Anders Behring Breiviks lugna och samlade uppträdande under den pågående rättegången i Oslo har förvånat många. Även rättspsykiatrerna är oeniga i frågan om Breivik är psykiskt sjuk eller av andra skäl inte tillräknelig. Vad bör göras med honom?
Två rättspsykiatriska undersökningar har gjorts. Den första visade att Behring är psykiskt sjuk i paranoid schizofreni och därför bör dömas till vård. En andra undersökning visar på att Breivik inte är psykiskt sjuk. Man kan därför säga att rättspsykiatrerna har kört “dött lopp” i Norge. Breivik själv anser sig vara frisk, rapporterar DN. Nyligen tycks den ene läkaren som menade att Breivik är sjuk dock ha ändrat sig.
Även i Sverige är meningarna delade. Den kände psykiatern Johan Cullberg menar att Breivik lider av en personlighetsstörning av typ narcissistisk typ men att han inte är schizofren och därmed bör hållas ansvarig för sina handlingar. Professorn i rättspsykiatri Sten Levander menar omvänt att Breivik lider av paranoid schizofreni. Dött lopp i Sverige också. Vad skall vanligt folk tro?
Sociolog från Norge
I mitten förra veckan (24-25 april) följde jag en internationell sociologikongress i Lund. Där talade den kände norske rättssociologen Thomas Mathiesen om fallet Breivik. Mathiesen hade klen tilltro till de rättspsykiatriska utredningarnas värde. Om man gör meta-analyser, menade han, så är resultatet av dom inte bättre än om man slår en tärning. Utfallet är alltså helt slumpartat.
Mathiesen gjorde en intressant parallell. Han menade att Breiviks brott har stora likheter med 11 september-attacken. Likheterna består förstås i att en eller flera personer noga planlagt och genomfört ett dåd bestående i att döda så många människor som möjligt.
Denna aktion avsåg att tjäna som signal till en politiskt motiverad omstörtande verksamhet, som allmänt förväntas spridas efter detta första ”startskott”. I fallet 11 september var syftet att störta eller allvarligt skada USA. Vad Breivik ville omstörta har jag ärligt talat inte brytt mig om att sätta mig in i, men det var något liknande revolutionärt fastän utgångspunkten stod att finna på den politiska högerkanten.
Skulle vi diskutera psykiatriska diagnoser om Breivik varit islamist med stort svart skägg och varit invandrare från Afghanistan? Nej, tror i alla fall inte jag. Skulle Usama bin Laden vara sinnessjuk och vårdas på mentalsjukhus för att han planerade storstilade terrordåd? Frågan har inte ens kommit upp. Men det är en intressant tankelek att byta roller. En och annan skulle säkert känna sig lugnad om Breivik förklaras vara sinnessjuk. Då skulle vi nämligen slippa fundera på hur det kunde gå så här illa. Vi skulle slippa se ondskan i vitögat och konfronteras med att en psykiskt frisk människa faktiskt kan göra så här.
När det gäller de som genomförde 11 september-attackerna finns inte samma behov av att finna någon förklaring med hjälp av psykiatrin. De flesta belastar instinktivt de ansvarigas andliga trosuppfattning (islam) för händelserna. Den överskuggande anledningen var nog snarast ett hat mot USA. När våldsverkarna finns långt bort, både geografiskt och kulturellt, är det lättare att resonera i termer av vi och dom. Men det kan man inte med Breivik som ju fanns mitt ibland oss och därför är en produkt av vår egen kultur.
Ingen allvarlig schizofreni
De flesta är numera ense om att Breivik inte lider av en allvarlig schizofreni. En sådan bryter ner personligheten och omöjliggör att en person kan hålla en ”linje” i sitt handlande. En människa med paranoid schizofreni kan dock vara välformulerad och ha omnipotensidéer, vilket onekligen Breivik har. Det jag tycker från egna erfarenheter av många års arbete som extra polisläkare i södra Stockholm (1979-94) är att personer med paranoid schizofreni brukar framföra mer ”knasiga” idéer.
Ett stort problem när det gäller att ställa diagnoser inom psykiatrin är dock att många tecken på sjukdom faktiskt finns hos oss alla, fastän i mild form. Många av oss kan exempelvis tro sig ha stora ännu oupptäckta förmågor fastän vi objektivt sett saknar dem, vilet är vanligt hos paranoiker. Det är när vi inte kan hantera idéerna på ett rationellt och sammantaget sätt som sjukdomsbegreppet kommer in. Ett kriterium på sjukdom kan vara att idéerna och tankarna förhindrar att man lever ett vettigt och normalt liv.
Jag avhåller mig självklart från att ställa diagnos på Anders Behring Breivik. Det skall man egentligen aldrig göra på distans. Men jag menar att friska människor kan göra så här. Utgångspunkten för mitt resonemang är hur ondska sprids.
Ondska som mass-psykos
Ondska är vanligen ett perverterad resultat av rädsla och kan uppstå till följd av t.ex. en egoistiskt färgad vilja att dominera och kontrollera andra människor. Ondska kan skapas om man uppfattar andra som hotfulla. Rädsla kan till och med starta krig. Det andra Irak-kriget (2002) är ett strålande exempel på det.
En alternativ situation är att vi helt enkelt dras med i ondskefulla handlingar i rädsla för att vara avvikande. Ett exempel är att lägervakterna i 2:a världskrigets koncentrationsläger ofta kom från vanliga familjer. Det var män med vanliga jobb, fru och barn som bedrev det smutsiga och grymma avrättningsarbetet. De gjorde så därför att omvärlden förväntade sig det av dem. Spärrarna mot att spela med i ondskan motverkades av rädslan för att vara avvikande gentemot omgivningen.
Samma situation skapas medvetet av motorcykelgäng och i krigssituationer. Vanliga män utför plötsligt ondskefulla handlingar därför att andra gör det. Spärrarna sätts ur spel. Det betyder inte att de är ondskefulla i sig själva. I en helt annan situation, och med en annan omvärldsorientering, skulle de spontant inte initiera ondskefulla handlingar. I varje fall inte mer än någon annan.
Subkulturer är problemet
Men, säger du, vårt civila samhälle har ju inte sådana ondskefulla ideal. Nej, inte hela samhället, men subkulturer kan ha det. Personer som inte inlemmas i samhället utan istället hämtar sina värderingar och omvärldsorientering från våldsamma och ideologiska/politiska subkulturer kan faktiskt influeras till våldshandlingar som står utöver vår fattningsförmåga. Otvetydigt är det så att Breivik i flera år levt i en sådan ideologisk ”bubbla” och närt sina idéer via extremistiska hemsidor på Internet.
Utvecklingen närs ömsesidigt av kontakter med andra extremister. Jag är övertygad om att ondskan spreds på samma sätt till dem som genomförde 11 september-attackerna. För att inte tala om alla soldater som dödade mer än hundra gånger fler civila i det krig som USA om andra länder genomförde mot Afghanistan och Irak till följd av 11 september-attackerna.
Hur skall vi motverka våldsamma subkulturer? Enligt min mening är det framför allt föräldrar och skola som måste verka för att barn och ungdomar anammar samhällets övergripande värderingar.
Ibland är vi dock inte så bra på det. Att mobbning i skolorna är så vanligt är framför allt ett tecken på att vuxenvärldens idéer om respekt för andra inte nått fram eller kunnat inskärpas. Om föräldrarnas och skolans ansträngningar falerar behöver förstås inte en massmördare skapas, men förutsättningarna för en utveckling åt det extremistiska hållet som innefattar med bristande respekt för andra har definitivt uppstått.
