En svensk läkare i Hultsfred, Jan Oleby, har under 17 månaders tid stått under hotet att bli fråntagen sin läkarlegitimation. Skälet är att Socialstyrelsen uppmärksammat att Oleby använt healing som behandlingsmetod i sin fritidspraktik och menade att detta står i strid med “vetenskap och beprövad erfarenhet”. Oleby skulle därmed inte längre få vara yrkesverksam som läkare.
Helt nyligen kom dock beskedet att Socialstyrelsen avskriver ärendet. Oleby får därför behålla sin legitimation. Beslutet är prejudicerande och betyder, enligt Oleby, att läkare i sin sidoverksamhet får utöva healing under förutsättning att vissa kriterier uppfylls. Vilka kriterierna är måste förstås klarläggas så småningom.
Varför frikännande?
Min tolkning är att Socialstyrelsen avskriver ärendet till följd av att Högsta Förvaltningsdomstolen den 23/9 frikände en allmänläkare som förskrivit homeopatiska läkemedel till sina patienter som komplement till skolmedicinsk behandling. Den läkaren hade fällts i två längre instanser men frikändes i högsta instans med motiveringen att Socialstyrelsen inte kunnat påvisa att den homeopatiska behandlingen skadat någon patient. Ärendet pågick i 8 år.
Jag misstänker att Socialstyrelsen förstod att samma argument som avgjorde homeopatifallet skulle användas även i healing-frågan. Om det inte gick att påvisa att någon skadats – och det kunde man inte – så skulle läkaren ändå gå fri till slut. Utan chans att vinna ärendet släppte man alltså det hela.
Jag fick i vintras chans att författa en inlaga till Högsta Förvaltningsdomstolen i homeopati-ärendet. Jag avböjde. Jag hade visserligen bloggat lite om evidensen bakom homeopati under sommaren 2010 och ville undvika att engagera mig djupare i saken. Däremot uppmanade jag de som överklagade att använda uppgifter från min blogg. Jag vet att så skedde.
Att jag tog upp tråden om homeopati igen denna sommar beror på att jag blev förbannad på kampanjeriet där småglin satt i TV och påstod att inga studier alls säger att homeopati fungerar. De var sturska precis som de vore sakkunniga i frågan. I själva verket har de lurats till denna trosuppfattning av en kvasivetenskaplig förening (läs: VoF) som varje sommar tycks driva en kampanj mot homeopati. Prata om att förleda ungdomen!
Argumenten som hämtades från min blogg kan ha haft en viss effekt i homeopati-ärendet. Socialstyrelsens inlaga (som jag läste) hävdade att homeopati står i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Som vetenskapligt stöd hänvisade man endast till meta-analysen av Shang från 2005. Jag kan föreställa mig hur det är att vara jurist när man som kontrast till Socialstyrelsens argument får en inlaga från försvaret som hävdar att majoriteten av alla läkemedelsprövningar visar att homeopati faktiskt fungerar, att meta-analyser styrker detta, samt att Shangs studie endast byggde på 4% av det vetenskapliga underlaget. Mycket hade man plockat bort utan att ens förklara varför.
En jurist som ser detta börjar förstås tvivla på att Socialstyrelsen har rätt. Osäkerhet väcks. Plötsligt står ord mot ord, och inlagan från försvaret kan ingalunda avfärdas eftersom den tycks vara väl underbyggd. Då väljer domstolen att förbise frågan om vetenskap och beprövad erfarenhet och avgör istället ärendet med hänvisning till en säkerhetsaspekt.
Birgitta Rydbergs engagemang
Nu vet jag förstås inte om det var exakt så här det gick till. Men det är synnerligen tänkbart scenario. Juristernas tvekan delas förmodligen av Birgitta Rydberg uppleva, folkpartist-politikern i Stockholm. Hon skrev upprört i Aftonbladet och på sin egen blogg att homeopati är humbug och att hon kommer att arbeta aktivt politiskt för att den skall förbjudas. Att Högsta Förvaltningsdomstolen accepterat att läkare får använda homeopatiska läkemedel var för hemskt, menar hon.
Jag skrev då till hennes blogg och framförde samma sak som jag skrivit här, nämligen att meta-analyserna av homeopatiska läkemedel säger att de är drygt dubbelt så effektiva som placebo. Den som vill påvisa att homeopati inte fungerar måste klura ut något sätt att bortse från och utesluta över ett hundra läkemedelsprövningar, vilket alltså är nästa hela underlaget. Det räcker inte med att bortse från 90% av materialet, man måste ta bort drygt 95% för att underlagets statistiska tyngd skall bli svajigt.
Aldrig någonsin inom skolmedicinen har jag sett en så omfattande exklusion av kvalificerade studier. Övningen tycks inte alls ha varit ämnad att ärligt spegla den litteratur som finns, utan enbart bara ha haft till syfte att underkänna homeopati som behandlingsmetod.
Bättre att säga som det är
Hur skall det gå för Birgitta Rydberg går ut i samhället och agerar för någonting som inte är sant? Personligen tror jag faktiskt att hon, precis som Socialstyrelsen, lägger ner ärendet, även om hon inte vill låtsas så just nu. Rätt som det är kan ju en politisk motståndare dyka upp som är påläst i ärendet, varvid efterföljande debatt riskerar att bli hur pinsam som helst.
Det finns en moral i allt detta. Man kan inte frankt säga att homeopati är humbug eftersom det finns mycket evidens för att sådan behandling fungerar. Den som vill slippa homeopatin bör hävda att behandlingen är kontroversiell och att det, av vetenskapsteoretiska eller andra skäl, är olämpligt att den används.
Jag tror att Socialstyrelsen hade vunnit sin långdragna rättsprocess mot allmänläkaren om man skrivit precis så. Att man förlorade i högsta instans kan mycket väl ha berott på att man inte riktigt talade sanning, vilket är katastrofalt för förtroendet i en domstolsprocess. Och den som skriver att homeopati saknar evidensmässigt underlag ljuger faktiskt.
Birgitta Rydberg har all anledning att ifrågasätta sina informatörer. Kommer de att tala sanning nästa gång? Och vilka är de? Att homeopati är humbug är ju ett ordval jag sett från Dan Larhammar i en artikel i Aftonbladet i somras. Är han verkligen att lita på? Eller är det Osher Center som är den ”pålitliga” informatören?
Blir vi som övriga EU?
Det finns ytterligare en aspekt på dessa två ärenden som jag hoppas få lära mig mer om. Jag har hört att vårt begrepp ”vetenskap och beprövad erfarenhet” juridiskt sett övertrumfas av uttrycket ”etablerad praxis” som finns inom EU. Både homeopati och healing används inom hälsovården i andra europeiska länder och anses där vara en naturlig del av utbudet.
Det kan kännas märkligt för mig som är svensk läkare att healing används på utländska sjukhus, men man är uppenbarligen mer öppen för alternativa tankemodeller i andra länder än vi är i Sverige. Den vanligaste formen av healing består i att behandlaren med sina händer lätt berör sin klient varvid en läkande kraft eller ”positiv energi” överförs via en energikanal från en annan dimension av verkligheten. Behandlaren är alltså bara ett redskap för läkningen. Likt medialitet bygger healing på ett energibegrepp som vetenskapligt sett är okänt för oss, och i båda fallen anses behandlaren vara redskap för en utomsinnlig kraft.
Bäst kan healing liknas vid en blandning av taktil massage och psykoterapi, och i båda de fallen har vi endast skraltiga vetenskapliga modeller för hur det hela fungerar (men det gör både taktil massage och psykoterapi).
Jag inser att många Vofsingar [VoF] kommer att få ångest av beskeden jag ger idag. Det är kanske dags att byta fokus på sommarkampanjerna. Variation förnöjer. Det blir intressant att få se vilken kändis som skall få en överdos healing.
