Händerna skakar när jag skriver detta. Jag mår illa. Två barn knivhöggs till döds av sin barnflicka , här i mina kvarter. Naturligtvis följdes det av ett självmordsförsök som misslyckades.
Text: Celia Farber | Originaltext | Översättning: Margareta Lundström
Jag vet varför. Det gör också cheferna på Eli Lilly, och alla andra läkemedelsföretag, som har betalat miljoner för att dölja sanningen om sina serotoninhämmare (SSRI), för att hålla media och alla andra i okunskap.
Det här är inte en berättelse om en ondskefull barnflicka, förbittrad på sina förmögna arbetsgivare. Detta har ingenting med ondska att göra som den enkla mediaföreställningen vill få dig att tro och som vägrar undersöka fakta som varit uppenbara sedan 1980-talet.
Det är inte Guds verk, det är inte något naturligt, det har ingenting att göra med mänskliga känslor eller reaktioner. Det är kemikalier som interagerar med hjärnans kemi. En liten andel människor som går på SSRI-preparat: Prozac(Fontex i Sverige), Paxil, Zoloft, etc. drabbas av ”akatisi” som är ett tillstånd orsakat av elektrisk överbelastning som utlöser ett extremt, plötsligt, och oförutsägbart våld, vanligtvis mord eller självmord.
Det är en situation i vilken en kemisk reaktion tar kommandot över all fri vilja, alla val, all kontroll. Det ingår ofta knivar, våldsamhet – ofta våld mot de mest älskade.
Förövaren är också ett offer, en hjärntvättad person vars ödesdigra fel var att tro på sin läkare att ett recept kan lindra symtom på depression eller ångest. För de flesta människor, kommer detta inte att ske. Men för vissa människor, sker det.
Besök webbplatsen SSRI Stories [Google-översatt]. De ansvariga på samlar bevis och lägger ut dem på webbplatsen. 4 800 fall av mord, självmord, mordbrand och andra ”oförklarliga” våldshandlingar utlöses plötsligt av personer som tidigare uppfattats som fridsamma.
”En katastrof som inte kan förstås”. Barnflickan som ”älskade dessa barn.”
Så denna rad som sticker upp från tidningssidan. Jag visste att den skulle vara där. För mig behöver det inte sägas, det självklara.
”Polisen tror att hon kan ha tagit tabletter, sade en källa från brottsundersökningen.” (New York Post, 26 oktober 2012)
Eli Lilly insider – John Virapen
Lyssna på denna video från en Eli Lilly insider John Virapen. Virapen var personligen ansvarig för att muta en svensk professor i psykiatri för att dölja data från de tidigaste Prozac prövningarna i början av 1980-talet, som förorsakade ett mycket alarmerande antal självmord hos unga vuxna. Dessa fakta blev senare mörklagda när Sverige som första land godkände Prozac. (”Västerlandets samvete”), efter det godkändes det i resten av världen.
[Här är en lista över dokumenterade självmord hos barn och unga vuxna i USA, som tog SSRI preparat vid tidpunkten för dödsfallet och här finns mer.]
”Eftersom jag i 35 år av mitt liv arbetat i en industri, läkemedelsindustrin, och de gör ingenting annat än förintar världens befolkning. Varför gör de det? För att de vill tjäna pengar, pengar, pengar. De bryr sig inte om ditt liv, de bryr sig bara om sina plånböcker. Vad jag talar om för er här idag är inte något som jag drömt, eller observerat någonstans. Det är något som jag har gjort själv. Jag har varit precis lika kriminell som de är. Mina händer är lika smutsiga som dessa människors ” John Virapen
Historien om Candace Downing, en 11-årig offer för Paxil.
O.J. Simpson gick på Prozac
Andra kända mord, och eller självmord där SSRI-preparat är involverade, inkluderar O.J. Simpson, som var på en rejäl dos av Prozac (Fluoxetin) natten då han mördade Nicole Brown Simpson och Ron Goldman.
”De satte mig på någon drog. De sa att jag skulle må bättre men istället kände jag mig bara värre.” O.J. Simpson
[Se boken: ”Hur jag hjälpte O.J. Simpson komma undan med mord” av Mike Gilbert, spökskriven av Celia Farber, för mer information.]
De verkliga brottslingarna i massblodbadet av mord, självmord och mord/självmord, som har plågat det amerikanska samhället sedan slutet av 1980-talet när Prozac och senare dess kusinpreparat godkändes, har aldrig ställts inför rätta.
De förkrossade föräldrarna på Manhattans Upper West Side, vars dyrkade barn mördades ”av sin barnsköterska” (sant men inte hela sanningen) kommer förmodligen aldrig veta att genom att besöka sin barnflicka i hennes hemland, skaffa otaliga referenser, inte är var någon garanti mot denna meningslösa massaker.
Istället borde ha sett till att de visste vilka mediciner som skulle komma att skrivas ut till henne. Dessa läkemedel kan, och gör ofta mördare av mycket kärleksfulla och vanliga gudsfruktande människor.
Hur många fler dödsfall behöver det ske, innan någon enda mediamarknad kommer att göra en undersökning av detta?
Varje journalist, redaktör eller korrespondent som försöker driva denna fråga kommer sannolikt att uppleva trakasserier och uppsägning, följt av slut på karriären, eftersom läkemedelsindustrin styr medierna, kongressen, FDA, den akademiska världen, och så gott som alla aspekter av det offentliga samtalet.
Samtidigt kommer andras människors barn fortsätta att dö, varje dag.
