För det första är det etiskt betänkligt att med förbudslagstiftning ingripa mot något som utgör en konsekvens av ett socialt problem och som dessutom saknar straffvärde. För det andra bör polis och åklagare i första hand användas till mer angelägna uppgifter. Skulle det sedan visa sig att majoriteten av de rapporterade tiggarna tillhör en viss etnisk grupp uppstår nya problem. Då finns risk att DO eller någon annan samhällsföreträdare hör av sig.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2011-04-23 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare
I Sala har politikerna tröttnat på vissa av stadens tiggare – men endast vissa – och därför fattat ett ogenomtänkt beslut som innebär att dessa ska kriminaliseras. Visserligen utgör inte tiggare något omistligt inslag i våra städer. Men det finns många företeelser i samhället som är mindre önskvärda och bland dessa åtskilliga som hanteras bäst utanför rättsväsendet. Till dessa hör tiggeri!
- För det första är det etiskt betänkligt att med förbudslagstiftning ingripa mot något som utgör en konsekvens av ett socialt problem och som dessutom saknar straffvärde.
- För det andra bör polis och åklagare i första hand användas till mer angelägna uppgifter.
De tankar som väckts i Sala är ingalunda nya. Storstockholms Lokaltrafik var redan 2004 inne på tanken att försöka få tiggare lagförda för förargelseväckande beteende. Detta kommenterade jag då i en artikel i SvD (Brännpunkt 12/8-04). Motiveringen från SL var den gången att resenärerna blev störda. Sala kommun förefaller dock att ha större visioner än SL. Här är det inte bara omtanke om kommuninvånarna som gäller.
Nej, man vill främst komma åt tiggeri som sker på initiativ från kriminella grupper. Och för att polisen ska lyckas med det har man tänkt sig att den ska ägna sig åt den delikata uppgiften att skilja önskvärda tiggare från icke önskvärda. Till dem som inte ska rapporteras hör exempelvis gatumusikanter och välgörenhetsorganisationer. Frälsis kan andas ut!
Eftersom jag antar att Sala kommun fattat sitt beslut på fullt allvar och med de bästa avsikter vill jag peka på några komplikationer. Polisen kommer minst sagt att få det lite knepigt när den ska avgöra vilka tiggare som är önskvärda och vilka som ska rapporteras. Här kan också likheten inför lagen komma i kläm.
Många tiggare kan rentav känna sig tvungna att skaffa gitarr eller annat ljudalstrande redskap, vilket i sin tur skulle skapa ytterligare problem för polisen som skulle bli tvungen att göra en musikalisk kvalitetsbedömning för att avgöra till vilken kategori en viss tiggare eller musikant hör. För att underlätta polisens arbete skulle man kunna tänka sig någon form av kommunal auktorisation av tiggare.
Vilka ska sedan straffas? Tiggarna eller den som man misstänker har skickat ut dem? Det ligger liksom i sakens natur att tiggarna torde vara immuna mot straff då tiggare typiskt sett är fattiga och annan påföljd än böter inte kommer att bli aktuell. Och vem som eventuellt skickat ut tiggarna på uppdrag lär förbli okänt och skulle det bli känt lär det för denne handla om alvarligare brott än tiggeri eller anstiftan till detta brott.
Men låt oss ändå anta att tiggarna blir rapporterade. Då blir nästa problem att de regelmässigt saknar bostad eller vägrar att uppge var de bor samt att de ofta är tillfälliga besökare i landet. Var ska de nås och vart ska myndigheterna skicka handlingar som strafförelägganden och kallelser m m?
Skulle det sedan visa sig att majoriteten av de rapporterade tiggarna tillhör en viss etnisk grupp uppstår nya problem. Då finns risk att DO eller någon annan samhällsföreträdare hör av sig. Nyligen rapporterade alerta journalister att Stockholmspolisen avvisat tiggare med hänvisning till utlänningslagstiftningen. Polisens lagtolkning visade sig vara fel och gav inga applåder.
Avslutningsvis konstaterar jag att kommunfullmäktige i Sala inte tycks ha tänkt till ordentligt i denna fråga. Men snart är det Länsstyrelsens tur att begrunda förslaget. Därefter antar jag att det lär falla. Men övertygad kan man inte vara. Skulle det bli verklighet kommer man framöver säkerligen kunna konstatera att det i likhet med många politiska beslut blivit ett kraftfullt slag i luften.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare
