Robert Hahn: Vad skulle Bush ha gjort efter 11 september?

Den 11 september för 10 år sedan skedde något som var så otroligt att det inte liknade något annat. Vi har alla sett händelserna på TV och lidit med New York-bornas fasor under terrorattacken på staden. TV1 sänder dagligen program om händelsen under hela denna vecka. Men den 11 september följdes av två krig som väcker många frågor kring hur internationella konflikter bäst bör lösas.

Text: Robert Hahn

Tro inte att jag vill förminska eller förklara bort händelserna för 10 år sedan. För dem som drabbades, direkt eller indirekt, var terrorattacken en katastrof. Men jag menar att vad som hände sedan bör diskuteras mycket mer.

Den 11 september startade två krig som skördat kanske tvåhundra gånger fler dödsoffer än terrorattacken i New York. Amerikanarna bestämde sig tidigt för att inte räkna offren, men uppskattningarna  har landat där. De som dödats och lemlästats i de krigen tänker ingen på. Inga flaggor hissas för dem. Och krigen är inte slut än!

Som jag tidigare berättat på den här bloggen gjorde min mediala fru och jag ett antal andliga seanser vid tiden strax efter terrorn in New York för att diskutera frågor om krig och fred. Vi har beskrivit dessa seanser i boken Den rena källan som utkom 2004 men som tyvärr är slutsåld idag. Vad som framkom då var för mig mycket tankeväckande synsätt. Eftersom detta skrivs under rubriken ”filosofi” och inte under ”andligt” så låt oss nu glömma varifrån synpunkterna kommer. Låt oss istället värdera vad som sägs.

Först – det är självklart att man efter terrorattacken 11 september skulle söka rätt på de skyldiga och ställa dem inför rätta. Men felet med vad som skedde var att alldeles för många människor dödades eller fick sina liv förstörda som inte hade ett vitten med terrorism att göra. Om man skall jaga terrorister måste man lägga ner större ansträngning på att hitta just dom. Att bomba Afghanistan såsom nu skedde skulle vara som att bomba hela Stockholm för att det fanns några terrorister här. En orimlig tanke, eller hur? Det finns också en slags moral i detta – om man skall bekämpa terrorister får man inte bli terrorist själv. Att hämnas sjufalt värre är ett omoget sätt att hantera en konflikt.

Varför USA och andra länder överföll Irak är ännu svårare att förstå. I korthet byggde anfallet på att landet troddes förfoga över massförstörelsevapen som hotade USA och västvärlden. Det visade sig vara en lögn konstruerad av CIA. I övrigt var skälet rädsla för att Irak härbärgerade och utbildade terrorister. Nu var det nog ganska väl känt att så inte var fallet. Saddam Hussein hade föga till övers för terrorister.

Däremot är det sant att Irak var en rå diktatur. En dålig regim som borde störtas. Eller kanske man skulle gått en annan väg? I själva verket var Irak en dålig diktatur bland många. Men den diktatur som 11 september-terroristerna kom från var Saud-Arabien, som västvärlden dock knappast vågar störta med tanke på vårt omfattande oljeberoende.

Man bör inte motarbeta dåliga diktaturer genom att isolera dem. Då blir de ännu svårare att hantera. Folket kan dessutom sluta upp även bakom dåliga ledare till följd av yttre tryck. Det är bättre att närma sig diktaturer men att samtidigt stödja opposition och motståndsrörelser. Att hjälpa landet ekonomiskt skapar en positiv attityd till väst. Den vägen tar längre tid men leder till ett bättre slutresultat. Man kan säga att USA med både sanktioner och krig i Irak och Afghanistan gjort precis tvärtom. Inget land mår bra av att invaderas och att utlänningar bestämmer hur landet sedan skall styras. Människor måste bli delaktiga i sin egen framtid, och en känsla av delaktighet uppnås knappast genom en militär invasion. Patrioter och terrorister gör snarast gemensam sak eftersom båda har ett intresse av att fördriva inkräktarna, särskilt om de kommer från väst. Men för att göra det rätta måste man ha tålamod, vilket Bush inte hade.

Terrorism kan inte bekämpas med krig. På kort sikt kan det bara begränsas med polisverksamhet och tullkontroll. På längre sikt motverkas terrorism främst av bättre fördelning av jordens resurser och av demokratiska förändringar. En viktig grogrund för terrorism är nämligen fattigdom, utsatthet och klent framtidshopp. Men förändringar i statsskick kan inte påtvingas utifrån utan måste komma inifrån landet självt. Därför är demokratirörelserna i arabländerna just nu en intressant utveckling som faktiskt kan minska terrorismen i världen.

De val som George Bush ställdes inför efter 11 september var inte lätta. Det var viktigt att han gjorde något. Situationen var sådan att folk skulle applådera vilken åtgärd som helst. Men någon var tvungen att ta ledarpinnen. Han valde våldets väg. Låt oss gå till några citat från Den rena källan skrivet bara några dagar efter 11 september 2001.

”George Bush följer sin hjärna mer än sitt hjärta. Bush är en president som alltigenom inte är bra för USA. Han är bräcklig i grunden och inte så klok som många tror.”

En annan diskussion, efter anfallet på Afghanistan, kommenterades med att Bush skapar en kortsiktig lösning på ett stort problem.

”Det vi ser är har inte som mål att skapa fred utan detta kommer att medföra ännu fler attacker i framtiden. Dessutom blir världen osäkrare.”

I en tidigare blogg har jag diskuterat när det kan vara berättigat att gå i krig. Det finns två situationer när så är fallet. När man blir anfallen av ett annat land har man rätt att försvara sig. Man har också rätt att hjälpa ett annat land som slagits till marken med krigsmedel. Jag har argumenterat för att det andra av de skälen förelåg i konflikten i Libyen. Men inget av skälen förelåg inför krigen i Afghanistan och Irak som följde efter 11 september-attackerna. Ansvaret för krigen vilar därför tungt på USA och de andra länder som anslöt sig till krigen. När krig startas på tveksam grund så blir det oftast en seg historia och en mardröm för de inblandade.

När det officiella kriget i Irak avslutats i april 2003 hade vi följande dialog, som förmedlar en hel del klokskap.

–Förevändningen för kriget i Irak denna gång var väl att Irak troddes ha massförstörelsevapen?
–Krig kan många gånger startas av rädsla. Det här är ett sådant exempel.
–Vad vill Irakkriget säga oss?
–Att krig bara skapar elände och splittring mellan folkgrupper.  Det kommer att dröja länge innan Irak kommer på fötter. Det skall inte vara någon walk-over. Man måste lära sig i denna tid att krig inte lönar sig.

De mediala seanserna genomfördes precis när krigshetsen var som mest utbredd även i Sverige, när ingen visste riktigt vad som gömde sig i Irak, och när kriget i Afghanistan tycktes framgångsrikt. För mig håller de måttet 10 år senare. Diskussionerna kring krig och fred som står i Den rena källan är de bästa jag någonsin hört. De kommer att inspirera mitt tänkande kring dessa frågor under resten av livet.

Man kan också säga att seanserna förutspådde att de här äventyren inte skulle gå så bra. För att summera läget idag, 10 år senare, så har krigen i Afghanistan och Irak skadat Västeuropas och USAs anseende i arabvärlden. De har också medfört att hundratusentals helt oskyldiga människor skadat och dödats. Frågan är om terrorismen och talibanrörelsen alls minskat som helhet till följd av krigen. Jag tror inte det.

Däremot har terrorverksamhet i Västeuropa och USA försvårats, men knappast genom krigen utan genom ökad uppmärksamhet från polis, tull och allmänhet. En ironi i sammanhanget är också att USAs ställning som världens ledande ekonomi hotas av de enorma kostnaderna för dessa krig. Osama bin Laden kanske till sist lyckades allvarligt skada USA genom sin 11 september-attack. Men på ett annat sätt än han tänkte sig.

Jag tror att vi till viss del måste lära oss att leva med terrorism, på samma sätt som vi måste räkna med att bilolyckor förekommer även i framtiden. Den som tror att terrorism beror enbart på religion eller ondska gör dock frågan alldeles för lätt. Sociala förändringar, demokrati och mer samarbete länder emellan, med ömsesidigt intresse för varandras problem, är faktorer som bidrar till att problemen med terrorism minskar. Det är receptet – inte krig.