DEBATT: Efter smördebatten. För oss är det självklart att smör ska serveras i Stockholms skolor. Men det innebär samtidigt att vi bryter mot Livsmedelsverkets rekommendationer. Dagens situation är ohållbar och landsbygdsminister Eskil Erlandsson bör ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över sina råd och riktlinjer, skriver Lotta Edholm (FP).
Text: Lotta Edholm (FP) skolborgarråd | Foto: FP hemsida
I dag ställs huvudmän och kommuner mellan två val: antingen följa Livsmedelsverkets råd och gå emot vad många föräldrar och rektorer anser är bra för deras barn. Eller frångå vad ansvarig myndighet rekommenderar och riskera nedslag från Skolinspektionen.
I Stockholms stad har vi valt att behålla valfriheten – självklart ska smör serveras i stadens skolor.
Sedan en enig utbildningsnämnd fattade beslutet har flera av skolorna som i DN:s tidigare granskning enbart serverade lättmargarinet Becel börjat erbjuda alternativ eller helt slopat lättmargarinet (DN 27/2).
Nu erbjuds Stockholms skolbarns smör igen, men för att verkligen garantera detta måste Livsmedelsverkets riktlinjer skrivas om. Att barnen äter en bra skollunch måste vara viktigare än att mäta kalorier ner på decimalen.
Allt började med ett beslut i utbildningsnämnden i april 2012, där det bestämdes att skolmaten ska lagas efter Livsmedelsverkets råd och riktlinjer, samt i ett föreläggande från skolinspektionen den 23 maj samma år, där staden fick kritik för att uppföljningen av skolmåltidernas näringsrikhet var för svag.
Föga anade vi vilka följder beslutet skulle få ute i skolorna, när de genom att mer konsekvent följa Livsmedelsverkets riktlinjer blev tvungna att mer eller mindre helt förbjuda smör i matsalen, med hänvisning till att det är fel sorts fett i riktigt smör.
Det är givetvis oerhört viktigt att våra elever får näringsriktig mat i skolan, dels för att orka med skolarbetet, dels för att lägga grunden för en hälsosam livsstil. Men minst lika viktigt är det att maten tilltalar eleverna – hur nyttig maten än är gör den ingen som helst skillnad om den inte hamnar i elevens mage.
I ljuset av detta kan man ifrågasätta Livsmedelverkets råd om att minimera det traditionella fettet till förmån för artificiella produkter utan riktigt fett – särskilt om det innebär att smöret försvinner från matsalen till förmån för lättmargarinet. God och naturlig mat, lagad från grunden med bra råvaror, är något som de allra flesta både uppskattar och önskar sig.
De av våra skolkök där maten lagas just från grunden är följaktligen också de absolut populäraste köken i våra skolor, både bland barn och föräldrar.
Livsmedelsverkets uppdrag är långtgående. I regleringsbrevet kan man läsa att: ”Livsmedelsverket ska, inom ramen för Sverige – det nya matlandet, inrätta ett nationellt kompetenscentrum med syfte att stödja och stimulera kommuner och landsting i deras arbete med att ta fram handlingsprogram för den offentliga måltiden för förskola, skola, äldreomsorg med mera”.
Det är således mot Livsmedelsverket råd och riktlinjer vi skolpolitiker ska luta oss när vi söker svar på hur den näringsrika måltiden ska se ut. Men om Livsmedelsverket inte förstår, eller tar hänsyn till, hur fel dess rekommendationer kan slå underminerar man sin egen trovärdighet. Detta skapar ett uppenbart problem.
Nu har de skolor som DN granskat börjat erbjuda alternativ till lättmargarinet eller tagit bort det helt. Men vad händer nästa gång Skolinspektionen bedömer skolmaten utifrån Livsmedelsverkets rekommendationer? Ska Stockholms, och övriga landets, skolor tvingas att betala viten för att de serverar smör i skolorna?
Dagens situation är ohållbar. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson bör ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över sina råd och riktlinjer. Utan en verklighetsanpassad verksamhet fyller inte myndigheten den viktiga funktion den har.
Text: Lotta Edholm (FP) skolborgarråd