NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT: Visst kan man bli någonting stort i motvind men nog borde det vara så mycket lättare att växa i medvind? Med det vill jag säga att chansen att bli något stort – vad nu det innebär – borde vara mycket större för de människor som fått en god och stabil grund att bygga sig själva på, än för de vars psyken har stressats och utsatts för separation redan i tidiga år.
Text: Linda Bjuvgård | Human Creations
När Fredrik Virtanen på ledarplats i Aftonbladet [1.] talar sig varm för den för småbarnföräldrar påtvingade företeelsen att lämna bebisar på så kallade förskolor och låta dem tillbringa många, långa timmar där varje dag i händerna på främlingar så vet han inte vad det är han gör reklam för.
Virtanen tycker synd om de barn vars föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa för att de inte får vara lika mycket på dagis som de barn vars föräldrar jobbar heltid och kanske dessutom har långa resvägar. Han önskar mer förskola åt alla, helst på natten också. Man kan undra vad det är han tror barnen lär sig i sömnen. För det är just vad barnen lär sig på förskolan som Virtanen framhåller som viktigt. Själv gick han hemma i kedjehusområdet med mamma och myste dagarna igenom när han var liten och detta kan enligt hans egen teori fått till följd att han bara är en simpel ”murvel” idag, och inte till exempel chefredaktör.
I sin propaganda för förskolan kryddar Virtanen med de gamla vanliga lögnerna. Han talar varmt om de ”professionella pedagogerna” och alla de ”små gulliga kompisar” som hans barn kommer att tillbringa sina dagar tillsammans med. Sanningen är att små barn mår bäst av ett fåtal nära relationer, absolut inte 19 ”kompisar” och inte främlingar oavsett om de har pedagogisk utbildning eller inte.
Lägg därtill alla vikarier, praktikanter och personal från andra avdelningar som kommer att ta hand om barnet. Anknytningsforskningen visade redan på 50-talet att det absolut viktigaste vi kan ge våra barn är en trygg person som så gott som alltid finns nära och agerar som en ”trygg bas” att operera utifrån (upptäcka världen) och en ”säker hamn” att söka skydd hos vid riktig eller upplevd fara. Alltså en sådan som Virtanens mamma. Var tror Virtanen att den personen finns på en förskola? Tror han på fullt allvar att en pedagog finns till hands hela dagarna för hans lilla skrutt, att pedagogen aldrig är sjuk, ledig, går på rast och, inte minst, har fullt upp med administration, planering och de 19 andra barnen?
Vi vet idag att det finns inget som stressar ett litet barn mer än frånvaron av hennes anknytningsperson.
”En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.” [2.]
I en studie testade man kortisolhalten (kortisol är ett stresshormon/min anm.) i saliven hos tre- och fyraåriga barn på en förskola. [3.] Man fann att även om barnen inte såg stressade ut ökade kortisolhalten ju längre dagen led för att nå sin topp på eftermiddagen, den tid på dagen då hemmabarnen i studien hade lägst kortisolhalt.
Vi vet idag att:
”Stress i denna ålder (0-3 år/min anm.) kan ge kronisk överkänslighet för stress ända upp i vuxen ålder enligt nya neurobiologiska rön.” [4.]
Men om detta tycks Virtanen vara ovetande. Han tar i med det klassiska:
”men jag hade lyckats bättre i skolan om jag gått i förskola, både vad gäller resultat och social förmåga. Det har flera internationella och svenska forskare slagit fast. Dagis är bra för barns utveckling.”
Det låter som ett mantra som man tar till för att man måste, och är en sanning med stor modifikation och framförallt, en sanning där man har uteslutit väsentliga fakta. Det finns knappt några undersökningar på svenska förhållanden alls! När förskoleförespråkare, politiker och den svenska staten önskar berätta om förskolans förträfflighet brukar man oftast referera till Bengt-Erik Andersson lilla undersökning [5.] (endast 100 barn) som genomfördes på 1970- och 80-talen, en tid då det såg helt annorlunda ut.
Barngrupperna var väsentligt mindre, det var högre personaltäthet och, inte minst, hälften av barnen i studien gick inte ens på dagis utan hos dagmammor(!), en ur ett anknytningsperspektiv helt avgörande skillnad.
Forskning på dagens svenska förhållanden finns inte över huvud taget och det är lätt att undra varför. Vi har byggt upp en gigantisk barnomsorgsindustri som tar hand om våra barn under de så viktiga första åren av deras liv, men vi önskar inte veta någonting om den!
Förskoleforskning i andra länder, främst USA har visat att förskolor med hög kvalité, och där kan inte dagens svenska förskolor mäta sig, förvisso kan leverera något bättre kognitiva förmågor hos de barn som går där jämfört med hemmabarn, men att hemmabarnen tar igen detta i skolåldern. Bortsett från detta ser man en högre förekomst av sociala beteendeproblem och lägre känslomässig intelligens hos förskolebarn. Något som kvarstår resten av livet.
”De ökade beteendeproblemen består enligt Leach av något sämre social utveckling och sämre förmåga att hantera sina känslor. Enligt Belsky består de bland annat av ökad aggressivitet, sämre förmåga att umgås med andra och större ohörsamhet. Enligt Melhuish består de av störande uppträdande, anti-socialt beteende, sämre samarbetsförmåga och mindre vilja att följa regler.” [6.]
Och i ett internationellt perspektiv ser man att de svenska skolresultaten hamnar längre och längre ner i jämförelse med andra länder för varje år som går trots att allt fler barn går på förskolan och under allt längre dagar. [7.] Eller kanske just därför?
Birgitta Lidholt som är fil. dr i pedagogik, leg. psykolog och lärarutbildare beskriver situationen för de minsta barnen i förskolan så här:
”Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel. Barnen som inte blir sedda och bekräftade får dåligt självförtroende, säger hon.” [8.]
Alex Schulman slår huvudet på spiken när han skriver [9.]:
”Jag har sett det själv, förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolv, jag har sett de här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvud mot ratten. Det är fel, det känns ju i hela kroppen.”
Med andra ord måste man ställa sig frågan att även om vi såg till att höja kvalitén på de svenska förskolorna och på så vis kanske skulle kunna höja skolresultaten en aning så kanske den emotionella smäll som förskolan innebär för framförallt de yngsta barnen tar ut sin rätt i slutändan.
Jag vill också ha jämlikhet mellan könen. Jag vill också utplåna klasskillnaderna. Men skillnaden mellan mig och den politiska och intellektuella ”eliten” är att jag tror att det finns vägar att uppnå detta utan att offra barnens och våra kommande generationers psykiska hälsa. Jag vill leva i ett samhälle där det mesta krutet läggs på att bygga människor med stabila bottenplattor att stå på, inte ett samhälle där vi redan från start riskerar att skapa oåterkalleliga hjärnskador.
Ja Virtanen, ibland måste man faktiskt sätta alla ideologiska det-bara-måste-gå-tankar åt sidan och istället lyssna på den där känslan i kroppen, även om det så får till följd att vi måste göra om hela systemet från grunden. Kill your darlings, Fredrik. They are not real.
Text: Linda Bjuvgård, författare, skribent och samhällsdebattör som brinner för barnfrågor | Human Creations
Referenser
- aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article17425875.ab
- hemmaforaldrar.se/farlig_stress.htm … som hänvisar till boken Kärlekens roll, Sue Gerhardt, Karneval förlag
- Forskning om kortisol
- haro.se/pdf/forskolanforskningen.pdf
- viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo
- haro.se/pdf/forskolanforskningen.pdf … som i sin tur hänvisar till
- theguardian.com/education/2004/jul/08/schools.uk
- skolverket.se/statistik-och-utvardering/internationella-studier/pisa/sverige-tappar-i-bade-kunskaper-och-likvardighet-1.96011
- hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm
- aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article17429615.ab
Det totalitära dagistvånget i vårt land är i konflikt med flera mänskliga rättigheter. Behovet att med näbbar och klor försvara dessa skändliga övergrepp på föräldrar och barn är stort för landets Nomenklatura i politik och media. Så överöses vi av propaganda med budskap om VÄRDEN, som smäller högre än de mänskliga rättigheter som förtrampas i vårt land: JÄMSTÄLLDHET, GENUS, KVINNOFÄLLA och BARNENS BÄSTA. Virtanens artikel faller inom denna senare propagandagrupp – och innehåller för den delen ingen sanning. Eller, om man så vill, kan det han skriver vara sant för en del barn – men lika säkert är det gravt fel för andra barn. Och skamligt är det för ett samhälle, som kallar sig fritt och värnar om mänskliga rättigheter, att det inte är de närmast berörda, som får avgöra vad som är rätt och riktigt för just dem och deras barn. Har de fel åsikt, är de dömda till ekonomisk misär av politikernas förfärande styrning, som ekonomiprofessor Bo Södersten uttryckte det.
Bravo Camilla! Fortsätt så! När en vågar gå emot strömmen kommer andra att följa efter. Du är förresten långt ifrån ensam – även om det kan tyckas så.
Det verkar som om tiden är mogen (Äntligen! ..säger de som gick emot strömmen redan på 70-talet!), efter att det knakat i sömmarna beträffande allt möjligt i samhället sedan länge. Människor är innerligt trötta på att fållas runt som fårskockar – av myndigheter som inte tycks ha minsta intresse av människors välfärd utan bara verkar tänka kortsiktigt – oavsett vad det gäller ..om de alls tänker på andra än sig och de sina!
Hur kan intelligenta, tänkande, kännande människor medvetet(?) verka för ett samhälle där både kost och medicin är articifiell och full av gifter – ett samhälle där t o m insekter och andra djur är man-made?!! Ett rädslans samhälle ..där bara ’vassa armbågar’ kan leva ett drägligt liv. Om det fortsätter på den inslagna vägen, kan det komma att bli mycket svårt för kommande generationer. Hur kan man tro att barn inte påverkas (läs skadas!) av alla de syntetiska ämnen som hamnar i deras kroppar (och hjärnor!)?
Speciellt de som är unga idag, behöver fundera över vad för slags samhälle de vill lämna över till sina barnbarn och deras barn. Ett samhälle dagens unga själva kommer att leva i på sin ’ålders höst’… ..
Du gör helt rätt Camilla! Heja dig!
Som jag skrev innan, tror jag att Virtanen menar att han skulle blivit en mer konkurrensinställd och armbågsvass medborgare, och därmed mer lyckad i karriären, om han fått gå på dagis. Och det är väl hans värld.
Men i min värld, vill jag skapa så mycket trygghet för barnen som det bara går när de är små. Mina döttrar har börjat på dagis vid 2,5 års ålder. Och det var för att få träffa barn. Det fanns helt enkelt inga barn att träffa utomhus där vi bor på dagarna.. ALLA var på dagis…
Det är märkligt – jag är mamma till en snart 21mån gammal tjej. Ständigt får jag denna fråga om varför hon inte går på dagis och att hon kommer att bli asocial, hämmad och en enstöring ifall jag inte sätter henne där omedelbart. Jag känner ingen som inte har barnen på dagis i den åldern men märkligt nog säger alla föräldrar jag känner att så fort de börjat på dagis så lärde de sig fula ord och att bli elakare. Är detta likvärdigt med att vara social o anpassad för samhället? Min dotter är varken hämmad eller asocial då hon både träffar många barn och andra. Tids nog kommer vi vara tvungna att lämna henne på dagis men hittills har vi kunnat lösa det med svärföräldrar samt att jag har ett flexibelt arbete. Virtanen må banna sin barndom och personligen minns jag min egen då jag gråtandes lämnades till olika personer innan 2 års ålder. Jag skaffade inte barn för att lämna bort dem, visst hade det varit enkelt o vi har fått pussla för att få ihop det men vi vill inte ha det på ett annat sätt och har sett till att lösa det. Men å andra sidan har jag sällan stött på så mycket problem som när jag fick barn då vi varken låtit vaccinerat henne, fortfarande ammar, knappt ger henne vete o ratar välling o industrigröt. Människor tycker väldigt mycket o när det gäller barn är de inte sena att kritisera om man inte följer normen.
Är det inte det ena så är det det andra.
Att tala sig varm för förskolans barns lyckade anpassning, och jämföra det med 70-talets misslyckade skit i systemet må vara hänt.. Jag tror att detta är en replik på Schulmans prisade och känslomässiga inlägg i dagisvärlden.
FÖR, i medievärlden, där är du KOKT om du går på känsla. Det är armbågar, profit och status som råder. Och vill man ha just det. ARMBÅGAR, PROFIT OCH STATUS… då lämnar du din 10-månadersbebis på dagis. PUNKT!
Läs Virtanens prisade inlägg om ekorrhjulet som vi alla önskar oss ur……
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article16297452.ab
Jättebra! Virtanen har också gått på den stora lögnen som de flesta andra. Han kanske varit chef om han fått växa upp på dagis, men hade likaväl kunnat varit en håglös arbetslös pga. av det, vem vet? Nej jag tycker också det kan vara en slags uppfostran till konkurrens, hårdhet och ohörsamhet. Det slår nog hårt på många, som är under sin viktigaste tid av utveckling. Speciellt de stora grupperna, är ingen miljö för att uppmuntra självständigt tänkande och öppna nyfikna människor.
Bra artikel ..ord och inga visor!
Beträffande: ”De ökade beteendeproblemen består enligt Leach av något sämre social utveckling och sämre förmåga att hantera sina känslor. Enligt Belsky består de bland annat av ökad aggressivitet, sämre förmåga att umgås med andra och större ohörsamhet. Enligt Melhuish består de av störande uppträdande, anti-socialt beteende, sämre samarbetsförmåga och mindre vilja att följa regler.” [6.]
Dagens föräldrar kan alltså, på sin ålders höst, se framemot att vara beroende av människor som kan ha problem med saker som empati, omsorg, medlidande osv. Det är illa nog redan nu i både sjuk- och åldrings- ’vården’!!
Det verkar vara dags att tänka om helt och hållet, inte bara när det gäller barnomsorgen. Men tänker man efter före, och börjar med positiva(!) förändringar för de som är i början av livet, leder det alldeles säkert till ett bättre och mera mänskligt samhälle ..för alla.
Detta tror jag är första gången jag läst något vettigt på denna sida. Bra skrivet.
Bra skrivet. Barnen är hela samhället framtid!