NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Sexualbrottslingen Thomas Quicks kamp för upprättelse går som på räls efter att han i TV berättat att han ljugit i mordrättegångarna. Rättsväsendet viker ner sig och de som drabbats av den då rådande tidsandan med tron på ritualmord och borträngda minnen ges ingen röst när media och övriga etablissemanget nu bestämt sig för att fria Quick.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet | Denna artikel publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-04-07 och den återpubliceras här med tillstånd från Nyberg på samma datum.
När man följer nyhetsbevakningen kring kriminalfall är det tydligt vilken prioritet olika öden tillmäts. Alla är nu överens om hur tidsandan på 1980- och 90-talet fick som resultat att oskyldiga dömdes och skyldiga fick gå fria.
Tron på ritualmordssekter fick som effekt att den verklige mördaren klarade sig utan straff i da Costa-fallet och att två oskyldiga läkare förföljdes av ett etablissemang som tagit intryck av de senaste modeteorierna från USA. Fokuset mot Thomas Quick som tillåtits representera offren för psykoanalytiska patientexperiment ter sig i mina ögon omoralisk.
Oavsett om Quick ej begått de mord han dömts för så förhåller det sig ändå så att han är dömd för sexuella övergrepp på små pojkar. 1994 hittades en säck barnporr i hans rum på Säter. Quick har skadat en man för livet i en våldsam knivattack. Han har tagit en liten pojke och hans mamma som gisslan, med mera. När nu diskussionen äntligen väcks om hur ovetenskapliga teorier inom rättsväsendet så är det stötande att se att Quick görs till symbol för rättsrötan. Under 1980- och 90-talet drabbades fler än Quick av populistiska karriärpersoner.
Det fanns, till skillnad från Quick, oskyldiga personer som fick skador för livet på grund av att läror om ritualmordssekter och bortträngda minnen fick spelrum hos utredare och psykoanalytiker. Det finns oskyldiga offer som den utvecklingsstörda kvinnan i Skåne som tvingades genomlida terapier som skulle ta fram minnen ur henne om hur en satanistsekt mördat den lilla flickan Helén Nilsson i Hörby. Hur mådde hon efter denna behandling? Vilken hjälp fick hon att bearbeta övergreppen från en ritualmordstroende terapeut? Svaren ekar tomma.
Hur mår flickan i Umeå som tubbades att peka ut sin pappa och ett tjog andra män som aktiva i en ritualmordssekt? Hennes och andras ord når inte ut idag. Det är synd då dessa personer är de verkliga offrena för en urspårad tidsanda. Hur mår allmänläkarens dotter som enligt sin mamma berättat om händelser som inträffat när hon var mellan 13-17 månader gammal? Idag finns det ingen som skulle påstå att allmänläkarens dotter bevittnat ett ritualmord. Men under 1980-talet var det gynnsamt för karriären att följa de senaste modeteorierna från USA slaviskt.
De som gjorde karriär på rättsövergrepp mot patienter och misstänkta tiger idag. Professorn Eva Lundgren ses inte längre som någon auktoritet. Stora delar av kvinnorörelsen har sedan länge övergett hennes idéer om djävulssekter. Men detta innebär endast att nya offer inte tillkommer, inte att de redan drabbade får frid. Hur gick det med alla dessa sköra individer som suggesterades att tro att de bevittnat kannibalism och barnamord? Varför ställdes aldrig någon till svars för hur ovetenskapligt humbug resulterade i att föräldrar och barn separerades för all framtid?
En sanningskommission behövs: Men inte för att tillgodose Thomas Quicks behov av ytterligare tid i rampljuset utan för att ge upprättelse och stöd åt de verkliga offrena för en tidsanda som fängslade oskyldiga och som fick som effekt att de skyldiga gick fria.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist
Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
