Eva Ensler: The Crisis in my Body is the Crisis in the World

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 11 augusti 2011
- Torbjörn Sassersson

Kärnbudskapet i Eva Enslers framförande är att den mentala, emotionella och kroppsliga kris hon upplevde ÄR krisen som just nu sker i världen när jorden våldtas av människan som en följd av girighet och bristande omdöme. När jag lyssnar på Eva Enslers tal på TED tänker jag på en annan kvinna, Jill Bolte Taylor och hennes slaganfall som fick existentiella och filosofiska konskvenser inte bara för henne själv utan för miljontals människor som lyssnat på hennes tal.

Eva Enslers och Jill Bolte Taylors tal skär båda lika djupt ner genom lager av distraktioner så att vi tydligt kan se människans existentiella realitet och samverkan med likväl som påverkan på jorden.

Eve Ensler is a poet, writer and activist. She lived in her head. In this powerful talk from TED Women, she talks about her lifelong disconnection from her body — and how two shocking events helped her to connect with the reality, the physicality of being human.

TED Talks is a daily video podcast of the best talks and performances from the TED Conference, where the world’s leading thinkers and doers give the talk of their lives in 18 minutes.

Eve Ensler

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • RM: Jag tror att positivismen är den nutida versionen av den vetenskapliga falang som tydligast vill ta avstånd från religionen, genom att definiera ”sitt eget space” som separerat från religion. Men då kommer allt subjektivt med också. De skapade ett space där man såg verkligheten som något man måste kunna komma överens om, genom att inför varandra genomföra otvetydiga experiment i den objektiva (yttre) verkligheten. De som inte gick med på denna överenskommelse uteslöts ur ”klubben”. Och denna falang är det som har kommit att tävla med Gud om rätten att beskriva verkligheten. Och nu har den blivit lika aggressiv och oresonlig – och maktlysten – som det som det en gång så definitivt tog avstånd från: religiös fundamentalism, i form av katolska kyrkan. Och det har kanske blivit som jag nämnt i någon annan tråd: vetenskaplig fundamentalism.

    Det finns något kinesiskt ordspråk: ”Det man gör motstånd emot, blir man”.

    I dessa tider där begrepp som icke-dualism har uppkommit, är detta ett gyllene tillfälle att betrakta dualismens absurditet: här har vi två polariteter som i sin grund är helt lika varandra, men som ser sig som varandras diametrala motsatser.

    Vad jag menar med ”egot” är den falska identifikation som absolut måste se tillvaron i termer av konflikt mellan två polariteter, två motsatser. Där du skiljer mellan ”egoism” och det övriga Egot, ser jag egoismen som hela egot. Jag talar inte om Freuds definition av egot, där egot är en del av personligheten, utan om falsk identifikation. Varje identifikation har en överlevnadsdrift. Egot är alltid falsk identitet, och som sådan rädd att förgås. Men det är samtidigt rädslan i sig som utgör basen för den falska identiteten, så därför måste egot ständigt bevisa rädslan som något reellt. Därför måste egot alltid ha konflikt för att överleva. För att kunna släppa dualismen måste vi släppa vår egen falska identifikation. Vi måste se oss själva.
    Vad är då ego-baserad vetenskap?: Jo, en dualistisk vetenskap, som ligger i konflikt med något. Och som MÅSTE ha denna konflikt för att överleva. En vetenskap för vilken det hela tiden finns något som är FEL!
    Än fast vetenskapen borde vara något bortom all konflikt – den borde vara den instans som helt enkelt ser det som ÄR. Sann vetenskap måste vara icke-dualistisk.
    Men alla ”reaktioner mot” löper risk att själva skapa ett space ”separerat från” något! Och då är vi där igen. Som Einstein sa: ”Samma medvetandetillstånd som skapade problemet kan inte lösa problemet”. Det blir bara en ny upplaga av samma problem.

    Tack vare egot uppstår hierarkier baserade på rädsla. Vi är rädda för överordnade som kan avskeda oss och kasta ut oss i osäkerhet. De överordnade överlever tack vare vår rädsla. De vill inte att vi ser uppåt, på dem, utan att vi ser neråt, på nivåer under oss.
    Men vi har detta system på individuell, nivå också! Du talar om mikronivå/makronivå, här finns också individ/kollektivnivå.
    Kan du se ditt eget ego? Det är vad den nya andligheten handlar om: Att se sitt eget ego. För egot tål inte att bli betraktat rakt på, då dör det. Och först när du ser ditt eget ego kan du se- vågar du se – det kollektiva egot.

    Till sist, det här med Gud. Så här ser jag det:
    Gud skapade inte egot. Gud gav oss fri vilja, vilket innefattar frihet att gå emot Guds vilja. Det finns inget straff för detta, men vi måste ta konsekvenserna av vårt val. Vi måste ta ansvar över oss själva. Men egot är den entitet som övertygar dig om att du inte behöver ta något ansvar. Även om man kan säga att ”allt är Gud”, så finns det sådant som vi skapat under vårt beslut att gå emot Gud. Det är det som kallas karmaskuld. Det är alltjämt Guds energi, men som vi s a s har perverterat. Dåliga energier, men som löses upp om vi ser på dem, ärligt.

    Alltså: Vi har kanske olika definitioner på vad som är egot. Egot är för mig ”det sämre jaget” (som man oftast kan välja att följa!), som alltid är redo att gå den billigare vägen, och som vill ha en känsla av att vara bättre än andra, som vill ha makt, som alltid ser fel hos andra, som ser sig hotat av andra. Eckhart Tolle liknar egot vid Gollum från Sagan om Ringen. Jag tycker det är träffande, och har börjat se Tolkiens historia från ett nytt perspektiv… 🙂

  • RM, du har bättre koll än mig på de här ”ismerna” inom vetenskapen. Men vad jag vill åt är den ego-baserade vetenskapen, som jag befarar kan skära över alla dessa. Det är farligt att peka ut någon speciell ”ism” som skyldigt till detta synsätt, hur motiverat det än kan verka. Och det är ju också så egot arbetar: det är ANDRA som måste skärpa sig – VI dock, tillhör ”de schysta”.

    De finns också de som tillämpar denna kategorisering på större block, Peter Joseph (grundaren av Zeitgeiströrelsen) säger t ex: ”Science, in contrast to religion, does not have any ego”.
    Det här är oroväckande, för folk lyssnar på det här och får bilden av vetenskap – denna positivism – som ett system upphöjt över våra mänskliga svagheter, som rensar sig självt från korruption, genom den vetenskapliga metodens förträfflighet. Men vi kan – som du nämner RM – bara se på fallet med homepatin, där studier som bildat underlag för analyser valts ut för att vinkla resultatet i önskad riktning (Robert Hahns blogg om detta borde alla läsa).

    Och detta säger den ofelbara ”vetenskapliga metoden” inte så mycket om. Media basunerar ut en ”sanning”, medan den verkliga sanningen är svårfunnen och svårbegriplig för vanligt folk.
    Och det är vanligt folk den handlar om. De 80% av oss som inte vill bry oss så mycket utan hellre följa auktoritet. Dessa 80% utgör det momentum som styr skeendet, men som på detta vis manipuleras av en liten elit.
    Det finns ett auktoritärt styre här, som jag anser utgör den nutida versionen av det medeltida katolska förtrycket.

    • Ego finns ju hos människan och därmed i allt som människan gör. Men den poäng jag har, är att det är just i positivismen som man har detta med idén om en objektiv verklighet , där människan inte har någon roll annat än ihopsamlandet av en s k objektiv kunskap. I positivismens kärna ligger även återuppreparheten, dvs om flera forskarteam gör en undersökning på samma sätt så ska de komma fram till precis samma resultat.

      Jag vet inte riktigt vad du menar med ego-baserad vetenskap, på ett sätt blir ju humanvetenskapen mer ego-baserad än naturvetenskap eftersom naturvetenskapen inte erkänner egots del i den vetenskapliga tolkningen, medan vetenskapsteorier som exempelvis hermeneutik tar in människan som det tolkande subjektet och därmed erkänner egots roll i tolkningen.

      Den traditionella (positivistiska) naturvetenskapen påstår sig ju vara objektiv, stå utanför egot, men i realiteten så gör den inte det. Det är människan som har formulerat reglerna, det är människan som bygger tolkningsinstrumenten och de avgränsar vad dessa instrument ska mäta, och det är människan som tolkar resultatet. Så människan som subjekt är hela tiden närvarande.
      Skillnaden är att vetenskap som hermeneutik, fenomenologi etc, erkänner det subjektiva, medan naturvetenskapen tror på en objektivitet som i realiteten inte finns.

      De vetenskapsteorier som är motsatsen till positivismen tar in subjektet, som erkänner relationen mellan subjektet och objektet, som erkänner att allt är subjektivt och att det inte finns någon objektiv verklighet, som erkänner att sanningen är relativ och individuell, som säger att vi inte kan få kunskap om objekt i sig utan kunskapen kopplas till subjektet som observerar objektet.

      Edmund Husserl grundade fenomenologin som en reaktion mot det naturvetenskapliga tänkandet om vetenskap (det som inom humanvetenskap kallas positivism). Han ansåg att positivismen var avhumaniserade, Husserl ville ta in människan i vetenskapen, och han var intresserad av förhållandet mellan varat och medvetandet. Som filosofer som Paul Ricouer, Martin Heidegger m fl också har varit inne på och vidgat denna vetenskapssyn.

      Egot kan ju uttryckas som ett ord för vårt medvetande. Ego är inte automatiskt samma som egoism. Egot är Jaget, att vi har en upplevelse av vår existens och detta ego/jaget kan observera omvärlden och dessutom observera sig själv.

      Om vi ser det på ett högre plan och tar in begreppet Gud som summan av alltings medvetande, och människan som en delpersonlighet i Guds personlighet och medvetande, så har Gud ett ego. Gud har en Jag-upplevelse, inte som en separerad del av universum utan Gud *är* universum, allting som finns är Gud, som en oändlig och evig organism med en jag-upplevelse. Gud är även det osynliga immateriella universat. Och dessa två delar, den fysiska och immateriella universat, gör att Gud kan observera sig själv genom sig själv. Precis som vårt ego, vårt jag, kan observera vårt ego, vårt jag. Vi gör det på mikronivå som Gud gör på makronivå, och därmed är vi en spegling av Gud för vi är också Gud.

  • Helt rätt, påpekandet ”Gör inte misstaget att förknippa all vetenskap med den för närvarande dominerande synen inom traditionell naturvetenskap…” är naturligtvis motiverat. Jag brukar annars vara noga med att hålla isär materialistisk vetenskap och den ”nya” vetenskapen som inte förskjuter kvantfysik och som inte binder sig vid det strikt objektiva. Men det jag avsåg var den vetenskap som är rådande.
    Denna har dessvärre placerat sig själv på toppen av en auktoritär hierarki där den har tagit sig rätten att avvisa eller acceptera vetenskapliga bevis. Denna typ av vetenskap är enligt min mening inte ens vetenskap, utan ”scientism”. Alltså mera som en politisk rörelse som bygger en doktrin på de vetenskapliga rön som de väljer ut för att skänka dem makt och kontroll. Vetenskap i egots tjänst.
    Jornalister och allmänhet tror dock alltför ofta att det är den verkliga vetenskapen som presenteras. Vi har för stor respekt för auktoritet!

    • 🙂 Positivismen är den dominerande synen inom naturvetenskapen, och den synen förtjänar enligt min mening kritik ja. Inom humanvetenskap så är positivismen en betydligt mindre rörelse, inom humanvetenskap upplever jag att fenomenologi, hermeneutik och postmodernism dominerar. Så positivismen är inte dominerande inom all vetenskap, bara inom vissa vetenskapliga fält, men i den svenska debatten så har positivismen inom naturvetenskap blivit så dominerande att andra vetenskaper och vetenskapsteorier inte ens förknippas som vetenskap hos ”gemene man”. Och detta är tragiskt. Man får inte ens lära sig humanvetenskap i skolorna, utan ”vetenskap” blir liktydligt med ”naturvetenskap enligt positivismen”. Humanvetenskaper är också vetenskaper! Vetenskaper där den relativistiska, subjektiva, och observatoriska infallsvinkeln dominerar – människan som subjekt som observerar ett objekt, och vetenskapen blir här ett studium av både subjektet och objektet, utifrån att båda hänger ihop – vilket även korresponderar mot modern kvantfysik, som du också nämner, där t o m objektets natur påverkas av subjektets observation.

      • Men ofta handlar det om att vi inte har respekt för auktoriteter eller att vi inte ens får se dem. När ”skeptiker” uttalar sig i media låtsas de vara experter på – tja – typ allt. Tänk när de riktiga auktoriteterna får komma till tals. Skeptikerna skulle inte ha en chans.

        • Ja det är ju onekligen intressant när fysiker och musikvetare uttalar sig som om de är experter på homeopatiska läkemedel och därmed med deras vetenskapliga bakgrund kan säga att det är bluff och båg – oavsett alla de undersökningar om homeopati som visar något annat.

  • Bra påpekande: ”Gör inte misstaget att förknippa all vetenskap med den för närvarande dominerande synen inom traditionell naturvetenskap…”

    De (skeptikerna) som nästan alltid förespråkar ”den positivistiska vetenskapsteorin” är fräcka eftersom de definierar, inför media och allmänheten, sin egen inriktning som om det vore den enda som finns. Journalisterna nickar mest instämmande utan att känna till nyanserna om de andra vetenskapsteoriernas existens och existensberättigande.

    [rättade texten 2011 09 23]

    • Ja, och genom den definitionen så blir alla vetenskaper och vetenskapsteorier som inte följer deras mall, automatiskt till ”pseudovetenskap”. De ”äger” definitionen av vetenskap, definitionen sker på deras villkor och massmedia följer deras definition. Det är både tragiskt och inkompetent.
      Men smart, onekligen smart.

  • Karismatiska kvinnor! Särskilt Jill Bolte Taylors tal är mycket kraftfullt. Och visst är det så. Vi är inte vad vi tror vi är. Vi kan identifiera oss med vad vi vill, oftast vad vår omvärld vill, och sedan tror vi att vi ÄR det. Tills det händer nåt som kullkastar allting.
    Som du säger: ” hur kan en neurobiolog utan direkt erfarenhet av tillståndet som ska bedömas någonsin förstå vad det egentligen handlar om?”
    Det går ju inte att bevisa på empirisk väg, i den objektiva verkligheten, utan beviset måste bli den personliga upplevelsen.

    Vetenskapen måste alltid betrakta allting som ett objekt, på ett avstånd från betraktaren. Men det här fungerar inte längre när det kommer till den här typen av fenomen, som griper in i frågan vad vi ÄR.
    Det blir väldigt konstigt när man insisterar på att betrakta sin identitet som ett objekt utanför sig själv. Det gör det nödvändigt att betrakta hjärnan som generator till identiteten. Men vad är det då som betraktar? Visst är det en entitet som kan VARA utanför hjärnan?
    För mig är det inte alls självklart att hjärnan har en sådan central roll. Hjärnan är mera en receiver än en generator. Det känns som att vetenskapsmän – som av gammal vana – är tvungna att resonera i förlegade hjulspår. Åtminstone ett tag till…

    • ”Vetenskapen måste alltid betrakta allting som ett objekt, på ett avstånd från betraktaren” Nja, vetenskapen måste inte. Det är den positivistiska vetenskapsteorin som gör så, och den är rådande inom traditionell naturvetenskap. Det finns andra vetenskapsteorier, och här vill jag särskilt nämna fenomenologin och hermeneutiken. Här handlar det om att tränga inuti människan – människans tankar, känslor och upplevelser, själva upplevaren. Det bygger på idén att vi inte kan få kunskap om tingen (objekten) enbart av tingen (objektet) själva. Gör inte misstaget att förknippa all vetenskap med den för närvarande dominerande synen inom traditionell naturvetenskap… 🙂

      För övrigt upplever jag mig rörd, berörd, av Eva Ensler.
      Det är min övertygelse / upplevelse att vi alla är ihopkopplade på ett djupare plan, även jordklotet.

  • Lämna ett svar