NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DN: Afrosvenskarnas riksförbund kräver att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth avgår. Detta sedan hon, enligt förbundet, deltagit i en ”smaklös rasistisk manifestation”.
De syftar på när Lena Adelsohn Liljeroth i samband med firandet av World Art Day den 15 april skar upp en tårta, som föreställde en naken svart kvinna.
Enligt Afrosvenskarnas riksförbund föreställde tårtan en rasistisk karikatyr av en svart kvinna. Enligt Moderna Museet var avsikten att problematisera kvinnlig omskärelse, skriver DN.
Läs mer och se film på skrikande, uppsprättad svart kvinna i form av tårta
”Det här är en installation full av rasistiska övertoner. Det finns anspelningar på kannibalism och i hela atmosfären finns ett hån, man skrattar när man gör detta. Det är ett väldigt grovt övertramp från ministern sida. Det är en grov rasistisk karikatyr som den här framställningen bygger på. Den svartmålade kroppen med de röda läpparna, det är i sig väldigt allvarligt. Det är gjort i ett sammanhang där vita människor konsumerar det här och roar sig”, säger Kitimbwa Sabuni, som är talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund.
Konsten måste få provocera…
Enligt Adelsohn Liljeroth var det inte så lyckat att hon hamnade på bilden, men menar hon, konsten måste få provocera.
”Jag säger inte att den ska göra det, men den måste få göra det. Det har den gjort i alla tider. Konsten måste kunna utmana och ta upp sådant som kan provocera och störa människor. Men man behöver inte tycka om det, man kan till och med avsky det”, säger hon till Aftonbladet.
Text: NewsVoice
Otroligt stötande!!! Konst måste få provocera??? Okej, ska man då kunna visa serieklipp på människor som skrattar när en karikatyr av hur en vit lönnfet man våldtar thailändska småbarn?? Nej, detta var och är otroligt stötande och att ingen reagerade med att uttrycka hur osmakligt det var visar att vi nog inte kommit så långt ifrån bilden av den vite mannen som ”civilisationens högborg”. Jag skäms!!
Otroligt stötande!!! Konst måste få provocera??? Okej, ska man då kunna visa serieklipp på människor som skrattar när en karikatyr av hur en vit lönnfet man våldtar thailändska småbarn?? Nej, detta var och är otroligt stötande och att ingen reagerade med att uttrycka hur osmakligt det var visar att vi nog inte kommit så långt ifrån bilden av den vite mannen som ”civilisationens högborg”. Jag skäms!!
[Sofia, sluta posta länkar till bilder etc. Kommentera istället. Detta är ett kommentarsfält, inte ett länkfält. /red]
[Sofia, sluta posta länkar till bilder etc. Kommentera istället. Detta är ett kommentarsfält, inte ett länkfält. /red]
[Sofia, sluta posta länkar till bilder etc. Kommentera istället. Detta är ett kommentarsfält, inte ett länkfält. /red]
[Sofia, sluta posta länkar till bilder etc. Kommentera istället. Detta är ett kommentarsfält, inte ett länkfält. /red]
Vit överklasskvinna skär i svart kvinnas underliv. Konst eller konstigt? Tårtfest? Allt sett utifrån och osynliggjord konstnär. inte länge sedan man ville göra bokbål på ”TrinTin i Kongo”. ka ”Min Skattkammare” nu eldas på Moderna?
Vit överklasskvinna skär i svart kvinnas underliv. Konst eller konstigt? Tårtfest? Allt sett utifrån och osynliggjord konstnär. inte länge sedan man ville göra bokbål på ”TrinTin i Kongo”. ka ”Min Skattkammare” nu eldas på Moderna?
Jag tror inte det finns mycket ”helhet” att missa och jag tror inte vi ska oroa oss för en sårad konstnär. Hela eventet är i en fruktansvärd dissonans med verkligheten. Min fru är från Afrika. Hon är alltså inte född i lilla Sverige utan i hemlandet i Afrika. Hennes spontana svar var: osmakligt!
I hennes hemland är kvinnlig könsstympning förbjuden, men den görs bakom lykta dörrar. De skär bort väsentliga delar av könsorganet så att kvinnans upplevelse av lust försvinner vid samlaget. Operationen kanske görs med köksknivar på köksbordet av en moster som gjort det förr.
Där har vi den naturalistiska verkligheten. Jämför den med att en svensk minister står där och symboliskt utför könsstympningen. Vad är det som är så ROLIGT med det? Om hela samlingen i rummet hade genomfört och betraktat könsstympningen under allvarlig tystnad hade akten åtminstone varit i paritet med verkligheten.
Men nu var det inte så. Nej, där stod ett helt gäng svenskar och skrattar. Fattar man inte det obehagliga med detta måste man kanske åka till ett land och på första bänk observera när en kvinna mot sin vilja könsstympas med en brödkniv eller ett rakblad. Försök att skratta då. Skulle det kännas naturligt?
Om det svenska psyket:
https://newsvoice.se/2012/04/18/opinion-the-screaming-genital-mutilation-cake-in-sweden-and-what-it-means/
Jag tycker också det var osmakligt. Just därför är detta en konstform som inte tilltalar mig. Jag dömer inte människor efter deras hudfärg. Jag dömer inte alls, hoppas jag. Människors inre, deras syfte och avsikter är min måttstock.
Att skratta är inte samma sak som att det är roligt. När jag ser verket en andra gång tycker jag verkligen det är osmakligt men skrattar åt det bisarra, kvinnan som står där i närbild med en kniv i handen och skrattar. Otroligt bisarr bild, när man också hör skriket och ser alla andra som skrattar. Men jag kan förstå skrattet. Hur kommer man bara på en ett sådant verk som konstnär? Om jag var där skulle jag nog vända mig om och tänka ”vad är det här för jäkla konst”, dock inte kunna låta bli att skratta åt det bisarra. Aldrig skulle jag komma på att döma ministern. Jag tror hon hamnade i en situation som hon inte kunde råda över. Hon förväntades att skära i tårtan. I mina ögon blev budskapet klart och tydligt, precis som konstnären ville (antar jag). Verket påminner mig om kvinnors situation i många länder. Men osmakligt, ja.
pål bergström
du säjer själv att det var osmakligt. Ändå skrattar du. Och att du nog hade flabbat ikapp med de andra idioterna om du varit där. Som kronan på verket försvarar du det odugliga statsrådet med med bottenlös naivitet ”hon hamnade i en situation som hon inte kunde råda över. Hon förväntades skära i tårtan.”
Du själv, statsrådet och de flabbskrattande icketänkarna på bilden är av samma kaliber – noll integritet. Inte konstigt att världen är som den är.
Voo-doo-Lena borde skickas till Afrika och åse hur unga flickor skärs sönder nertill. (Av äldre kvinnor). Då skulle hon nog inte skratta. Vidare bör hon tvingas närvara vid ett bröllop, där den inför bröllopsnatten nyuppskurna bruden blöder som en stucken gris. Lena Liljeroth Adelsohn är komplett urblåst, vulgär och osmaklig. Hon bör avgå och skänka sin höga lön, pension och gyllene fallskärm till att bekämpa dessa vedervärdiga riter, som bortskärning av unga flickors genitalier innebär!
Jag tror inte det finns mycket ”helhet” att missa och jag tror inte vi ska oroa oss för en sårad konstnär. Hela eventet är i en fruktansvärd dissonans med verkligheten. Min fru är från Afrika. Hon är alltså inte född i lilla Sverige utan i hemlandet i Afrika. Hennes spontana svar var: osmakligt!
I hennes hemland är kvinnlig könsstympning förbjuden, men den görs bakom lykta dörrar. De skär bort väsentliga delar av könsorganet så att kvinnans upplevelse av lust försvinner vid samlaget. Operationen kanske görs med köksknivar på köksbordet av en moster som gjort det förr.
Där har vi den naturalistiska verkligheten. Jämför den med att en svensk minister står där och symboliskt utför könsstympningen. Vad är det som är så ROLIGT med det? Om hela samlingen i rummet hade genomfört och betraktat könsstympningen under allvarlig tystnad hade akten åtminstone varit i paritet med verkligheten.
Men nu var det inte så. Nej, där stod ett helt gäng svenskar och skrattar. Fattar man inte det obehagliga med detta måste man kanske åka till ett land och på första bänk observera när en kvinna mot sin vilja könsstympas med en brödkniv eller ett rakblad. Försök att skratta då. Skulle det kännas naturligt?
Om det svenska psyket:
https://newsvoice.se/2012/04/18/opinion-the-screaming-genital-mutilation-cake-in-sweden-and-what-it-means/
Jag tycker också det var osmakligt. Just därför är detta en konstform som inte tilltalar mig. Jag dömer inte människor efter deras hudfärg. Jag dömer inte alls, hoppas jag. Människors inre, deras syfte och avsikter är min måttstock.
Att skratta är inte samma sak som att det är roligt. När jag ser verket en andra gång tycker jag verkligen det är osmakligt men skrattar åt det bisarra, kvinnan som står där i närbild med en kniv i handen och skrattar. Otroligt bisarr bild, när man också hör skriket och ser alla andra som skrattar. Men jag kan förstå skrattet. Hur kommer man bara på en ett sådant verk som konstnär? Om jag var där skulle jag nog vända mig om och tänka ”vad är det här för jäkla konst”, dock inte kunna låta bli att skratta åt det bisarra. Aldrig skulle jag komma på att döma ministern. Jag tror hon hamnade i en situation som hon inte kunde råda över. Hon förväntades att skära i tårtan. I mina ögon blev budskapet klart och tydligt, precis som konstnären ville (antar jag). Verket påminner mig om kvinnors situation i många länder. Men osmakligt, ja.
pål bergström
du säjer själv att det var osmakligt. Ändå skrattar du. Och att du nog hade flabbat ikapp med de andra idioterna om du varit där. Som kronan på verket försvarar du det odugliga statsrådet med med bottenlös naivitet ”hon hamnade i en situation som hon inte kunde råda över. Hon förväntades skära i tårtan.”
Du själv, statsrådet och de flabbskrattande icketänkarna på bilden är av samma kaliber – noll integritet. Inte konstigt att världen är som den är.
Voo-doo-Lena borde skickas till Afrika och åse hur unga flickor skärs sönder nertill. (Av äldre kvinnor). Då skulle hon nog inte skratta. Vidare bör hon tvingas närvara vid ett bröllop, där den inför bröllopsnatten nyuppskurna bruden blöder som en stucken gris. Lena Liljeroth Adelsohn är komplett urblåst, vulgär och osmaklig. Hon bör avgå och skänka sin höga lön, pension och gyllene fallskärm till att bekämpa dessa vedervärdiga riter, som bortskärning av unga flickors genitalier innebär!
Konstnären är en man. Kulturministern stympar symboliskt den afrikanska kvinnan genom att skära i hennes genitalier och ta ut en bit vagina. Att symboliskt stympa en kvinna under uppsluppna former medan konstnären skriker, det har jag svårt att tolka som en protest – istället blir denna symboliska handling ett godkännande av stympningen. En verklig protest hade varit att symboliskt vägra skära i tårtan, helt enkelt lämnat den afrikanska kvinnan ifred. Då hade det varit en protest av könsstympning istället för ett godkännande av det.
Det är lätt att vara efterklok. Tror inte hon hade tid att reflektera över vad som hände. Tolkningen är fri men man måste också respektera konstnärens ord. Tror du verkligen hans syfte varit att ge ett erkännande åt stympning? Det tror verkligen inte jag. Jag förstår vad han vill få sagt och tycker det är ett ganska intelligent sätt att göra det på, även om det är en konstform som jag nog skulle gå förbi på museet.
En minister som inte vet vad hon sysslar med bör inte vara minister!
Jag menar att kulturministern förstörde konstnärens intention med verket genom att hon skar i tårt-vaginan, det är alltså kulturministerns agerande som jag kritiserar – inte verket i sig. Jag tror inte att det ingick i konstverket att kulturministern skulle stympa tårt-kvinnans könsdelar, men det var vad kulturministerns agerande ledde till. Jag anser att hon ska ta sitt ansvar för sitt agerande istället för att lamt bortförklara det hela med att ”konsten måste få provocera”. Hon har gjort många afrikanska kvinnor upprörda, och många icke-afrikanska kvinnor också. Systrar världen över förenas i upprördhet över kulturministerns symboliska stympning av en kvinnokropp.
Att konstnären inte är så upprörd är inte konstigt, för han är ju en man och därmed inte känslomässigt involverad på samma sätt i stympningen av en kvinnas könsdelar. Men av en kvinnlig kulturminister borde man kunna förvänta sig mer respekt för hennes medsystrar.
Blev hon inte uppmanad att skära i tårtan?
Oavsett så förstår jag inte attacken mot henne. Jag tycker det är en helt snedvriden kritik, om det nu enbart har handlat om att hon får en tårtspade i handen och ber ombedd att skära i tårtan, som en konstnär gjort, medan alla förväntar sig just det eftersom det är ett ”konsverk”.
”En minister som inte vet vad hon sysslar med bör inte vara minister!”
Och hon ska avgå för att hon kommer i en situation som inte hon råder över? Kanske gör ett misstag som börjar skära i tårtan? Vet du exakt hur det hela gick till? Tror du hon accepterar stympning? Tror du verkligen det? Eller är du arg på henne som person sedan tidigare? Är det där skon klämmer? Vad handlar detta om, egentligen?
”Att konstnären inte är så upprörd är inte konstigt, för han är ju en man och därmed inte känslomässigt involverad på samma sätt i stympningen av en kvinnas könsdelar.”
Nu får du ge dig. Tycker mycket illa om sådana insinuationer. Hör du inte hur illa det låter?
Pål, det jag kritiserar är alltså inte konstverket i sig – utan just detta att kulturministern skär i tårt-kvinnans vagina under uppsluppna former. Det är denna handling som blir symboliskt laddat – hon genomför en könsstympning av tårtkvinnan samtidigt som hon skrattar. Det är detta som blir så fel.
När det gäller konstnärens egna ord om detta så säger han så här i sitt eget svar på Aftonbladet: ”Att kulturministern skulle vara först på plats med tårtkniven, viska ”ditt liv kommer bli bättre så här” och hugga in på min tårtkropp, för att sedan föra tårtbiten mot mitt ”blackface”-målade ansikte och mata mig med det hon skurit loss från underlivspartiet på Afromantics-tårtan (min vagina), det hade jag inte kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier.”
Han hade alltså inte föreställt sig att kulturministern skulle skära upp tårt-vaginan, det ingick alltså inte i konstnärens plan och det ingick inte i konstverket. Det var således kulturministerns eget kreativa tillägg att hon symboliskt skulle könsstympa tårt-kvinnan.
Och jag anser att detta kreativa tillägg till konstverket skapade en annan signal, en annan symbolik, än som var konstnärens intention från början.
Hon behövde inte skära i tårtkvinnan och hon behövde inte skära ut vaginan, och hon behövde inte ens säga till konstnären ”ditt liv kommer bli bättre än så här”, innan hon begick könsstympningen. Hon antog alltså, på eget bevåg, rollen av en könsstymperska och dessutom skrattade och log hon under det hela.
Nej, jag tror inte hon är för könsstympning – jag anser att hon agerade omedvetet och obetänksamt och missförstod den allvarliga symboliken och därmed agerande hon på ett sätt som skapade en symbolisk handling som har upprört många i världen. Och när man begår en handling som upprör många människor, som väcker avsky och sårade känslor, då anser jag att man bör ta sitt ansvar för detta – istället för att bortförklara det hela.
Läs hela artikeln i Aftonbladet. Din kritik är missriktad. Visst kunde hon kanske ha agerat klokare men det är inte hennes verk, ett ”konstverk”, en tårta, en kulturminister, en tårtspade vid sidan om.
”Konstnären: Varken min tårta eller kulturministern är rasistisk”
Jag tror honom. Det du ser ser inte jag.
Och jag ber att få poängtera, för tydlighetens skull, det är inte bara en tårta hon skär i.
Hon skär upp en kvinnas vagina, en kvinnas allra heligaste, hon begår en könsstympning. Det är detta som blir så symboliskt laddat, särskilt i ett konstverk som ska just kritisera könsstympning – och så är det just en könsstympning som hon begår, och hon godkänner denna könsstympning genom att hon ler och skrattar.
Antagligen var hon nervös och obekväm med situationen och därför skrattade och log hon, det är så många människor gör när de är obekväma – försöker skämta bort det – men i detta fall så blir resultatet en symbolik som har upprört många människor.
Du skriver Pål att du inte förstår kritiken mot kulturministern. Kanske du hade förstått kritiken från många afrikanska kvinnor, som lever med könsstympning – som har det i sitt samhälle – om du själv hade varit en afrikansk kvinna och därmed upplevt laddningen i symboliken utifrån helt andra referensramar. En spekulation från min sida…
”Antagligen var hon nervös och obekväm med situationen och därför skrattade och log hon, det är så många människor gör när de är obekväma – försöker skämta bort det – men i detta fall så blir resultatet en symbolik som har upprört många människor.”
Nog en ganska sann beskrivning. Men som jag ser det blir resultatet det förväntade och belyser många afrikanska kvinnors situation.
Jag förstår allt, både de som blir sårade men även konstnären och ministern. Om du nu måste kritisera någon tycker jag du ska kritisera den som kom på idén.
Det här påminner mig om killinggängets sketch med Robert Gustavsson där han spelar en nazistisk kvinna på 30-talet som ska rösta. Vi såg på den med barnen och när de talar om att ”elda barn i ugn” tänkte jag att det där låter inte bra inför barnen. Men det är en del av sketchen. Det bisarra är ofta det som lockar fram skrattet. Fick Gustavsson kritik för det? Nej inte vad jag vet.
Har vi inte fått nog av dessa reaktionära och mentalt retarderade sanningssägare som vill tvinga in andra i en totalitär verklighetsuppfattning utifrån sina egna syften?
Att en afro svensk konstnär på ett härligt provokativt sätt illustrerar kvinnlig könsstympning som äntligen får den uppmärksamhet den förtjänar, inte själv är föremål för kritiken utan får bäras av en vit kulturminister som skär en bit av tårtan, det måste ändå vara höjden av omvänd rasism.
Afrosvenskarnas riksförbund har genom sin manifestation manifesterat både sin rasistiska läggning och stöd för kvinnlig könsstympning.
Konstnären är en man. Kulturministern stympar symboliskt den afrikanska kvinnan genom att skära i hennes genitalier och ta ut en bit vagina. Att symboliskt stympa en kvinna under uppsluppna former medan konstnären skriker, det har jag svårt att tolka som en protest – istället blir denna symboliska handling ett godkännande av stympningen. En verklig protest hade varit att symboliskt vägra skära i tårtan, helt enkelt lämnat den afrikanska kvinnan ifred. Då hade det varit en protest av könsstympning istället för ett godkännande av det.
Det är lätt att vara efterklok. Tror inte hon hade tid att reflektera över vad som hände. Tolkningen är fri men man måste också respektera konstnärens ord. Tror du verkligen hans syfte varit att ge ett erkännande åt stympning? Det tror verkligen inte jag. Jag förstår vad han vill få sagt och tycker det är ett ganska intelligent sätt att göra det på, även om det är en konstform som jag nog skulle gå förbi på museet.
En minister som inte vet vad hon sysslar med bör inte vara minister!
Jag menar att kulturministern förstörde konstnärens intention med verket genom att hon skar i tårt-vaginan, det är alltså kulturministerns agerande som jag kritiserar – inte verket i sig. Jag tror inte att det ingick i konstverket att kulturministern skulle stympa tårt-kvinnans könsdelar, men det var vad kulturministerns agerande ledde till. Jag anser att hon ska ta sitt ansvar för sitt agerande istället för att lamt bortförklara det hela med att ”konsten måste få provocera”. Hon har gjort många afrikanska kvinnor upprörda, och många icke-afrikanska kvinnor också. Systrar världen över förenas i upprördhet över kulturministerns symboliska stympning av en kvinnokropp.
Att konstnären inte är så upprörd är inte konstigt, för han är ju en man och därmed inte känslomässigt involverad på samma sätt i stympningen av en kvinnas könsdelar. Men av en kvinnlig kulturminister borde man kunna förvänta sig mer respekt för hennes medsystrar.
Blev hon inte uppmanad att skära i tårtan?
Oavsett så förstår jag inte attacken mot henne. Jag tycker det är en helt snedvriden kritik, om det nu enbart har handlat om att hon får en tårtspade i handen och ber ombedd att skära i tårtan, som en konstnär gjort, medan alla förväntar sig just det eftersom det är ett ”konsverk”.
”En minister som inte vet vad hon sysslar med bör inte vara minister!”
Och hon ska avgå för att hon kommer i en situation som inte hon råder över? Kanske gör ett misstag som börjar skära i tårtan? Vet du exakt hur det hela gick till? Tror du hon accepterar stympning? Tror du verkligen det? Eller är du arg på henne som person sedan tidigare? Är det där skon klämmer? Vad handlar detta om, egentligen?
”Att konstnären inte är så upprörd är inte konstigt, för han är ju en man och därmed inte känslomässigt involverad på samma sätt i stympningen av en kvinnas könsdelar.”
Nu får du ge dig. Tycker mycket illa om sådana insinuationer. Hör du inte hur illa det låter?
Pål, det jag kritiserar är alltså inte konstverket i sig – utan just detta att kulturministern skär i tårt-kvinnans vagina under uppsluppna former. Det är denna handling som blir symboliskt laddat – hon genomför en könsstympning av tårtkvinnan samtidigt som hon skrattar. Det är detta som blir så fel.
När det gäller konstnärens egna ord om detta så säger han så här i sitt eget svar på Aftonbladet: ”Att kulturministern skulle vara först på plats med tårtkniven, viska ”ditt liv kommer bli bättre så här” och hugga in på min tårtkropp, för att sedan föra tårtbiten mot mitt ”blackface”-målade ansikte och mata mig med det hon skurit loss från underlivspartiet på Afromantics-tårtan (min vagina), det hade jag inte kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier.”
Han hade alltså inte föreställt sig att kulturministern skulle skära upp tårt-vaginan, det ingick alltså inte i konstnärens plan och det ingick inte i konstverket. Det var således kulturministerns eget kreativa tillägg att hon symboliskt skulle könsstympa tårt-kvinnan.
Och jag anser att detta kreativa tillägg till konstverket skapade en annan signal, en annan symbolik, än som var konstnärens intention från början.
Hon behövde inte skära i tårtkvinnan och hon behövde inte skära ut vaginan, och hon behövde inte ens säga till konstnären ”ditt liv kommer bli bättre än så här”, innan hon begick könsstympningen. Hon antog alltså, på eget bevåg, rollen av en könsstymperska och dessutom skrattade och log hon under det hela.
Nej, jag tror inte hon är för könsstympning – jag anser att hon agerade omedvetet och obetänksamt och missförstod den allvarliga symboliken och därmed agerande hon på ett sätt som skapade en symbolisk handling som har upprört många i världen. Och när man begår en handling som upprör många människor, som väcker avsky och sårade känslor, då anser jag att man bör ta sitt ansvar för detta – istället för att bortförklara det hela.
Läs hela artikeln i Aftonbladet. Din kritik är missriktad. Visst kunde hon kanske ha agerat klokare men det är inte hennes verk, ett ”konstverk”, en tårta, en kulturminister, en tårtspade vid sidan om.
”Konstnären: Varken min tårta eller kulturministern är rasistisk”
Jag tror honom. Det du ser ser inte jag.
Har vi inte fått nog av dessa reaktionära och mentalt retarderade sanningssägare som vill tvinga in andra i en totalitär verklighetsuppfattning utifrån sina egna syften?
Att en afro svensk konstnär på ett härligt provokativt sätt illustrerar kvinnlig könsstympning som äntligen får den uppmärksamhet den förtjänar, inte själv är föremål för kritiken utan får bäras av en vit kulturminister som skär en bit av tårtan, det måste ändå vara höjden av omvänd rasism.
Afrosvenskarnas riksförbund har genom sin manifestation manifesterat både sin rasistiska läggning och stöd för kvinnlig könsstympning.
Blir lite beklämd över den här historien, hur snabbt fördömanden kan komma utan att se helheten. Man kan inte anklaga kulturministern för det som hände. Jag tror henne när hon säger att situationen var bisarr. För mig skall konst också ”vara vacker och väcka positiva känslor”. Men jag dömer inte andras syn. Konst är vad vi gör den till. Den skapar medvetande. Hon är i en situation hon inte råder över.
För vissa är konst ett sätt att skapa uppmärksamhet kring en viktig fråga. I detta fall kan jag förstå syftet bakom. Verket skapar förhoppningsvis medvetande och debatt. Men verket är inte enbart en tårta utan allt som sker runt om är med. Pressbilden här ovan är verket, hur vi i väst skrattar och ler samtidigt som afrikanska kvinnor lider. Kulturministern är en ofrivillig part i verket och jag kan gott tänka mig att om hon fick en chans att reflektera över hennes medverkan hade hon inte deltagit.
När jag ser den korta filmen på DN.se kan jag inte låta bli att skratta. Bisarr är ordet. Jag ser allvaret men kan inte låta bli att skratta åt det hela, jag också. Ska jag istället bita mig i läppen och hålla inne känslan? Vi lever i en värld som lider av att undertycka känslor. Vad gör det att jag inte håller igen utan släpper fram känslan när jag samtidigt vet att i mitt allra innersta, i djupet av min själ, känner jag för de människor som lider oavsett var de finns. Det är inte åt afrikanska kvinnor jag skrattar. En förändring av en snedvriden värld är det som driver mig. Även om jag inte skulle rösta på hennes parti så har jag inte en blekaste aning om hennes drivkraft. Kanske bär vi på samma dröm. Kanske alla som var med bär på samma dröm trots att de skrattar.
Jag har precis sett på en intressant film som visar mänsklig svaghet, hur lätt vi styrs av grupptryck och känslor, hur vi gärna hittar syndabockar.
”Catching Hell” http://youtu.be/n4aoxIYgd64
Lite lång men mycket tänkvärd. Det finns tydliga liknelser med vad detta handlar om. Ministern är en ”syndabock”. Det som påstås vara en ”smaklös rasistisk manifestation” visar sig vara något annat om man tar sig tid att lyssna på konstnären och se utanför bildens yttre ramar.
En sak är säker, händelsen har skapat uppmärksamhet.
Blir lite beklämd över den här historien, hur snabbt fördömanden kan komma utan att se helheten. Man kan inte anklaga kulturministern för det som hände. Jag tror henne när hon säger att situationen var bisarr. För mig skall konst också ”vara vacker och väcka positiva känslor”. Men jag dömer inte andras syn. Konst är vad vi gör den till. Den skapar medvetande. Hon är i en situation hon inte råder över.
För vissa är konst ett sätt att skapa uppmärksamhet kring en viktig fråga. I detta fall kan jag förstå syftet bakom. Verket skapar förhoppningsvis medvetande och debatt. Men verket är inte enbart en tårta utan allt som sker runt om är med. Pressbilden här ovan är verket, hur vi i väst skrattar och ler samtidigt som afrikanska kvinnor lider. Kulturministern är en ofrivillig part i verket och jag kan gott tänka mig att om hon fick en chans att reflektera över hennes medverkan hade hon inte deltagit.
När jag ser den korta filmen på DN.se kan jag inte låta bli att skratta. Bisarr är ordet. Jag ser allvaret men kan inte låta bli att skratta åt det hela, jag också. Ska jag istället bita mig i läppen och hålla inne känslan? Vi lever i en värld som lider av att undertycka känslor. Vad gör det att jag inte håller igen utan släpper fram känslan när jag samtidigt vet att i mitt allra innersta, i djupet av min själ, känner jag för de människor som lider oavsett var de finns. Det är inte åt afrikanska kvinnor jag skrattar. En förändring av en snedvriden värld är det som driver mig. Även om jag inte skulle rösta på hennes parti så har jag inte en blekaste aning om hennes drivkraft. Kanske bär vi på samma dröm. Kanske alla som var med bär på samma dröm trots att de skrattar.
Jag har precis sett på en intressant film som visar mänsklig svaghet, hur lätt vi styrs av grupptryck och känslor, hur vi gärna hittar syndabockar.
”Catching Hell” http://youtu.be/n4aoxIYgd64
Lite lång men mycket tänkvärd. Det finns tydliga liknelser med vad detta handlar om. Ministern är en ”syndabock”. Det som påstås vara en ”smaklös rasistisk manifestation” visar sig vara något annat om man tar sig tid att lyssna på konstnären och se utanför bildens yttre ramar.
En sak är säker, händelsen har skapat uppmärksamhet.
Väldigt osmakligt och det skall tydligen föreställa ett konstverk. Synen på vad konst är, har chanserat en hel del sedan Leonardo da Vincis tid.
Jag tycker inte alls att konsten ska provocera och göra en illamående. Jag tycker att konsten skall vara vacker och väcka positiva känslor.
Då tänker du som en politiker. Konst ska inte ha regler, konst ska vara helt fri.
Obegripligt aningslöst smaklöst kränkande mot alla kvinnor ! Man tappar tron på mänskligheten.
Vad är det som är så roligt undrar man när man ser alla skrattande människor. Vilken värld lever de i.
Väldigt osmakligt och det skall tydligen föreställa ett konstverk. Synen på vad konst är, har chanserat en hel del sedan Leonardo da Vincis tid.
Jag tycker inte alls att konsten ska provocera och göra en illamående. Jag tycker att konsten skall vara vacker och väcka positiva känslor.
Då tänker du som en politiker. Konst ska inte ha regler, konst ska vara helt fri.
Obegripligt aningslöst smaklöst kränkande mot alla kvinnor ! Man tappar tron på mänskligheten.
Vad är det som är så roligt undrar man när man ser alla skrattande människor. Vilken värld lever de i.
Lena Adelsohn Liljeroth!
Är det ok att vi gör en tårta av dig, lägger den på Drottninggatan i Stockholm och sedan spränger tårtan i protest mot att Regeringen i hemlighet säljer vapen till Saudiarabien?
Don’t talk, just do it.
Lena Adelsohn Liljeroth!
Är det ok att vi gör en tårta av dig, lägger den på Drottninggatan i Stockholm och sedan spränger tårtan i protest mot att Regeringen i hemlighet säljer vapen till Saudiarabien?
Don’t talk, just do it.