Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Det finns de som inte tror att konspirationer existerar. Mentala ramar sätter gränser för vad man kan gå med på. Idéer eller händelser som inte passar in i den egna världsbilden anses inte trovärdiga. Att inte tro kan också vara en mental skyddsmekanism.
Text återpublicerad med tillstånd av: Pål Bergström, palbergstrom.com
United Minds TV på Expressen bekräftar ordets konnotation. Programledaren Marie Söderqvist ler när hon tar ordet konspiration i sin mun och Niklas Ekdal säger direkt att ”nästan alla konspirationsteorier är knasiga”. Deras kroppsspråk är rent konstsim, i full symmetri med orden. Ordets betydelse är djupt indoktrinerat.
Mahatma Gandhi uttrycker det så väl; ”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win”. Typisk beteende för de som tror och försvarar den officiella teorin bakom 11 september. Man undviker att tala om innehåll, om själva sakfrågan. Förlöjligande och ibland personliga påhopp håller frågan om 11 september på en nivå som man anser sig behärska utan att behöva gå på djupet.
Konspirationer är en del av verkligheten, vare sig man vill eller ej. Tonkinbuktsintermezzot, Operation Gladio och Operation Northwoods är ett bevis för det.
Att benämna något som konspirationsteori är ett effektivt sätt att stoppa media och andra från att granska det som skulle kunna vara en verklig konspiration. Istället för att rationellt söka efter information som bekräftar eller avfärdar en teori söker människor information som bekräftar vad de redan tror på. De flesta ignorera faktiskt information som går emot det man redan tror på. Gruppens åsikt är en annan stark faktor. Vi är sociala varelser som söker trygghet och acceptens i gruppen. Att hävda en åsikt som går emot gruppens norm är svårt.
Ponera att du är en journalist på DN som delar synen på 11 september som en faktisk konspiration. Du har undersökt frågan och kommit fram till att den officiella teorin inte är hållbar. Du tror att det i detta fall rör sig om en riktig konspiration. Dina kollegor gör det inte. Inte heller dina chefer, redaktörer, som beslutar vad som ska tryckas. De har dock inte samma insyn som du utan tror på vad som sagts från officiellt håll. Hur stor är då chansen för att du ska våga driva frågan internt för att den ska lyftas fram eller granskas? Ytterst liten.
Det brukar heta att konspirationsteorin för 11 september är en falsk konspiration eftersom det annars skulle vara personer som trätt fram och röjt den. En befängd idé som avslöjar en naiv tro på människan. Vad med grupptryck och rädsla för sitt eget liv, bli av med jobb, pension, m m? Se bara vad som hänt Bradley Manning.
En viktig förklaring till att begreppet konspirationsteori har fått en förlöjligande betydelse är att det fungerar som en skyddsmekanism. Händelser eller teorier som går emot en invand uppfattning skulle kunna innebära en radikalt annorlunda världsbild. Att ta ett sådant steg kräver därför en stark mental förmåga. Lättare att då förringa det som felaktigt.
Det kan inte vara speciellt många som tror att månlandningen var en bluff. Kanske inte så konstigt med tanke på bevisen. Och vem bryr sig. Däremot är det miljoner som tvivlar på den officiella förklaringen för 11 september och det ökar starkt. Inte heller så konstigt med tanke på bevisen och att det haft en så avgörande inverkan på världen. Det visar att det finns en logisk dimension i vilka konspirationer som kan anses vara riktiga och vilka som inte är det.
Oavsett visar den här debatten att världen saknar transparens. Om det existerar ett så omfattande tvivel kring en så viktig fråga som 11 september borde det ligga i allas intresse att vända på varenda sten tills alla kan vara nöjda. När tvivlet är så utbrett och myndigheter står emot krav på en ny utredning kan det mycket väl innebära att det finns saker att dölja.
Media som enbart återgett den officiella bilden riskerar sin trovärdighet då allt fler tvivlar. Kanske är viljan att ändå peta lite försiktigt i geggan ”konspirationsteorier” ett steg för att återta förlorad mark. Det visar att vi är inne i en viktig psykologisk process. Nästa steg, om man ska tro Gandhi, kommer äntligen innebär att man kan tala om innehåll, om själva sakfrågan. Kanske på United Minds TV?
Marie Söderqvist borde du läsa boken ”Soldiers of Reason: The RAND Corporation and the Rise of the American Empire” av Alex Abella. Jag är säker på att hon skulle sätta kaffet i vrångstrupen och omvärdera din syn ”konspirationsteorier”.
Det behövs mer forskning och debatt om den här frågan. Vi måste öka förståelsen för hur människor inom media tänker, som demokratins skyddshelgon, och hur vi kan skapa ett mer transparent samhälle. Att som Marie Söderqvist och andra i media förlöjliga frågan kan te sig mycket farligt när det finns människor i USA med makt som har en sådan syn på världen. Livsfarligt.
