Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Forskningsfusket inom etablissemanget befinner sig under skärskådning av nya organ och ad hoc-grupper. Både allmänheten och många insatta personer inom och bortom den vetenskapliga världen reagerar allt mer på fusket inom den ”fina” forskningen med stora konsekvenser för tex folkhälsan allt medan miljardvinster görs inom läkemedelsindustrin, tack vara fusket.
Introduktion och text: Torbjörn Sassersson
Nina Rehnqvist som sitter i styrelsen på EtikKollegiet ställer i sin artikel ”Forksningsfusk – Ett brott som alla andra?” två öppna frågor: Är det rätt att hellre fria än fälla i fråga om forskningsfusk när ord står mot ord trots att det borde finnas dokumentation på att allt gått rätt till? Borde det finnas andra former för påföljd vid forskningsfusk än de som finns idag?
EtikKollegiet värnar om en ökad etisk kompetens och man vill öka de etiska värdenas betydelse i arbete och affärer. Det kräver ibland mod när dessa värden står i konflikt med ekonomiska värden, skriver kollegiet på sin hemsida. För att lyckas vill kollegiet se mer av personligt ansvarstagande för samhällets utveckling i stort.
”Över 2000 professorer har svarat på Kalibers frågor om villkoren för den fria forskningen. Varannan känner sig i olika grad politiskt styrd. Var sjätte har etiska konflikter med sina finansiärer. Många ser sig som konsulter snarare än fria vetenskapsmän.” – Sveriges Radio, Kaliber
Nina Rehnqvist konstaterar tex att i Sverige fanns inget oberoende organ med kompetens att utreda fusk inom den vetenskapliga forskningen. Visserligen har Centrala Etikprövningsnämnden(CEPN) sedan 2010 haft uppdraget att hantera uppgifter om fusk i medicinsk forskning, men det fungerar inte, skriver Rehnqvist.
Rehnqvist tar upp ett exempel med en professor som misstänktes för forskningsfusk. Både en intern utredning och en ad hoc-grupp inom Vetenskapsrådet fann att professorn gjort sig skyldig till fusk, men när ärendet hamnade hos Centrala Etikprövningsnämnden kom organet fram till att det inte gick att avgöra att professorn fuskat. I praktiken innebär det att professorn friades och signalen som nämnden sänder ut till forskarvärlden lyder lite tillspetsat ungefär så här:
Lars Bern ansluter sig till Nina Rehnqvists resonemang med en kommentar, som NewsVoice fick tillåtelsen att återpublicera nedan. Det som gör Bern extra intressant är att han är en del av etablissemanget, men med skillnaden att han tagit bladet från munnen.
Lars Berns kommentar
Nina tar upp ett oerhört viktigt ämne.
Jag upplever att det blir allt lönsammare att fuska med forskning. Det finns två viktiga bakomliggande orsaker till att det blivit så.
För det första blir många forskningsområden allt mer komplexa och antalet parametrar som kan påverka slutresultaten växer. För att hantera komplexiteten används datormodeller isf observationer i allt större utsträckning. Det underlättar för de som medvetet vill styra forskningsresultaten så att de synes bevisa en hypotes som man har.
För det andra så har vetenskapliga resultat en allt större ekonomisk och politisk betydelse, vilket skapar mycket mäktiga intressen som försöker påverka upplägg och resultat av forskningsstudier. När ett enda läkemedel (likt kolesterolsänkaren Lipitor) kan dra in uppåt tusen miljarder kronor blir det oerhört lönsamt att manipulera de studier som skall visa läkemedlets effekt och biverkningar.
Att forskningsfusk kan få katastrofala följder visar resultatet att en tillrättalagd studie från slutet av 50-talet av den amerikanske nutritionisten Ancel Keys. Studien gick under rubriken ”Seven Countries Study” och visade ett statistiskt samband mellan hjärt/kärlsjuklighet och fet kost.
Studien kom så nära forskningsfusk som man kan komma eftersom Keys selekterat ut sju länder där hans hypotes om ett samband stämde. Han hade dock utelämnat två gånger fler länder där hypotesen inte alls stämde. Och hade han även inkluderat ett antal naturfolk hade snarast slutsatserna blivit de exakt motsatta. Genom att Keys tillhörde etablissemanget inom amerikansk nutritionsforskning, fick hans studie ett stort genomslag och forskare som visade att han dragit fel slutsats tystades. Situationen liknade väldigt mycket det som idag sker inom klimatforskningen.
Keys hypotes lades på 70-talet till grund för en regeringskommitté ledd av den tidigare presidentkandidaten George McGovern som bl.a. skulle utarbeta riktlinjer för kosthållning i USA. Under titeln ”Dietary Goals for the United States” framfördes rekommendationen att amerikanerna skulle äta mindre fet mat och att kolesterolrik mat som flertalet animaliska produkter skulle minskas. De amerikanska rekommendationerna kopierades därefter över hela västvärlden, bl.a. sitter svenska Livsmedelsverket fortfarande fast i de förlegade råden.
Livsmedelsindustrin nappade direkt, minskat fett innebar en gigantisk ny marknad för processad mat där det naturliga innehållet av fett till stor del tagits bort. Eftersom den magra industrimaten tappade sin smak när den naturliga smakförstärkaren tagits bort började man för smakens skull tillsätta socker och kemikalier av olika slag.
Vi fick även en enorm marknad för sötade kolsyrade drycker från globala företag som Coca Cola. När vi idag kan summera effekterna av dessa politiskt styrda kostrekommendationer, ser vi tydligt hur den epidemi av fetma, diabetes, kärlsjuklighet och cancer som vi idag kan bevittna tog fart åren efter att McGovern rapporten fått genomslag. Med andra ord Keys forskningsfusk är på väg att orsaka världshistoriens kanske största hälsokatastrof.
Mitt svar på Ninas första fråga är nej. Motivet är att nästan all forskning på olika sätt finansieras och styrs av ekonomiska och politiska intressen som lätt missbrukar principen hellre fria än fälla.
Mitt svar på den andra frågan är ja. Eftersom det väldigt ofta är mycket starka ekonomiska intressen som finansierar forskning bör dessa intressen kunna ställas till fullt ekonomiskt ansvar.
Mao ansvaret för forskning med stora intressen bakom kan inte bara vila på den enskilda forskaren utan man måste även kunna utkräva ett ansvar av bakomliggande finansiärer och uppdragsgivare.
Text: Lars Bern är teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. Han var tidigare VD i Sv Metanolutveckling (Volvo), Ångpanneföreningen, Incentive och IVL Svenska Miljöinstitutet samt ledamot av Kungliga Vetenskapsakademiens miljökommitté.
