Professor Daniel Everett anade inte att hans avhandling om Pirahãspråket skulle bli så kontroversiell. Omedveten om konsekvenserna utmanade han ”den moderna lingvistikens fader” Noam Chomskys mest grundläggande teori. Everett blev sedan både utfryst och bannlyst av etablissemanget, men stammen tog honom till sig.
Text: Lena Lind | Foto av Martin Schoeller
Everett kom som missionär till Pirahãfolket, för att sprida Jesus ord, men istället var det han som förändrades av orden han mötte, från stark troende till ateist. Under många år (periodvis under 30 år) levde han djupt inne i Amazonas, med allt vad det innebar med malaria och konflikter, han lärde sig Pirahãfolkets unika språk från grunden.
Han upptäckte att något fattades, språket har inga ord för färger, grammatiken skiljer inte mellan nutid, dåtid och framtid och otroligt nog innefattar det inte heller räkneord. De behöver inte dessa, för dem räcker det med ”några få” eller ”många”. Pirahãmammorna behöver inte veta vilket antal barn hon har, hon vet exakt vilka som är hennes barn, hon kan deras namn. Varje invånare i denna kultur, kvinna, man och barn, vet namnet på precis alla växter och djur som finns i deras miljö, de kan beskriva 1000-tals arter, var de finns, vad de äter.
Everett blev övertygad om att Pirahã enbart lever i nuet. De behöver inte oroa sig över vad de ska äta senare, det finns ju fisk i floden, de lever efter stundens behov istället för av oro inför framtiden eller av kunskap och minnen utav det förgångna. Pirahãfolket är lyckligt, de tror inte på himmel och helvete.
Han blev så fascinerad av språket att han började forska på det och hans teorier har skakat om alla de språkregler vi hittills trott på. Men att komma med något nytt, kan ha sitt pris. Ett hätskt ordkrig blossade upp på andra sidan jordklotet.
Everett fick hatbrev skickade till sig, där han blev anklagad för att rasism och Noam Chomsky kallar honom öppet för charlatan. En grupp forskare är bestörta över att påbud skapas inom vetenskapen, att vedertagna teorier blir till religion som ej får ifrågasättas.
Vid en analys av av 1000 inspelade meningar finner man inga exempel på rekursion (självreferens), vilket styrker Everetts teori. Chomsky förkastar dessa resultat.
”Everetts beskrivning av kvaliteterna i Pirahã-språket trotsar det som många språkforskare betraktar som en universell lag bland alla språk. Enligt den inflytelserike språkforskaren Noam Chomsky är rekursion något som visat sig vara medfött i allt mänskligt tänkande i hela världen.”
”Men Everett hade dragit denna slutsats först efter lång tid. Trots att han tidigt hade uppfattat en avsaknad av rekursion i språket försökte han som hängiven anhängare av Chomskys språkforskning få sin forskning att passa in i dessa ramar. Men trots sina försök upptäckte han att många aspekter av Pirahã-språket inte passade in i Chomskys modell.” – Epoch Times 22.09.2008
Kan man även finna ett svar i Everetts varma intresse och avsaknad av prestige jämfört med Chomskys (med anhängare) nonchalanta brist på att nyfiket utforska ny information, att ifrågasätta allt – vilka är en sann vetenskapsmans grundegenskaper?
Daniel Everett är numera, trots sin djupa ömsesidiga relation till invånarna, förbjuden av regeringen att besöka Pirahãfolket, med hänvisning till att han har missionerat. Regeringen kanske skulle hålla sig till presens de med.
När filmteamet återvänder har regeringen utrustat byn med sjukstuga, toaletter, permanenta bostäder, en TV, elektriskt ljus och annan modern teknik. Man har även låtit bygga en skola där invånarna lär sig Portugisiska och att räkna.
Har inte regeringen därmed missionerat? Har inte regeringen begått handlingar som kan leda till slutet av en unik, välmående kultur? Låt oss hoppas att folkets styrka övervinner västerländska influenser av ökade materiella behov, att deras naturliga förmåga att leva i nuet bevaras trots införandet av andra språk och matematik.
Referens: Vetenskapens Värld (Samhälle & Fakta)
