NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Jag är uppväxt med Mikael Wiehe. Alltså är han och hans sånger en del av mig. Jag tänker på några rader han skrivit: ”Jag är en människa i världen. Det som händer där, händer också mig…”
Debattartikeln publicerades först i Expressen den 2 okt 2013 | Återpubliceras med tillstånd av Birro | Foto: Wikimedia Commons
Wiehe menade nog att solidariteten med fattiga lantbrukare i El Salvador i grunden handlar om solidaritet med människor här i Sverige. Och tvärtom. Vi hänger ihop. Vi är en del av varandras öden.
Det är en vacker tanke. Men den tanken tycks inte gälla alla.
Jag tänker på de där raderna när jag läser om de kristnas situation i världen. Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Ungefär 200 miljoner (!) människor riskerar våldsam förföljelse och detta i cirka 35 länder.
På flera platser handlar det om systematisk utrotning. Om detta skrivs det lite här och lite där, men få orkar, eller vill solidarisera sig med de kristna. Det är tydligen lättare att måla naglarna i regnbågsfärger och slåss för de homosexuella i Ryssland. Och inget fel i det. Jag gjorde det själv, i den här tidningen dessutom.
Men det är något med religionshatet i det här landet som gör det svårt att ta bladet från munnen. Det är inget annat än ett muslimskt korståg mot kristna som pågår i Mellanöstern. Kyrkor bränns ner och biskopar mördas. Folk drivs från sina hem och sina länder enbart för att de tror på Gud och på Jesus. Deras tro kostar dem livet.
1997 reste den prisbelönte historiken William Dalrymple runt i Mellanöstern och blev bedrövad av det han upplevde. Kyrkor hade skövlats, vandaliserats, bränts ner eller gjorts om till moskéer. Hans konklusion var att den kristna civilisationen hotades att helt falla i ruiner om ingenting gjordes.
Det är sexton år sedan. Allting har bara blivit värre sedan dess.
Jag menar att det inte går att prata eller skriva om detta utan att också lyfta fram det faktum att det ofta är muslimer som fördriver dessa hundratals miljoner kristna. Varför vågar vi inte skriva att det är så? Vem vill lägga den här våta filten över alla samtal i vårt land som inte följer den politiskt korrekta mallen?
Jag begriper det inte.
Det pågår en utrensning av kristna i Mellanöstern och vem målar naglarna för dem? Vem ordnar galor och parader för dem? Vem vågar ens ta i tanken att den kristna civilisationen, men framför allt flera hundra miljoner dagligen hotas till livet, av en enda anledning, att de är kristna.
Precis som vi är.
Under några veckors tid har Elisabeth Svantesson fått löpa gatlopp för okunniga journalisters förkärlek för drev mot allt som har med religion att göra. Vi älskar att tycka olika i Sverige så länge det olika inte inkluderar Jesus eller en annan syn på äktenskapet, eller i frågor som rör abort. Då drar alla i nödbromsen.
Gud provocerar uppenbarligen.
Det är samma fundamentala avsky för den kristna tron som låter namnkunniga journalister jaga ministrar som har fräckheten att tillhöra ett kristet samfund, som samtidigt hindrar dem från att skriva en rad om de miljoner människor som hotas till livet, mördas och drivs bort för sin trons skull.
Den här klibbiga vanten över den svenska munnen måste bort. Låt oss tala om det som sker, både här hemma och i den stora världen. Stå upp för de kristnas självklara rättighet att få utöva sin religion. Både här i och i världen.
För det som händer där, händer också mig…
Text: Marcus Birro
Jama uttalande om att muslimskt månggifte inte förekommer i Sverige visar hur dålig insatt trots sina muslimska feministvänner, uppenbarligen är, för jo de förekommer, det är inte ens ovanligt.
okunskap likt detta är skrämmande, även om det var skrivet i oktober 2013 är ville jag tillägga detta
Det är maskerat som ett religionskrig, men det är helt andra intressen som finansierar kriget – och det kriget handlar inte om förföljelsen av kristna, alla blir dödade utom sunni. De som utför utrotningen för inte samma krig som sina finansiärer. Många är där för pengarna, en blandning av äventyrare, fanatiker, lyckosökare, psykopater od.
Men varken stening eller månggifte förekommer ju i Sverige? Vad har då svenska muslimer med detta att göra??? Du säger dig inte ha mycket för ”sådana människor” och att de med sin kvinnosyn förändrat Sverige. Att det bara skall vara att titta sig omkring. Hur då undrar jag.
Jag generaliserar ingenting, det jag nämnde står i deras religion och är alltså helt OK att göra enligt deras lära. Det tycker jag INTE är okej!
Du kanske skulle ta och öppna dina egna ögon och se hur allt börjar bli i vårt samhälle här, snart får man inte en hissa svenska flaggan utan att bli kallad rasist!
Den ”spännande mångkulturella verkligheten” om muslimerna får du gärna behålla för dig själv, ingenting som förändrar min ståndpunkt i det hela.
Jag har med egna ögon sett och upplevt tillräckligt för att se hur verkligheten ser ut!
(Då mitt förra svar verkar ha försvunnit i tomma intet försöker jag igen)
Jag har personligen inget emot om folk väljer att leva i andra familjekonstellationer än den normerande kärnfamiljen. Vill man leva som poly är det OK för mig, så länge man respekterar varandra.
Med detta sagt kan jag meddela att ingen av mina muslimska vänner lever i polyrelationer. Inte heller tycker de det är OK att stena varandra (vilket även nämns i Bibeln) på grund av otrohet, så sluta att generalisera kring dessa grupper! Sverige riskerar inte att förvandlas till ett Saudi Arabien, vad än SD påstår.
Du kanske skulle ta och ge dig ut i den spännande mångkulturella verkligheten och inhämta kunskap om muslimer själv, och inte bara förlita dig på vad som skrivs i media. Vem vet, kanske blir det en ögonöppnare
Var tog mitt svar vägen som jag skickade på senaste frågan?
Jag är personligen för flera familjekonsellationer än kärnfamiljen. Vill man leva som poly så har jag inga problem med det, så länge man tar hand om varandra.
Med detta sagt så kan jag upplysa dig om att ingen av mina muslimska vänner lever som poly. Inte heller skulle de få för sig att stena någon (som även finns påbjudet i Bibeln). Så sluta generalisera kring grupper, och ta kanske steget att på egen hand utforska den spännande mångkulturella verkligheten. Vem vet, du kanske får helt nya insikter.
@Jama
Enligt islam är det tillåtet för män att ha fler fruar, vilket de flesta även har – är det okej tycker du? Enligt islam är det okej att bestraffa kvinnor (på olika vis t.ex. genom stening till döds som man ofta läst om) som varit otrogna, är det okej tycker du?
Varför ska vi acceptera detta och inte säga ifrån?
Nej jag känner personligen ingen muslim, det räcker med allt man läser och hör..
@Janne: Återigen generaliserar du kring en grupp människor, denna gång baserat på deras trosuppfattning. Jag känner många muslimer som är jämställda och feminister. Vissa av dem är kvinnor, andra är män. Känner du själv någon muslim? Behandlar hen kvinnor illa? (I ditt inlägg talar du som om alla muslimer skulle vara män. Kom i håg att hälften är kvinnor.)
@ Jama
Jag menar muslimernas kvinnosyn, den är ju allt annat än mänsklig.
Tycker du det är okej att behandla kvinnor som muslimerna gör?
Till Redaktören: vad i det jag skriver är nu mera så känsligt att jag måste förhandsmodereras??
Hur menar du att det blivit med kvinnosynen i Sverige i och med invandringen? Talar du kanske om hatet mot feminismen som växer sig allt starkare i vissa kretsar?
Ja det är ju bara att titta hur det blivit i Sverige här efter all invandring av muslimer. De har en kvinnosyn som inte är av denna värld!
Jag har inte mycket för sådana människor…
Precis Marcus Birro!
Förr eller senare kommer mänskligheten att upptäcka att ’WE ARE ALL ONE’ ..oavsett om vi är religiösa eller ej.
”When we try to pick out anything by itself, we find it hitched to everything else in the universe. ~John Muir”
Jag hoppas fortfarande på en värld utan våld för framtidens barn. En värld där människor har lika rättigheter, oavsett kön, religion, ålder…
Jag hoppas på ett samhälle där man kan välja om man vill vaccinera sina barn eller inte (utan myndighetsförtryck) – och inte minst längtar jag ’ihjäl mig’ efter en ren frisk värld där maten är vår medicin och medicinen vår mat!
Jag längtar efter en värld där människor kan resa obehindrat, en värld där man kan känna sig trygg på gator och torg och i sitt eget hem – en värld där barn kan leka med andra barn (oavsett kultur- och religions- skillnader). Jag längtar efter en värld där alla barn får gå i skola – en värld där man kan yttra sig fritt och där människor kan tillhöra en religion utan att bli förlöjligad eller ’omyndighetsförklarad’.
Är en sådan värld, EN FREDLIG VÄRLD, fortfarande en utopi?