Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Två tester gav bevis för remote viewing även kallat ”fjärrskådning” men inte detta test. I inslaget förklarar professor Dan Larhammar varför hans foto på en pinuppa inte kunde hittas med remote viewing.
Text: Torbjörn Sassersson | Lyckat Test 1 | Misslyckat Test 2 | Lyckat Test 3
Inslaget är ett eftersnack då professor Dan Larhammar (Uppsala Universitet) från styrelsen i skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning samt telelpatiforskaren Jan Dahlkvist från Stockholms Universitet diskuterar Remote viewing-experiment nr 2 för TV4. Testet sändes 2005 i TV-serien ”Det Okända” och försöksobjekt var jag, Torbjörn Sassersson. Filmsekvensen ovan spelades in av Nordisk Film och har aldrig i sin helhet sänts i TV.
Klippet är intressant för de visar hur skeptiker tänker och hur snabbt de försöker dra definitiva slutsatser så fort ett enstaka experiment misslyckas. De vill förkasta (debunk) verkligheten om de parapsykologiska fenomens realitet. Även Jan Dahlkvist tar tillfället i akt trots att han själv forskat på telepati. Dahlkvist säger i ett annat sammanhang att han har dokumenterat 50, 000 datapunkter som bevisar telepati (tankeöverföring), men av någon anledning vill han inte redovisa sina resultat vad jag vet.
Dan Larhammar säger i inslaget:
”Resultatet är det förväntade utifrån all den samlade kunskap som finns, så du behöver inte komma med några bortförklaringar.”
”Det psykologiskt intressanta med det här är ju varför du tror att du har den här förmågan. Det är ju det egentligen som man skulle vilja komma åt. Vad och var äger det rum [för] processer i din hjärna när du tycker dig ha den här typen av upplevelser.” – Dan Larhammar
För att klara av att göra det akademiska uttalandet måste professor Dan Larhammar mörka eller förneka att den internationella forskningen [ref Vetapedia] gett fantastiska resultat. I själva verket finns 1000-tals lyckade experiment inom forskning på paranormala fenomen, forskning som genomförts av välrenommerade institut och institutioner runt om i hela världen.
Det var Dan Larhammar och Jan Dahlkvist som satte ihop den pool av 100 försöksfoton som låg till grund för experimentet. Larhammar och Dalkvist valde för experiment nr 2 slumpmässigt ut ett foto på en pinuppa [nedan] och ett foto på ett barn som håller en stor glass. Målet för försöksobjektet var att med ”fjärrsyn” fastställa de två fotonas motiv. I fotopoolen fanns även foton föreställande döda människokroppar, likdelar, solnedgångar och lite mjuksex blandat med mer neutrala motiv.
Text: Torbjörn Sassersson
Såg avsnittet alldeles nyss. Det är synd att Dahlqvist inte valde att kommentera experimentet som du gjorde innan (och som lyckades). Han hade bara ”synpunkter” på det, dock utan att förklarar sig med en enda bokstav.
Jag blev faktiskt rätt irriterad på gubben, han påminde väldigt mycket om de ”kunniga” jag själv känner.
En tidig morgon på 80-talet, klockan var runt kvart över sex och vi hade precis ätit frukost, stod morsan och diskade upp innan vi skulle till jobbet. När jag står bredvid henne vid diskbänken för att växla ett par ord, ser jag i periferin att något rör sig i källartrappen (som finns alldeles intill). När jag vänder blicken mot trappan ser jag hur en ”solid skugga” kommer gåendes uppför. Alltså, det är som en massa, gråsvart, och den befinner liksom sig mitt i på trappstegen. Den är huuur tydlig som helst, jag ser händerna på den, han håller något i den ena handen, han bär ett verktygsbälte och han har kängor på fötterna.
”KOLLA!!” skriker jag till morsan, som vänder blicken mot trappan.
Figuren har då tagit sig hela vägen upp och stod bara en och en halv meter framför oss. Morsan blev så j*v*a rädd att hon kastade diskborsten rakt upp i taket och paniksprang ut på gatan. Jag följde efter.
Att två ser samma sak – och så himla tydligt – hjälper dock sällan när man ska berätta för vissa.
De kan och vet allt.
Förmodligen (tyckte man) var det ett dammoln vi såg som tagit sig in via en ventil i källaren när sopbilen åkte förbi. Molnet skall sedan att rykt omkring över källarens 30 kvadratmeter stora yta (utan att skingra sig) för att sedan ta formen som en man och ”gå” uppför trappan.
ÄR det att tänka logiskt?
De här människorna VET vad som finns ute i rymden och hur den fungerar, de VET hur livet kom till och de VET förstås vad som händer efter döden. Men de har ingen aning om hur en styrled till en Amazon ser ut, en del kan inte ens koka makaroner …
PS: Ni erbjöds en ny test, blev det någon?
Det finns alldeles för mycket bevis för att man skall kunna blunda för det paranormala. Vi går mot ett paradigmskifte helt klart.
Torbjörn, det verkar inte helt vederhäftigt när du använder din egen webbplats vetapedia.se som referens. Och företeelser kan inte ses som vetenskapligt belagda förrän de kan vederläggas med repeterbara resultat. Slumpen och omedveten yttre stimuli måste kunna uteslutas.
Vetapedia är inte ”min” webbplats bara för att jag reggat den. Förhoppningen är att en serie sakkunniga personer ska förse den med innehåll. Flera är redan registrerade.
Om du går till referenssidan om Parapsykologi dit jag länkade på Vetapedia kan var och en se att den består av forskningsreferenser från Väst (i Öst är dokumentationen mycket större).
Vetapediasidan är vederhäftig och viktig eftersom de referenser som finns där redigeras bort av VoF och VoF-associerade på motsvarande sida på Wikipedia.
Sidan om Parapsykologi på Wikipedia är helt anpassad efter VoF:s och [anti]Humanisternas intressen och agenda eftersom de arbetar med en mental sanering i Sverige. Föreställningar om människans inneboende förmågor ska städas bort. Och så sker.
När det gäller repeterbara resultat (replikering) så finns det synnerligen väl dokumenterat i den internationella basen av forskning på ESP (Extra Sensorisk Perception). Delar av denna forskning finns listad bland referenserna på sidan om Parapsykologi på Vetapedia.
Bara för att Dan Larhammar säger att: ”Resultatet är det förväntade utifrån all den samlade kunskap som finns…” så betyder inte det är sant. Tvärtom. Det är inte sant. Den samlade vetenskapliga kunskapen som finns om man tittar BORTOM skokartong Sverige visar att bevis för ESP är replikerat och dokumenterat under högsta vetenskapliga former dvs blinda och dubbelblinda tester.
Du kan rekvirera tex ”The Stargate Archive” direkt från CIA på denna adress. Det innehåller runt 86,000 sidor av material.
Information and Privacy Coordinator
Central Intelligence Agency
Washington, DC, 20505
Men i övrigt studera referenslistan på Vetapedia som har en överlägsen mängd av referenser i jämförelse med motsvarande sida på Wikipedia.
http://vetapedia.se/parapsykologi/ (för närvarande ca 200 referenser)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Parapsykologi (för närvarande 9 referenser)
Gör man många tester så är det fullt ut förväntat att vissa kommer ge positiva resultat, men inget är vetenskapligt bevisat bara pga det. Poängen är att testerna måste kunna replikeras med lyckats resultat. Och det är i regel där som de som har tilltro till fjärrskådning, telepati och dyl misslyckas.
Det är förbluffande hur till synes logiska människor som Larhammar och Dahlkvist kan vara så enfaldiga. De ger uttryck för [ rationell extremism ] ”rational thought negatively influenced by subjective values and world view. paradoxly it can easily border to irrationality.”
Framför allt är det beklämmande att en person som inte forskar inom parapsykologi tycker sig ha trovärdighet att förkasta något som han saknar kunskap om. Larhammar är duktig på hjärnkemi, inget annat. Att Dahlkvist som forskar på telepati och som säger sig ha 50,000 datapunkter som han säger bevisar telepati, men som han inte vill publicera visar på den ängsliga skokartongsmentalitet som finns i Sverige.
Trevligt med debatten. Jag var ”tidig” med mina upplevelser av parapsykologi. Upp till elva års ålder trodde jag att jag var precis lika ”normal” som alla andra. En äldre broder tog mig ur den villfarelsen genom att upplysa mig om att ”om man snackar om sån´t så tror folk att man är underlig.” Jag känner igen kritiken och förnekelserna. Först kritik mot dålig kontroll och sedan antydningar om att det inte står riktigt rätt till i huvudet på vissa personer. Klassiska argument från personer som man väntar sig mera av.
Jag förstår att Torbjörn Sassersson har ett behov av att bevisa att hans upplevelser är verkliga. Har man upplevt det så vet man och vill gärna dela med sig av en fantastisk upplevelse. Jag har upplevt samma sak och till slut förstår man att det ligger helt andra motiv bakom vissa gruppers stora arbete med att förneka paranormala fenomen.
Jag tycker att det är bättre att analysera sina upplevelser och att dela dem med likasinnade. Varför kasta pärlor till folk som inte respekterar dom? Fundera på varför vissa experiment fungerar när man har positiva människor kring sig och varför till synes, samma försök misslyckas i en negativ miljö.
Jag skulle försöka ”känna efter” hur det känns när man ser ett annat rum eller plats.
Vad är det som underlättar och vad gör det svårare? Fundera på vad ”makten” skulle tycka om människor som kanske kan observera både det ena och det andra, utan att själva synas. Vad skulle dom tycka om att någon listat ut hur man kontaktar utvalda personer och avlyssnar deras tankar? Jag skulle aldrig lägga ner en massa tid och arbete på något som jag inte tror på. Varför gör andra det?