Föreningen Humanism och kunskap ger humanism och vetenskap ett nytt sken

Orden ”humanism” och ”vetenskap” har kapats av föreningar som förvanskat deras innebörd. Det menar grundarna av den nya anti-föreningen ”Humanism och kunskap”.

En ny förening som kallas Humanism och Kunskap har bildats under ledning av journalisten och TV-mannen Börje Peratt. Bildandet kan ses som en reaktion mot att vissa uttryck ”kapats” av föreningar som förfuskar innebörden av centrala begrepp inom kunskapsbildningen.

Humanister med förvrängd agenda

Den första ”kaparen”är föreningen Humanisterna eller ”Sturmarkisterna”. Det är ingen företrädare för humanism utan en anti-religiös rörelse. Vad är då humanism? Jo, det är en odogmatisk rörelse som uppmuntrar syftar eget sökande efter kunskap och utveckling genom att låta det specifikt mänskliga komma till sin rätt. Den enskildes värde och bildning står alltså i centrum. Historiskt sett har man ofta anknutit till antik filosofi och litteratur.

Istället för att agera som humanister är Humanisterna en dogmatisk rörelse. Det tydligaste är att man inte uppmanar till eget sökande utan mycket aktivt motarbetar förlöjligar andliga trosuppfattingar. Det är inte fråga om att folk skall få bilda sig en egen uppfattning. Man bedriver tvärtom stundom hätska kampanjer mot dom som inte bekänner sig som ateister.

Syftet är att pracka på andra sin egen religionsfientlighet. Med denna taktik skapas ofrihet med nya dogmer, vilket den ursprungliga humanismen skulle motverka. Samma uppfattning framfördes strax efter publiceringen av denna blogg i en artikel i Svenska Dagbladet samt senare av Börje Peratt som är grundare av föreningen Humanism och Kunskap.

Föreningen Humanism och Kunskap menar att Humanisterna till och med arbetar för att åsidosätta mänskliga rättigheter. När man lyssnar till deras välorienterade men aggressive och intolerante ledare Christer Sturmark är det ingen överraskning att rörelsen drar till sig personer som gärna vill tro sig vara humanister med som i själva verket står för helt andra ideal. Jag hade för 2-3 år sedan en argumentation med en Sturmarkist, Hans Iwan Bratt, som på fullt allvar menar att narkosläkare som tror på Gud bör få sparken och sin läkarlegitimation indragen. Detta är dock ingen humanistisk utan en fascistisk åsikt. Jo,

Börje Peratt har rätt i att föreningen Humanisterna förvanskat innebörden i ordet humanism. När jag gick i skolan fanns det t o m en utbildningslinje på gymnasiet som hette ”humanistisk linje”. Idag torde föreningen Humanisterna skapa total förvirring om av denna utbildning borde omfatta. Jag föreställer mig att de flesta ungdomar skulle tro att religionskritik vore veckoschemats viktigaste ämne.

Vetenskap utan vetenskaplighet

En annan ordförvanskning gäller föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF) som kapat ordet vetenskap trots att man inte har någon vetenskaplig verksamhet och inte ens är särskilt vetenskapliga.

Föreningens styrelse älskar att uttala sig om allt möjligt trots avsaknad av specifik ämneskompetens. Jag har länge menat att VoF snarast är en amatöristisk mobbarförening och utgör ett problem för svensk vetenskap.

Förföljelse av enskilda oliktänkande är regel. Rörelsens mest bekanta käpphästar är att mobiltelefoner är ofarliga samtal att alternativmedicinare och spiritualistiska medier är bluffmakare, charlataner och bedragare. VoF ömmar inte alls om de vetenskapliga idealen och rörelsen dras med avancerade etiska problem, vilket är tankar jag utvecklat på tidigare bloggar. Enbart ordvalet som används för att beskriva sina meningsmotståndare säger det mest om vad VoF är.

Etiska regler för vetenskapsmän i offentlig debatt

Jag har författat en lista med etiska regler för vetenskapsmän som jag hoppas att jag själv eller den nya föreningen Humanism och Kunskap (om de vill) skall kunna bevaka i framtiden. Samtliga punkter har formulerats efter att under flera år ha studerat VoFs beteende i olika frågor.

Ärligt talat trodde jag tidigare att vetenskapsmannen, för att förtjäna det goda anseende han åtnjuter i dagens samhälle, förstod att man per automatik skulle beakta dessa punkter. Efter att ha granskat VoF så finner jag att så inte är fallet. Man rider obesvärat på vetenskapens goda namn för att förverkliga dogmatiska-ideologiska intressen som har föga med vetenskaplighet att göra.

Reglerna är:

1. Vetenskapsmannen skall visa respekt för andras kön, ras och andliga trosuppfattning.
2. Vetenskapsmannen skall inte förklena andras vetenskapliga slutsatser med hänvisning till dennes person. Debatt skall bedrivas med vetenskapliga sakfrågor.
3. Vetenskapsmannen skall bemöta andra personer med respekt och undvika att raljera och att använda förlöjligande epitet och kränkande värderingar.
4. När vetenskapsmannen kritiserar annan person offentligt skall denne informeras och erbjudas möjlighet att besvara kritiken. Försvaret skall publiceras på likvärdig plats och genom vetenskapmannens försorg. Detta gäller även publicering av personkritik i böcker.
5. Vetenskapsmannen skall så långt möjligt undvika personkritik utan alltid sträva efter att utgå från vetenskapliga argument.
6. Vetenskapsmannen skall visa respekt för ämnesgränser och förstå att olika sorters vetenskap, liksom litteratur, måste värderas utifrån egna utgångspunkter (exempel – en skönlitterarär bok kan inte värderas utifrån vetenskapliga principer. Ett påstående i en andlig bok är vetenskapligt sett att betrakta som en hypotes, inte som ett vetenskapligt resultat).
7. Vetenskapmannen skall bejaka att ett påstående kan ha en andra utgångspunkter än ett strikt vetenskapligt synsätt.
8. Vetenskapsmannen skall inte deltaga i negativ ryktesspridning som sker anonymt.
9. Vetenskapsmannen skall bejaka att ett vetenskapligt resultat kan ändras på grundval av nya fynd. Detta påkallar ödmjukhet i relationen med meningsmotståndare.
10. I offentlig debatt får vetenskapsmannen inte “mörka” sin kompetens. Om han uttalar sig i en viss fråga men saknar erforderlig vetenskaplig sakkunskap inom ämnet ifråga skall han åberopa sig som privatperson och inte såsom vetenskapman.
    Vi får väl se hur VoF och andra klarar av att följa dessa rimliga etiska krav när man deltar i offentlig debatt och samtidigt utger sig för att vara vetenskapsman. Jag är skeptisk. För många handlar det om en stor beteendeförändring.

Sven Ove Hanssons bluff

Jag kan ge ett exempel på ett VoF-beteende som berättades mig via e-mail från en kollega. Den gäller VoF grundare filosofen Sven Ove Hansson på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. På en temadag om homeopati vid Uppsala Universitet år 1998 hade Hansson inbjudits att tala om etik. Han återkom ständigt till hur oetiskt det var att förskriva något som saknade effekt. När nästa föreläsare började tala om homeopatin hånskrattade Hansson högt.

Vad var fel här? Jo, året innan publicerades den första meta-analysen, dvs. sammanfattande statistiken, över homeopatiska läkemedels effekter av K Linde i The Lancet. I 89 dubbel-blind randomiserade studier visades sammanfattningsvis att homeopatiska läkemedel är 2,5 gånger effektivare än placebo. Någon ytterligare meta-analys förelåg inte vid den här tidpunkten (jag har tidigare gjort en omfattande genomgång av litteraturen om homeopati på min blogg så ni som vill kan läsa mer om Lindes studie på annan plats).

Vad gjorde Hansson för fel? Jo, om Hansson föreläser på ett universitet som företrädare för en statlig högskola är han skyldig att läsa på den aktuella evidensbilden. Det har han uppenbarligen inte gjort. Vid den här tiden var denna entydigt positiv för homeopatins effekter eftersom en meta-analys skall åsättas ett betydligt högre värde än enstaka studier. Det finns inget utrymme för att undanhålla åhörare sådan kunskap, oaktat vad man själv tror på. Hansson borde också ha känt till att sjukvården vid den tidpunkten gått över till evidensbasering som grund för vilka metoder som skall användas. En vetenskaplig förklaringsmodell behöver alltså inte finnas. Att skratta åt en annan föreläsare på en kongress är till sist oförskämt och helt ovärdigt en vetenskapsman.

Hansson har brutit mot reglerna 3, 9 och 10 på min lista ovan. Inte bra. Att denne person agerar som företrädare i etiska frågor på Kungliga Tekniska Högskolan och annorstädes är inte heller bra. Att uttala sig om kunskapsläget inom ett ämnesområde där han har en tro men inte kan ha läst på den aktuella litteraturen är ju precis sådant en vetenskapsman inte får göra. Som privatperson går det bra, men inte om man föreläser med sin yrkestitulatur på ett svenskt universitet och ger sken av att ha kunskap om ämnet man föreläser om.

Alla ni som undrat vad jag menat med VoFs etiska problem har nu fått veta lite mer. Att medlemmarna i en förening beter sig illa är inte konstigt när dess ledare är en så dålig förebild.