NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT: Visst kan man bli någonting stort i motvind men nog borde det vara så mycket lättare att växa i medvind? Med det vill jag säga att chansen att bli något stort – vad nu det innebär – borde vara mycket större för de människor som fått en god och stabil grund att bygga sig själva på, än för de vars psyken har stressats och utsatts för separation redan i tidiga år.
Text: Linda Bjuvgård | Human Creations
När Fredrik Virtanen på ledarplats i Aftonbladet [1.] talar sig varm för den för småbarnföräldrar påtvingade företeelsen att lämna bebisar på så kallade förskolor och låta dem tillbringa många, långa timmar där varje dag i händerna på främlingar så vet han inte vad det är han gör reklam för.
Virtanen tycker synd om de barn vars föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa för att de inte får vara lika mycket på dagis som de barn vars föräldrar jobbar heltid och kanske dessutom har långa resvägar. Han önskar mer förskola åt alla, helst på natten också. Man kan undra vad det är han tror barnen lär sig i sömnen. För det är just vad barnen lär sig på förskolan som Virtanen framhåller som viktigt. Själv gick han hemma i kedjehusområdet med mamma och myste dagarna igenom när han var liten och detta kan enligt hans egen teori fått till följd att han bara är en simpel ”murvel” idag, och inte till exempel chefredaktör.
I sin propaganda för förskolan kryddar Virtanen med de gamla vanliga lögnerna. Han talar varmt om de ”professionella pedagogerna” och alla de ”små gulliga kompisar” som hans barn kommer att tillbringa sina dagar tillsammans med. Sanningen är att små barn mår bäst av ett fåtal nära relationer, absolut inte 19 ”kompisar” och inte främlingar oavsett om de har pedagogisk utbildning eller inte.
Lägg därtill alla vikarier, praktikanter och personal från andra avdelningar som kommer att ta hand om barnet. Anknytningsforskningen visade redan på 50-talet att det absolut viktigaste vi kan ge våra barn är en trygg person som så gott som alltid finns nära och agerar som en ”trygg bas” att operera utifrån (upptäcka världen) och en ”säker hamn” att söka skydd hos vid riktig eller upplevd fara. Alltså en sådan som Virtanens mamma. Var tror Virtanen att den personen finns på en förskola? Tror han på fullt allvar att en pedagog finns till hands hela dagarna för hans lilla skrutt, att pedagogen aldrig är sjuk, ledig, går på rast och, inte minst, har fullt upp med administration, planering och de 19 andra barnen?
Vi vet idag att det finns inget som stressar ett litet barn mer än frånvaron av hennes anknytningsperson.
”En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.” [2.]
I en studie testade man kortisolhalten (kortisol är ett stresshormon/min anm.) i saliven hos tre- och fyraåriga barn på en förskola. [3.] Man fann att även om barnen inte såg stressade ut ökade kortisolhalten ju längre dagen led för att nå sin topp på eftermiddagen, den tid på dagen då hemmabarnen i studien hade lägst kortisolhalt.
Vi vet idag att:
”Stress i denna ålder (0-3 år/min anm.) kan ge kronisk överkänslighet för stress ända upp i vuxen ålder enligt nya neurobiologiska rön.” [4.]
Men om detta tycks Virtanen vara ovetande. Han tar i med det klassiska:
”men jag hade lyckats bättre i skolan om jag gått i förskola, både vad gäller resultat och social förmåga. Det har flera internationella och svenska forskare slagit fast. Dagis är bra för barns utveckling.”
Det låter som ett mantra som man tar till för att man måste, och är en sanning med stor modifikation och framförallt, en sanning där man har uteslutit väsentliga fakta. Det finns knappt några undersökningar på svenska förhållanden alls! När förskoleförespråkare, politiker och den svenska staten önskar berätta om förskolans förträfflighet brukar man oftast referera till Bengt-Erik Andersson lilla undersökning [5.] (endast 100 barn) som genomfördes på 1970- och 80-talen, en tid då det såg helt annorlunda ut.
Barngrupperna var väsentligt mindre, det var högre personaltäthet och, inte minst, hälften av barnen i studien gick inte ens på dagis utan hos dagmammor(!), en ur ett anknytningsperspektiv helt avgörande skillnad.
Forskning på dagens svenska förhållanden finns inte över huvud taget och det är lätt att undra varför. Vi har byggt upp en gigantisk barnomsorgsindustri som tar hand om våra barn under de så viktiga första åren av deras liv, men vi önskar inte veta någonting om den!
Förskoleforskning i andra länder, främst USA har visat att förskolor med hög kvalité, och där kan inte dagens svenska förskolor mäta sig, förvisso kan leverera något bättre kognitiva förmågor hos de barn som går där jämfört med hemmabarn, men att hemmabarnen tar igen detta i skolåldern. Bortsett från detta ser man en högre förekomst av sociala beteendeproblem och lägre känslomässig intelligens hos förskolebarn. Något som kvarstår resten av livet.
”De ökade beteendeproblemen består enligt Leach av något sämre social utveckling och sämre förmåga att hantera sina känslor. Enligt Belsky består de bland annat av ökad aggressivitet, sämre förmåga att umgås med andra och större ohörsamhet. Enligt Melhuish består de av störande uppträdande, anti-socialt beteende, sämre samarbetsförmåga och mindre vilja att följa regler.” [6.]
Och i ett internationellt perspektiv ser man att de svenska skolresultaten hamnar längre och längre ner i jämförelse med andra länder för varje år som går trots att allt fler barn går på förskolan och under allt längre dagar. [7.] Eller kanske just därför?
Birgitta Lidholt som är fil. dr i pedagogik, leg. psykolog och lärarutbildare beskriver situationen för de minsta barnen i förskolan så här:
”Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel. Barnen som inte blir sedda och bekräftade får dåligt självförtroende, säger hon.” [8.]
Alex Schulman slår huvudet på spiken när han skriver [9.]:
”Jag har sett det själv, förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolv, jag har sett de här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvud mot ratten. Det är fel, det känns ju i hela kroppen.”
Med andra ord måste man ställa sig frågan att även om vi såg till att höja kvalitén på de svenska förskolorna och på så vis kanske skulle kunna höja skolresultaten en aning så kanske den emotionella smäll som förskolan innebär för framförallt de yngsta barnen tar ut sin rätt i slutändan.
Jag vill också ha jämlikhet mellan könen. Jag vill också utplåna klasskillnaderna. Men skillnaden mellan mig och den politiska och intellektuella ”eliten” är att jag tror att det finns vägar att uppnå detta utan att offra barnens och våra kommande generationers psykiska hälsa. Jag vill leva i ett samhälle där det mesta krutet läggs på att bygga människor med stabila bottenplattor att stå på, inte ett samhälle där vi redan från start riskerar att skapa oåterkalleliga hjärnskador.
Ja Virtanen, ibland måste man faktiskt sätta alla ideologiska det-bara-måste-gå-tankar åt sidan och istället lyssna på den där känslan i kroppen, även om det så får till följd att vi måste göra om hela systemet från grunden. Kill your darlings, Fredrik. They are not real.
Text: Linda Bjuvgård, författare, skribent och samhällsdebattör som brinner för barnfrågor | Human Creations
Referenser
- aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article17425875.ab
- hemmaforaldrar.se/farlig_stress.htm … som hänvisar till boken Kärlekens roll, Sue Gerhardt, Karneval förlag
- Forskning om kortisol
- haro.se/pdf/forskolanforskningen.pdf
- viforaldrar.se/Forsta-aret/darfor-ar-forskolan-bra-fo
- haro.se/pdf/forskolanforskningen.pdf … som i sin tur hänvisar till
- theguardian.com/education/2004/jul/08/schools.uk
- skolverket.se/statistik-och-utvardering/internationella-studier/pisa/sverige-tappar-i-bade-kunskaper-och-likvardighet-1.96011
- hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm
- aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article17429615.ab
