NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
I det ena fallet får en manlig moderatpolitiker löpa gatlopp för att han vinglat med en barnvagn på Stadsgårdskajen, i det andra fallet är det helt tyst om att en framstående socialdemokrat stulit böcker i en bokhandel. Är det en könsorättvisa, undrar Per Lindeberg, vetenskapsjournalist.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2011-11-22 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Per Lindeberg, Mediemordet.com
En man med en barnvagn kommer springande längs Stadsgårdskajen nära Slussen i Stockholm. Det är september och sent på eftermiddagen. En Securitasvakt har just börjat sitt arbetspass på kajen utanför entrén till restaurangfartyget Patricia och får syn på barnvagnens vingliga framfart. Hon tycker mannen verkar vara berusad och blir orolig för att barnvagnen ska hamna ute i trafiken på körbanan intill. Själv flerbarnsmamma bestämmer hon sig för att stoppa ekipaget.
Hon springer fram till mannen och tar ett stadigt grepp om handtaget på barnvagnen. Mannen försöker få bort hennes hand och slår på hennes arm för att få henne att släppa. Tumult uppstår. Securitasvakten är framgångsrik tävlingsbrottare, så utgången är given. Polis tillkallas.
Mannen luktar alkohol och företer tydliga tecken på att vara påverkad. I barnvagnen hittas en öppnad vinflaska. Polisen tar med sig mannen och stoppar in honom för några timmar i en fyllecell. Securitasvakten byter blöjor på barnet och inväntar barnets moder, som snart är på plats och tar hand om sin telning.
En tragikomisk incident kan man tycka. Mannen själv hävdade att han varit på vinprovning, att han känt sig lite glad och att han ofta haft sina barn med på joggingtur, när de varit små. Securitasvaktens ingrepp hade skrämt honom, därav hans häftiga reaktion. Uppgift stod mot uppgift. Barnvagnsonykterhet omfattas inte av svensk lag, inte heller dåligt omdöme. Åklagaren kan inte ha bedömt att barnet utsattes för någon uppenbar fara, i så fall hade ju detta funnits med som åtalspunkt.
Ett halvår senare får saken sitt rättsliga efterspel. Åklagaren har åtalat för våld mot tjänsteman. Tingsrätten i Stockholm friar mannen. Securitasvakten hade överskridit sina befogenheter, när hon valde att med våld stoppa mannen. Mannen hade därför nödvärnsrätt och frias följaktligen. Saken är därmed juridiskt utagerad. Något brott hade alltså inte blivit begånget.
Trots detta blev incidenten omgående en nyhet i medierna och det dröjde inte många timmar förrän mannens identitet offentliggjordes. Det visade sig att han var moderat riksdagsledamot, pikant nog partiets talesman i alkoholpolitiska frågor och med flera viktiga politiska uppdrag. Publiciteten ledde omgående till att riksdagsledamoten tog time out i väntan på ärendets slutliga avgörande i domstol.
Inga juridiska konsekvenser, alltså. Däremot ledde publiciteten till ett socialt straff i form av mycken smälek, hånfulla kommentarer på nätet och satiriska fejkade YouTubeinslag. Dock ett tidsbestämt straff, eftersom mannen relativt snart lyckades återvinna det politiska förtroendet och kunde fortsätta sin politiska gärning.
Var det fel av medierna att offentliggöra hans identitet, när han ju faktiskt inte begått något brott? Nej, det kan man knappast säga. En offentlig person i förtroendeställning måste acceptera att även pinsamheter på det privata området kommer fram i ljuset. Det fanns ett allmänintresse. Publiciteten var motiverad.
Nu är den här problematiken aktuell igen, men det här gången har medierna av svårförklarliga skäl valt att mörka det inträffade. Följande har hänt.
En kvinna i trettioårsåldern har nyligen avslöjats som tjuv, efter det att personalen i en bokhandel i Stockholm upptäckt att hon pillat bort prislappar på ett antal böcker till ett värde av 1 600 kr, smugit ner böckerna i sin kasse och lämnat butiken utan att betala. På gatan utanför stoppades hon av personal, som tillkallade polis. Kvinnan erkände stölderna och förklarade dem med att hon sedan en tid mått dåligt och att hon hade en usel ekonomi.
Händelsen har – med ett undantag – förbigåtts helt av de stora nyhetsredaktionerna. Och detta hade varit fullt naturligt om den trettioåriga kvinnan varit en marginaliserad person med försörjningsstöd och vacklande psykisk hälsa.
Men lika lite som mannen med barnvagnen är den trettioåriga kvinnan någon anonym person ur folkdjupet. Tvärtom är hon en ofta omskriven och politiskt väletablerad person – ett av namnen på socialdemokraternas valsedel i senaste riksdagsvalet och en av den socialdemokratiska feminismens starkast lysande stjärnor. Dessutom ett vittne i ett aktuellt rättsfall, som fått stor publicitet.
Borde därför inte den socialdemokratiska boktjuven ägnas samma publicistiska intresse som den vinpåverkade moderaten – kanske ännu mer, eftersom det ju den här gången faktiskt rör sig om ett erkänt begånget brott?
Så vad är då förklaringen till att medierna ena gången offentliggör och andra gången väljer att mörka? Beror det kanske på att det den här gången rör sig om en kvinna och att kvinnor bör behandlas med större hänsyn till den personliga integriteten än män? Detta vore i så fall ett resonemang som varje feminist borde ta avstånd ifrån, eftersom det ju faktiskt är ett uttryck för kvinnoförakt.
Eller beror det kanske på att bokstölder ute på landets nyhetsredaktioner betraktas som något relativt harmlöst, medan däremot barnvagnsonykterhet ses som ett samhällsproblem?
Kan det ha något att göra med att många inom journalistkåren känner sympati för feminismen och för partier till vänster om borgerligheten och att den trettioåriga kvinnan tillhör en kommande maktelit inom just dessa rörelser?
Det hela är svårbegripligt. Jag hoppas att någon kan förklara det här för mig, för jag förstår det faktiskt inte.
Text:Per Lindeberg
Per Lindeberg är vetenskapsjournalist. Han har skrivit den mångfaldigt prisbelönta boken ”Döden är en man” (fick Guldspaden) där han granskar fallet Catrine da Costa, ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i modern svensk historia.
