Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
ANALYS. TCO:s chefekonom Göran Zettergren och samhällspolitiske chef Roger Mörtvik kräver i en debattartikel på DN som publicerades i natt kl 00:40 att: ”Riksbankens uppdrag måste förankras politiskt” eftersom ”det demokratiska inflytandet över penningpolitiken och det politiska ansvarsutkrävandet är mycket svagt”.
Skribenterna fortsätter och skriver att:
”Riksdagen har tyvärr tolkat detta som att man inte tydligt ska definiera vad som ska vara Riksbankens ansvar och kompetensområde, hur uppfyllelsen av målen ska utvärderas eller hur tillsättningen av riksbanksdirektionen ska gå till. I praktiken har man abdikerat från ansvaret för Riksbankens arbete med följd att Riksbankens uppdrag varierar utifrån vilka som sitter i direktionen”.
”Just därför bör inte tillsättningen av Riksbankens direktionsledamöter ske utan transparens och i slutna rum som hittills”.
Göran Zettergren och Roger Mörtvik avslutar sin artikel med orden:
”Men Riksbanken bör ges ett betydligt tydligare politiskt och demokratiskt förankrat uppdrag. Detta behöver förtydligas med ett uttalat ansvar för stabiliseringspolitiken och ett kompletterande sysselsättningsmål. Det behövs helt enkelt ett regelverk kring Riksbanken som gör att väljarna ges möjlighet att utkräva ansvar.”
Vad betyder det här i enklare termer?
Det betyder att samhällets medvetenhet om bankvärldens grepp om den svenska ekonomin och den svenska medborgaren samt medvetenheten om bankvärldens skyddade verkstad nått en så hög nivå att tom gammelmedia tillåter denna form av kritik få utrymme.
Artikelskribenterna vill att riksbankens direktion dvs styrelse ska bytas ut mot personer som följer demokratiska principer istället för [antar undertecknad] att i skyddad verkstad realisera egennyttiga målsättningar som smörjer bankindustrins vinstmål dvs de vinstdrivande aktiebolagen (affärsbankerna) inom penningindustrin.
Svenska Dagbladet näringslivsredaktion hakar idag kl 05:54 på debatten med en osignerad artikel som i ingressen konstaterar:
”Trots Riksbankens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige förs det ingen debatt om hur ledamöterna till direktionen utses eller om vilket uppdrag de ska ha. Det behövs en tydligare politisk förankring av Riksbankens uppdrag och ett regelverk som ger väljarna möjlighet att utkräva ansvar.”
Samma slutsatser dras även här när SvD citerar innehållet i DN:s debattartikel.
Det verkar som om Peter Josephs Zeitgeist-effekt åter nått svenska mainstream-debatt med ett eftersvall och frågan är hur bankindustrins grindvakter på Riksbaken ska försvara sig. Det är förmodligen enkelt att förutse. Spana efter följande citat som sannolikt kommer att fällas inom 8 till 24 timmar av direktionen.
”Direktionen anser att den kompetens som Riksbanken erbjuder det svenska samhället även i fortsättningen avser att fullfölja sitt uppdrag i enighet med regeringens uppsatta mål för att trygga svensk ekonomi, tillväxt och sysselsättning”.
Ledamöterna i direktionen kommer att göra allt för att återingjuta föreställningen att Riksbaken är en institutionell pelare (inte en ”intresseorganisation” för affärsbankerna) på vilken Sverige som nation vilar och utan den gipspelaren rasar Sverige. Ledamöterna kommer att söka stöd inom sitt nätverk i Regering och näringsliv inkl ledningarna på DN och SvD för att tämja en debatt de absolut inte vill ha.
Text: Torbjörn Sassersson
Med riksbankens konstgjorda andning fortsätter bolagen med vinstutdelning och bonusar, trots att de friställer personal så mycket de kan. Det kanske är dags för aktieägarna hoppa in på golvet och arbeta för sin utdelning, så inspirerande att det inte behöver någon lön? En vild tanke man fritt kan associera kring… Tycker de har rätt i sin debatt artikel. Varför vill man inte öppna för mer demokratiskt val? Det skulle inte vara fel bryta den traditionen. Deras åtgärder eller strategier kostar stora pengar och gynnar några få utvalda. De banker som låg på fallrepet tidigare verkar gå bättre än någonsin medan arbetslösheten är större än någonsin. Det tycks gå hand i hand. Måste fundera på detta???
Bail-outs tidigare år måste väl med nödvändighet betyda återbäring när vinden vänt?
Eller funkar det inte så? Jag trodde att en insats från skattebetalarna när banken har ebb i kassan, var villkorad med motsvarande när kassaflödet är starkt.
Vem satte villkoren för räddningspengarna till bankerna? Det verkar vara en person som i mina ögon är personligen ansvarig för både storlek på beloppet och hur situationen har utvecklats efter detta ödesdigra scenario.