NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Begreppet debet och kredit dokumenterades redan 1494 av matematikern och munken Luca Pacioli. Begreppet bokföring har samma betydelse nu som då. Vad som händer om man inte bokför i enlighet med de skyldigheter, som uppställs i lag leder ofta till bokföringsbrott.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2011-06-23
Detta har beskrivits av Sigurd Elofsson m.fl. i boken ”Bokföringsbrott och bokföringslagen”. Den tredje upplagan har nu utkommit och den första utgåvan skrev Elofsson tillsammans med statsåklagaren Anna-Lena Dahlqvist. Sedan Anna-Lena tragiskt avlidit har en tredje författare, Christine Andersson, gett bidrag till den senaste utgåvan. Christine Andersson har ett förflutet som åklagare och bedriver bl.a. forskning inom ekobrottsområdet.
Elofsson arbetade som ekorevisor i många år bla. på Ekobrottsmyndigheten. Han lämnade myndigheten för att arbeta på PwC:s juristenhet och i den nya utgåvan av boken kommer detta klart till uttryck. Elofssons erfarenheter från näringslivet ger sig synnerligen väl till känna inte minst vad gäller revisorns roll. Denna fråga har kommit att bli allt mera aktuell och har i den nya utgåvan fått ett mycket stort utrymme.
När det gäller revisorns straffansvar finns det inte så många avgöranden, som kan ge vägledning men mot bakgrund av den senaste tidens turbulens inte minst mot bakgrund av den s.k. HQ-affären kan man måhända förvänta sig om inget annat än att revisorns skadeståndsansvar kan komma i fokus. Emellertid har frågan om revisorns skadeståndansvar inte fått något utrymme jämfört med den förra utgåvan. Detta kan kanske ses som en brist men framställningen skulle nog ha blivit alltför spretig om även detta den här gången tagits med.
I den nya utgåvan har getts ett stort utrymme vad gäller straffansvaret i allmänhet. Det är en summarisk presentation men den är informativ och fyller väl sitt syfte så som den är tänkt för läsaren. Författarna tar upp den viktiga frågan om medhjälpsansvaret, företagaransvaret och sist men inte minst den viktiga och kanske inte helt i rättspraxis reglerade frågan om externa bokföringskonsulters och bokföringsbyråernas ansvar.
När det gäller bokföringsbrottet, det mest avdömda ekobrottet, är avsnittet i den delen synnerligen informativ. Under det senaste decenniet har rättspraxis utvecklats och likaså regelverket. Det ges i boken en ingående och bra presentation av problemområdet. Ett viktigt rekvisit vid bedömning av bokföringsbrottet är det s.k. huvudsaksrekvisitet. Vad som egentligen krävs för att detta rekvisit ska vara uppfyllt har gett upphov till mycket tankemöda hos jurister. För ett tiotal år sedan presenterade Elofsson en modell, som skulle kunna användas som ett bra verktyg. Angreppssättet var nytt och modellen hälsades med tillfredsställelse från vissa håll, inte minst från domare, men mötte även mycket starkt motstånd.
Elofsson har i den nu senaste upplagan utvecklat på ett mycket pedagogiskt sätt hur han menar att modellen kan användas vid bedömningen av det aktuella brottet. I och med detta kommer det nu att bli både enklare och tydligare att använda sig av den s.k. Elofssonska modellen vid bedömningen. Den består av två steg dels en kvalitativ dels och en kvantitativ. Elofsson har i och med detta på ett pedagogiskt sätt lyckats knyta ihop det s.k. väsentlighetskriteriet, som används av redovisare och revisorer för att bedöma om fel och brister i bokföring är väsentliga, med huvudsakskriteriet. Härigenom torde förståelsen mellan ekonomer och jurister öka.
Avslutningsvis innehåller boken en beskrivning avseende de allmänna krav som kan ställas på bokföringen, vad gäller för den löpande bokföringen och vilka krav som ställs på verifikationens innehåll. När det gäller verifikationers innehåll är formkravet enkelt, något som medför att det är lätt att efterfölja regelverket i denna del. Bristande verifiering leder lätt till bokföringsbrott och det kan lätt undvikas om man följer den s.k. checklista som bokföringslagen ställt upp. Detta är mycket pedagogiskt och bra beskrivet i den aktuella boken.
Förberedelse till grovt bokföringsbrott blir fr.o.m. 1.7.2011 kriminaliserat. Detta förhållande har inte uppmärksammats men kommer att få stor genomslagskraft inte minst vad gäller bekämpning av grov organiserad ekonomisk brottslighet. Författarna har inte tagit upp någonting om detta i förevarande upplaga och det kan man sakna. Emellertid väntar man kanske på att lagändringen ska få genomslagskraft i rättspraxis.
Elofsson och Andersson har även beaktat att internationaliseringen i affärssammanhang ökat inte minst vad gäller bokföring av affärshändelser.
Boken är tänkt som en handbok för de som dagligdags arbetar med bokföring och bokföringsbrott. Den är avsedd för såväl jurister som ekonomer. I första hand är den inte avsedd för åklagare och ekopoliser. Emellertid utgör den ett oerhört värdefullt bidrag i den dagliga verksamheten även för dessa grupper.
Jag saknar rättsfallsöversikt och källhänvisningar. En bok som i övrigt är så instruktiv och användbar för praktiker hade vunnit oerhört mycket på detta. Vi ser fram emot nästa utgåva i detta avseende.
I övrigt kan sägas att denna synnerligen väldisponerade bok fyller sitt syfte inte bara som handbok utan som uppslagsverk för envar, som dagligen arbetar inte bara med bokföring utan även med den straffrättsliga sidan av redovisning dvs bokföringsbrott.
Det är inte för inte som den kan återfinnas på skrivbordet hos åklagare, poliser, revisorer, konkursförvaltare, domare m.fl. som i sitt dagliga värv kommer i kontakt med bokföring och bokföringsbrottet.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare vid Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten, numera seniorkonsult (Borison Consulting)
