Det är nära nog tabu att visa på alternativ inom sjukvården. Tänket ”Det här är för bra för att vara sant” osynliggör effektiva behandlingar. De regler som skapats för att skydda patienterna, utestänger vetenskap och beprövad erfarenheter som finns utanför väststatsländerna. Det begränsar patienternas möjligheter att få bästa möjliga vård, säger Solveig Ingman sjuksköterska och företagare.
Text och foto: Inez Abrahamzon journalist
Att driva eget företag handlar alltid om att konkurrera med utbud, pris och kompetens. Men vissa näringar är svårare än andra, enligt Solveig Ingman som varit företagare i många år. Hälsa är ett grannlaga område. Dels för att allt som görs ska bygga på forskning och beprövade metoder i västvärlden och dels för att det finns en inbyggd rädsla i skrået att mista sina legitimationer.
”De regler som är till för att skydda patienterna, vilket alltid är det viktigaste, har märkligt nog begränsat deras möjligheter att få bästa tänkbara vård”, menar Ingman.
När det gäller beprövad erfarenhet så finns exempelvis tusenåriga traditioner och inhemsk forskning om behandlingar i Kina och de forna öststaterna. Men på något vis räcker det inte. För normen är enligt Solveig Ingman att det ska vara västerländska metoder och västerländsk forskning för att betraktas som signifikant vetenskap.
Solveig är förutom sjuksköterska även osteopat och har under många år vidareutbildat sig i exempelvis kinesisk akupunktur och hypnoterapi. Hon har i hela sitt liv varit intresserad av läkekunskaper och har därför stor respekt både för vår egna västerländska medicin men även för andra kulturers kunnande.
”Jag har själv blivit symtomfri från en aggressiv polymyosit som drabbade min muskulatur samt hjärta och lungor. Tack vare en kombination av traditionell medicin och komplementära metoder är jag fortfarande vid liv och har kunnat börja jobba igen.”
En återhämtning som i princip är omöjlig utifrån forskning och beprövade erfarenheter. Det vill säga det traditionella tänk som vi har i Sverige och de begränsningar det innebär i praktiken.
Men Solveig Ingman har både gäckat vetenskapen och döden och är nu anställd av WeForYou för att dela med sig av sina kunskaper, bland annat som guide på hälsoresor till Slovenien.
”Min egen erfarenhet av Sloveniens unika termalvatten och läkarnas behandlingar där, är att jag efter fjorton dagar och elva behandlingar kunde knyta mina händer så hårt att jag fick nagelmärken i handflatorna. Det har jag inte kunnat göra på 6 år.”
Solveig Ingman har arbetat med hälsa och hälsovård i nästan 30 år och länge som egenföretagare. Hennes bild av vad som krävs för att människor i gemen ska må bättre är större kunskaper om hur kost, tankar och leverne påverkar hälsan.
”Men viktigast av allt är att ta bort de institutionella rädslor och begränsningar som finns för vederhäftiga kunskaper från andra håll i världen. Vi behöver mer kunnande, inte mindre, för att ge bra hälsovård. Det gäller oavsett om man är egenföretagare eller jobbar inom det offentliga.”
De svenska läkarna, våra kontrollinstanser och politiker är som en kallbrand i den sjuka svenska kroppen. Jag tror den måste sågas av helt och ersättas av något nytt och fräscht för att vi ska få den sjukvård vi vill ha. Själv skulle jag gärna avskeda varenda läkare, utom kirurgerna, i landet och istället anställa AK-utbildade naturopath’s. Oj vad många kroniskt sjuka som skulle botas då.
De nya partier som vill satsa på alternativmedicinen måste komma över 4% spärren i nästa val. Då är nog också SD än större än idag, jag undrar hur de ställer sig till en sådan satsning på alternativmedicin?
Kanske man kunde snabba på revolutionen med att införa en valfrihet i vilken sorts medicin man vill betala skatt till?
Tack Solveig för din underbara, direkta och mycket sanna artikel. Jag kan bara inte förstå att det fortfarande är så trångsynt i vårt underbara Sverige inom behandlings valmöjligheter. När ska vi få något som fungerar som en sjukvårdspeng som ger oss möjligheten att själv välja på vilket sätt vi vill bli behandlade. Varför finns denna rädsla för det holistiska tänkandet? Varför är det så svårt att se att vi alla skulle tjäna på att använda oss av flera olika behandlings alternativ för att finna ut den mest gynnsamma för var och en av oss. Vi är alla individer och var och en av oss har vår egen sammansättning. Det är dax att respektera den enskilda medborgarens rättighet att själv få välja hur och av vem jag ska bli behandlad. Jag får ofta frågeställningen av kunder varför dom inte fått någon information om mig tidigare, att dom snurrat runt i många år i den traditionella sjukvården utan att bli hjälpt. Ja vad svarar man? Jag har verkligen inget vettigt svar att ge dom.
Sjukvården försummar många möjligheter. Och det är inte bara avståndstagande till alternativvårdens möjligheter som belastar ekonomin.
Inom vården finns stor kunskapsineffektivitet. Exempelvis klarade en professor på läkarutbildningen i Uppsala av att ta en näringsterapeut på allvar, då denne konstaterat kopparbelastning hos en vårdtagare. I Uppsala forskar man på detta problem och accepterar därför dela kunskap med alternativmedicinen. Medan professor på annan orts läkarutbildning helt avfärdar näringsterapeutens kompetens. Läkare får därför ofta mycket fördröjd btillgång till kunskaper vilket belastar deras yrkesutövande. Dessutom drabbar landstingens spariver och förhindrar remitterande. Enda lösningen tycks vara att patienter folkbokför sig på just den ort där läkarkåren har aktuella kunskaper. Om det handlar om fysiologiska obalanser ex kopparbelastning är det ansvarslöst inte bara mot den vårdsökande som av okunnighet vägras fungerande vård och dessutom hindras söka alternativvård genom förlöjligande. Uppgivna, förtvivlade människor kan agera olyckligt desperat.
Nya läkemedel når läkarmedvetandet. Men när det gäller exempelvis att glutenallergi går att behandla med kostanpassning, är det inte lika intressant. Trots att man kännt till detta i bortåt ett halvt sekel, så upptäcks fortfarande fall där patienter feldiagnostiserat i många år behandlats med antiinflammatoriska medel, antibiotika, cortison mm. Det borde finnas någonstans i vården där patienter kan vända sig, där läkaren har skyldighet att ifrågasätta tidigare diagnostiseringar.
Eftersom det råder mobbningsklimat inom vården, vill jag inte nämna några namn. Och även den som varit rektor på apotekarhögskolan skulle nog inte heller annat än privat kunna berömma antroposoferna med deras acceptans till både skolmedicin och homeopatmedicin.
Ur utifrånperspektiv ses sjukvården allt mer halka efter och isolera sig från andra vetenskapliga forskningsområden.
Ja, det är märkligt att även synbara bevis – kan skopas bort som icke trovärdiga hur lätt som helst. Tyckte Solveig Ingmans historia skulle intressera Reumatikerförbundets tidning och kompletterade därför med information om vad läkarna i Slovenien behandlar för åkommor med kombinationer av traditionell medicin, örter, lera och termalbad. Jag skickade då även med citat från läkare.
E-mailsvaret från chefsredaktören innehöll bland annat dess ord.
”Jag hyser alls inget tvivel om att det är duktiga läkare som deltar i behandlingen, men jag hyser däremot stora tvivel om att thermalvatten har läkande effekt..
Det låter som helt vanligt kvacksalveri helt enkelt. Finns det däremot en publicerad vetenskaplig studie i en välrenommerad medicinsk tidskrift /…/ så är jag beredd att tänka om.”
För mig är det verkligen dubbla budskap, å ena sidan är läkare alltid läkare, men om de säger något som inte är vedertaget i Sverige, så är det hel enkelt ändå vanligt kvacksalveri.
Detta med ”välrenommerad medicinsk tidskrift” är en intressant stöttesten för skolmedicinen, för skolmedicinens vetenskapliga tidskrifter publicerar givetvis helst vetenskaplig forskning som stödjer skolmedicin. Det är väldigt svårt för vetenskaplig forskning utanför skolmedicinen, att få bli publicerade i skolmedicinens egna tidskrifter. Och det är lätt att förstå varför – de vill inte publicera sina konkurrenter, som de egentligen borde uppfatta som kollegor. Den svenska läkarkåren är inte öppna för att gå utanför sin egen värld, åtminstone inte officiellt. Nu har jag i privata samtal med läkare förstått att många har ett alternativt intresse, men de vågar inte gå ut med det officiellt eftersom de är rädda att bli utsatta för sina kollegors förföljelse och de är rädda att bli ifrågasatta av Socialstyrelsen. Detta ser jag som en diskriminering som hämmar sjukvården och är ett politiskt tillstånd som leder till att människor inte får så bra vård som skulle kunna erbjudas om denna låsning inom sjukvården kunde spricka upp och alternativen välkomnades.
Ja, precis. Det blir ett slags moment 22, där alla jagar alla i någon form av åsiktsregistrering. När alla borde ”jaga” allas kunskaper – för att hitta de bästa lösningarna för patienterna.
Det är något lurt med den beprövade erfarenheten! Förr hade varje provincialläkare sin vederkvickande återhämtningslösning, med lagom mycket knark och alkohol, för synligt resultat. Alla dessa blandningar är nu borta. Om någon skulle råka bli bättre av något heter det varken beprövat eller erfaret, utan anekdotisk evidens, som har den intressanta egenskapwen i motsats till upprepade vetenskapliga studier att de inte kan replikeras, en gång anekdot, alltid anekdot. Så räddas expertisens överenskomna consensussanningar…
För några år sedan skrev jag till Socialstyrelsen för att få deras tolkning av begreppet ”Vetenskap och beprövad erfarenhet”. Svaret blev att den beprövade erfarenheten begränsades till den svenska skolmedicinens erfarenheter. Jag hade anat det svaret, men ville få det bekräftat. D
Det innebär alltså att man inom den institution som har till uppgift att göra allt för att göra människor friska har begränsat sina metoder kraftigt. För mig känns det lika tragiskt som anmärkningsvärt.
Själv har jag enbart positiva erfarenheter av Ayur-Veda, Homeopati och andra alternativa behandlingar. Det har hjälpt mig signifikant att komma tillrätta med mina bekymmer i min hälsa. Men det har kostat mig stora summor, eftersom det inte ingår i sjukvårdssystemet. Skolmedicinen har inte kunnat hjälpa mig med annat än mycket marginellt verksamma sypmtombehandlingar.
Det är både ett svek mot befolkningen och nationalekonomiskt slöseri att inte på allvar utvärdera de alternativbehandlingar som har tusentals år av erfarenheter (Skolmedicinen har på sin höjd ett par hundra år) och som jag vet många vänder sig till när skolmedicinens kompetens inte räcker till.
Samarbete brukar alltid leda utveckling framåt. Konfrontation leder mest till elände.
Så intressant att ha det skriftligt bekräftat. Jag gillar också ayur veda, främst för att läran är holistisk och ser människans hela leverne som en förutsättning för att uppnå hälsa. Sakta men säkert kommer det tänket även in i vår världsbild också, men det tar tid.