Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Pia Hellertz som är fil.dr., socionom fortsätter sin populära artikelserie på Humanism och Kunskap om paradigmskiften. I de senaste två artiklarna resonerar hon runt olika perspektiv, teorier och modeller (del 2) samt vetenskapsteori (del 3).
Pia Hellertz:
”Det går inte att debattera eller diskutera om det ena paradigmets sanningar är mer sanna och rätta jämfört med det andra. Synsätten är inte jämförbara. Man brukar säga att de är ”inkommensurabla”. Det är lika omöjligt som för en ateist att i en diskussion försöka bevisa att en kristen har fel gudssyn eller tvärtom.”
”När en moderat och en vänsterpartist diskuterar samhället beror svårigheterna på att de har olika grundsyn på människa (människosyn, antropologi), på hur man lär och vad kunskap är (kunskapssyn, epistemologi) och på samhället (samhällssyn, världsbild, kosmologi). Och – det hela handlar i grunden om att tro. Alla paradigm vilar i grunden på de trossystem, som för tillfället bärs upp av ett antal vetenskapliga undersökningar som accepterats och kanoniserats som Sanna (med stort S) av den vetenskapliga världen.”
Artiklarna: Del 1 | Del 2 | Del 3
Paradigm är ett ofta misshandlat begrepp. Men talar vi om de naturvetenskapliga paradigmen som begreppets grundare Thomas Kuhn myntade dem så handar det definitivt inte om trossystem, utan om breda övergripande teorier som kan prövas mot verkligheten och därmed falsifieras eller bekräftas. Det är därför det kan uppstå anomalier i dem och ett paradigm kan bytas mot ett annat.
Det PIa Hellertz kallar för paradigm skulle jag hellre kalla för grundantaganden, postulat eller axiom.
Det finns ytterligare en dimension. Skillnaden mellan yttre och inre, mellan mikro och makro. Bengt Börjesson uttryckte det på ett intressant sätt vid ett seminarium. ”Det djupaste psykologiska substratet är sociologiskt, och det djupaste sociologiska substratet är psykologiskt en bild av dett ger Möbiusbandet som om man följer den ena sidan gradvis övergår från in- till utsida och tvärtom. Det gyllene band Hofstaedter syftar på i ”Möbius, Escher och Bach!”. Hur ser det ut i övergångarna mellan alla olika nivåer ( de kan ju vara så många att bara fantasin sätter gränser…)