OPINION. Allt fler föreningar och privatpersoner utnämner “Årets Förvillare” – nästan förvillande många. Att identifiera förvillare tycks vara på modet.
Det enda förvillar-sajt som har en omröstning öppen för alla är http://aretsforvillare.nu. Dit kan vem som helst även komma med ett förslag på förvillare. Motiveringarna är intressanta att läsa.
Årets kandidater var Christer Sturmark (ordförande i föreningen Humanisterna), Karin Bojs (vetenskapsjournalist på DN), Birgitta Rydberg (landstingsråd Folkpartiet), Martin Ingvar (föreståndare Osher Center) och Peter Gudmundson (rektor för Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm).
Segrare blev dock Annika Linde (chef för Smittskyddsinstitutet) som fick 42.4% av de totalt avlagda 733 rösterna. Motiveringen går ut på att hon rått hela svenska folket att vaccinera sig mot svininfluensa. Genom att avfärda varningar om vaccin-adjuvansens giftighet bidrog hon till den narkolepsi-epidemi som drabbat svenska barn, och som utgör den största medicinska katastrofen i svensk sjukvård i modern tid. Följderna av denna förvillarverksamhet kommer att finns med oss under flera decennier, och vidden av bekymren är ännu inte klarlagd.
Vaccinationer är ett av medicinens främsta flaggskepp och därför har läkare och myndigheter varit måttligt intresserade av att tvätta den här byken. Men allmänhetens tilltro till framför allt influensavaccinationer är skadad. Det visas bl.a. av att försäljningen har gått ner, vilket jag fick bekräftat av en representant från industrin för några dagar sedan. I förlängningen tror jag tyvärr att narkolepsi-problemet något skadat allmänhetens tilltro till vetenskapsmän och deras uttalanden generellt.
”Vetenskap och folkbildning” som förvillare
Nättidningen NewsVoice från Sasser Media Lab har utnämnt föreningen ”Vetenskap och Folkbildning” (VoF) till Årets Förvillare. Även om detta uppenbarligen är ett privat initiativ så är motiveringen till utnämningen den mest klarsynta sammanfattning av den numera så omfattande VoF-kritiken jag hittills sett.
Ett exempel:
”I samhället ser föreningens styrelse och aktivister inbillade faror i formen av människor som tror på ’fel saker’. Fel saker kan röra biodynamisk odling, alternativmedicin, kostråd, andliga upplevelser eller skepsis mot vaccin. I själva verket ingår i VoFs strategi att bekämpa och förlöjliga minst 30 företeelser. Listan på ämnen finns på deras hemsida. VoF gör allt för att förhindra institutioner från att forska på dessa företeelser trots att VoF säger sig vilja undersöka dem. I verkligheten motverkar VoF varje sådant försök.”
Hela motiveringen återfinns på bland annat som pressrelease och på NewsVoice.
Förresten ser jag att Annika Dahlqvist, som blev VoFs förvillare 2009 främst på grund av sina numera besannade misstankar om svinfluensavaccinets farlighet, själv börjat utse Årets Folkbildare och Årets Förvillare. Årets Förvillare 2011 blev Livsmedelsverket, vilket inte är en helt överraskande pristagare.
VoFs förvillarpris
Föreningen VoF har under flera år kritiserats för att utse privatpersoner till sin egen ”Årets Förvillare” utan tanke på de personliga skador och tragedier som följer i antiprisets spår. Man kanske har lyssnat till kritiken genom att bara utnämna organisationer i år. För 2011 utsåg man nyligen Miljönämnden i Orsa/Dalarna för att de anses ha bortsett från vetenskaplig kunskap i hanteringen av elöverkänslighet.
Som vanligt när det gäller VoF så kanske de har rätt, eller kanske har de fel. Man vet aldrig så noga eftersom vetenskap är tänkande och synsätt i ständig utveckling. När elöverkänslighet bortförklaras såsom påhittade besvär av bl.a. VoF så brukar man hänvisa till försök där man påstått elöverkänsliga inte kunnat avgöra om strömmen varit på eller av. Ett sådant fenomen kan dock förklaras av betingning av typ ”Pavlovs hund”. Vet man att strömmen kan vara på så räcker det för att utlösa besvär.
Ett annat exempel är att den som blivit biten av en orm kan uppleva besvär om han exempelvis tvingas gå in i ett buskage där det brukar finans ormar. Är det bevis för att ormar inte bits? Tja, bevisföringen som jag läst tycks mig inte vara något exempel på strålande bra vetenskap. Men utan att vara expert på denna åkomma så slår det mig att ett av VoFs viktigaste käpphästar genom åren bestått i att på alla sätt gynna telekomindustrin och för övrigt skydda större statliga myndigheter. Det har man visat många gånger.
Vad tycker jag då? Jo, jag anser att frånvaron av privatpersoner i dessa utnämningar är ett steg framåt, etiskt sett. Däremot tycker jag att VoF silar mygg och sväljer kameler. Att svenskarna kunde fås att tro att svininfluensavaccinationen är ofarlig är ett flagrant förvillarnummer. Att VoF bortser från det och istället lägger krutet på att en utredning kostat lite pengar på tveksam grund känns som om man inte kan (eller vill) skilja på stort och smått. Mer grov kritik än så av VoFs val finns att läsa på annat håll.
Harry Martinson-priset
Jag möts för övrigt av den bisarra nyheten att VoF tilldelats årets Harry Martinson-pris för sin strävan att ”värna om kunskapen”. Då har sällskapets blivit ordentligt vilseledd av VoFs stolta beskrivning av sitt eget uppdrag snarare av vad föreningen de facto gör.
Utnämningen föranledde mig att skicka ett brev till sällskapet och berätta att jag ”…följt den här föreningens verksamhet under flera år. Detta är en mobbarförening utan särskilt stora kunskaper om vare sig vetenskap eller evidensvärdering. De uttalar om allt möjligt med klent underlag och passerar friskt över kompetensgränser. De som sitter i föreningen är sällan vetenskapligt skolade och vet inte hur vetenskapliga utvärderingar går till.
Genom att utge sig för att ha goda kunskaper i vetenskap så lurar denna förening de flesta, och tydligen även Er. Det finns en rikhaltig litteratur på Internet om den här föreningens bravader, och utnämningen kommer helt klart att skada Harry Martinson-sällskapets prestige.”
Min egen förvillare
Min egen förvillare för 2011 blir Dan Larhammar f.d. ordförande i VoF och aktivist mot alterantivmedicin. Han har i brett upplagda tidningsartiklar under 2011 förklarat att den samlade litteraturen om homeopati inte ger några som helst belägg för att sådan behandling utövar effekt. När jag studerar frågan i litteraturen visar det sig att samlade litteraturen istället ger en precis motsatt bild.
De enda artiklar Larhammar hänvisar till såsom representerade den vetenskapliga synen på homeopati var en artikel av Edzard Ernst från 2002 och meta-analysen av Shang i Lancet 2005. Den förstnämnde har jag avslöjat som en tenditiös och partisk person utan trovärdighet. Den senare artikeln skalade bort 96% av alla vetenskapliga studier för att helt planenligt kunna säga att homeopati saknar effekt. Att göra så är heller inte trovärdigt.
Shang använde vidare en s.k. ”funnel plot” för de drygt 100 dubbel-blind randomiserade studierna som finns om homeopati. Så kan man inte kan göra eftersom det rör sig om olika sjukdomstillstånd. De etiskt-juridiska kraven på dimensionering av vetenskapliga studier efter förväntad effekt medför ju då att endast sjukdomar där homeopati förväntas ha tveksam effekt kan användas som bevis i ärendet. Alla studier av sjukdomar där god effekt förväntas (såsom luftvägsinfektioner och rematologiska sjukdomar) förklaras bort med att de förväntas motsvaras av en annan studie som visat motrikad effekt. För homeopati är detta en riktig ”Moment 22”-situation.
Allt detta borde en seriös vetenskapsman ha genomskådat. Dan Larhammar borde åtminstonde ha undersökt frågan bättre innan han i media påstår om att vetenskapen entydigt säger homeopati är verkningslöst. Saken hade varit helt OK om Larhammar hade sagt att de dubbel-blindade randomiserade studier som finns på området visserligen stödjer att homeopati utövar effekt men att han själv ändå inte tror på dem.
Alla har rätt till en egen tolkning och tro. Då hade Larhammar inte varit förvillare i mina ögon. Det förvillande momentet ligger i att han påstår att saken framstår som glasklar i den vetenskapliga litteraturen. Det är falskt, och därför förtjänar Dan Larhammar epitetet förvillare.
