningens arbete.” Allmänheten måste bli medvetna om tillämpningarna för att kunna göra sin röst hörd. Det får inte bara vara säkerhetssjuka tjänstemän och övervakningsdrömmande politiker som skall kunna besluta om inriktningen. Det är folkets liv det handlar om. Staten har inte bara försnillat vår rätt utan också säkerhet och integritet. Det var något man lätt kunde se från den statliga utredningen SOU 1995:95 där man skrev att befolkningen inte har med saken att göra: “Det går inte att ställa upp någon gräns för vilka intrång i den personliga integriteten som den enskilde måste tåla… Registreringen av uppgifter om enskilda kommer sålunda att ske oberoende av den enskildes medverkan… Registrering skall ske oavsett den enskildes inställning härtill.” Vad säger Pehrson om det? Är det ännu mer övervakning som behövs. Vi har redan system som automatiskt registrerar alla narkotikaleveranser och bankrånare: “Min uppgift som liberal och lagstiftare är att hitta en avvägning som ger effektiva redskap mot grova brott samtidigt som integriteten värnas. I utredningar om rån, människohandel och narkotikasmuggling är uppgifter om vilka som ringt till varandra, eller vilken dator som varit avsändare för ett visst meddelande, ofta av helt avgörande vikt för att lagföra brottet. Det lagförslag som nu tagits fram ökar möjligheten att dessa uppgifter finns tillgängliga också framöver. Under starkt kontrollerade former.” Alla datorer och mobiler står under total övervakning och helt okontrollerat kan man också göra ingrepp i funktionerna. (Se kommentar i artikel om datainspektionen). SOU 1987:74 fortsatte:
”Jämsides med utvecklingen för bildupptagning har en mycket snabb utveckling skett av datoriserad bildbehandling… Det är nu möjligt för datorer att utan större tidsutdräkt bearbeta stora mängder bildinformation. Känna igen mönster och rörelser samt presentera önskad information på ett lättåskådligt sätt även tillsammans med annat datalagrat material… I takt med den utvecklingen kommer också bildkvaliteten vid upptagningarna att förbättras. Utvecklingen av elektroniska komponenter för högupplösande bildupptagning och bildmottagning i färg har nu gått så långt att utrustning av detta slag inom en nära framtid kommer att vara allmänt tillgänglig… Det kan i ett något längre perspektiv förväntas att bildupptagning även kommer att ske tredimensionellt.” Det skrevs för årtionden sedan och man kan nu på bildskärmar följa människor, vad de gör i sina hem, hur de planerar rån och narkotikaleveransernas vägar liksom platserna där heroin, kokain och andra droger förvaras. Det finns bara ett tryck på knappen bort. Det togs upp under en konferens på justitiedepartementet 1987. I det talet som en professor höll handlade det om andra exempel där man kunde få fram alla som gjorde vissa saker med både namn och adress och då handlade det om utsortering från hela den svenska befolkningen. Den statliga utredningen fortsatte med att beskriva den okända tekniken: ”Elektromagnetisk strålning består av en elektromagnetisk fältvåg fortplantad med ljusets hastighet. Den elektromagnetiska strålningen omfattar bl.a. radiofrekvent strålning, infraröd strålning, ultraviolett strålning, röntgen och gammastrålning… Den snabba tekniska utvecklingen på det här området motiverar dock att det i lagen inte anges några gränser för våglängdsområdena i nu berört hänseende… Utmärkande för all optisk-elektronisk utrustning som kan förmedla bildinformation om människor och händelser är att man i fysikalisk mening utnyttjar elektromagnetisk strålning inom olika våglängdsområden… Används kraftfulla datorer försedda med särskilda bildbehandlingsprogram tillsammans med optisk-elektronisk utrustning kan övervakningen bli lika effektiv som integritetskränkande… Det är sålunda ofrånkomligt att den enskilde inom vissa gränser måste finna sig i att bli utsatt för integritetskränkande intrång av hänsyn till samhällets intresse att skydda sig och medborgarna emot brott.” Här tar de upp samma sak som Pehrson, att övervakningen skall skydda medborgarna emot brott. Det är sedan dessa system upprättades brottsligheten ökat som aldrig tidigare. Dessutom var det under 1970-talet som sjukdomspanoramat förändrades och här finns en bidragande orsak. Det var något socialstyrelsen berörde i SOU 1991:17.
I nästa stycke kan man se att registrering också sker av det vi kommunicerar om via datorer: ”Registrering kan även komma att ske av material som den enskilde tar del av eller själv sänder iväg via en dators bildskärm m.m… Det är ofrånkomligt att dold personövervakning kan medföra betydande integritetskränkningar. Den enskildes förehavanden i privat och offentlig miljö kan till stor del registreras och dokumenteras på optisk-elektronisk väg. Detta gäller också de kontakter den enskilde har med andra personer. Brev eller andra skriftliga meddelande som den enskilde tar del av exempelvis i sin privatbostad eller på sitt kontor kan registreras vid övervakningen.” Här ser man att allt vi gör, överallt, även i våra hem och på arbetsplatsen övervakas. Vi står alla under totalkontroll med automatisk registrering som lagras under hela vår livstid. Allt vi har med andra noteras oavsett ifall det är sex eller samtal och vi kan inte ens dölja oss i hemmet.
SOU 1987:74 fortsatte: ”Även akustiska fenomen som mänskligt tal och andra ljud kan registreras på optisk väg. Informationen kan med olika metoder lagras, bearbetas och manipuleras samt oberoende av avståndet, spridas till en eller flera mottagare för presentation. Mottagaren kan i sin tur lagra eller bearbeta och manipulera informationen. De kan sända den åter eller sprida den vidare. Exempelvis kan s.k. ’smarta’ system av olika samverkande sensorer byggas upp. Den optiska teknikens möjligheter att variera tillämpningen är så gott som obegränsade… En del övervakningssystem kommer till viss del kunna vara självförsörjande.” När övervakningen kommer ut från politiker, även inrikesministern, talar man om att ev legalisera telefonavlyssning eller buggning, i vissa fall. Vi lever i illusionernas samhälle.
Myndigheterna som sammanställer information kan automatiskt låta en röd lampa blinka när något kritiskt planeras eller stora brott skall genomföras. Superdatorerna har ett eget medvetande och omtalas kunna välja mellan olika alternativ för att nå fram till ett uppgjort mål. De sägs också av forskare vara överlägsna människans förmåga. Systemen arbetar med ljusets hastighet och per automatiserad datorteknik: ”Vid överföringen kan informationen som energi flyta kontinuerligt i modulerad form eller som små kodade energipaket. Informationen kan bäras av elektromagnetiska vågor av olika våglängd, ljus av olika frekvens, tryck och stötvågor av varierande magnitud, magnetiska kraftfält eller kemiska substanser.”
Både allmänheten och riksdagsledamöter lever i vanföreställningar om rättssamhälle och hederlighet. Det kan man lätt inse från den här texten och den ger bara en glimt av något som är ännu mer skrämmande – en påstådd demokratisk stat som lyckats förtrycka information om ett avgörande ämne, som nu under 50 års utveckling media inte kommit ut med någon information om och där polisens taktik fortfarande talar om gammaldags buggning. Som justitiedepartementet förklarade 1972 kan man inte bara ha en total övervakning utan också styra enskildas gärningar med den här tekniken. Vad är det då som gjort att våld och brottslighet ökat sedan dessa system infördes? Kan rättspolitiske talesmannen för liberalerna, Johan Pehrson ge en idé om det och samtidigt låta oss få en kommentar av det som tagits upp?
Mycket bra inlägg! Men jag håller med Jan, tyvärr lite svårläst. Inlägget förtjänar en bra presentation.