Får man döda sina föräldrar även om de vill bli dödade? Spelar det någon roll om de är sjuka? De frågorna väcks av den amerikanske advokaten John West som hjälpte sina föräldrar Jolyon och Kathryn West med ”assisterat självmord”. Jag kände dem alla efter att ha bott i deras hem under en månads tid för länge sedan. Jolyon och Kathryn West har begåvade och generösa människor. Många händelser utvisar att de var modiga – en egenskap som onekligen ärvts av sonen John.
Vi skruvar tillbaka tiden 35 år. Jag har kommit halvvägs i mina studier till läkare på Karolinska institutet. När det är dags för utbildningen i psykiatri dyker ett spännande erbjudande upp. Kursen som hålls under hösten 1978 på S:t Görans sjukhus skall till största delen äga rum i USA. Intresserade får ansöka, vilket jag gör – och blir antagen.
Initiativet kommer från dåvarande professorn i psykiatri, Lennart Wetterberg, som inte bara hörsammat signaler om att högskoleutbildningarna borde bli mer internationaliserade utan också tagit det på allvar. Han var tidigt ute! Före Internet och E-mailets ordnar Wetterberg, främst genom att skickligt utnyttja personliga kontakter, så att drygt 20 studenter under 4 veckor fick lära sig psykiatri på University of California i Los Angeles (UCLA).
Äventyret börjar
Du som varit ”over there” är förstås bekant med att amerikaner är väldigt gästfria av sig. Studenterna bodde därför hemma hos lärarna och läkarna på UCLA. Det hade knappast fungerat i Sverige. Jag själv fick en särskild förmån. Jag inhystes hos klinikchefen Louis Jolyon (Jolly) West, en känd psykiater med ryskt-judiskt påbrå. Familjen hade en villa i Bel Air, som är ett av Los Angeles mest fashionabla områden. Pool fanns förstås på tomten, det var i september oktober och fortfarande varmt.
Jolly West var särskilt känd för sina kunskaper om hjärntvätt samt amerikanska sekter. Frun hette Kathryn och var psykolog. En son i huset, John, bodde fortfarande hemma medan två äldre systrar flyttat ut. Föräldrarna ville att han skulle bli läkare men John intresserade sig mest för skådespeleri. Han deklamerade Hamlet och var med i en amatörteater.
Jag var inte ensam svensk student i huset. Vid sidan av studierna var kollegan Björn Sundström vid den tiden verksam som studentvägledare på Karolinska institutet och medverkade till att organisera resan. Han bodde också med familjen West.
Generositet
Det var en gyllene tid. Familjens och skolans generositet mot oss visste knappt några gränser. Ett tillfälligt anställt hembiträde köpte och lagade all mat. Många kvällar gästades familjen av intressanta personer. Minnesvärt var nog att Björn och jag tilläts använda familjens enormt stora vit Cadillac för att köra runt på egen hand. Märkligt att två svenska studenter i 22-23-årsåldern körde runt i en sådan bil i ett så fashionabelt rikemansområde där många av de stora filmstjärnorna bor.
Man fick nypa sig i skinnet! Många år senare fick jag höra att Björn återvände till familjen West under semestrarna under hela första delen av 1980-talet. Det förstår jag, men tanke på hur väl vi blev bemötta. Jag själv tänkte dock aldrig på den möjligheten.
John dödade föräldrarna
Flera av de studenter som följde med på resan blev förstås psykiatrer så småningom. Att placeras ”mitt i centrum” på detta vis var förstås en bra reklam för yrket. Så blev dock inte fallet med mig. Men resan var på alla sätt minnesvärd, och vissa stunder har fastnat. En sådan stund var när jag frågade Jolly West varför han blev psykiater. Han svarade: ”What could be more interesting than what´s going on in the human mind”. Det svaret etsade sig fast. För han har ju så rätt.
För en del år sedan slog jag upp Jolly West på nätet och fann att han dog 1999. Men förra tittade jag igen. Jag fann då något mycket förvånande. Tio år efter Jolly och frun Kathryns död framkom att de båda hade dödats av sin son John som – hör och häpna – aldrig blev skådespelare, utan advokat!
Historien berättar Jolly West drabbades av cancer i slutet av 1990-talet. Han märkte att kroppskrafterna avtog och cancern började ta överhanden. Han bad helt enkelt sonen att utföra aktiv dödshjälp, alltså att döda pappan. John antog förslaget och dödade fadern med en cocktail bestående av olika piller.
En tid därefter bad även Kathryn att få dö. Hon hade börjat utveckla Alzheimers sjukdom och ville inte sluta sitt liv som förvirrad åldring. John dödade alltså även henne.
Ett fall av aktiv dödshjälp eller ”assisted suicide”?
Passiv dödshjälp kallas det när t.ex. läkare underlåter att ge en behandling som kan rädda ett liv. Det är, enligt min erfarenhet, ganska vanligt i Sverige. Passiv dödshjälp är lagligt om behandlingen ”inte hjälper” patienten mer än tillfälligt. Ett exempel är att man undviker att ge penicillin för att motverka en infektion hos en person som ändå är döende.
Aktiv dödshjälp kallas det när en handling avser att medföra döden. Det är förbjudet i lag. Det är förstås även förbjudet i USA. Därför berättade John inte att han dödat föräldrarna förrän 10 år efter det skedde (alltså 2009). Då John är advokat misstänker jag att detta har något med preskriptionstider att göra.
John undviker ordet aktiv dödshjälp utan använder beteckningen ”assisted suicide”. Legalt torde det inte vara någon skillnad, men termen beskriver bättre vad det var frågan om i det här fallet.
John West har inte skämts för att han dödat sina föräldrar. Han har berättat om sin handling i amerikansk TV och även skrivit en bok om aktiv dödshjälp. Bolen heter ”The last goodnights: assisting my parents with their suicides”. Ännu har ingen, vad jag vet, åtalat honom för sin handling. Ett par länkar som visar hans engagemang finns längst ner i den här artikeln.
Modiga människor
Jolly och Kathryn West åstadkom mycket under sina liv, och ni som är intresserade kan förstås finna en hel del om det på Internet. De trodde att man kunde påverka. Särskilt Jolly. Det skapade uppmärksamhet, vilket medförde att han fick en mängd viktiga uppdrag. Jolly var exempelvis expertvittne i flera kända rättegångar, t.ex. mot Patricia Hearst och Jack Ruby (just det, Ruby dödade mannen som dödade John F Kennedy).
Genom sina kunskaper om hjärntvätt blev han förstås anlitad av CIA. Han var kritisk till scientologikyrkan, som ansågs ”farlig”. Att arrangera de svenska studenternas månadslånga vistelse i USA bemötte han med orden: ”It can´t be done, so let´s do it!”. Men han var också kontroversiell. I ett beryktat experiment gav han LSD till en elefant. Vad hände? Jo, elefanten dog. Det var kanske inte så vetenskapligt värdefullt försök, men nog gav det rubriker!
Jolly stod i händelsernas centrum under sitt liv, men har också kommit att göra det genom sin död.
Länkar
Recension av John Wests bok: http://abcnews.go.com/GMA/Books/story?id=6799398&page=1
Intervju av John West:
http://writeononline.com/2009/06/09/author-qa-john-west-the-last-goodnights/
Radiointervju:
http://thedianerehmshow.org/shows/2009-02-04
John Wests hemsida, där du hittar bl.a. TV-intervjuer och annat som handlar om den här historien:
http://thelastgoodnights.net/pages/media/
Köp boken:
http://www.amazon.com/The-Last-Goodnights-Assisting-Suicides/dp/B00A174G6G
Svensk artikel om studenternas USA-resa:
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2010/temp/pda38050.pdf
