I den här artikeln, som omfattar nio avsnitt, kommer jag att argumentera för att en genomgripande förändring är på gång när det gäller vårt sätt att tänka om och se på världen. Förändringen påverkas av att ett nytt paradigm är under framväxt, det jag kommer att kalla för ett ”holistiskt paradigm”.
Text: Pia Hellertz, fil.dr., socionom
Foto på Pia: Örebro universitet
Eftersom min uppfattning är att vi idag står mitt i ett paradigmskifte så innebär det att vi står med en fot i minst två paradigm, det naturvetenskapliga och det holistiska, och om vi inte förstår detta så kan den verklighet vi befinner oss i idag upplevas förvirrande, kaotisk och obegriplig.
Men om vi istället börjar förstå vad som händer kan vi också orientera oss i skeendet och ta ställning för och emot olika teorier, arbetssätt och förhållningssätt i vardagen.
Mitt syfte med den här artikeln är att försöka bringa lite ordning i det aktuella kaos som råder när det gäller föreställningar, synsätt, teorier och perspektiv. Om jag lyckas aldrig så lite, så har jag uppnått syftet.
Jag har problem med Kuhns vetenskapsuppfattning. Hans ”pusselparadigm” handlar om den normalvetenskap han förespråkar, och det leder obönhörligt till kunskapsfragmentering. Försvaret av ett rådande paradigms kärna, var en idé som framfördes av Imre Lakatos. Hur anomalierna bryter ned ett rådande paradigm är Poppers idé om vetenskap och kunskapsväxt, där falsifieringen tar en central plats, alltså ansträngningarna går ut på att pröva gällande tesers hållbarhet till det yttersta.