Debattörerna: Våra licenspengar ska inte finansiera företagarlobbyn
”SVT ägs varken av staten eller kommersiella intressen. Vi ägs av en stiftelse vars viktigaste uppgift är att garantera företagets oberoende. Eftersom tittarna betalar för public service via radio och tv-avgiften så ser vi tittarna som de verkliga ägarna. Det ger SVT en mycket självständig ställning och det är därför vi kallar oss Fri television.”
Orden på SVT:s hemsida kan göra vilken licensbetalare som helst stolt och kanske till och med lite rörd. Men hur många av landets licensbetalare vet om att de med sin licensavgift är med och finansierar arbetsgivar- och lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv?
Sedan 2009 är public service-företagen Sveriges Radio, SVT och UR med i Svenskt näringsliv genom arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, som är en del av Almega.
Är det ett problem att en arbetsgivare är med i en arbetsgivarorganisation? Nej. Men Svenskt Näringsliv, tidigare SAF, är inte bara en företagar- och arbetsgivarorganisation.
Det är framför allt Sveriges kanske mäktigaste opinionsbildare, som varje år satsar hundratals miljoner kronor på opinionsbildning och som varit med och finansierat tankesmedjan Timbro – spindeln i nätet i näringslivets opinionsbildningsapparat.
Public service, som finansieras av lagstadgad licensavgift och som ”står fritt och oberoende från både politiskt och kommersiellt inflytande”, ansluter sig alltså till en organisation som i sina stadgars ändamålsparagraf anger att de ska verka för fri företagsamhet och en väl fungerande marknadsekonomi. Tanken med public service går stick i stäv med tanken med SN. Det är ett problem. Och det gör Svenskt Näringsliv till en olämplig arbetsgivarorganisation åt just public serviceföretagen. Det finns andra arbetsgivarorganisationer. Arbetsgivarverket. KFO. Arbetsgivaralliansen.
Vad händer om minsta misstanke finns att arbetsgivaren inte vill sända ett reportage för att man inte vill trampa sin arbetsgivarorganisation, som också bara råkar vara Sveriges mäktigaste opinionsbildare, på tårna? Blotta misstanken om att SN solkar ned SVT:s, SR:s och UR:s oberoende borde få dem att vilja dra sig ur.
Valet av Agneta Dreber som styrelseordförande i SR möttes av stark intern kritik då hon till vardags är vd för Livsmedelsföretagen. Hon har ifrågasatt en journalists trovärdighet och rått tidningen att frånta honom jobbet då han skrev om livsmedelsindustrin.
Kan en vd för en stark, SN-ansluten organisation verkligen vara opartisk när hon är ansvarig för sin organisations lobbyverksamhet och rollen som arbetsgivarförbund för livsmedelsindustrin?
Att SR:s vd Mats Svegfors tidigare varit chef på Timbro och är före detta chefredaktör för obundet moderata SvD är inte heller okontroversiellt.
Eftersom marknadsekonomi och fri företagsamhet förespråkas i SN:s stadgar krävdes det att Medieföretagen i sina stadgar skulle skriva in en paragraf där tryck- och yttrandefrihet, oberoende nyhetsförmedling och upphovsrätt betonas. Men läser man stadgarna kan man snabbt konstatera att detta inte står under någon paragraf utan som en ingress och kan väl då inte anses bindande.
SVT:s vd Eva Hamilton säger att Svenskt Näringsliv gett ”tydliga försäkringar om att organisationens politiska kampanjer inte finansieras av avgifterna från medlemsföretagen utan av fonder”. Hur kan de säkerställa det? I praktiken hamnar även public service-företagens medlemsavgifter i Svenskt Näringslivs kassavalv, oavsett under vilken kolumn ekonomiavdelningen skriver in dem.
Skulle det vara mer mindre politiskt att finansiera Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckströms lön?
Vi betalar licens för en oberoende public service i allmänhetens tjänst. Våra licenspengar ska inte gå till att finansiera en organisation som står för det rakt motsatta. Det hotar demokratin. Om vi inte vill vakna upp i ett nytt Berlusconiland bör SR, SVT och UR lämna Svenskt Näringsliv omgående.
Text: Natasja Mrdjanov, Andreas Lundh, Anna Arvidsson, Terés Eriksson, Petter Gustafsson, Jan Zetterqvist, Gustaf Järsberg, Johan Sjöstrand.
Talespersoner för Opinion för ett fritt public service, och initiativtagare till namninsamlingen på namninsamling.se, som på några få dagar fått över 1100 namn.
Det är allvarligt att storföretagen får allt mer att säga till om och yttrandefriheten minskas. Man kan se på USA ,där påstod Fox news att en saga där en oljebolags ägare orsakade en olycka var ”kommunism”. Sagan påminde om ollyckan i mexicanska gulfen där ett bolags fusk med säkerheten
orsakade olyckan. Beskriva verkligheten(i sagans form.) kan i usa kallas komunism.
Alltså kritik mot storföretag klasas som kommunism. Så kan det också bli i sverige, om inga gör motsånd. Går det för långt kommer det väl att bli vår även i sverige.
Om Svenskt Näringsliv självt får säga det finns knappast någon mer oberoende och objektiv institution, och dess företrädare är naturligtvis helgonlika under av fristående från alla intressekonflikter – om de får säga det själva. Men det är ju inte deras sak att avgöra om intressekonflikter ä besvärande för trovärdigheten. Det avgör publiken!
Det låter rimligt att de gör sig helt oberoende ekonomiskt. Det är värdefullt. Jag röstar för det. Betalar det lika gärna via skatten i stället för licens också. Finns det något politiskt parti, som förespråkar det? Jag vet inte längre vad SVT har för ekonomiska och politiska bindningar. De har väl public service krav fortfarande antar jag? Visst skulle det vara sorgligt om det visar sig att de tagit bort intressanta upplysande program pga. de är rädda stöta sig med ekonomiska intressenter de är beroende av. Jag har aldrig hört ordet LCHF nämnas som naturligt alternativ kost, när man gör sina mat och hälsoprogram? Men det kan bero på att jag inte ser allt… Får väl höra vad Sverker säger om det i kväll 🙂
I övrigt tycker jag SVT och SR fortfarande över lag har bättre kvalité än de kommersiella kanalerna. Men det handlar om vad man har för smak förståss. Dessutom slippar man reklam avbrotten, med en volymhöjning som nästan kan väcka upp döda.