Kersti Wistrand forskar på förändrade medvetandetillstånd i samband med förlossning. Hon är psykolog och lärare samt medförfattare till ”Medvetandet och döden” som gavs ut 1982. Wistrand berättar att en del kvinnor har omvälvande upplevelser när de föder sina barn, men personal på BB kan inte alltid relatera till dessa upplevelser.
Text: Kersti Wistrand, uppdaterad 2012-06-05, privat foto
I samband med publicerandet av ”Medvetandet och döden” (Kersti Wistrand & Jan Pilotti, 1982), den första svenska antologin om NDU och UKU, fick jag kontakt med ett hundratal personer, som djupintervjuades och besvarade frågor efter professor Kenneth Rings enkät.
Inbjuden till kvinnoföreningar fick jag ganska snart klart för mig att en del kvinnor har upplevelser av förändrade medvetandetillstånd i samband med förlossningen och tiden närmast efter.
Jag gick igenom den psykiatriska och psykologiska litteraturen, endast för att finna att dessa upplevelser saknades. Närmast kom den norska psykologen Lisbeth Brudal, som givit antydningar i sina böcker, samt den amerikanske psykoanalytikern Winnicott, som redan 1958 talade om ett speciellt medvetandetillstånd, primär modersomsorg, som kvinnan hamnade i under tiden närmast nedkomsten och som varade ytterligare en kort tid efter densamma. I min psykologexamenavhandling 1990 presenterar jag 13 kvinnors upplevelser, varav de flesta haft nära dödenupplevelser (NDU) i samband med komplikationer, men även utomkroppsliga upplevelser (UKU) vid förlossningar utan smärtlindring.
Inom loppet av ytterligare ett par år hade jag funnit 38 kvinnor. Jag önskade då testa Winnicotts hypotes för att få veta hur vanligt förekommande dessa upplevelser är och om de glöms bort efter några dagar. Denna forskning kom att genomföras på BB-avdelningar i St Petersburg, där 100-tals kvinnor intervjuades under dag 2-3 efter förlossningen.
Läs hela Kersti Wistrands artikel (inkl länk till vetenskaplig rapport på engelska)
