Årtusendets upptäckt, beskriven i den ruggigaste rysare jag läst på länge och det är en sann historia. Det skriver biologen Ylva Svensson om läkaren Erik Enbys självbiografiska bok: ”Blod, mod och envishet – På spaning efter sjukdomarnas väsen”.
Det här är berättelsen om en okuvligt nyfiken forskare som i sitt sökande efter sanningen gör upptäckter som i grunden utmanar nuvarande sätt att tänka, forska och behandla sjukdomar. Det här är berättelsen om denne pionjärs bemötande från ett orubbligt ointresserat etablissemang.
Medicinvetenskapens motto att fynd som kan leda till ny kunskap om sjukdomar ofördröjligen skall undersökas är lögn, vilket med brutal tydlighet visas i denna bok. Skulle en ärlig medicinvetenskap vägra att ta del av en forskares fynd, förlöjliga och frysa ut denne?
”Erik Enby har kommit fram till den kontroversiella slutsatsen att kroppsvätskor och vävnader hos kroniskt sjuka innehåller mikrobiologisk växt som sannolikt medverkar till sjukdomsutveckling.”
Om Erik Enby verkligen hade haft fel, vad hade varit enklare än att studera fynden och falsifiera hans påståenden? Detta är sensationella fynd, som mörkas av etablissemanget, och alla människor som är eller riskerar att någon gång bli sjuka förs därmed bakom ljuset. Må denna bok lysa!
Recension: Ylva Svensson, biolog
Det makten och etablissemanget inte vill skall diskuteras, blir sällan diskuterat.
Att gång på gång konfrontera makten lönar föga Sverie idag – det spelar ingen roll hur många fakta som framförs. Sällan vågar ens våra stora dagstidningar eller TV-medierna ta upp dessa frågor – är det så att de förväntar sig repressalier i någon form?
Att Maciej Zaremba fick och vågade – eller var det DN, som av någon anledning vågade just då – är en mycket intressant fråga!
Undras varför den frågan inte nu förts upp som debattämne?
I professor Lars Gyllenstens bok ”Minnen, bara minnen” går att läsa i inledningen något som torde stämma rätt väl om hur det svenska folket agerar: ”Sverige är de förströddas land – man älskar så ljumt, man hatar så grunt, man glömmer så fort vad som varit”.
Hur länge kommer ”svensson” ihåg Maciej Zarembas obekväma sanningar? När valet närmar sig kan kanske en eller annan kommer att minnas att Socialminister Göran Hägglund då tog upp frågan om landstingens vara eller ej – och då framfört synpunkten att bäst vore nog att avskaffa dem?
Tror någon ”svensson” att den frågan kommer upp av annat skäl, än att socialministern ville påminna om att han minsann gjort vad han kunnat ”för att påminna om att de som önskar att landstingen skall bort – att Göran Hägglund minsann finns på deras sida”.
Om nu tricket lyckas och han får så pass med röster att KD finns kvar i riksdagen – är det någon som tror att han för upp samma fråga till debatt, eller ens får stöd av något annat parti för att få bort SKL och alla dessa som får sina säkra inkomster genom att administrera landstingen?
Är det administratörerna, som tar hand om sjuka och skadade …. Har ”svensson” redan då glömt hur Maciej Zaremba punkterade ballongen, som med stora bokstäver framställde det viktiga budskapet att den svenska sjukvården som ”världsledande”? Var det verkligen så???
Gällde frågan om mesta antalet administratörer i hanteringen av sjuka och skadade, eller var det hur Socialstyrelsen, m fl myndigheter ägnar sig åt att titta i paragraferna för att se hur mycket pengar varje sjukbesök skulle kunna bidraga till – när alla möjliga tidigare diagnoser kunde adderas till den förkylning – som var den verkliga orsaken till besöket …
Med mindre inkomster till sjukvården kanske ett antal administratörer skulle tvingas försvinna och istället göra verklig nytta någon annanstans ….
Jag tippar på att stämningarna av uppror när Maciej Zarembas artiklar presenteras kommer få ledande politiker våga ta upp till debatt när valet närmar sig och ”… svenskarna glömmer eller vågar inte då ta upp dessa frågor igen”, eller är det så att man inte glömt, men heller inte vågar ta debatten …?