Anders Behring Breiviks lugna och samlade uppträdande under den pågående rättegången i Oslo har förvånat många. Även rättspsykiatrerna är oeniga i frågan om Breivik är psykiskt sjuk eller av andra skäl inte tillräknelig. Vad bör göras med honom?
Två rättspsykiatriska undersökningar har gjorts. Den första visade att Behring är psykiskt sjuk i paranoid schizofreni och därför bör dömas till vård. En andra undersökning visar på att Breivik inte är psykiskt sjuk. Man kan därför säga att rättspsykiatrerna har kört “dött lopp” i Norge. Breivik själv anser sig vara frisk, rapporterar DN. Nyligen tycks den ene läkaren som menade att Breivik är sjuk dock ha ändrat sig.
Även i Sverige är meningarna delade. Den kände psykiatern Johan Cullberg menar att Breivik lider av en personlighetsstörning av typ narcissistisk typ men att han inte är schizofren och därmed bör hållas ansvarig för sina handlingar. Professorn i rättspsykiatri Sten Levander menar omvänt att Breivik lider av paranoid schizofreni. Dött lopp i Sverige också. Vad skall vanligt folk tro?
Sociolog från Norge
I mitten förra veckan (24-25 april) följde jag en internationell sociologikongress i Lund. Där talade den kände norske rättssociologen Thomas Mathiesen om fallet Breivik. Mathiesen hade klen tilltro till de rättspsykiatriska utredningarnas värde. Om man gör meta-analyser, menade han, så är resultatet av dom inte bättre än om man slår en tärning. Utfallet är alltså helt slumpartat.
Mathiesen gjorde en intressant parallell. Han menade att Breiviks brott har stora likheter med 11 september-attacken. Likheterna består förstås i att en eller flera personer noga planlagt och genomfört ett dåd bestående i att döda så många människor som möjligt.
Denna aktion avsåg att tjäna som signal till en politiskt motiverad omstörtande verksamhet, som allmänt förväntas spridas efter detta första ”startskott”. I fallet 11 september var syftet att störta eller allvarligt skada USA. Vad Breivik ville omstörta har jag ärligt talat inte brytt mig om att sätta mig in i, men det var något liknande revolutionärt fastän utgångspunkten stod att finna på den politiska högerkanten.
Skulle vi diskutera psykiatriska diagnoser om Breivik varit islamist med stort svart skägg och varit invandrare från Afghanistan? Nej, tror i alla fall inte jag. Skulle Usama bin Laden vara sinnessjuk och vårdas på mentalsjukhus för att han planerade storstilade terrordåd? Frågan har inte ens kommit upp. Men det är en intressant tankelek att byta roller. En och annan skulle säkert känna sig lugnad om Breivik förklaras vara sinnessjuk. Då skulle vi nämligen slippa fundera på hur det kunde gå så här illa. Vi skulle slippa se ondskan i vitögat och konfronteras med att en psykiskt frisk människa faktiskt kan göra så här.
När det gäller de som genomförde 11 september-attackerna finns inte samma behov av att finna någon förklaring med hjälp av psykiatrin. De flesta belastar instinktivt de ansvarigas andliga trosuppfattning (islam) för händelserna. Den överskuggande anledningen var nog snarast ett hat mot USA. När våldsverkarna finns långt bort, både geografiskt och kulturellt, är det lättare att resonera i termer av vi och dom. Men det kan man inte med Breivik som ju fanns mitt ibland oss och därför är en produkt av vår egen kultur.
Ingen allvarlig schizofreni
De flesta är numera ense om att Breivik inte lider av en allvarlig schizofreni. En sådan bryter ner personligheten och omöjliggör att en person kan hålla en ”linje” i sitt handlande. En människa med paranoid schizofreni kan dock vara välformulerad och ha omnipotensidéer, vilket onekligen Breivik har. Det jag tycker från egna erfarenheter av många års arbete som extra polisläkare i södra Stockholm (1979-94) är att personer med paranoid schizofreni brukar framföra mer ”knasiga” idéer.
Ett stort problem när det gäller att ställa diagnoser inom psykiatrin är dock att många tecken på sjukdom faktiskt finns hos oss alla, fastän i mild form. Många av oss kan exempelvis tro sig ha stora ännu oupptäckta förmågor fastän vi objektivt sett saknar dem, vilet är vanligt hos paranoiker. Det är när vi inte kan hantera idéerna på ett rationellt och sammantaget sätt som sjukdomsbegreppet kommer in. Ett kriterium på sjukdom kan vara att idéerna och tankarna förhindrar att man lever ett vettigt och normalt liv.
Jag avhåller mig självklart från att ställa diagnos på Anders Behring Breivik. Det skall man egentligen aldrig göra på distans. Men jag menar att friska människor kan göra så här. Utgångspunkten för mitt resonemang är hur ondska sprids.
Ondska som mass-psykos
Ondska är vanligen ett perverterad resultat av rädsla och kan uppstå till följd av t.ex. en egoistiskt färgad vilja att dominera och kontrollera andra människor. Ondska kan skapas om man uppfattar andra som hotfulla. Rädsla kan till och med starta krig. Det andra Irak-kriget (2002) är ett strålande exempel på det.
En alternativ situation är att vi helt enkelt dras med i ondskefulla handlingar i rädsla för att vara avvikande. Ett exempel är att lägervakterna i 2:a världskrigets koncentrationsläger ofta kom från vanliga familjer. Det var män med vanliga jobb, fru och barn som bedrev det smutsiga och grymma avrättningsarbetet. De gjorde så därför att omvärlden förväntade sig det av dem. Spärrarna mot att spela med i ondskan motverkades av rädslan för att vara avvikande gentemot omgivningen.
Samma situation skapas medvetet av motorcykelgäng och i krigssituationer. Vanliga män utför plötsligt ondskefulla handlingar därför att andra gör det. Spärrarna sätts ur spel. Det betyder inte att de är ondskefulla i sig själva. I en helt annan situation, och med en annan omvärldsorientering, skulle de spontant inte initiera ondskefulla handlingar. I varje fall inte mer än någon annan.
Subkulturer är problemet
Men, säger du, vårt civila samhälle har ju inte sådana ondskefulla ideal. Nej, inte hela samhället, men subkulturer kan ha det. Personer som inte inlemmas i samhället utan istället hämtar sina värderingar och omvärldsorientering från våldsamma och ideologiska/politiska subkulturer kan faktiskt influeras till våldshandlingar som står utöver vår fattningsförmåga. Otvetydigt är det så att Breivik i flera år levt i en sådan ideologisk ”bubbla” och närt sina idéer via extremistiska hemsidor på Internet.
Utvecklingen närs ömsesidigt av kontakter med andra extremister. Jag är övertygad om att ondskan spreds på samma sätt till dem som genomförde 11 september-attackerna. För att inte tala om alla soldater som dödade mer än hundra gånger fler civila i det krig som USA om andra länder genomförde mot Afghanistan och Irak till följd av 11 september-attackerna.
Hur skall vi motverka våldsamma subkulturer? Enligt min mening är det framför allt föräldrar och skola som måste verka för att barn och ungdomar anammar samhällets övergripande värderingar.
Ibland är vi dock inte så bra på det. Att mobbning i skolorna är så vanligt är framför allt ett tecken på att vuxenvärldens idéer om respekt för andra inte nått fram eller kunnat inskärpas. Om föräldrarnas och skolans ansträngningar falerar behöver förstås inte en massmördare skapas, men förutsättningarna för en utveckling åt det extremistiska hållet som innefattar med bristande respekt för andra har definitivt uppstått.
Vårt samhälle mår inte bra och det samma gäller väl i sort samhällen i övriga norden också,samt i ännu högre grad i väldigt många andra länder får man rimligtvis anta. Tryggheten vi i Sverige hade på 60,70,80 talet,vår oskyldiga tro att allt skulle fortsätta vara så har raserats. I alla fall från den höga nivå vi hade då. Problemen hos oss och i världen i övrigt ser jag som bristen på trygghet. Resurserna är i alltför många länder för ojämnlikt fördelade. För få människor både i världen och i enskilda länder har för stor del av pengarna och makten. När människor har det för dåligt,för fattigt,och ojämnlikt,när man drabbas av krig i sina länder ofta beroende på bråk om landets resurser,,som tex ofta i mellanöstern,och Afrika,så vill många flytta därifrån. Vart? Jo till Väst,till västra och norra Europa. Vad händer när dessa flyktingströmmar kommer till väst i större strömmar än dessa länder kan,och egentligen också,vill,assimilera? Jo,underklassen byggs på,getton skapas,det bildas en ökad snedfördelning i landet,en större och fattigare underklass byggs på, även i dessa länder. Motsättningar skapas mellan olika etniciteter som kämpar om dom allt krympande resurserna. Till slut räcker dom inte till för att ge ett bra liv till alla. Från att ha bara varit vi en gång i tiden blir det nu vi och dom. Olika kulturer med helt olika synsätt skapar splittring när mängden av dom nyanlända blir så stor att det blir svårt att skapa en hållbar vardag,ett hållbart liv med jobb och lägenheter för emigranterna. Dom nyanlända blir missnöjda över att dom inte direkt får samma levnadsstandard,eller i många fall aldrig heller i framtiden,som dom etniska invånarna,dom ursrprungliga invånarna känner sig otrygga när dom ser hur hela samhällen förändras ,hur kampen om befintliga resurser och utrymme hårdnar. Allt dettta skapar misssämja och hat från båda hållen. I det klimatet skapas då tyvärr sådana människor som Breivik,eller Sveriges första terrorbombare,som bara lyckades ta död på sig själv. Folk radikaliseras. Slutresultatet blir inte bra,för någon,eller för landet.
Hade orättvisorna i världens många fattiga länder mellan rika och fattiga inte funnits på samma nivå,,hade jordens resurser delats mer generöst,hade dom fattiga och krigsdrabbade länderna haft bättre levnadsklimat så hade dom väldigt stora flyktingströmmarna som skapat så mycket lidande och problem,för alla inblandade,aldrig funnits. Dem rika världen,till stor del USA,har en skuld här också. Med lite mer generositet och mindre girighet i div handelsavtal och affärer i övrigt hade hatet och missnöjet inte varit lika stort från folk i många fattiga länder mot usa,väst. Men även dom rika i dom fattiga länderna måste dela med sig bättre av landets tillgångar. När så sker,ja då mår folk bättre i sina ursprungliga platser och länder där dom oftast egentligen mår allra bäst och trivs bäst. Kan man hjälpa fattiga länder och fattiga människor på plats,och minska krig,miljöförstöring och minska girigheten,är väldigt mycket vunnet. Det vore idealet.
Kommer att tänka på ett citat jag läst någonstans ”all good has the potential of evil” och motsatsen gäller också förstås.
I Breiviks värld via hans världsbild är morden en ”god” sak. Men hur har han kommit fram till det?
Han citeras ha sagt att ”han inte tar in” något annat ”perspektiv” (min omskrivning minns ej exakt hur han uttryckte det). Så man kan ju misstänka att han innanför sitt skal ändå har kontakt med en annan uppfattning mer lik den som vi som inte delar hans världsbild har.
Frågan är vad som skulle kunna få honom att släppa det ”skalet” (skyddet) som han tagit på sig? Och om han därmed skulle klara av att leva med det han gjort och förlåta sig själv för morden och sprängningen?
Tack igen Robert!
Nedan dikt skriven för så länge sedan säger så mycket om NU!
Raija
En döddansares visor 1930-Nils Ferlin
” I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta bankar
och slår –
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –
I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå. ”
Problemet är att man vill kunna bestämma att Breivik är sjuk, för då har man definierat ondskan. Man vill kunna säga: ”Där var den – i denna sjuka individ – nu får vårt friska samhälle ta hand om honom.”
Om han inte är sjuk, då är han lika frisk som vi. Och vad sker då med ondskan?
Men på ett plan: Ingen människa kan döda 77 helt oskyldiga människor, lyssna på bandupptagningar från dådet i rätten, totalt oberörd, och för att i nästa stund lägga upp ett leende när han får se sprängverkan av sin bomb på en video. Det är våra definitioner på vad som är sjukt och inte, som behöver ses över.
Det som är ”normalt” är inte särskilt friskt.
Det här kan ge signaler till det kollektiva medvetandet att det finns inget samvete längre. Att det är OK att döda människor om man tycker det finns ett rationellt motiv. Krigsindustrin gillar säkert det här.
Och låter vi detta fortgå är vi snart själva inte bättre än Breivik. Vi måste se på oss själva, och inte försöka definiera ondskan som belägen ”nån annanstans”. Som vi gör när vi sänder soldater till Afghanistan. Ondskan är i Afghanistan, inte här.
Jag är av samma åsikt! Människan har ett behov av att kategorisera, i detta fall, friskt eller sjukt- godhet eller ondska. Sanningen är närmare den att varje individ har ett spann av allt detta inom sig och trycker man på de rätta knapparna framkommer bättre eller sämre egenskaper. Men vad styr riktningen för om det blir åt det bättre eller det sämre hållet?
Absolut har föräldrar och andra vuxna en oerhört viktig roll att vägleda de unga i vårt samhälle. Men ofta läser man, ser i sin omgivning eller ser i program om människor som har haft de sämsta förutsättningarna för att skapa sig ett gott liv, men ändå lyckats ”styra” sitt inre och bli en ”god” människa. Andra har levt i de allra bästa av familjer med fantastiska positiva förebilder med alla förutsättningar för ett ”gott” liv, men har slutat som ”icke goda” medborgare.
Människan kan ledas att leva i en illusion, med ”hjälp” av tänkandet. På detta sättet kan handlingar som är obegripliga och ofattbara inträffa.
”Thinking isolates a situation or event and calls it good or bad, as if it had a separate existence. Through excessive reliance on thinking, reality becomes fragmented. This fragmentation is an illusion, but it seems very real while you are trapped in it. And yet the universe is an indivisible whole in which all things are interconnected, in which nothing exists in isolation” E Tolle.
”The realm of consciousness is much vaster than thought can grasp. When you no longer believe everything you think, you step out of thought and see clearly that the thinker is not who you are” E Tolle.
Människan som individ men också som ett kollektiv har lång väg att vandra…
Eckhart Tolle sätter fingret på problemet här!
Om det du säger på slutet att vi har lång väg att vandra: Så är det, men vi får inte låta oss invaggas i tron att den vägen är så lång att det är hopplöst. De ”mörka” krafterna i världen som vill bevara egot (vi kan kalla dom antikrist), vill att vi ska tycka så.
Det finns ett ordspråk: Discouragement is the Devil’s greatest tool”.
Bara om 10% av världens befolkning skulle anamma Tolles insikter, skulle en uppåtgående spiral starta. Det som förefaller omöjligt kan mycket väl bli möjligt, fortare än vi tror.
Breivik är inte mer eller mindre frisk än alla andra som kommenterar på de flesta dagstidningar, tex dn.se di.se svd.se etc. Han har exakt samma personlighet som de allihopa MEN skillnaden ligger i medan de flesta där av neadertal högern lever på social bidrag och orkar inte göra något, så orkade Breivik faktiskt göra något
Det är den enda skillnad, så OM han är sjuk ja då är de som kommenterar också sjuka.
Jag säger ja till båda, han och de är sjuka men inte i något skitzo tillstånd utan deras sjukdom är hela deras personlighet, neadertal höger personlighet.
Det är min åsikt.
Vi har fått höra att två grupper av psykriatiker kommit fram till olika resultat. Den första gruppen ansåg Breivik vara psyikiskt sjuk medan den andra ansåg att han var psykiskt frisk. Tänk om båda har rätt. Då kan Breivik ha varit sjuk medan han begick sina terrorhandlingar medan han numera är frisk. Det kan ju knappast vara något brott att ha en extrem uppfattning om en psykiskt sjuk människas handlingar så därför kanske de två undersökningarna ger som resultat att Breivik var sjuk när handlingarna begicks medan han numera är frisk och därför skall slippa straff…
Schizofreni är en kronisk sjukdom. Jag har aldrig hört att den gått över. Förvirring kan däremot gå över. Men man kan inte påstå att Breivik var förvirrad.
Vi måste ta ansvar för vår egen reaktion på extrema handlingar. Jag utvecklar detta vidare här:
http://perraj.wordpress.com/2012/04/21/breivik-och-extremismen/
Han är frisk som en nötkärna, i alla fall ur norsk synvinkel