NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
Du läser en av Sveriges mest modiga tidningar.
Stöd vårt dagliga arbeta med en donation.
Vill du nå hundratusentals samhällsintresserade svenskar?
Kontakta vår annonssäljare anna@sasser.net
Läs mer om annonsering.
Ansvarig utgivare:
Torbjörn Sassersson.
NewsVoice grundades 2011.
2011 – 2024. Innehållet på denna sida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Läs mer om vår integritetspolicy och cookies.
Jag vet att jag har mycket på lager för att backa upp mina påståenden så jämförelsen med svenskheten och Kallefilmerna haltar. Problemet är dock att det skulle krävas en bok att förklara allt och den boken orkar jag inte skriva, i alla fall inte här eller nu. 🙂
När man bedömer t ex genusvärlden så måste man, som med allt annat, kolla vad andemeningen av allt blir. Andemeningen som den världen (vet inte vad bättre jag ska kalla det) är att om skillnaderna mellan könen öht erkänns så vill man ändå inte riktigt erkänna dem och framförallt, man vill inte låta människor leva ut sina kön (vad det nu än innebär). Det är en slags mental könsstympning.
Slemtrianmässig retorik eller inte, som sagt det är hopplöst att få med precis alla vinklar och vrår av en fråga så här i ett litet inläggsfönster. Kort vill jag dock säga att jag på inget sätt är emot feminism, tvärtom! Och självklart är det viktigt (nödvändigt t.o.m) att undersöka om det finns kulturella/sociala hinder som hindrar människor att blomma ut (och det gör det!), men när en ideologi börjar bestämma hur människor ska leva sina liv (och det gör genusvärlden) då är det fel.
Glöm inte det historiska perspektivet, varför kvinnor och män hade de roller som de hade. Se på kvinnans roll på tex. vikingatiden, som föreståndare och rättare av gården, medan mannen jobbade utanför gården.
Klassa inte allt i de tankemönster som präglats in, utan se på vad som behövdes för överlevnad och vad som gjordes för att uppnå detta.
Allt annat är efterhandskonstruktioner, för att förklara och skapa problem som skall lösas, för att uppnå syften som i många fall är oklara.
Upplösningen av familjen är ett sådant syfte, och där har staten, med sin fördelande roll varit en avgörande kugge. Ta in skatt, och dela ut till de som ansöker om dessa medel. Och i processen tar man ut en administrativ avgift och avlönar sina tjänstemän rundligt för att de formar samhället.
Nja. Det är nog få genusideologer som påstår att det inte skulle föreligga några biologiska skillnader mellan könen, frågan är snarare hur stora dessa är – vad är genetiskt, vad är kulurellt? Du skriver att idag är det inte ok att vara mamma ”med allt vad det innebär” – här igenom definierar vi en könsroll som bestämmer vad det innebär att bara kvinna/mamma. Jag skulle efentligen gärna vilja veta VAD i denna roll som inte är OK?
Jag tror ändå att vi är ganska överens, men jag vänder mig i allmänhet mot en slentrianmässig retorik mot genus/feminism som sällan exemplifieras konkret. Det blir lite som att påstå att svenskheten är hotad, men när man går djupare än klipp i Kallefilmer så tar det stopp.
Jag kräver inte att du skall svara på detta utan vill härmed mer uttrycka min åsikt i frågan.
Det finns ett likriktande, och ett indirekt förtryck i att klassificera något som ”normalt”. Det finns inget normalt. Det finns bara olika sätt att hantera verkligheten på. Baserat på erfarenheter, ålder, sociala färdigheter, ekonomiska förutsättningar etc. De som har riktigt mycket pengar sätter normen, och om detta alla gånger är lämpligt att klassa som normalt är tveksamt.
Hej Henki!
Jag påstod iofs inte att något skulle vara utplånat ännu men jag tycker mig se tendenser till en sådan utveckling. Hela genusideologin där man vägrar att se att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor är ett tydligt exempel på just denna trend. De är inte så många de som tycker så men de har ofta mycket inflytelserika positioner. De påverkar t ex barnomsorgen. För mig är det enkelt, alla ska få chansen att bli vad de vill, men om majoriteten av pojkar vill en specifik, traditionellt manlig sak, och majoriteten av flickor vill en specifik, traditionellt kvinnlig sak så ska det vara okej. På samma sätt som de (få) som vill göra tvärtom mot vad som anses kvinnligt/manligt ska få göra det.
Idag brukar det t ex inte vara riktigt okej att vilja vara en mamma med allt vad det innebär. Många verkar tro/tycka att en mammas existens på något sätt hotar en pappas existens. Pendeln har svängt och åter igen är allt så där svart eller vitt…
Pojkarna idag är många gånger ganska vilsna. De matas med porrindustrins perversa bild av hur sex ska vara, samtidigt som det skriks ut från feministhåll att de är mer eller mindre onda av sig, bara för att de råkar vara pojkar/män. Inom barnomsorgen finns det i stort sett bara kvinnor. Där får de inte vara de pojkar de är, deras lekar måste ofta försvinna bakom nåt hörn vilket är katastrofalt då de inte får någon som helst vuxen ledning bakom hörnet. Istället är de utelämnade till en obehaglig konkurrensinriktad värld. De skolas in i den där ”manboxen” av bara farten, en ”box” där de, som Tony Porter sa, inte får vara fria. Om de istället fick ledning skulle de kunna hitta en sund manlig identitet.
Henki – om du är intresserad tycker jag du ska botanisera lite inom esoteriken. Ja, om du inte redan gjort det förstås. Själv försöker jag hela tiden lära mig mer om sk kvinnliga och manliga energier. Vi har förstås båda inom oss, men de flesta kvinnor har mer av den kvinnliga och vice versa. Ibland behöver jag träna på att vara mer i den manliga energin t ex. Den handlar bland annat om att vara utåtriktad, strukturerad, enkel… Vi kvinnor fastnar ibland i lite för mycket ”känsloklet” medan män många gånger skulle behöva träna på att just vara lite mer i känslorna.
Det finns dem som tror/tycker att den själsliga utvecklingen handlar om att bli mer och mer både och, det tror inte jag.
Linda
Mycket bra av Tony Porter. Det skulle verkligen behövas en stor diskussion kring mansrollen. Min förhoppning är att vi i framtiden kommer att låta människor få vara de individer de är utan tvingande könsnormer, SAMTIDIGT som vi inte utplånar det kvinnliga och det manliga. Ingen vinner på ett könsneutralt samhälle. Jag ser ingen som helst motsättning i detta.
För övrigt vill jag säga (eftersom det till viss del hänger ihop med ”manboxen” som Tony Porter pratar om) att jag är riktigt glad över den debatt om näthat mot kvinnor som just nu är i full gång i gammelmedia. Som jag har väntat på den!
Hej Linda.
Kan du ge ett exempel på något utplånat manligt eller kvinnligt?
Se på samhället idag, och betrakta samhället för 100 år sedan. På det manliga/kvinnliga planet är det få saker som har gått åt rätt håll.
Nu kommer standardargumentet att kvinnor var förtryckta under ”patriarkala strukturer”. Sanningen är väl snarare att både män och kvinnor jobbade hårt för sitt uppehälle och maten på bordet. Att uppdelningen av arbetsuppgifter var som de var berodde till stor del på att det tyngsta, och fysiskt mest krävande arbetet på åker och i skog tillföll männen. Att detta blev betecknat som mindre uppstyrt av andra, exempelvis fordringsägare, arbetsgivare och krav i övrigt är rent nys. Jag tror inte att männen valde dessa jobb för att det var bekvämt, utan för att vissa människor klarade mer än andra och att alla bidrag behövdes.
Idag har alla människor anställningar, men få jobbar. Lämnade åt sitt öde, hade dagens ”arbetare” svultit ihjäl på ett par veckor eller månader. Något som inte hade hänt för 100 år sedan. Affärer var något man besökte som en kuriosa, och för att handla socker och salt, huvudsakligen. Resten av hushållet stod man för själv.
Viktiga överlevnadskonster har övergivits, och känslan för att klara sig själv har tryckts tillbaka. Det kvinnliga i att ta hand om hemmet istället för att lämna bort barnen, micra maten och vara fast i ”kommersiella strukturer” är väl ett exempel på vad som kan besvara din fråga.
För männens del har de berövats sin roll i att förse familjen med mat. Staten har den rollen idag, och förser den ”frigjorda kvinnan” med vad hon behöver för överlevnad. Men inte mer. Och detta växer till ett beroende som utvecklas till en ”socialt styrande struktur”.
För båda könen gäller att familjen tagit ifrån dem som den viktigaste enheten i livet.
Jag hoppas att fler väljer att utveckla detta ämne.