NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Fd polischef: När Mangs ansöker om tidsbestämt straff gynnas han av att han inte bedöms ha haft rasistiskt motiv för sina skjutningar. Riksdagen bör överväga att omarbeta lagen straffskärpning vid hatbrott.
Text: Eric Rönnegård, fd polisintendent, debattör | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2012-11-27. NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln | Rönnegård är författare till boken ”Kris i ledningen för svensk polis: Mordet på Anna Lindh inget undantag”
Nu har domen äntligen kommit mot Peter Mangs. Han döms till livstids fängelse för två mord och fem mordförsök, försök till grov misshandel, olaga hot, skadegörelse samt övergrepp i rättssak.
Brotten är begångna mellan 2003 och 2010. Under den senare delen av brottsperioden levde invandrare och människor med annan hudfärg i skräck och ofrihet i Malmö. Terroreffekten var påtaglig. Brotten riktade sig således särskilt mot invandrare.
Under förundersökningen och huvudförhandlingen i tingsrätten har det framkommit en rad omständigheter som visar att Peter Mangs har haft rasistiska motiv. Jag har i tidigare artiklar på Newsmill påvisat ett flertal sådana faktiska förhållanden. Men intresset och viljan från polisens och åklagarnas sida att lyfta fram och utreda motivfrågan har av tidigare uttalanden, inte varit lätt att skönja.
Lagen om straffskärpning för hatbrott i 29 kap 2§ punkt 7 i brottsbalken, där det krävs för att bli ett hatbrott att ”ett” av eventuellt flera motiv till ett brott skall vara rasistiskt, har man helt enkelt bläddrat förbi. Då polischefer och åklagare istället har talat om att det kan ha funnits flera motsägelsefulla motiv inblandade i Peter Mangs brottslighet, vittnar det om okunnighet då det för straffskärpningslagens tillämpning, krävs enligt lagen, att endast ”ett” av motiven för ett brott är ett hatmotiv. För det kan naturligtvis finnas flera motiv parallellt till samma brott, inte alls ovanligt. Det beror på att hatbrotten, enligt en enig riksdag på 1990-talet ansågs vara särskilt allvarliga då de kränker alla människors lika värde och hotar demokratin.
Inte heller har Skånepolisen brytt sig om att tillämpa Rikspolisstyrelsens och Säpos strategiregelverk för arbetet med hatbrotten. Där sägs att misstanke om rasistiskt motiv skall initieras redan i ingångsanmälan och utredas fortlöpande. Det krävs normalt för att åklagaren ska kunna med framgång åberopa straffskärpningslagen i rättegången.
Så kommer då åklagarnas ridåfall i slutpläderingen (3/10): ”Brotten är hänsynslösa, kallblodigt utförda, där han flera gånger skjuter mot slumpvis utvalda personer. Morden har, anser vi, en karaktär av en ren avrättning. Gärningarna har varit rasistiska.” Men inget yrkande framförs från åklagarna om att straffskärpningslagen ska tillämpas. Statsmakternas avsikt och signalvärde med att stifta lagen blir därmed noll.
Tingsrätten fortsätter nu på samma spår. Ingen sakkunnig forskare har kallats in för att redovisa för rätten vad det sannolikt kan röra sig om för rasistisk terrorism Peter Mangs brottslighet handlar om. Jämför rättegången i Norge mot Anders Behring Breivik där ett antal sådana sakkunniga hördes under många timmar, ja dagar.
Visserligen döms Peter Mangs till livstids fängelse, då hans brott, enligt domen, ”i princip utseslutande har riktat sig mot människor med utländsk bakgrund”, men att hans syn på människor med annan etnisk bakgrund ändå inte är entydig, enligt tingsrätten.
Med den skrivningen är inte lagen om straffskärpning tillämplig på det sätt som regeringen och riksdagsledamöterna avsåg när lagen stiftades. Rätten definierar helt enkelt bort att Peter Mangs gjort sig skyldig till hatbrott. Den tolkningen rätten gör förstärks av att Peter Mangs benämns i domen som ”serieskytten”.
Tillämpning av lagen om straffskärpning har väsentlig betydelse även om som nu Peter Mangs döms till fängelse på livstid. Ett livstidsstraff är i praktiken inte ett livstidsstraff, utan ger efter en tid möjlighet till att ansöka om tidsbestämt straff eller nåd. När det kan bli aktuellt är det en klar fördel för Peter Mangs att enligt domen vara benämnd ”serieskytt” och inte ha haft rasistiskt motiv enligt straffskärpningslagen.
Förlorarna enligt domen är invandrarna i vårt land som också i framtiden riskerar bli utsatta för nya rasistiska terrorister, typ lasermannen och Peter Mangs.
Riksdagsledamöterna borde kanske ta sig en funderare om inte lagen om straffskärpning vid hatbrott bör omarbetas så den inte alltför enkelt kan negligeras i rättsprocessen – som nu tycks vara fallet.
Jag instämmer avslutningsvis i vad Sydsvenskans kulturchef Raken Chukri säger i SvD (24/11):
”Jag är stolt över att Malmö är Sveriges mest mångkulturella stad. Tyvärr tror jag att Sverige har svårt att se den rasism som hela landet rymmer. Till exempel borde Mangs rasistiska motiv ha betonats mycket mer i rättegången. Jag menar att allvaret förminskades när rasismen inte lyftes fram.”
Text: Eric Rönnegård, fd polisintendent | Rönnegård är författare till boken ”Kris i ledningen för svensk polis: Mordet på Anna Lindh inget undantag” | Eric Rönnegård har arbetat som polisintendent med extraordinär brottslighet, sk särskilda händelser, i Stockholm och på riksplanet sedan mordet på Olof Palme samt med närpolisreformen i mitten av 1990-talet.
