NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Jag har aldrig stött på ett företag som har behandlats så väl av sina borgenärer som Saab. Frågan är varför? Det är inte är rimligt att bara pumpa in pengar i bolag som hela tiden går med förlust. Borgenärerna bör ta sitt förnuft till fånga och kräva att Saab betalar sina skulder och annars ansöka om att försätta bolaget i konkurs. Det skriver Marie Karlsson-Tuula, docent i civilrätt och expert på rekonstruktions- och konkursfrågor.
Text: Marie Karlsson Tuula, professor i civilrätt [2018] | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-05-13 | NewsVoice fick tillstånd av Karlsson Tuula att återpublicera artikeln.
Undertecknad är specialist på rekonstruktions- och konkursfrågor och har arbetat med detta sedan mitten av 1990-talet. Under denna tid har jag aldrig stött på ett företag som har behandlats såväl av sina borgenärer, d.v.s. av leverantörer och andra som har betalningskrav mot SAAB. Det brukar tvärtom vara så att borgenärer sätter dit gäldenärer som inte vill eller kan betala sina skulder.
Man kan ställa sig frågan varför denna särbehandling av SAAB sker överhuvudtaget? Nästa fråga är: sover borgenärerna? I så fall är det snart hög tid att väcka dem ur sin törnrosasömn. Volvo sålde ut tillverkningen av sina personvagnar för flera år sedan, medan SAAB har hållits under armarna av GM under ett tjugotal år.
Frågan som är besvärlig att ställa är vad SAAB bör göra istället? Ska de tillverka något annat än bilar? Och vad i så fall? Kina är inte intresserat av någon mer biltillverkning, så vad ska man göra nu?
Snart är vi tyvärr vid vägs ände, det vill säga ett SAAB som inte bara tyst har ställt in sina betalningar utan som också är på obestånd. Med tyst betalningsinställelse avses att gäldenären, i detta fall SAAB, inte betalar sina leverantörsskulder.
Med obestånd avses att SAAB inte längre kan betala sina skulder allt eftersom de förfaller till betalning och detta tillstånd inte endast är tillfälligt. Om SAAB är på obestånd återstår bara en sak, konkurs. En konkurs kan vara både på gott och ont.
En konkurs skulle tvinga en eller två konkursförvaltare att fundera över hur och vad bolaget ska göra i framtiden. Ska bolaget drivas vidare och i så fall hur? Detta skulle väl SAAB ha tänkt på tidigare, kan man tycka, i vart fall under det rekonstruktionsförfarande som SAAB genomgick och som kostade en ansenlig massa pengar.
Det goda med en konkurs skulle kunna vara att vissa eventuellt lönsamma grenar kan avknoppas och de mindre lönsamma, antingen säljas av eller avvecklas. Det onda är att antalet arbetstillfällen i Trollhättan onekligen måste reduceras till antalet.
Jag tror inte att det är förenligt med verkligheten att bara pumpa in pengar i bolag som hela tiden går med förlust. Empiriska studier som jag har gjort visar att verksamheten är tillbaka på ruta 1 igen efter tre tilll nio månader om bara en rekonstruktion sker finansiellt och inte i sak. En rekonstruktion i sak innebär att man funderar över hur verksamheten åter ska kunna bli lönsam.
Borgenärerna bör ta sitt förnuft till fånga och ställa frågan om de inte ska kräva att SAAB betalar eller att de ska ansöka om att försätta bolaget i konkurs. Ju förr desto större utdelning får de. En konkurs är inte enbart av ondo. Det kan komma något gott ur den för såväl anställda som övriga berörda individer.
Text: Marie Karlsson Tuula
