Vetenskap och folkbildning (VoF) är en kvasivetenskaplig förening som jag och andra bloggare anklagat för att syssla med mobbning. På sin webbplats ställer sig VoF-anhängare frågan om det verkligen är mobbning att påpeka att jag tror på Gud. Från att klara ut frågan skall jag nu diskutera vad som är mobbning och inte i offentlig debatt. Det är relevanta frågor för VoFFare att begrunda eftersom föreningens grundare, Sven Ove Hansson, så uppenbart sysslar med mobbning.
Den som, liksom VoF, säger sig företräda vetenskapen har även att beakta en viss etisk hållning vari ingår att ständigt vinnlägga sig om att vara objektiv – så länge man står med fötterna på vetenskapens arena, vill säga.
VoF bloggar om mig
Min person diskuteras i en särskild 11-sidigt avsnitt på VoFs Forum. Där framgår rätt snart att kunskaperna i VoF-gänget är begränsade. De finner det märkligt att jag säger att man kan påvisa utomsinnliga förmågor med hjälp av statistik. Jo, man kan påvisa att mediers utsagor inte kan förklaras av en slump. Det torde inte vara svårt alls, men det krävs förstås att man vill och har ett intresse för saken. Relevanta kunskaper bör finnas inom VoF, och jag gav exempel på i min blogg hur man kan göra.
Jag misstänker dock att varje gång ett riktigt bra medium säger sådant de rimligtvis inte kan veta i TV-programmet ”Det okända” så slår VoFFarna dövörat till och låtsas som om programmet aldrig sänts. Att selektera information är en ovetenskaplig attityd. Men det största problemet är dock att tro på resultatet. Det har vi sett i homeopatifrågan – här kan man i hundratals läkemedelprövningar påvisa att homeopati fungerar, men VoF och andra avfärdar ändå resultaten. Med sådana låsningar finner jag det meningslöst att alls bedriva forskning kring homeopati. Föreningens sägs vilja sprida vetenskap, men när det passar så sprider man istället trosuppfattningar, i det här fallet att det är något fel på 95% av alla läkemedelsprövningar av homeopati.
En annan säger att TV-filmer med medier av typ ”Det okända” skulle vara blindade. Skribenten tror alltså att det skulle finnas en placebo-effekt i att veta sådant man omöjligt kan veta. Den blindade kontrollen heter i så fall slumpen, och vi vet väldigt väl hur den beter sig.
Sysslar VoF med mobbning?
Man har också svårt att förstå att jag och andra kallar VoFarna för mobbare. En skribent kan specifikt inte förstå har det kan vara mobbning att påpeka att jag är tror på Gud och den Helige Ande. Därför skall jag nu berätta för VoF vad som är mobbning och inte. Detta är en fråga som VoFs ledning borde informera om eftersom oklarhet finns inom föreningen. Generellt sett borde VoF ta allvarligare på dessa frågor om man vill vinna respekt i den vetenskapliga världen.
Grunden för alla debatter är att ha respekt för motståndaren och för spelplanen. När man resonerar om vetenskap skall man inte blanda in annat än vetenskapliga frågor. Motståndarens religion, hudfärg och etnicitet bör definitivt inte blandas in. Det ovidkommande om meningsmotståndaren är halt, lytt, stammar, har svart hudfärg, tror på Muhammed eller kommer från Kroatien eller Turkiet. Mobbning uppstår när man upprepade gånger förklenar en persons trovärdighet med hänvisning eller antydan om i sammanhanget ovidkommande faktorer.
Blanda ihop spelplaner
Alla ämnesområden har en ”spelplan”. När man diskuterar andliga frågor är det i sin ordning att ta upp en annan människas trosuppfattning, och även ogilla den om man så önskar. På samma sätt är det är OK att diskutera en annan persons etnicitet eller hudfärg när sådana frågor specifikt kommer på tal. Problem uppstår dock när man blandar ihop spelplanerna.
Jag skall illustrera vikten av att förstå begreppet ”spelplan” med ett exempel hämtat ur en skämttidning. Man hade gjort en fiktiv apparattestning i Råd och Röns anda. Det gällde symaskiner, men av någon anledning hade en brödrost förvirrat sig in bland de testade apparaterna. Brödrosten fick mycket dåliga betyg eftersom den varken kunde sy framlänges eller baklänges. Efter en stunds användning uppstod dessutom tecken på överhettning! Uppenbart skulle brödrosten värderas i ett test för brödrostar. När bedömningar görs under de förutsättningar som finns på fel spelplan kan resultatet alltså bli hur tokigt som helst.
Man kan sålunda inte kritisera en diktbok för att vara ovetenskaplig, helt enkelt därför att dess syfte är förmedla andra kvaliteter än vetenskaplighet. Bibeln kan inte heller vara vetenskaplig, och ett vetenskapligt verk skall inte värderas efter sitt poetiska innehåll. Varje kunskapsområde och litterärt område måste värderas utifrån sina förutsättningar och de regler som gäller där. Just det är vad jag menar med att ha respekt för spelplanen.
Vi har ett klart fall av mobbning när kritik om ovetenskaplighet upprepas i syfte för att nedvärdera en författares poetiska förmåga. Omvänt gäller att annat författarskap är vetenskap inte kan användas för i syfte att förklena en persons vetenskapliga förmågan. Skälet är denna gång sammanblandning av ämnesområden.
Dessa två former av mobbning, att vilja förklena en annans åsikter genom att blanda in ovidkommande personkarakteristika samt att blanda samman ämnesområden, är mycket vanligt i VoFs argumentation. Jag vill till och med påstå att det är bärande moment i denna förenings identitet. Man tar till mobbning i sin strävan efter att framstå som tuff, stark och självsäker.
Sven Ove Hanssons mobbning
I mitt fall gör sig VoF ständigt lustiga över min andliga trosuppfattning, Syftet är uppenbart, nämligen att förklena mina röst när jag befinner mig på den vetenskapliga spelplanen. Sven Ove Hansson är kardinalexemplet på detta när han skriver en artikel med titeln ”Spritismprofessorn vid Karolinska institutet”. Här recenserar han alltså mina andliga böcker som om de vore vetenskapliga böcker, och hoppar därmed mellan spelplaner. Han låtsas inte förstå att ”Klara svar från andevärlden” är en andlig bok. Han drar även in min vetenskapliga verksamhet, som inte alls hör dit, i titeln på sin text. Men mina böcker har varken tillkommit på Karolinska institutet och heller inte i tjänsten. Att skriva så är ett etiskt lågvattenmärke – det syftar till att låta min andliga trosuppfattning förklena min roll som vetenskapsman.
Enbart i valet av titel på sin artikel har Hansson alltså använt sig av två typer av mobbning. Dels är syftet med titeln att förlöjliga min vetenskapliga verksamhet genom att införa på ett öknamn på mig, som dessutom hämtats från min trosuppfattning som är ovidkommande i vetenskaplig verksamhet.
Hansson vill skapa sin poäng genom att relatera till både min vetenskapliga verksamhet och min anställning när han resonerar kring mina andliga böcker – i en enda mening. Att göra så är ett fult populistiskt trick som inte syftar till att klarlägga något utan endast till att röra ihop begreppen och ställa till skada för mig. Det är solklar mobbning, särskilt när det upprepas.
Och det gör Hansson. Han tar upp min andliga böcker i ett bokkapitel ”pseudovetenskap vid svenska universitet” varvid både ovidkommande karakteristika används och skilda ämnesområden blandas samman.
Skall Hansson förställa en förebild för unga skeptiker? Ovan givna exempel visar att han inte förtjänar det. Jag är inte heller den ende som drabbats. En annan akademiker kallas ”spökdoktorn” och det finns säkert fler. Att Hansson har en plats i etikrådet på Kungl. Tekniska Högskolan är en rejäl skandal. Denne man saknar helt sinne för etik.
Andra mobbare
För VoFs del blir saken inte bättre av att Hanssons lärljungar upprepar mobbningen. Jag har hört samma vals och ordval framför allt av Jesper Jerkert men även av Mats Reimer. De har bergfast cementerat VoF på mobbningens område, och unga medlemmar tar förstås efter de äldre medlemmarnas olater. Etik står så lågt i kurs inom VoF.
Det finns absolut ingen skillnad mellan att kalla någon spiritismprofessor eller svartskalle när man är befinner sig i ett vetenskapligt sammanhang. Trosuppfattning, hudfärg skall diskuteras på sin arena, och vetenskap på sin. Det är en enkel sanning och en enkel etisk regel.
Mobbningen frodas inom VoF
Att göra sig lustig över en annan människas trosuppfattning är alltså lika illa som att dra löje över någon annans etniska härkomst, ras eller kön. Juridiskt sett behandlas övertrampen på samma sätt. Men sådant raljerande frodas på VoFs Internetsidor. Hör här: ”Om han (Hahn) får kunskaper från Helige Ande så behöver han väl knappast forskningsanslag från Vetenskapsrådet?” Det är tabu att skriva så om man sysslar med vetenskap och samtidigt vill få respekt från andra.
När jag kritiserar den vetenskapliga kvaliteten på verksamheten inom VoF i en insändare in tidskriften Magasinet Filter så svarar den f.d. ordföranden Jesper Jerkert (Nr 19 april-maj 2011) med en text som till knappt halva sin längd förklarar att man inte behöva kunna något om vetenskap för att kritisera andra i tidningar och framställa sig själv som vetenskapens sanna röst – det räcker med att man läst på lite i ämnet (Jesperts har skrämmande låga krav på ämneskompetens). Huvuddelen av hans svar består i kritik av min andliga trosuppfattning. Andemeningen i det han skriver är – hur kan ni tro på Robert Hahn, han som tror på Gud? Det är en taktik som syftar till syfte att förklena min kritik av föreningen, som han i övrigt inte tycks klara av att bemöta. Men det är mobbning eftersom min andliga trosuppfattningen absolut inte har med föreningens VoFs vetenskaplighet att göra.
Höga tankar om vetenskapsmannen
Under de 30 år jag arbetat aktivt med vetenskap, de senaste 18 åren på heltid, har jag haft höga tankar om vetenskapsmannen. Jag har sett denne figur som en som vill klarlägga, förtydliga, och komma vidare i för vetenskapen viktiga frågor. I detta ingår att lyssna och skapa syntes och ha respekt för andras tro, ras och kön. Jag har trott att vetenskapsmannen respekterar god etik och undviker att skada andra.
Sedan jag blev bekant med VoFs verksamhet för 7-8 sedan har jag reviderat den synen. Föreningen går tvärt emot vad jag föreställt mig. Här uttalar sig folk om allt möjligt man knappt förstår, och utropar sig till vetenskapens uttolkare utan att ha ämneskompetens. Intresset för att skada andra är stort. Etiken står lågt i kurs. Ordet vetenskap används bara för att ge ett intryck av att uppsåtet är gott, men det är det inte alls – en äkta VoFare njuter av att få visa sin makt när man utnämnt någon stackare till Årets Förvillare som därefter till och med kan överväga att begå självmord. Moralen är – den som säger något får skylla sig själv! Detta är sadism och inte progress.
Utan att VoFs ledning diskuterat igenom sådana saker som spelplan, etik och mobbning med sina medlemmar kan föreningen aldrig bli rumsren inom svensk vetenskap. Just nu är den inte alls det utan är, vilket jag länge hävdat, snarast ett problem.
Voffarna klagar på hur den kristna kyrkan betedde sig tidigare. Men deras beteende är inte ett spår bättre. Tack och lov har de inget inflyttande att tala om , utan de verkar få ihop pengar genom ett totalt okritiskt stöd till läkemedelsindustrin. T ex när diskussionen om att ett par hundra miljoner slösades bort på ”massvaccinering” som inte var effektivare än ”riskgruppsvaccinering” men var dyrare och orsakade 130 fall av narkolepsi på barn, som hade sluppit narkolepsi, om man bara vaccinerat riskgrupperna i stället.
Så vof sysslar med ett totalt oseriöst utnyttjande av godtrogna ateister(som beter sig mer som stalinister).
Bengt: Jag tycker nog jag återknöt till ämnet mobbing (läs sista meningen), samtidigt som jag försökte ge en bakgrund till fenomenet. Voffarna är en svensk tentakel av denna ”scientistiska” mobb.
Internationellt sett har vi att göra med t ex Zeitgeiströrelsen, Richard Dawkins, Sam Harris och dom här. Dawkins uppfann begreppet ”militant ateism”, klart otrevliga saker. Och det här sprider sig snabbt, framför allt bland unga grabbar.
1500-talet präglades ju svårt av Katolska Kyrkans terror. Dvs de som utgett sig att vara den instans som förmedlar Jesus – som pysslade med mycket övernaturligt.
Han talade om högre väsen, han botade lama och han väckte döda. Och Jesus sa till folket: ”allt vad jag gör ska ni också kunna göra”.
Men kyrkan såg detta som ett hot mot dess makt, och proklamerade att alla individuella initativ att följa Jesus’ väg, eller göra som han gjorde – betraktades som kätteri och det bestraffades oerhört hårt och barbariskt. Häxprocessererna följde, och vem som helst som utförde något onormalt ansågs stå i förbund med djävulen.
Men det intressanta är att idag så har denna ståndpunkt övertagits av materialistisk vetenskap, om man undantar bruket av fysiskt våld (men aggression finns där).
Med detta menar jag inte all vetenskap som finns. Men jag menar verkligen att materialistisk vetenskap inte är vetenskap överhuvudtaget. Det är bara liten elit som vill ha total kontroll över verkligheten. Och folket.
Så: Vad som anses ”övernaturligt” har alltid varit det som hotar någons definition av verkligheten.
Sann vetenskap anlägger inte en fördefinierad bild av verkligheten.
Det finns en falang inom vetenskapen som har mer makt än den borde ha. Utmärkande för denna är att den svarar med aggression och hån, där den istället borde göra seriösa undersökningar.
Det är inte vetenskap, utan jag använder hellre ett ord jag fann: scientism. En mobb.
Micke D lyckades tydligen i sin uppsåt att vända bort blicken från Vofarnas mobbning till att få folk att diskutera trosuppfattningar i stället. Tycker ni att VoFarna har rätt att mobba vetenskapsmän som har en trosuppfattning som inte stämmer överens med deras egen. Jag tycker att mobbning är väldigt simpelt och det visar vilken nivå mobbarnas tankar har.
Micke D:
Jag lät onödigt oförstående kanske. Jag menar, det som anses övernaturligt har med tiden att göra. På 1500 talet ansågs nog mobiltelefoni vara övernaturligt kätterskt påstående om någon antydde något liknande. Jag tror Nostradamus på 1500 talet fick svårigheter när han nämnde något som påminde om telefoni. TV tror jag minsann han också hade med i framtidssynerna. På 1500 talet? Det tycker jag säger mycket om hur det är med uttrycket ”övernaturligt”. Det är den etikett man sätter på saker man inte lärt sig om än eller inte hör till vår fysiska sfär eller hör till vår fysiska ännu inte upptäckta sfär, men likväl ofta tillhör människans verklighet dagligen. Därför tror inte jag att vetenskapen är så generellt inskränkt som du verkar påstå. Det är möjligt att vetenskapliga expiriment och studier är så inskränkta fortfarande, pga. det är svårt sätta stabila regler som alla skall följa? Men det sistnämnda har jag nästan ingen aning om.
Micke D says
”
Den vetenskapliga metoden sägs ofta innefatta metodologisk naturalism, vilket innebär att övernaturliga förklaringar inte accepteras. Om fenomenet som ska undersökas sägs vara övernaturligt till sin karaktär, leder dock den hållningen till ett cirkel-motbevis. Så den begränsningen fungerar inte i såna fall.
Bevare mej…
Säg inte att du på allvar vet vad du säger? Förklara för mej som inte förstår.
Är inte för mobbning! Jag vill inte förvara Voffarnas mobbning där är jag enig med bloggaren. Men jag tycker att man får ifrågasätta trosuppfattning. Varför det? Jo för att vi har ett samhälle som bygger på demokrati. Dvs att varje person har rätt och också en skyldighet, att ta ansvar och att ta del i hur landet styrs och för vår gemensamma utveckling och framtid. Jag tycker det är viktigt att man därför kan diskutera saker som angår oss alla, etiska frågor tex som dödshjälp, vilken typ av sjukvård vi ska ha etc frågor som bla tagits upp på denna blogg. Att vi kan diskutera det utifrån ett förnuftsmässigt perspektiv.
Därför måste man kunna ifrågasätta trosuppfattning. Särskilt viktigt är det när man tar ställning i frågor där man bygger sitt ställningstagande på sin trosuppfattning.
Tron är ju inte heller något statiskt i livet den kan förändras över tid pga att man gör/får nya erfarenheter.
Jag är också fascinerad och intresserad av medialitet och homeopati och healing tex. Men jag räknar mig inte som troende. Jag räknar mig i och för sig inte som ateist heller jag kan bara konstatera att vad beträffar guds existens så har jag inte tillräcklig kunskap att ta ställning – jag får leva i ovisshet i den frågan tillsvidare. Men jag kan se att det kan finnas andra förklaringar till mediums förmågor, homeopati och healing. Jag tänker på morfogenetiska fält eller fält teorin (zero point field) som inte anses bevisad ännu men är en intressant och logisk teori; tycker jag. Den kan vara en förklaring på både varifrån medier plockar sin information och ”vattnets minne” (homeopatins utspädnings princip) och hur healing kan verka speciellt som förklaringsmodell till varför det fungerar så bra på avstånd. Jung pratade om det kollektiva omedvetna det skulle också kunna vara det här bakomliggande fältet.
Man kan visst ifrågasätta trosuppfattingar om diskussionen nu handlar om andliga trosuppfattningar. Problemet med mobbning uppstår om man påstår att du per automatik är en oskicklig yrkesperson, dålig mor eller olämplig för ditt och datt enbart därför att du har en viss trosuppfattning.
Vi har t.ex. folkpartist och känd medlem i Humanisterna, Hans Ivan Bratt, som på fullt allvar menar att ingen person som tror på reinkarnation bör få bli narkosläkare. Då har man avskaffat både yttrande- och religionsfriheten och tuffat in på ett fascistiskt spår. Samma problem har VoF – de är till för att diskutera vetenskapliga frågor men använder trosuppfattningar som skällsord, som ett nedsättande epitet, på dem man inte gillar. Man använder öknamn och raljerar. Det är något helt annat än att ifrågasätta trosuppfattningar.
Jag håller med Hans Ivan Bratt i hans åsikt rörande narkosläkare! Jag skulle absolut inte vilja bli sövd av en läkare som på allvar är övertygad om att hans patient kommer att födas på nytt. Usch! Detta har definitivt inget som helst att göra vare sig med fascism eller religionsfrihet. Fy, vilken argumentationsteknik Du använder här Robert? Istället har det med förtroende att göra. Skall jag verkligen behöva i förväg undersöka min läkares uppfattning i sådana frågor för att känna förtroende för honom/henne?
Jag skulle då absolut inte vilja bli vare sig sövd eller på annat sätt bli behandlad av någon med din åsiktsfientliga attityd Jan D. Du platsar bra bland de övriga VoFarna.
Vilken ras är VoF? Knähund till läkemedelsbolagen.
Då får Du nog problem om Du behöver behandling på sjukhus Ronny!
Ronny!
Debatten tog en lite affekterad vändning. Jag ber Dig om ursäkt för det. Föra att återgå till en mer nyanserad debattnivå vill jag fråga:
1)Var har VoF överhuvud med mitt inlägg att göra? Det förstår jag inte. Vad menar Du med ”de övriga VoFarna” och frågan till mig ”vilken ras är VoF”?
2)Vad har läkemedelsbolag med min kommentar att göra?
3)Åsiktsfientlig??? Jag kan inte begripa hur Du kan anse att åsiktsfientlighet alls har med min kommentar att göra. Mina medmänniskor får ha precis vilka åsikter som helst. Men, om jag skall bli behandlad av en läkare vill jag att det inte skall finnas några som helst frågetecken för min del om läkarens behandling av mig som patient vilar helt på naturvetenskaplig grund. Detta har med mitt förtroende för den behandlande läkaren att göra och inte med någons åsikt, varken min eller läkarens. Jag vill inte ens i min vildaste fantasi misstänka att personen som söver mig eventuellt inte lägger alla klutar till för att göra sitt bästa att hålla mig vid liv. En läkare som är jag har anledning att misstänka är helt övertygad att, om jag som patient skulle råka lämna detta jordeliv som följd av ett eventuellt misstag, ändå kommer att återfödas vill jag helt enkelt inte bli behandlad av.
Lev väl!
Ditt problem är att du blandar samman livsåskådning med yrkesroll. Det är helt olika saker. Ingenting alls pekar på att du skulle få en annorlunda eller sämre behandling av någon enda yrkesman på grund av avd den personen har för andlig trosuppfattning.
Om vi nu skall titta på Han Ivan Bratt igen så är hans problem att han säger sig tillhöra och vara stolt medlem i Folkpartiet som stiftat en lag som kriminaliserar särbehandling av människor på grund av ras, kön och livsåskådning. Samtidigt bloggar han om att man skall göra just detta. Det kallas dubbelmoral.
Men om nu personer som har en viss livsåskådning inte skall få bli narkosläkare, varför stanna där? Vi bör väl då sålla bort alla som tror på återfödelse som vill bli piloter, taxichaufförer eller busschaufförer också, eftersom deras livsåskådning gör att vi anser oss ha anledning misstänka att de då tänker ta livet av oss. Eller varför skulle vi inte bli förgiftade av kocken på krogen om han nu till äventyrs också skulle tro på återfödelse. Om Jan D är orolig för detta så går inte tiil indiska restauranger för där tror nästa all på återfödelse com är implicit i hinduismen.
JanD du skriver: om jag skall bli behandlad av en läkare vill jag att det inte skall finnas några som helst frågetecken för min del om läkarens behandling av mig som patient vilar helt på naturvetenskaplig grund. Tycker du då att det är vetenskapligt att man inte bryr sig i de studier som visar att homeopatins effekter är mer än placebo, eller kan man som sann vetenskapsman strunta i det som inte passar in i den egna världsbilden. Som jag ser det så är både människor och vetenskapen i många avseenden fortfarande präglade av det som kyrkan en gång lurade i oss om läkeväxter, healing, själen osv. Och de som tror eller vet något annat ska fortfarande förföljas, förlöjligas, inte få utöva sina kunskaper osv. Själv har jag inte behövt uppsöka sjukvården på över 30 år tack vare att jag upptäckte homeopatins och örters läkekraft.
Men visst alla får väl tro och tycka vad de vill och uppsöka sjukvården när de vill inte mig emot och du JanD får väl anlita en privatdetektiv så att du vet att du får en narkosläkare som tycker och tänker som du.
Jan D är ute och cyklar här. Jag har iakttagit att de som tror på reinkarnation – evigt liv – så gott som alltid är personer som hyser den djupaste aktning för livet. Det är typiskt människor som ”inte kan göra en fluga förnär”.
Med reinkarnationstanken kommer också insikten om att vi får ta konsekvenserna av våra handlingar i detta liv, i nästa liv. Karma kallas det. Bara blotta tanken på att behandla något annat levande väsen illa, skapar dålig karma och håller oss kvar i denna jämmerdal.
Men andra ord: I de kretsar där man tror på reinkarnationen har man klart för sig att vi har ett PERSONLIGT ANSVAR för en annan människas liv, på ett väldigt genomgripande sätt.
I väst, i vårt materialistiska samhälle är detta inte alls säkert. Här har vi ansvar bara såtillvida att vi kan bli fällda för försummelse (kanske bara varnade) om vi slinter med skalpellen, eller söver ned någon lite väl djupt. Men allt beror på vilken regim vi lever under, och på överenskommelser i detta livet. Det kan hända att personer som anses viktigare än jag behandlas först, och bättre. Jag tror att folk med låg social status löper större risk att fara illa. Kanske inte så stor risk i Sverige, ännu. Men det kan mycket väl komma att förändras. Fascistiska vindar viner omkring oss, och kan korrumpera också vårdapparaten, oavsett om den vetenskapliga metoden tillämpas, eller om vi bara tror att den tillämpas . Vad jag menar är att i ett materialistiskt samhälle kan man ”komma undan” med sådant här, eftersom man inte förväntar sig något liv efter detta där vi får ta konsekvenser av våra handlingar.
Perra J har en viktig poäng här som behöver understrykas: den att människor som har en djupare andlig tro med övertygelse om reinkarnation, har även en starkare känsla och vördnad för självaste livet i detta nu. Alltså finns det en mycket högre grad av trygghet att vården utförd av en person med denna tro utförs utifrån principen att upprätthålla liv. Inte tvärtom. För tanken är att allt som varje individ utför, kommer tillbaka till en. Att låta en människa dö, utan att ha gjort allt man kan enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, det kommer tillbaka till en. En person som tror på reinkarnation gör med all säkerhet allt och mer därtill i största respekt för det liv som personen just då har ansvar för!
Micke D: Jag tror det övernaturliga har påvisats otaliga gånger. Vad som är väsentligt är att det aldrig har erkänts offentligt, vilket är en annan sak. Det kan bero på att det existerar en liten men mäktig ”elit” som i sista hand bestämmer vad som ska erkännas offentligt.
Robert: Mycket tankeväckande beskrivning av mobbmentaliteten.
I grunden tror jag det bottnar i en annan mentalitet: Att i förväg bestämma, och därefter filtrera genom det man bestämt.
De här mänskorna projicerar m a o sin mentala bild på verkligheten, och allt som inte överenstämmer med denna bild, förkastar de.
Och det här är vad en mobbare också gör: projicerar en bild på andra, som han orerar högljutt över och gör sig lustig över – i syfte att stärka sin verklighetssyn, sin mentala bild, sin ”identitet”.
Denna ”styrka” får han genom andra medmobbares bifall.
Den här mentaliteten existerar inom alla skikt, inklusive vetenskapen, förstås. De har i förväg bestämt gränserna för vad verkligheten får hållas inom. Och det kusliga är att se hur ”rätt” de får, genom att fokusera på det strikt ytliga, där man kan peka på ”uppenbara” förhållanden och vinna omedelbart bifall. Universum tycks ge oss tillbaka det vi är öppna för.
Som en extremform av detta kan vi betrakta t ex Flat Earth Society. De har redan bestämt att jorden är platt, och de filtrerar verkligheten efter detta – och de får ”rätt”. Inte ens en så självklar sak som att jorden är rund, är alltså tillräckligt för att motbevisa dem. Nej, de hittar solklara bevis för att jorden är platt!
Och jag tror inte det är nån idé heller, att försöka motbevisa dem. De bara stjäl vår energi.
Håller med om att andlig trosuppfattning egentligen är irrelevant för frågan om huruvida något utomsinnligt existerar. Den enda relevansen är väl möjligen att såna uppfattningar ofta innebär att personen i fråga redan accepterar att något utomsinnligt finns, vilket då skulle kunna medföra en bias. Å andra sidan leder uppfattningen att det inte existerar något utomsinnligt till motsvarande bias åt andra hållet.
Den vetenskapliga metoden sägs ofta innefatta metodologisk naturalism, vilket innebär att övernaturliga förklaringar inte accepteras. Om fenomenet som ska undersökas sägs vara övernaturligt till sin karaktär, leder dock den hållningen till ett cirkel-motbevis. Så den begränsningen fungerar inte i såna fall.
Eftersom något övernaturligt ännu inte påvisats, vad jag vet, så måste man ändå ställa väldigt höga krav på något som sägs visa på förekomsten av något övernaturligt eller utomsinnligt, för att det ska kunna accepteras. Du har rätt i att man med statistik kan visa att mediers uttalanden inte beror på slumpen enbart, men steget därifrån till att acceptera att det handlar om något utomsinnligt är långt. Det icke-slumpmässiga kan också komma sig av helt naturliga saker, så kontrollerna måste vara enormt rigorösa. Eftersom medier ofta (vilket påvisats upprepade gånger) använder tekniker som inte har någon utomsinnlig komponent, så bör rimligtvis förklaringsmodeller som bygger på såna tekniker prövas och förkastas innan något utomsinnligt kan komma på tal.
Att dra några slutsatser från ett TV-program, i en sån här fråga, går naturligtvis inte. Möjligheterna att fuska på olika sätt är stora och kontrollerna otillräckliga.
Mick D. Ditt inlägg är typiskt för en som inte vill diskutera ämnet som bloggaren har skrivit om. Robert Hahn diskuterade VoFarnas metod att mobba och inte trosuppfattningar.
Men visst känns det väl ändå bra med en sansad, vettig och kunnig kommentar på denna blogg. Alltför få sådana lyser i mörkret.