Medan vi arbetade med utredningen kom det kritik från några forskare som menade att det här var kulturimperialistiskt. Det säger Göran Lambertz, aktuell med Utredningen om tvångsäktenskap och barnäktenskap, i en intervju.
Intervju av Sakine Madon (Sakine.blogspot.com) med Göran Lambertz (Goranlambertz.se), jurist och ämbetsman, justitiekansler 2001-09 och 2009-17 justitieråd i Högsta domstolen. | Intervjun var urpsrungligen publicerad i Newsmill 2012-06-11. | Intervjun återpubliceras med tillstånd av Lambertz.
Du har lett en utredning som nyligen föreslog kriminalisering av barn- respektive tvångsäktenskap. Ni föreslår ett maxstraff på fyra års fängelse. Varför behövs en lagskärpning?
Därför att människor i dag inte tar på allvar att tvångsäktenskap är förbjudet. Det faller visserligen under olaga tvång i dag, så det är straffbart. Men de som ägnar sig åt det vet inte att det är förbjudet. Lagen behöver bli tydligare och den behöver fokusera på just tvångsäktenskap. Samhällets markering behöver bli tydligare och budskapet måste kommuniceras.
Barnäktenskap behöver man lagstifta emot för att skydda barn som i praktiken tas ifrån sina liv. Det finns hur många exempel som helst på hur tjejer sitter fast i äktenskap redan i unga år, och som dessutom ofta behandlas som djur. Samhället behöver tydligare ställa sig på deras sida. Jag tror inte vi kommer att kunna straffa särskilt många, men signalen är viktig. Både för dem som planerar att gifta bort sina barn, för deras omgivning – och för barnen själva. De som är offer behöver veta att de har samhället på sin sida. Skolor, socialtjänst, polis och alla andra som kommer i kontakt med problemen måste dessutom veta hur de ska hantera fallen.
Sker inte många av dessa äktenskap utomlands, och hur kommer man i så fall åt dem?
Om det är barn som har koppling till Sverige, genom medborgarskap eller hemvist, blir straffbestämmelsen tillämplig även då. Föräldrar som förmår sina barn att gifta sig kommer att ses som juridiskt skyldiga även om äktenskapet ingås utomlands.
Vad händer om släktingar utomlands tar på sig skulden?
Då går det normalt inte att komma åt problemet. Då måste man bevisa att det ändå är någon i Sverige som är ansvarig och det är ofta omöjligt.
Hur vanligt förekommande tror man att det är med tvångsäktenskap?
Vi vet att ungefär 70 000 skolbarn känner att de inte är helt fria att välja partner. 8500 känner en oro inför valet av partner. 250-300 lever under en akut risk för att bli bortgifta mot sin vilja. UD arbetade förra året med 16 fall av barn som var på väg att bli bortgifta.
Du vill även avskaffa möjligheten till dispens för minderåriga. Det handlar ofta om 17-åringar som är gravida, och som kanske får ta en hårdare smäll från omgivningen om de inte får gifta sig. Det är en invändning som bland annat DN:s ledarsida har mot ditt förslag att avskaffa dispensen. Riskerar inte ett förbud att skada dessa tjejer?
Jag tyckte själv att man skulle ha kvar dispensen tidigare just på grund av att den är till hjälp för unga som annars får stora problem. Men jag har ändrat mig därför att systemet med en dispensmöjlighet innebär stora nackdelar långsiktigt och principiellt. Det innebär att samhället släpper efter på skyddet för framför allt unga tjejer. Nu kan föräldrar exempelvis försöka få sina flickor med barn för att de ska kunna få dispens att gifta sig. Att man ger tjejerna rätt att gifta sig behöver inte tolkas som att man är snäll mot dem. Förbudet innebär ju också att man tar ifrån dem det skydd som de, liksom alla barn, behöver mot att bli gifta för tidigt och därmed ofta förlora sina möjligheter till utbildning och utveckling.
Regelsystemet bör ge en fastare och tydlig signal. Jag tycker den vågskålen väger tyngre, även om det självklart är synd att några individer offras, eller får det svårare när de väl sitter i en knipa, vid en lagändring.
Skulle man ha kvar dispensmöjligheten, skulle man dessutom inte kunna straffa barnäktenskap. All konsekvensanalys visat att det inte går.
Har du fått kritik för utredningsförslagen?
Medan vi arbetade med utredningen kom det kritik från några forskare som menade att det här var kulturimperialistiskt. Att vi bestämmer för mycket över andra grupper i samhället om vi kriminaliserar barn- och tvångsäktenskap.
Minoritetsgrupper som har en mörk historia av majoritetssamhällets förtryck har också varit kritiska, exempelvis romska grupper. Men då handlar det mest om att de känner sig utsatta av att bli utpekade. Man måste visa respekt för det, men samtidigt stå fast vid att barn- och tvångsäktenskap aldrig är okej.
Jurister rynkar ibland på näsan åt kriminalisering av barnäktenskap. Vi vill även komma åt så kallade informella äktenskap, dvs. olika kulturella och religiösa äktenskap som inte är juridiskt giltiga. Det tycker många är diskutabelt, mest för att gränserna för det straffbara blir otydliga. Jurister vill alltid dra skarpa gränser och prioriterar ofta det framför att försöka lösa ett problem som faktiskt finns.
Har du fått stöd för förslagen, och av vilka i så fall?
Stödet från föreningar som arbetar mot hedersvåld har varit stort. Alla sju partier i riksdagen, utom Sverigedemokraterna som inte närvarade, stöttade förslagen på ett seminarium i riksdagen där jag presenterade dem. Att stödet var så brett förvånade mig lite. Kanske spelade hedersmordet på Maria i Landskrona in. Beslutsfattare tvingas inse att problemen finns och inte försvinner, och att samhället måste göra något åt det.
Intervju av Sakine Madon (Sakine.blogspot.com) med Göran Lambertz (Goranlambertz.se), jurist och ämbetsman, justitiekansler 2001-09 och 2009-17 justitieråd i Högsta domstolen.