Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

34%

34.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Den amerikanska kärnvapenkapaciteten och kärnvapenhotsteatern

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 15 april 2013
- Torbjörn Sassersson

nukemap

REFLEKTION. På senare tid är det inte klimathotet vi ska vara rädda nu för. Hotet för dagen är kärnvapen. Över nätet och medierna distribueras spekulativa världskartor som visar hur Nordkoreas nukleära missiler kan nå olika nedslagsplatser, men jag tänker inte visa en enda av dem. Istället vill jag ställa in siktet på The Prime Mover, USA. 

Text: Torbjörn Sassersson | Kartkälla

Bara Nordkorea vet vilken kapacitet de egentligen har, men det spelar egentligen ingen roll. Poängen är spekulerandet inför gallerierna. För något år sedan spreds kartor som visar hur “det onda Irans” missiler når länder i Mellanöstern och Europa, men nu är USA det primära “offret”. Jag minns att på 80-talet cirkulerade kartor i media som visade hur USAs respektive Sovjetunionens missiler kunde nå varandras länder. Då handlade teatern inför världens allmänhet om “det onda Sovjet” mot “det goda USA”. Sedermera handlade det om “det onda Irak” och “det onda Libyen” mot “det goda USA” samt på senare år handlar det om “det onda Iran” och “det onda Nordkorea” mot “det goda USA”.

Utan-media-inte-starta-krigJag gjorde några enkla sökningar efter kartor på hur USA:s kärnvapen når världens alla hörn och hittade inte en enda. USA:s informationsmaskineri har varit noga med att inte producera sådana kartor för det skulle visa hur USA har pekat in sina interkontinentala missiler mot en rad andra länder. Istället fann jag kartan ovan som visar var USA:s inhemska kärnvapenbaser är positionerade. Utöver dessa baser finns NATO:s kärnvapenbaser i Europa, kärnvapen på amerikanska hangarfartyg och ubåtar samt sannolikt vapensystem på rymdplattformar. Vi vet med säkerhet att det inte finns en enda plats på jorden som inte kan träffas av ett amerikanskt kärnvapen.

Kärnvapendrama-queens

En kvalificerad gissning är att vapenskramlet på senare tid tjänar samma syften som under 80-talet, att bygga upp en opinion som medger att vapensystemen måste underhållas, utvecklas och utökas för att vidmakthålla “säkerheten” i världen. Beroende på vilket perspektiv man intar har alla länder med eller utan kärnvapen rätten att utveckla sin säkerhet, med nya kärnvapen, fler kärnvapen och fler antikärnvapen-vapen.

Vinnaren är vapenindustrin. Inte ett enda kärnvapen behöver skjutas av, pengarna kan tjänas i alla fall på att bygga nya vapensystem samt skrota eller underhålla gamla. Det är trots allt bara en industri med vinstintressen för företags- och aktieägarna. Business as usual.

Skattebetalarna står som vanligt för notan. Vi betalar och tittar på. De leker cowboys och indianer.

Text: Torbjörn Sassersson

Mer att läsa om den amerikanska kärnvapenindustrin

Wikipedia: Nuclear weapons and the United States

Mother Jones: Nuclear Weapons on a Highway Near You

Brookings: 50 Facts About U.S. Nuclear Weapons

Nuclear Weapon Archive: Complete List of All U.S. Nuclear Weapons [known until 2006]

US Department of Defense: Nuclear Posture Review Report 2010


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq