NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Bristande kompetens hos sociala myndigheter ger utrymme för godtycke och prestige vid omhändertaganden av barn. En utredning kan dessutom bygga på vad en eller två personer tycker vilket inte är rättssäkert, skriver Lena Wiström som företräder barn och föräldrar i LVU-mål.
Text: Lena Wiström Klingefjäll | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2011-11-05 | NewsVoice fick tillstånd av Klingefjäll att återpublicera artikeln.
Problemet med bristerna inom socialtjänsten har uppmärksammats i en del mediala fall men det finns betydligt fler barn och vuxna som råkat illa ut på grund av systemfelen.
Socialtjänsten har idag mandat att omedelbart omhänderta barn enligt LVU. Lagen säger att det ska finnas en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och att rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. I verkligheten sker omedelbara omhändertaganden utan att dessa kriterier är uppfyllda.
När en utredning initieras hos socialtjänsten är det oftast en eller två socialsekreterare som utreder. Ibland får man känslan att utredare har bestämt sig på förhand hur utgången ska bli, oftast efter en inkommen anmälan. Utredande tjänstemän har en treårig socionomutbildning vilken idag har störst fokus på missbruksproblematik. I utbildningen ges ingen djupare kunskap om barn som utsätts för våld eller övergrepp.
När en barnutredning presenteras för socialnämnden är den till stora delar baserad på tyckande snarare än fakta och därefter finns ingen som granskar om den uppfattning som presenteras är rimlig i förhållande till det underlag som finns. Socialnämnden skriver under utan egen granskning. Utredningen hamnar sedan hos domstolen som ska fatta beslut kring vård med stöd av LVU. Om inte socialnämnden tar sitt ansvar och granskar ordentligt innan de skriver under är det svårt för domstolen att fatta ett korrekt beslut.
När utredningsmaterialet når domstolen är det oftast fyllt av fel eftersom materialet inte är opartiskt och inte heller granskat. Föräldrar blir många gånger förtvivlade och har svårt att bevisa sin oskuld och domstolen dömer i de flesta fall till socialnämndens fördel. Detta eftersom de litar på det utredningsmaterial som lämnats in. Jag anser att felet ligger i bristande kompetens hos sociala myndigheter vilket ger utrymme för godtycke och prestige. En utredning kan bygga på vad en eller två personer tycker vilket inte är rättssäkert.
Det är viktigt att poängtera att det blir fel åt båda håll. Det får till följd att barn som behöver beredas vård eller som utsätts för våld och övergrepp inte uppmärksammas. Om en socialsekreterare inte tar en anmälan på allvar finns risken att barn far illa för att utredningen brister. Det är t ex mycket vanligt att anklagelser om att barn far illa negligeras vid t ex vårdnadstvister. Alla dessa problem uppstår just eftersom systemet är för skört och att vi inte har nationella regler för hur utredningarna ska gå till och hur socialtjänstens ska tala med barn och föräldrar och under vilka förutsättningar socialnämnden ska underteckna en utredning som gjorts av socialsekreterarna.
Socialtjänstens makt gentemot enskilda är enorm ur detta perspektiv och det är därför dags för en översyn och förändring för att öka rättssäkerheten. Bättre utbildning inom många områden hos socialtjänsten efterlyses. Förslagsvis ett team med olika kompetenser såsom socialsekreterare tillsammans med en jurist och en barnpsykolog i utredningar som rör barn. Juristens arbete skulle innebära att socialtjänstens omhändertaganden faktiskt har stöd i lag och barnpsykologen kan dra korrekta slutsatser kring barns berättelser. Teamet ska göra en korrekt riskbedömning, något som ofta brister idag.
Det är också önskvärt att omhändertagna barn har ett offentligt biträde i alla beslut som rör de omhändertagna barnen, alltså en jurist som tillvaratar barnets bästa även efter avslutad domstolsprocess. Nu får barnen förlita sig på att socialtjänsten fattar beslut som är till deras bästa och att det går rätt till, något som vi sett flera exempel på inte är fallet. Det skulle fylla ett slags kontrollfunktion för barnen men också för tjänstemännen hos socialtjänsten att beslut fattas i linje med barnets bästa och med stöd i lag.
Text: Lena Wiström Klingefjäll
Advokaten Lena Wiström Klingefjäll arbetar främst som familjerättsadvokat och brottmålsadvokat i Göteborg på advokatfirman Familjens Advokat i Göteborg. Lena har gedigen erfarenhet av att driva vårdnadsmål och har även flera års erfarenhet av arbete med utlänningsrätt. Lena förordnas löpande som målsägandebiträde, särskild företrädare för barn och försvarare. Många klienter väljer själva Lena som målsägandebiträde och offentligt biträde LVU.
