Trenden fortsätter med media och ett samhälle som allt tydligare försöker täppa igen truten på ideologiska whistleblowers. Tonen och kärvheten från gammelmedia har inga gränser. Föraktet, arrogansen och rädslan visar ändå att en verklig förändring är på gång.
Text: Mats Sederholm
Media klev idag fram och visade sitt riktiga ansikte igen. De gör det när de tror att samhällskritiska stämningar eller opinioner riskerar att få fäste bland folket. Då använder de också huliganretoriken.
Tillhör du de som vill du ha en annan värld där demokrati och medbestämmande är förankrat i verkligheten, där ett fåtal av de rika i världen inte styr över flertalet, där människor i de lägsta samhällsklasserna inte känner sig hopplöst förbisedda med upplopp och våld följer som ett brev på posten.
Då är du en lat utopist.
I den osignerade ledaren ”De lata utopisterna” får du också veta att du är en gaphals.
”Gemensamt för dessa gaphalsar är att de är alldeles för lata för att orka arbeta för verklig förändring.”
Jo du läste rätt, det är Sveriges största morgontidnings ledare.
Vad som retat upp medias eget apberg, redaktörerna med alias ”DN”, är komikern och skådespelaren Russell Brand. Han fick häromdagen utrymme i BBC:s Newsnight [se video nedan] där han talade ur hjärtat och förmedlade vad miljoner människor känner idag. En uppgivenhet för samhället, för vår demokrati, för makt och orättvisor.
Men DN befinner sig på en annan planet. I helgen försökte man spela rollen som konferencierer och arrangörer av höstens demokratiska kick-off.
I ett ”visste du egentligen hur bra världen är”-uppslag körde man en gissa och veta quiz med läsaren. Läsaren får gissa på människors mående och utveckling runt om planeten. Svaren är av typen vinst varje gång, ”Men har vi det så bra på jorden nuförtiden”.
Föreställ er DN:s redakörer på scenen. Välklädda, spänstiga och kringrusande framför en gigantisk font där lyckliga barn ser skrattande på sin föräldrar och med stigande ekonomiska tillväxtkurvor som vattenstämpel. Ja, egentligen kände sig chefredaktören Peter Wolodarski och journalisten Hanne ”de 100 sakfelen” Kjöller med flera, säkert obekväma. Men de har hyrt in nån medial stylist som berättat för dem om Huffington Post, tidningen som gjort succé med positiva nyheter. ”Och kan dom så kan minsann vi grabbar och tjejer, nä nu jäklar”:
–Välkomna alla läsare till höstens uppstart. Cabaré: ”Demokratin kan fortfarande” .
–Visste ni, visste ni att fler afrikaner än vi tror har mobiltelefoner, jahada, kan vi få en applåd för det, jaaaa, så ska det låta.
–Och (viskande) …. jag vet att ni tror annorlunda men visste ni att vaccinationerna av ettåringarna är uppe i (skrikande) ÅTTIOPROCENT JAAAAA. Och det är inte nog, det kommer mer, det kommer mer.
–Procenttalet för extremt fattiga har MIIIIIIINSKAT, jag tycker det här är fantaaaastiska nyheter, vad tycker ni, värt en applåd eller huuuuur.
–Reflektioner, frågor från publiken?
En kufisk figur längst bak räcker upp handen.
–Ehhhh ursäkta men folk blir ju sjuka av vaccinationer också, kanske man borde tänka till litegrann.
och det är ju bra att den extrema fattigdomen minskar, inte minst så att fler kan komma in i tillväxtmaskineriet, men samtidigt ökar ju gapet mellan de fattiga och rika i världen. Hur bra går det då egentligen?
Scenen mörknar, adrenalinet på redaktörerna flödar till, maskaran rinner och tupéerna hamnar på sned:
–UUUUUT din gaphals, din utopist, du har ingen talan här. Här mår vi bra och har det trevligt tillsammans!
Ja, hur kul kan det kännas som ledarskribent att stå på scenen när man vet att en stor del av publiken betraktar en som en pinsam pajas?
Efter en fem sex års studerande av media och med en bok som avslöjar det mesta av den mediala föruttnelsen så känner man igen sig. I medias vapenförråd mot främmande tankar och folkligt uppror så finner man direkt man kommer innanför dörren hyllan med de praktiska handgranaterna nämligen, k-ordet, konspirationsteorierna. Ta några stycken, osäkra dem, släng in dem på ledarsidan och hoppas på att de rensat skallen på läsare.
”Med hemsnickrade ekonomiska teorier och mer eller mindre konspirationsteoretiskt influerade världsbilder vänder de i moralisk överlägsenhet den smutsiga realpolitiken ryggen.”
Hade Russel Brand pratat om konspirationsteorier? Nej, men precis som vanligt när DN och media saknar argument så kör man den gamla historien igen. Jag kan se DN:s redaktion häromnatten framför mig.
Uppretade redaktörer hänger över journalisten som ska verkställa det hela.
–Hörrö skriv ”Mer eller mindre”.
–Men så kan vi ju inte skriva, vet vi eller vet vi inte?
–Va fan, nej vi vet ingenting och skitsamma, se bara till att vi får ut ordet så slipper vi möta den där ekonomiska verkligheten.
Miljoner människor kan förlora sina hem, sina inkomster, sin själ såsom vi ser det hända i Grekland bara för att man i den fria världens högborg, Capitol Hill, Washington, spelar Monopol och kivas som småbarn om ett skuldtak. USA:s skuld ligger på blygsamma 16 miljarder dollar. Frågan är om de ska tillåta sig själva att låna lite till?
För, om de gör det och låter obligationspressarna trycka upp mer papper så är allt i sin ordning tycker våra media, politiker och ekonomer. Men om de istället skulle komma på tanken att stoppa pyramidspelet och ställa in betalningarna och ta konsekvenserna så är de oansvariga!
Men Grekland då, hur kommer det sig att ….
Allt är en lek ungefär som med Pandemiskandalen om ni minns, sänk Pandemi -gränsen så att vi plötsligt har en Pandemi varefter land efter land på grund av bestämmelser tvingas köpa vaccin för miljoner och Big Pharma skrattar hela vägen till banken.
Så finns det då någon täckning för USA när de ska skaffa mer lån eller för lånen de tagit?
Nej.
Finns det något sätt för vanligt folk att ta sig ut ur den här uppochnervända mardrömmen med demokratiska medel?
Nej.
Och om man försöker göra sin röst hörd, går det utan att man får sin mobil buggad och sina mejl övervakade med risken att bli extremist/terrorist misstänkt?
Nej.
Jo men annars går det rätt bra för oss, allt är på rätt väg nu, äntligen verkar det ha lossnat i världen.
Farsen är olidlig.
Men ”the show must go on”. Eller hur, alla ni som vet att Russel Brand har rätt men som är bundna av politiska ideologier, av redaktörer, av mediaägarnas styva gränser, av den kulturella eller mediala karriären och som tvingas sitta och skratta med i kabarén som går i en fascistisk ljusbrun ton. Ni som tyst vänder er bort när kufen längst bak visas ut.
Världen är inte svart eller vit. Det finns självklart människor som mest drömmer, som klagar men utan att orka realisera vad de menar. Nykterhet är modet att se nyanser. Dagens demokrati är inte rakt igenom förkastlig, alla medel ska användas för att påverka.
Men det handlar inte om populism när man inser hur demokratin så uppenbart tappar sin mening för så många människor världen över. Det är inte läge, redaktionsdårar, att visa upp arrogans, smutskastning och hytta med näven. Ni får det tillbaka, tro mig, ni spottar i motvind.
Artikeln berättar flera saker. Dels med vilket fokus som gammelmedia nu bevakar potentiella opinionsbildningar, vilket i sin tur vittnar om deras rädsla och insikt om att utvecklingen i världen inte går deras väg.
Som jag skrivit tidigare, systemet är på väg ner, en riktig förändring är i annalkande.
Varje sån här artikel är på ett sätt ett steg i rätt riktning.
Text: Mats Sederholm
Författare, föredragshållare och arrangör.
www.humancreations.se
Russell Brand vs. Jeremy Paxman on Newsnight 2013
