DEBATT: Det är med en stor avsky jag ser hur Kungahuset utsätts för en malande och kollektiv förtalskampanj som framförs av ledande skribenter och medier i Sverige. Jag känner inte längre igen Sverige. Det finns inget heligt längre. Allt ska kunna dras ned i smutsen och dras runt där för att ge en perverterad tillfredsställelse.
Text: Torbjörn Sassersson
Jag minns hur Kungen intog positionen som en genuin ledargestalt under tsunamikatastrofen 2004. Han tog tag i rodret när den dåvarande statsministern och andra politiker höll sig undan av oklara skäl. Det är välkänt att drottningen arbetar hårt för barns rättigheter i samhället. Tronarvingarna följer i samma spår av egen vilja. Det är dessa handlingar som dessa människor ska minnas för. Inte vad släktingar i det förflutna haft för sympatier eller påstådda snedsteg inom ramen för var och ens privatliv.
Madeleine Leijonhufvud som är professor i straffrätt sätter idag ned foten i sin debattartikel: ”Medierna borde be kungafamiljen om ursäkt” i SvD. Hon skriver:
”Det vi nu bevittnar – det som vårt kungapar nu genomlever – är en så djupt ohederlig kampanj att det inte finns något att jämföra med i svensk mediehistoria. Även där har hedern försvunnit.”
”Som kollega till drottningen i arbetet i World Childhood Foundation förfäras jag över de orättfärdiga angrepp hon utsätts för. Som journalisthustru med mångåriga kontakter inom media-Sverige häpnar jag över medieetikens fullständiga kollaps.”
Det är bara att inse att ingenting kan göras mot denna form av anstormande mediedrev förutom en sak och det är att hävda den humanistiska värdegrunden. Vad som pågår i landet är inhumant vilket borde få Sverige som nation att skämmas, för jag vet inte längre vad det är som är så bra med Sverige. Att vi inte haft krig på oerhört länge eller för att det finns a-kassa försvarar inte nedbrytningen av rättspatos, humanistiska normer och medkänsla.
I första rummet är drottningen, kungen och deras barn människor. Inte objekt.
Text: Torbjörn Sassersson | Läs mer om humanism