Eric Rönnegård: Anmärkningsvärt att Mangs inte åtalas för hatbrott

Fd polischef: Åklagaren gör en felaktig tolkning av lagen när hon inte kräver skärpt straff på grund av hatbrott i målet mot serieskytten Peter Mangs i Malmö.

Text: Eric Rönnegård, fd polisintendent, debattör | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2012-05-14 och NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln | Rönnegård är författare till boken “Kris i ledningen för svensk polis: Mordet på Anna Lindh inget undantag”

I december 2010 hade jag en artikel på Newsmill där jag konstaterade att det är obegripligt att Skånepolisen inte långt tidigare börjat utreda om det kan vara rasistiskt motiv bakom skjutningarna i Malmö. I Rikspolisstyrelsens strategi för polisens arbete med hatbrott sägs att misstanke om rasistiskt motiv skall initieras redan i ingångsanmälan och utredas fortlöpande.  Peter Mangs första mord kan ha ägt rum redan 2003.

När jag nu följer främst medias rapportering från brottsutredningen som offentliggjorts i samband med stämningsansökan blir jag än mer betänksam. För mycket i det materialet talar starkt för att Peter Mangs sett sig själv som en rasideologisk krigare när han begått sina terrorbrott.

Dessa krigare hämtar sin inspiration från den amerikanske rasideologen William Pierce kultböcker Turner Diaries och Hunter. Böckerna har haft kultstatus inom delar av den svenska vit maktrörelsen sedan 1990-talet. Hunter tillägnades den amerikanske rasistiske seriemördaren Joe Franklin. Han var besatt av hat mot ”blandraspar” och judar mellan åren 1977–1980 och bedrev sitt krig som så kallad ensamvarg. Han kom att dömas till döden för nio mord. Han erkände även attentat mot synagogor.

Boken Hunter har en svensk motsvarighet. Det är boken Vedergällningsom gavs ut 2003 på det nazistiska Nordiska förlaget. Huvudpersonen i boken Lars Eriksson har tröttnat på det mångkulturella samhället och ger sig ut på en turné för att mörda invandrare (se närmare min tidigare nämnda artikel).

Enligt den Pierceinspirerade ideologin finns en hemlig judisk världsregering, ”Zionist Occupation Government” (ZOG), som hotar den rena ariska rasen. Färgade och invandrare saknar enligt dessa vådsaktivister till exempel människovärde och kan saklöst dödas.

I forskaren Heléne Lööws kända verk Nazismen i Sverige 1980-1997beskriver hon ZOG-ideologin på följande sätt (återgett med tillstånd):

”Inom ZOG-diskursen används i likhet med mellankrigstidens nationalsocialister ett dubbelt rasbegrepp. En del av den nationalsocialistiska rasideologin var föreställningen om förekomsten av andliga raser vid sidan av de biologiska. Nationalsocialisterna laborerade ofta med begrepp som ”judisk mentalitet” och ”andliga judar”. Dessa termer var synonyma med de politiska fienderna, vilka ansågs förgiftade av ”judisk mentalitet och moral”.

ZOG innefattar således, inte bara judar utan även media, polis, rättsväsende, byråkratin, de intellektuella etcetera. De uppfattas som ”ZOG-lakejer” eller rasförrädare, som ”sålt sin själ till judarna”. ZOG är således i mångt och mycket synonymt med det existerande samhället. Ett samhälle som enligt rasideologerna ”medvetet förgiftar den vita rasen” genom ”immigration av rasligt underlägsna element, såsom homosexualitet, kommunism, liberalism och moralupplösning” och som därför måste bekämpas med alla tillbuds stående medel. Det är denna föreställning som gör att representanter för samhället, såsom polismannen, socialarbetaren, läraren och så vidare förvandlas till agenter för en fientligt sinnad makt som är ute efter att förgöra de vita aktivisterna.

Den rasideologiska ideologin är baserad på föreställningen att vissa människor inte hör hemma i samhället. De är per definition ställda utanför och skall behandlas som sådana. Därför blir våld riktat mot grupper som betraktas som underlägsna eller ondskefulla en kontrollmekanism och försvarsåtgärd. Detta är sannolikt förklaringen till att rasideologiska aktivister ytterst sällan motiverar attacker eller påtar sig ansvaret för dessa. Attackerna ses som en naturlig del av det pågående kriget och som självklara. De behöver inte offentligt förklaras eftersom skälen för aktivisterna är självklara och en del av vardagslivet, en del av kampen som livsform.

Detta leder i sin tur till att ZOG-diskursen successivt förvandlas till mer än retorik. Aktivisterna kan inte längre skilja mellan myndigheterna, mainstream kulturen och ”de andra”, det vill säga judar, svarta, homosexuella etcetera. Detta blandas samman i ett system av konspirationer och aktivisterna distanserar sig allt mer, fysiskt såväl som mentalt från det omgivande samhället. Det omgivande samhället uppfattas bokstavligt talat som demoniskt och att slå till mot ZOG:s olika ansikten blir i realiteten som att motstå djävulen själv. Dessa särdrag, att fienden kan vara i stort sett vem som helst, som av aktivisterna definieras som en del av ZOG, och att de ytterst sällan tar på sig eller motiverar sina handlingar. Det gör att många av dessa helt enkelt inte framstår som ”rasistiska” dåd i allmänhetens ögon.

Eliminerandet av så kallade moraliska fiender är en viktig del av såväl ZOG-diskursen som raskrigsideologin. Moraliska fiender skall i detta sammanhang förstås som förespråkare för till exempel kvinnans rätt till fri abort, homosexuella och så kallade asociala element.”

Enligt ZOG-ideologin är en vit kvinna som umgås nära med en invandrare ett legitimt mål i kriget. Hon är i det avseendet lika utsatt som invandraren hon umgås med. I stämningsansökan rörande Mangs är en av åtalspunkterna ett sådant fall. Den som vill ytterligare läsa in sig på denna högerextrema våldsideologi kan välja att ta del av någon av de svenska tidningar som för första gången i svensk tidningshistoria publicerade exakt samma nyhetsreportage den 30/11 1999 om det hot hatbrott utgör mot samhället. Det var Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Det var på den tiden hela samhällets arbete mot hatbrott var högt prioriterat.

I dessa historiska tidningar går det till exempel att läsa att ZOG-ideologin råder sina krigare:

”Om du är arresterad (gripen eller anhållen) så vägra att svara på frågor. Kom ihåg att tystnad är ditt bästa försvar. (…) Förneka alltid brott, erkänn aldrig oavsett vilka bevis som anförs mot dig.”

Peter Mangs har minsann varit läraktig.

Så här går det att på punkt efter punkt bocka av det som är känt om Peter Mangs. Hans USA-resor var naturligtvis bra tillfällen för honom att inspireras av den amerikanska ZOG-ideologin. I av polisen beslagtagna handlingar har Mangs på engelska skrivit ner sina filosofiska, rasideologiska tankar i jagform. Polisen sammanfattar kort i en PM 2011-02-02:

”I dokumenten uttrycker han sina åsikter på ett ganska tydligt sätt. Återkommande ämnen är bland annat judarnas inverkan på världssamhället, den ariska rasens överlägsenhet, vad som utmärker en ”sann” arier, tysk filosof, evolutionen med att de starka överlever, vikingar, hans egen intelligens etc.”

I polisutredningen finns en lista som Mangs upprättat över judar i Malmö. Han har också upprättat listor på andra så kallade moraliska fiender, varav en på människor han betraktade som kriminella, också det direkt enligt ZOG-ideologin.

Noterbart är till exempel att de Pierceinspirerade raskrigarna svärmar för vikingarna, som de upphöjer till närmast gudagestalter. Mangs är uppenbarligen med också på den vagnen. Han skriver om mod: ”Är du modig kommer du att leva. Är du inte modig kommer du att dö. Död existerar endast för de veka. Valhall är framtiden.”

Beklagligtvis har riksdag och regering från 2007 helt slutat att i budgetpropositioner och regleringsbrev prioritera polisens och åklagarnas arbete mot hatbrott. Men fortfarande borde åklagare och polis tillämpa lagen.

I 29 kap 2 § punkt 7 i brottsbalken finns en straffskärpningsregel för brott, där ”ett” motiv av eventuellt flera, som legat bakom ett brott, är tillräckligt för att det brottet skall vara ett hatbrott: ”om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omsändighet.”

Trots de extremt samhällsfarliga brott Peter Mangs begått och som styrks av mängder av beslagtagna föremål och teknisk bevisning åberopar inte åklagaren straffskärpningsregeln i stämningsansökan till tingsrätten. Det är anmärkningsvärt. Av uttalanden i media får läsaren intrycket att det för varje brott, enligt åklagaren, måste finnas endast ett motiv för att straffskärpningsregeln skall kunna tillämpas. Av förarbetena framgår att detta är en felaktig tolkning. Det kan naturligtvis finnas flera motiv parallellt till samma brott, inte alls ovanligt. Men menar lagstiftaren, endast ett av dem måste för regelns tillämpning vara ett hatmotiv. Det beror på att hatbrotten bedöms vara särskilt allvarliga då de kränker alla människors lika värde och hotar demokratin.

Att det inte skulle vara uppnått i något av de femton brott Mangs är åtalad för förefaller mycket märkligt. Det rör sig ändå om tre mord och tolv mordförsök. Enligt min mening är det sannolikast, att samtliga brott där åklagaren åtalar är hatbrott.

En dom där domstolen tillämpar straffskärpningsregeln har rättslig betydelse, även om Peter Mangs kommer att dömas till exempelvis livstids fängelse.  I första hand är straffskärpningsregelns tillämpning en viktig markering av hur allvarligt samhället ser på dessa brott. Men även om Mangs i framtiden kommer att ansöka om tidsbestämt straff eller nåd, bör rimligen straffskärpningsregeln inskriven i domen även då kunna få betydelse.

När det gäller motivfrågan bör domstolen kräva in ett utlåtande från en expertgrupp med särskild sakkunskap om hur frågan rörande eventuellt hatbrott bör bedömas.

Text: Eric Rönnegård, fd polisintendent | Rönnegård är författare till boken ”Kris i ledningen för svensk polis: Mordet på Anna Lindh inget undantag” | Eric Rönnegård har arbetat som polisintendent med extraordinär brottslighet, sk särskilda händelser, i Stockholm och på riksplanet sedan mordet på Olof Palme samt med närpolisreformen i mitten av 1990-talet.