Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
DEBATT. DN varnar idag i en osignerad artikel: ”Livsfarlig medikalisering”, om kopplingen mellan ökad medikalisering* av unga och en fyrdubbel ökning av självmord och självmordsförsök bland unga personer i Sverige som har aktivitetsersättning. Kärnan är att allt fler unga mår dåligt och samhället svarar genom att ställa psykiatriska diagnoser som resulterar i att psykmediciner delas ut, vilket i sin tur ökar gruppens benägenhet att begå självmord.
Text: Torbjörn Sassersson
DN skriver:
”Men det finns andra siffror som indikerar att det vi ser till stor del är ett socialt problem och inte ett medicinskt. Både andelen och antalet personer med ersättning har mer än fördubblats mellan 1995 och 2005. Ökningen hittas i huvudsak i gruppen psykiska diagnoser och då särskilt bland de nya som tillkommit sedan första mätningen.” … ”Det verkligt bekymmersamma är att antalet självmord och självmordsförsök i gruppen med aktivitetsersättning fyrdubblats under de tio mätåren.”
Vi måste bygga ett empatiskt samhälle
En reflektion är att ett allt mindre empatiskt samhälle allt mer försöker medicinera bort problemet med människor som inte trivs i samhället och med varandra. De som är mest utsatta är de unga som inte tas emot av samhället utan marginaliseras som om de vore arbetslösa-inkompetenta, som om de vore oönskade medborgare. De kan inte producera lika mycket som de erfarna äldre som redan är inne i ekorrhjulen, vilka syftar till att vi ska arbeta för att vi ska kunna betala för våra liv.
De unga känner sig som värdelösa belastningar i ett marknadsekonomiskt samhällssystem. De är helt enkelt olönsamma och de vet om det.
En person som tänkt till och kan bidra till lösningen är Christer Nylander. Han tänker sig tre avgörande projekt som kan börja bygga grunden för ett empatiskt samhällssystem:
- Balansering av egocentrisk företagsreklam med empatiska budskap som gynnar ett långsiktigt uthålligt och livsbejakande samhälle
- En ny folkrörelse som handlar om att skapa ett nytt empatiskt samhällssystem
- Ett nytt kärnämne i skolan benämnt ”empati”.
Alla tre är mångmiljardprojekt som kommer att pågå under decennier, skriver Christer Nylander på sin blogg Valuesandnorms.com.
Människan anses blott ha ett relativt människovärde och blir därför förhandlingsbar
Vad anser du medborgare om dig själv, är du lönsam eller olönsam? Har du ett tillräckligt stort människovärde för att ha ett existensberättigande? Frågorna är tillspetsade. I dagens samhälle tycks det absoluta människovärdet saknas och istället har systemet tilldelat varje individ ett relativt människovärde.
Ett bra exempel på filosofin kring det relativa människovärdet är medicinerandet av populationen. Myndigheterna, politikerna och sjukvårdsmaskinens representanter anser att det är värt att individer dör eller skadas av medicinering (tex med RSSI-preparat, vaccin etc) utifrån föreställningen att preparaten fungerar och hjälper fler än vad de skadar. Sensmoralen är att varje människa bara har ett relativt människovärde och därför är förhandlingsbar i en ekvation. Det är värt att offra människor så länge som fler gagnas än skadas eller dör, resonerar man.
Samhällets beslutsfattare bör kunna empati-rejtas
Det här tänkandet passar oempatiska människor som förlorat förmågan att se människans absoluta och verkliga människovärde. I dagens samhälle styr ett oempatiskt tänkande och de flesta viktiga och beslutsfattande positionerna har redan intagits av individer som saknar nödvändig empatisk förmåga. Politiker, myndigheter och vården styrs alltså inte enligt empatiska principer och på personlig insikt om empati.
I ett empatiskt samhällssystem är det däremot oacceptabelt att människor offras eller anses vara olönsamma. Ett drastiskt förslag blir därför att alla högre beslutsfattande positioner i samhället endast får innehas av personer som godkänts i empatiska kvalitetstester.
Alla toppolitiker, läkare, styrelseordföranden och verkställande direktörer bör empatitestas. Vi har redan webbtjänsterna Reco.se och Rejta.se där konsumenter bedömer företag. Vi behöver nu även en rankningstjänst för empatisk förmåga där inflytelserika beslutsfattare bedöms av medborgare, anställda, väljare och oberoende kritiker.
Eftersom tex en socialtjänst kan bedöma en person så bör denne person omvänt kunna bedöma de personer som bedömer. På samma sätt bör väljarna kunna empatibedöma politikerna. Patienter bör kunna empati-rejta sina läkare. Anställda bör kunna bedöma sina chefer, styrelsen och ledningens förmåga att leda ett företag utifrån empatiska principer. En hel regering bör kunna empatibedömas utifrån en skala som kan ligga på både plus och minus.
Text: Torbjörn Sassersson
* SSRI (Selective Serotonin Reuptake Inhibitors): Läs mer: SSRI Stories
Jag tackar för min egen medverkan i detta kommentarsfält.
Att kvinnor inte har samma värde som män än….är synligt även här, tyvärr.
För inte skulle väl en man våga sig på att kommentera mina enkla texter?
Det gäller prestige inget annat.
Hoppas ni vaknar upp en dag och vågar stå helt på kvinnors och barns sida….
Min dikt
Samhällsmedlem?!
Vad betyder alla de fina orden?
Jag är en samhällsmedborgare utan någon borg
jag är en samhällsmedlem utan något hem
Jag är en människa -född att förakta?
jag är en medmänniska som dör helt sakta
För evigt bortvald av maktens kvinnor och män
lemlästad in i märgen av dem
Jag är förnekad upprättelsen
en parasit enligt dem -inte värdig
inte värdig ett värdigt liv -enligt dem
Jag är en av alla dem -som föds till världen
Mänskliga rättigheter
Barnets bästa
Lika inför lagen
Jag är inte värdig detta
Trots att jag är en så kallad samhällsmedlem
Vård på lika villkor
Socialtjänstlagen
Regeringsformen
Jag är ett lik innan jag hinner blinka
en slav att slakta, en börda att förakta
Jag får finna mig i det, som en advokat sa
som tillhör den fina men korrupta eliten
Och vem är väl jag att kritisera?
jag bör tiga still och apatiskt acceptera
Drogad av döds-livs-medel
som livsmedelsverket godkänt
helt utan vett och etikett
Jag bör hålla mig till deras falska fakta
och inte ge mig hän i känslor eller egna erfarenheter
Som de med makten ständigt förnekar och föraktar
Och etik eller moral, eller ens ett hjärta har de nog ej
jag ber om hjälp till dem alla
jag ber om medmänsklighet
empati och högre värden
Jag önskar att alla
kan se sina medmänniskor i ögonen
och sova gott om natten
Jag önskar att alla barn i världen
ska få slippa leva i denna evigt upprepade mardrömmen
Amen
Helt rätt. Förändringen börjar hemma.
Men när vi ska debattera eller informera handlar det om oss alla i samhället. Tyvärr får alla inte plats i detta samhälle, eller kanske är det deras lycka? Är ensam stark? Jag börjar tro det. För när jag sökt hjälp väljs vi alltid bort.
Alla behöver vi varandra. Vi bör finnas och stötta och hjälpa varandra så mycket vi kan. Särskilt när vi väljs bort och straffas ut helt oskyldigt. Men även annars, i glädje och vänskap växer vi och utvecklas -Om vi kan respektera varandra och slutar döma ut.
Själv söker jag numera alternativa vägar som jag inte såg förut. Framförallt är jag mer stark och inte lika rädd längre. Men jag har också lärt mig att det inte finns någon hjälp att få från andra människor i allmänhet. Jag har fått stå ensam under mycket svåra livssituationer, helt utan stöd från släkt eller vänner.
Livet kan vara underbart, men vi lider också av all denna grymhet då vi alla hör ihop. På så sätt påverkas vi alla av all denna smärta och sorg som till exempel självmord innebär.
Jag har erfarenhet själv, angående vänner, bekanta o.s.v. om olika sorters uteslutningsformer som samhället använder sig av för att döma ut obekväma personer och deras barn.
Kärlek och empati är inte det som möter oss främst i dessa situationer. Jag anar att det är likadant inom alla kategorier i systemets makt –och kontrollinstanser, man vägrar se sina egna fel och brister på bekostnad av de obekväma, -mycket intelligenta och starka individer som ser igenom deras fina fasader.
Jag sörjer och kommer alltid att sörja, då ingen vill se sanningen, lyssna eller ge en väg.
Själv har jag alltid och kommer alltid att finnas för mina barn, barnbarn och de få vänner jag har. Men jag vet att väldigt få, om några, orkar bry sig.
Det är antagligen delvis på grund av egna svårigheter och problem, eller för att man inte bryr sig beroende av vem det handlar om. Tänk kategoriseringar.
Man är inte någon, har inget värde, då man är bortvald…
Ett samhälle som inte inkluderar är inget samhälle enligt mig.
Ett samhälle är en gemenskap.
Eller?
De ungdomar som väljs bort har utsatts för myndigheter typ skolan, socialtjänsten och arbetsförmedlingen under hela sin uppväxt på olika sätt och alltid blivit osynliggjorda och satta utan att få göra sin röst hörd. De upplever sig inte tillhöra samhället utan de upplever sig bortvalda, misslyckade. De har tappat hoppet om ett värdigt liv. På grund av brott som myndighetspersoner utsatt dem för, vilket de aldrig behöver stå för eller ta ansvar för. Maktlösheten inför en sådan uppväxt kan knäcka vem som helst.
Kanske det är dags att ifrågasätta dessa myndighetsanställdas maktutövning och totala förakt mot unga människor. De anställda straffar ut dem utan anledning och om ungdomarna ska få någon ekonomisk ersättning för att kunna leva ett något så när värdigt liv, måste de acceptera sin roll som bortvalda typ deprimerade, psykiskt sjuka o.s.v som vi alla skulle bli av att behandlas så grymt och oempatiskt som ungdomen blivit under alla dessa år. Jag vet.
Jag hoppas verkligen vi kan välja ett nytt samhälle för våra barn och barnbarn baserat på empati. Det måste ske en förändring snarast.
Jag anar att ju mer rättigheter vi tror vi har, desto mindre har vi av dessa i verkligheten. Det verkar lura en diktator bakom varje anställd inom systemet. Vi och dem verkar ha blivit vi-anställd, de-arbetslös/oduglig. Anställningen ger dem makt, makt gör folk tokiga. Vi har fått ett samhälle som föraktar känslor, ödmjukhet mm.
Tack för möjligheten att skriva om dessa viktiga ämnen.
Betr Gaias ord: ”…måste de acceptera sin roll som bortvalda typ deprimerade, psykiskt sjuka o.s.v…”
Ja, Gaia, ’systemet’ har skapat en rent bedrövlig situation. Det är medicinering som gäller – från vaggan till graven. Alla åldrar medicineras och fler kategorier läggs till hela tiden.
Skaran av barn och ungdomar med bokstavskombinationer växer dagligen.
Olika grupper som tar antidepressiva medel likaså – dessa skrivs nu ut, rutinmässigt verkar det, oavsett sjukdom och allt oftare ’i förebyggande syfte’.
”Du har en kronisk sjukdom som du får lära dig att leva med..” heter det bl.a.
Kolesterolsänkande medel rekommenderas nu till praktiskt taget alla vuxna. Vilken mjölkkossa DET blivit ..trots all information, och flera böcker, att det är rena lurendrejeriet!!
Bortsett från hur stor skada alla dessa kemikalier ställer till för dem som tar sina piller i god tro, så påverkas ju ALLT annat liv också genom att vår miljö blir mer och mer förgiftad.
Dessa gräsliga syntetiska giftiga ämnen har förmåga att rubba balansen i kroppens processer genom att bl.a. påverka körtelsystemet (hormoner, immunsystem osv.) för att inte tala om hjärnan!
Oavsett ålder och hälsotillstånd etc., ska människan inte ”..blott ha ett relativt människovärde..” som det står i artikeln ovan. Ju fler vi blir som väljer att leva EMPATISKT, desto större möjlighet har en ”..ny folkrörelse som handlar om att skapa ett nytt empatiskt samhällssystem..”
Förändring börjar ’hemma’ ..så kram på dig Gaia! 🙂
Vi behöver var och en ta ansvar för våra liv, och inte bara följa någon ny ledare, någon ny doktrin eller filosofi.
Det är av avgörande betydelse att ta tillvara den nya kunskapen om det mänskliga egot, som finns nu.
Fredrik Johansson 21 Maj, 2013 at 19:19: ”Fokusera på orsaken istället för symptomen!”
Och då kommer vi t.ex. in på det svenska korruptionssystemet och alla som vägrar lyssna och sätta sig in i vad som verkligen är sant men ändå avfärdar alla avslöjanden som nonsens.
GRUNDEN för vårt dilemma här i världen är att människor väljer sida av bekvämhet, inte grundat på fakta eller minsta logik. Orsaken till varför vi människor har det just som vi har det är att vi alltså låter skojarna komma undan med sina befängda påståenden för att vi inte vill lägga oss i eller LYSSNA. Så lyssna är bra! Att verkligen lyssna och inte bara söka den ”skönaste” förklaringen, som känns minst otrevlig.
Människor behöver att bli empatiskt lyssnade på. Inte tystade. I vilket annat land tystar man t.ex. den som söker upprättelse med skällsordet ”Rättshaverist”?
”Det kan ju också vara så att de 2-5 % av befolkningen som har en psykopatisk/sociopatisk läggning, och som idag effektivt gallras ut till ledande positioner, istället borde beredas en annan väg. Tidigare var detta schamanens/kloka gummor,gubbars roll att identifiera detta och hantera dessa individer.
Bara den åtgärden skulle nog kunna främja en bra utveckling.”
Intressant poäng, Anders.
Helt underbar läsning.
Det kan ju också vara så att de 2-5 % av befolkningen som har en psykopatisk/sociopatisk läggning, och som idag effektivt gallras ut till ledande positioner, istället borde beredas en annan väg. Tidigare var detta schamanens/kloka gummor,gubbars roll att identifiera detta och hantera dessa individer.
Bara den åtgärden skulle nog kunna främja en bra utveckling.
Tack för kommentarerna.
En kontenta är att det är systemet som har bevisbördan och det är objekten för Systemet dvs vi människor som ska vara kravställarna. Inte tvärtom.
Vi individer har absoluta värden och Systemet är tomt på essens istället för att Systemet och dess myndigheter agerar som om de var ministater i staten med verkliga värden där individerna har förhandlingsbara relativa värden.
För Systemet finns egentligen överhuvudtaget inte enskilda individer med egenvärden. Vi invånare betraktas som en massa på vilken ska tillämpas statistiskt grundade lösningar. En individ får inte en skräddarsydd behandling utan en statistiskt framtagen lösning som ska passa alla av effektivitetsskäl.
Men Systemet har en annan uppfattning. Idag publicerar Läkemedelsvärlden en artikel där forskare föreslår att den ”skräddarsydda cancerbehandlingen” ska ersättas av en bredare cancerbehandling av effektivitetsskäl.
http://lakemedelsvarlden.se/nyheter/bredare-cancerbehandlingar-kan-vara-framtiden-10910
I själva verket har aldrig i Systemet funnits en skräddarsydd cancerbehandling för patienterna. I själva verket är skolmedicinarnas verktygslåda så liten att i princip alla patienter får samma lösning dvs kirurgi (kirurgen kan iofs operera på olika sätt), kemoterapi (iofs med en mindre variation av preparat) och strålning (stråldosen kan iofs varieras i styrka). Variationerna i kniv, kemiskt gift och stråldos TYCKER systemet är att skräddarsy.
I artikeln förmedlas att forskarna nu vill överge denna ”skräddarsydda cancerbehandling” för att ersätta den med en ”bredare” behandling som ska passa fler. I själva verket handlar det om att behandla ännu fler patienter med en ännu smalare behandlingsmetod, om förslaget klubbas igenom.
”Jag vill kunna behandla många patienter med samma preparat och dessutom kunna bota sjukdomen” / Thomas Helleday professor i translationell medicin.
Exemplet i Läkemedelsvärlden visar att individens värde är relativt. Att individen är ointressant. Att alla ska buntas ihop i en ännu mer grå anonym klump som ska behandlas på ett sätt som ska gälla alla men som inte passar någon. De som dör av den totalt o-skräddarsydda lösningen blir bara pinnar i ett statistiskt pelardiagram som bekräftar att Systemet har rätt, man har rätt att offra vissa.
Och allt passar det stats-företagsindustriella komplexet. Där Systemet (Staten) söker förfinad effektivitet och läkemedelsbolagen söker utökad vinst.
Dessutom är praktiskt taget alla medicinska studier gjorda på män, med resultatet att ’läke’medel ofta ger ännu värre bi-effekter på kvinnor. Så det kommer alltså att bli etter värre!!!
Jag misstänker (och hoppas!) att skaran som föredrar mer naturliga läkemetoder kommer att växa. Blir vi riktigt många, kommer det att bli bättre hälsa och inte minst bättre ekonomi ..för hela samhället. Det ni!
Just det. Studierna är gjorda på män och läkemedlen (som borde kallas vid namn dvs de kemiska preparaten) är gjorda för en medelman som inte finns.
Ju fler som går över till äkta medicin dvs holistisk alternativmedicin och/eller möjligen integrativ medicin som ser det absoluta värdet i individen desto bättre. Jag är överväldigad av vad många vittnesmål det finns i bloggosfären, personer som botat alla möjliga typer av kroniska och invärtes sjukdomar enbart med hjälp av alternativmedicin.
Fokusera på orsaken istället för symptomen!
Bra artikel, rakt på tycker jag!
Varje människa födds med förutsättningar för att klara livet och utvecklas. Samhället bryter ner dessa förutsättningar på ett effektivt sätt och det först genom föräldrarnas rädsla som speglar sig i belöning och bestraffning och sedan i skolan som bryter ner en människa fullständigt och bygger upp den så att den passar systemet. Just nu tittar jag på en dokumentär som belyser detta på ett fantastiskt sätt, tyvärr är den på spanska, textad på tjeckiska. Jag bifogar länken ifall någon förstår spanska, dokument skulle vara värt att översätta till svenska 🙂
Länk:http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=KyY1w_qW54U
Det börjar med skolan.
Som Pedagog kan jag konstatera att skolan är fel ställe att vara på om man vill bli en empatisk individ. Skolan saknar grunderna för detta. Om pedagogerna fick styra skolan i stället för kommunpolitikerna så vore det ett stort framsteg.
Men det enda man kommer med är nya betygssystem och nya läroplaner som i grunden saknar ämnena för att bli en frisk talande tänkande demokratisk människa.
Så länge man packar eleverna som sillar och försöker massundervisa för ekonomins skull då kommer man att fortsätta att misslyckas.
Ja det är verkligen på tiden. När man har ett system där människovärdet bedöms utifrån samhällets ekonomiska behov kan man inte kalla det för civiliserat. Det är en bedräglig konstruktion, som är på tiden man börjar analysera. En välkommen artikel.
Nej, var och varannan människa har inte en neuropsykiatrisk diagnos. Men bra tankar om ett empatiskt samhälle. Diagnoser är ett hjälpmedel. En diagnos kan vara ett sätt att förstå hur vi bäst kan hjälpa människor med vissa karaktärsdrag att utvecklas och förverkliga sin potential. En människa får aldrig en diagnos endast pga drag hur många de än må vara. Diagnoser sätts endast när tillståndet är ett problem. Tyvärr kan det ofta vara ett alldeles för negativt fokus, det verkar som om människor inte informeras om fördelarna med att inte vara neurotypisk.
Jag noterar att det finns siffror som pekar på sociala problem och inte på medicinska. Känns bra. Tycker slutledningen att tröskeln till aktivitetsersättning sänkts är intressant. Det kan lika gärna ses som att psykisk ohälsa ökat vilket inte är så konstigt med vårt icke empatiska samhälle, stress, information etc.
En människa som förklaras sjuk blir sjukare om människan ser sig själv som sjuk. Men om en människa lär sig att förstå sitt psyke bättre kan det också leda till förbättrad hälsa genom ett bättre anpassat leverne.
Svammel svammel. Tolkningsfrågor.
Och vem bedömer när något övergår till att bli ett problem?
Problem för vem?
Hur många av dem som idag får en diagnos tydande på psykiatrisk diagnos eller ”psykosomatiska besvär” faktiskt beror på en genuin psykiatrisk åkomma?
Nackskadade med eller utan hjärnskador brukar få veta att de lider av sådana pseudodiagnoser. Deras besvär beror ofta på den instabilitet, som råder i övergången mellan halsrygg och huvud. Den instabiliteten orsakar ett varierande tryck mot hjärnstammen, som utlöser olika symtom.
Redan dagen efter en stabiliserande operation i det aktuella området – ofta betecknat som CCJ – har både ”psykosomatiska besvär”, tecken på ”psykiatriska” diagnoser mestadels försvunnit. Orsaken är att då inte hjärnstammen längre utsätts för ett varierande tryck. Även besvär av ”fibromyalgi” har då försvunnit. Att ”fibromyalgi” förekommer i betydande omfattning bland s k ”whiplash-offer” finns dokumenterat i internationellt accepterad facklitteratur.
Hur kommer det sig att försäkringsmedicinska rådgivare i sina yttranden hävdar att drabbade av nackskador lider av psykiatriska åkommor? Skulle det kunna vara så att professorer och docenter i neurologi och ortopedi inte besitter nödvändig kunskap, för det kan väl inte vara så att de med avsikt framför åsikter som medför att försäkringsbolag skall kunna betala ut ersättningar efter olyckor som har med trafikhändelser eller fallolyckor att göra?
Att svenska neuroradiologer inte kan fastställa drabbades skador leder i slutändan till att det i drabbades journaler saknas uppgifter om att skador föreligger och därför förnekas dessa.
Internationellt väl fungerande metoder används inte i Sverige. Anledningen är att de inte godkänts av SBU – med hänvisning till begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, som varken är definierat eller det finns en förteckning över – vilka som är godkända att användas i Sverige.
EU-kommissionen har förbjudit att begrepp som ”vetenskap och beprövad erfarenhet” får användas inom EU/EES-området, dit ju även Sverige hör. Detta leder till att internationellt fungerande metoder kan introduceras i Sverige, varefter neurologer och ortopeder (fungerande som sakkunniga åt försäkringsbransch eller Försäkringskassan) inte längre behöver leta efter ”krystade” förklaringar i sina yttranden om möjliga samband till uppkomna besvär.
Mer om dessa förhållanden går att läsa på http://www.nackskadeforbundet.se
Efterlängtad artikel! Tack för den. Det är dags för förändring – tiden är ..NU!