Anna Böhlmarks berättelse om Ann-Louise är ett hårresande exempel på när svensk sjukvård misslyckas. Ann-Louise blev felbehandlad för 27 år sedan, och sedan dess har hennes liv varit en kamp för rätt till vård. Det var inte förrän hon hamnade utomlands som hennes lidande fick lindring. Trots över fyrtio operationer, har Ann-Louise aldrig gett upp hoppet, utan är ett starkt exempel på en människa som fortsätter att kämpa vidare för sin överlevnad. För ännu är inte gåtan om grundorsaken till besvären löst.
Text: Anna Böhlmark
När min mormor dog i våras, började jag verkligen ifrågasätta empatin inom den svenska sjukvården. Inte bara hade hon ramlat och brutit benet på demensboendet där hon vårdades, trots att hon redan ramlat flera gånger tidigare. Till råga på det hade ingen sett den bedövande smärta hon legat med i tre dagar, ingen hade hört hennes klagande, ingen hade känt efter hur hon mådde. Min moster, som var på besök två dagar senare, var den som upptäckte benbrottet, och då var det för sent. Dagen efter dog min stackars mormor.
Min mormors historia är en bland tusentals av de som kan och bör berättas.
Fallet Ann-Louise
Bland dessa utmärker sig historien om Ann-Louise Östensson speciellt när det gäller den avsaknad av empati och förståelse som den svenska läkarkåren uppvisat mot henne i snart trettio års tid. Inte bara: de har helt enkelt slängt ut henne, utan rätt till ytterligare vård, trots den kroppsligt svåra situation hon befinner sig i.
På grund av en felbehandling vid ett svenskt sjukhus för 26 år sedan, tvingas Ann-Louise titta tillbaka på sitt liv som varit fyllt av något de flesta drömmer mardrömmar om. En gynekologisk undersökning utan skyddshandskar gav upphov till vad sedan skulle förorsaka hennes tragiska sjukdomshistoria bestående av ett 40-talet operationer: alla bortopererade tänder, svåra problem med matsmältningssystemet, bortopererad galla och livmoder, ihopväxta tarmar, blindtarm som ligger på vänster sida…listan kan göras hur lång som helst.
Bildtext: Svenska sjukvården ordinerade Ann-Louise oerhörda mängder Kaliumdropp, vilket ledde till att hon på två månader ökade 30 kilo i vikt. Som konsekvens led hon av hjärtsvikt, njursvikt, urinförgiftning.
Trots sina många smärtsamma år av lidande, gav hon dock aldrig upp kampen för rätt till vård. Ann-Loiuses liv fick en ny mening när hon hamnade i Indien, på en välkänd Ayurvedisk klinik. Där blev hon bemött utav kärleksfulla, medkännande människor som gjorde allt i sin väg för att hjälpa henne att bli bättre. Inte bara det kroppsliga läkte, även hennes mentala fick sig en riktig skjuts i rätt riktning. Efter fyra och en halv månad vid centret i Kerala, kände hon sig som en ny människa. Hon hade en ny syn på livet, en mer positiv sådan. En tro hade nu fötts, tron på det goda, tron på att det goda kan vinna.
Bildtext: När det var som värst hade Ann-Louise omänskliga smärtor i hela buken och ett bortdomnat underliv.
Ann-Loise vill nu sprida sin historia till flera människor, för att empati och medmänsklighet, även inom den svenska sjukvårdens gränser, ska få dominera sjukvårdsarenan. I Sveriges avlånga land har vi fullt med godhjärtade människor, som skulle behöva få mer utrymme i den offentliga sektorn. Som det ser ut idag följer många anställda regler, lagar, sina arbetstider, sitt schema för att få sin lön, sina kaffepauser. Men det de verkligen anställts för (eller?) glöms ofta bort. Sjukvården är väl ändå den sektor där principer som medkännande, empati, vänlighet, generositet och öppenhet borde gälla i!
Idag har Ann-Louise överlämnats totalt åt sitt eget öde i kampen för rätt till vård. Trots att Sverige anses som ett rikt land där alla ska ha rätt till vård enligt lagen, tvingas Ann-Louise ligga vaken på nätterna för att magen smärtar. Hennes inälvor har växt ihop vilket stryper blodförlopp, matsmältningskanaler och syretillförsel i hela kroppen. Hennes symtom tyder på att vagusnerven tycks vara inblandad, då hon lider av andningssvårigheter, plötsliga svimningar, avsaknad av matsmältningsmotoriken (vilket gör att hon inte kan äta annat än några teskedar soppliknande föda om dan), pulsrusningar samt flertalet blodproppar.
För flera år sedan ville läkarna vid ett sjukhus i Stockholm sätta in en pacemaker för att få bukt på problemet med pulsrusningarna. Ann-Louise satte sig för första gången emot en hel doktorkårs beslut: för henne betydde det ännu en i en hel lång rad av felbehandlingar. Orsaken till problemen satt inte i hjärtat, de satt i magen.
”De enda som genom alla år hjälpt mig har varit alternativbehandlarna. Om skolmedicinen hade skött sitt jobb hade jag aldrig varit sjuk idag, den orsakade allt mitt lidande och har aldrig sett till att rätta till sina misstag. Det är tack vare alternativmedicinen som jag lever idag”.
Bildtext: Vätskan i kroppen minskade snabbt efter operation i Indien. Man hittade en infekterad härd som man lyckades bli av med tack vare ayurvediska behandlingar. Till höger ser man det nya hopp som väckts i Ann-Louise ögon.
Jag önskar att den svenska sjukvården kunde se annorlunda ut än den gör idag. Min mormors och berättelsen om Ann-Louise är historier som tyvärr upprepas dagligen. Detta på grund av människors negligens och avsaknad av empati.
Vi behöver göra detta stora samhällsproblem medvetet. Medvetet för politiker, vården, det sociala, myndigheter, men även för de vanliga människorna. För genom att börja på gräsrotsnivå kan vi nå ut även till högre instanser.
Målet är att ändra attityden inifrån, till att nå en mer mänsklig, empatisk vård som sätter människan i fokus. Mindre som den är i Sverige idag, och mer lik den i Indien.
Vad kan du då som enskild individ göra nu, idag?
Grundorsaken till Ann-Louise problem är ej lösta. Hon behöver få en till livsnödvändig operation. Därför ropar hon nu på hjälp, och alla kan hjälpa!
Sätten att hjälpa på kan vara många:
- genom att sprida hennes blog (på facebook till exempel);
- genom att kontakta lokala eller landstäckande medier;
- genom att ge ett finansiellt bidrag.
Mest av allt önskar Ann-Louise att kunna genomföra ytterligare en resa till Indien under 2014. Idag vore en sådan resa omöjlig på grund av hennes svåra finansiella situation. Min stora förhoppning vore att ett dokumentär-team ska nappa på idén att göra en film om hennes berättelse, för att på så sätt kunna sprida historien vidare till en bredare publik.
Än är det inte för sent för att felbehandlade, negligerade eller besvikna på den svenska sjukvården, ska få sin röst hörd. Sverige behöver få upp ögonen inför dessa missförhållanden, och du kan hjälpa oss med det! Tillsammans är vi starka!
Text: Anna Böhlmark, skribent för 2000-talets Vetenskap
Läs hela berättelsen om Ann-Louise här: PDF
Besök Ann-Louise egen blogg My Lost Years
Hej Ann-Louise! Du är inte på något vis ensam om att vara fånge inom Landstingen i Sverige. Trots att regeringen tillsatt en utrednings grupp som har gjort kontroller av patienträttigheterna inom vården så får detta undanhållande och grovt underlåtenhet av gällande lagstiftning på området vård fortsätta utan vidare. Vi patienter ÄGER rätten till rätt vård samt att vi patienter SKALL välja vilka vårdalternativ som finns. Upplysnings skyldighet har samtliga Landstingsanställda .Enligt följande lagstiftning som lyder:
1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna
2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).
Krav på hälso- och sjukvården
2 a § Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen,
5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (2006:493).
Ang vård inom rimlig tid (Inom 3 mån).
3 a § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget ska ge patienten den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
Landstinget ska ge en patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en förnyad medicinsk bedömning, om det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Patienten ska erbjudas den behandling den förnyade bedömningen kan ge anledning till. Lag (2010:243). ( Regeringen har tagit bort vetenskap och beprövad erfarenhet. Skall vara Internationell beprövad medicin.)
3 g § Landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom landstinget vårdgaranti. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
1. kontakt med primärvården (tillgänglighetsgaranti),
2. besöka läkare inom primärvården (besöksgaranti),
3. besöka den specialiserade vården (besöksgaranti), och
4. planerad vård (behandlingsgaranti).
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om de tidsperioder inom vilka vårdgarantin ska vara uppfylld samt föreskrifter i övrigt om vårdgarantins innehåll. Lag (2010:243).
3 h § Om landstinget inte uppfyller besöksgarantin eller behandlingsgarantin enligt 3 g § första stycket 3 eller 4 ska landstinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten. Lag (2010:243).
29 a § Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet,
kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt
för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska
verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten.
Samt Patienträttighets stadgan som gäller över Svensk lagstiftning:
Artikel 35
Hälsoskydd
Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som
fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas
vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.
Finns även på följande länk: http://eueeshealthcare.bloggproffs.se/2013/09/05/2013-09-05-landstinget-dalarna-har-over-tid-begatt-som-synes-grundlagsbrott-och-dartill-undanhallit-och-underlatit-eu-ratt-till-fri-rorlighet-for-jerry-persson-borlange/
Sjukhusläkaren har i en artikel påvisat att Vården behöver övergå till Patientsäkerhet 2.0.
http://www.sjukhuslakaren.se/2013/09/05/patientsakerhet-2-0-en-fraga-om-kvalitet-i-sjukvarden/
Tyvärr så kör Landstingen med uttröttningsmetoden så vi sjuka skall på grund av sjukdammen inte orka ta strid trots att vi patienter äger rättigheterna. Detta måste stoppas och samtliga Landsting måste bort för att vi patienter skall få adekvat vård. En enda stor vårdaktör och att patienter sitter i styrelsen för att tillvarata våra intressen. Inte som idag att det max får kosta per patient. Jag har mycket god insyn i detta med vård efter att ha jobbat med dessa frågor direkt emot Socialstyrelsen samt Socialdepartementet. Min erfarenhet är att de styrande aldrig fått verklig insyn i vården och då blir deras beslut där efter. Verkligheten ser helt annorlunda ut och de måste lyssna på Landstings skattebetalarna för de är ju faktiskt arbetsgivare om man hård drar det hela.
Ann-Louise har hamnat i ett moment 22 som kroniskt bevakats av den läkare/ vården som totalt misslyckats med att tillvara ta hennes behov av vård. Deras tillkortakommanden har resulterat till att hon nu står helt utan rättigheter samt att Landstinget skyddar i det här fallet brottslingen/ läkarna. Alla tips på vård är välkomna i detta fall för att en gång för alla får adekvat vård med en seriös vårdplanering.
Jerry Persson.
Jag har nyligen lärt känna dig finaste Ann-Louise – och undrar även jag hur du bara orkar fortsätta ditt kämpiga liv :O
Men du får kraft från ”Ovan” och det är vi gränslöst tacksamma över 🙂 🙂
Mirakulöst att du fortfarande finns kvar här i denna dimension 🙂
Nu försöker jag att sprida denna katastrofala skandal runt över världen till mina kontakter, änglavänner osv – för här ska inte tigas – här ska vi ge dig ett värdigt liv fr o m nu 🙂
Never give up du fina – Du är absolut inte ensam – många är med dig 🙂
Även jag har blivit förskräckligt behandlad av skolmedicinen och läkemedelsjättarna, som ju bara vill tjäna pengar på oss, som behöver vård och hjälp 🙂
Nä’, det är bara alternativa sidan som kan hjälpa – med sin empati, helhetssyn att se på människan, så är det tyvärr 🙂
Jag ska göra allt jag kan (tillsammans med min grupp kärleksfulla hjälpare) 🙂
Vi får aldrig ge upp – Aldrig – Aldrig!!!
Hälsan framför allt – med helhet och kärlek och empati
Jag instämmer i vad du skriver Ronny, läkarna har ett tyst hat mot allt alternativt, de lyssnar inte på varken patienten eller de anhöriga, de kör på som tåg på en räls oavsett vad som står på spåret.
Efter att de misslyckats säger de aldrig att de var behandlingen utan alltid att det var sjukdomen som felbehandlat med grova ”rengöringsmedel” från läkemedelsindustrin dvs en avknoppning från kemteknikindustrin.
Jag tror inte vi kan förändra skolmedicinen (läkemedelsbranschens praktiska rörelse på sjukhusen) utan att vi måste låta skolmedicinen gå i graven som en pseudovetenskaplig kvacksalverimedicin finansierad av vad chefen på Cochrane-institutet kallar en organiserad kriminell rörelse. Vi kan ta med oss antibiotikan från skolmedicinen om vi vill.
Därifrån går alla alternativmedicinska inriktningar samman och etablerar vad den den redan är, medicin.
Jag är själv alternativ terapeut (kinesiolog). Min mor dog i cancer för 3 år sedan, fastän jag anser att hennes läkare bär en del av ansvaret för hennes död, dels genom att dröja över 3 månader mellan diagnos och påbörjad behandling, dels för att de skadade henne så fruktansvärt med alla cellgifter och strålning i hjärnan ”för säkerhets skull”. De förklarade aldrig för henne matens inverkan på cancer, att man måste undvika äta sockerrik mat som göder cancer eller att det finns många livsmedel och naturliga ämnen som specifikt dödar cancerceller.
Ett helt år innan hon dog lämnade jag över en lista på alternativa behandlingar och medel som jag ville att de skulle sätta in som komplement till hennes gifter. De kände till att börja med inte till något av det på listan, förutom C-vit dropp (som dock beslutande onkolog inte ”trodde på”) trots att allting hade vetenskaplig evidens som stöd. Man kan ju tycka att onkologer åtminstone borde känna till alternativ behandling om de har vetenskaplig evidens bakom sig. Chefsonkologen vägrade ge henne någonting annat än cellgifterna, t.o.m när de provat alla tänkbara gifter och inget mer fanns att göra och hon ej fick någon mer behandling, så vägrade han ge henne något av det vi alla i familjen bönade och bad honom att ge henne.
Han lät henne istället dö. Sådan är svenska sjukvården idag. Det handlar inte bara om empatilöshet utan också om ett tyst hat mot allt vad alternativ medicin heter. För vi hade trots allt lagen på vår sida enligt ”sista-halmstråets princip” hade vi rätt att prova all form av alternativ behandling när den konventionella hade provats och misslyckats. Men läkarna har också laglig rätt att vägra samarbeta.
Jag tror inte det hjälper att vädja om en mer empatisk sjukvård. Vad det nog istället handlar om är ett veritabelt krig mellan två paradigm system samt stora ekonomiska intressen i dagens sjuka vårdindustri. Men också en förlorad kontakt med vår själsliga verklighet, vilket förstås är en viktig del av krigsstrategin av de som idag har makten. Vi behöver gå från ord till handling och gå till motattack. Hur? Genom att få in nya partier i riksdagen med målsättningen att rensa bort den svenska rötan som håller det här landet i ett järngrepp.
Jag önskar de som nu engagerar sig i att starta upp ett nytt parti börjar hålla möten dit vi som vill få till en förändring är välkomna och där vi kan diskutera igenom dessa problem ordentligt och lägga fram förslag. Jag tänker närmast på Demokraterna och Partiet De Fria. Det är val nästa år. Det vore trevligt om man då kan lägga en röst på något av dom istället för proteströsta på SD.
Jag har känt dig ända sedan ungdomens dar, jag har följ dig för din kamp om livet!
Ställt mig frågan många ggr hur du orkar, även ställt dig den frågan min kära vän. Hur har du orken att kunna va gla och kunna le?
Kommer du i håg ditt svar? Du sa: det sista som lämnar oss Mona är hoppet!
Du har varit med om nederlag efter nederlag inom sjukvården. Att se sin vän så sjuk, att känna maklösheten att inte kunna hjälpa mer än va ett stöd.
Och det värsta är nog att jag som du litade på sjukvården och dess läkare.
Men att läkare kan sätta en stämpel på en människa som följer en livet ut är skrämmande.
Att ge fel vård, medicinering, operation, dyl och sen sopa igen sina misstag.
Det var bara av en slump pga min ryggskada jag begjorde mina journaler från olika distanser inom sjukvården.
Och döm min förvåning när jag läste, jag blev först chockad sen förbannad. Det stod osanna ord och läkar utlåtanden. Och att sen få bort dessa utlåtande från journalerna är int lätt. Även jag blev felbehandlad av nonchalanta läkare som ej tog mig på allvar. Visst hade jag kunnat gå vidare och anmäla läkare och sjukhus men min ork fanns inte. Jag hade nog att sörja mitt döda barn.
Trots din sjukdom och att du nu svävar mellan liv å död. Du ger int upp du tar dig genom dag för dag. Min största önskan är att du får hjälp både medicinskt och ekonomiskt så du kan leva ett drägligt liv. Att du din familj dina barn får upprättelse efter alla dessa år. Du om någon är värd det, du har alltid hjälp andra ställt upp för andra i både vått och torrt. Hur sjuk och dålig du än är har du alltid ett ljussken omkring dig.
Man blir alltid glad inombords när man möter dig. Du föddes till något speciellt min vän, du är anledningen att jag vet att änglar finns.
Sorgligt och skrämmande och händer ofta, ofta. Jag blev felaktigt diagnostiserad som deprimerad men hade I själva verket vävnadshypotyreos. 17 år senare har jag äntligen, efter tusentals kronor och mycket lidande fått reda på vad som var fel. Vad säger då sjukvården? ’Det är inget fel på dig, du är bara deprimerad’. Detta efter att sköldkörtelhormon gett mig livet tillbaka och antidepp. medicinen är slängd.
Min mamma gick bort för två år sedan under tragiska omständigheter. Hon – och vi som anhöriga – blev lika ignorant hanterade. Det fanns ingen värdighet i vare sig omsorgen eller vården. Utan att gå in på alla ofattbara omständigheter, men jag anmälde förhållandena till slut. Resultat? HSAN samlade in papper, lades efter någon månad ner, allt fördes över till Socialstyrelsen.Den region av socialstyrelsen det rörde, insåg sig senare vara jävig, fallet gick vidare till Göteborg. Från Göteborg fick jag två år senare avslag, de ansåg inte det fanns någon anledning att undersöka ärendet vidare efter att muntligen hört sig för med omsorgen där mamma vistades – och höll med dom att ”de nog inte kunde gjort något annorlunda”… Hade yttranderätt, skrev till dem, men det ”ansågs inte tillföra något nytt till ärendet”. Specialistvården skakande på huvudet inför hur primärvården och omsorgen tog över deras ärende, när mamma kom till boendet. Men de ansåg ju Soc.styrelsen inte det var värt att höra då, för ett år sen.
En erfarenhet förgäves för vården och omsorgen och fler fall att vänta i samma anda!… Tycker omsorgen är naiv!
Jag undrar faktiskt hur vi ska kunna göra skillnad!…Tvivlar på det, för jag försökte!
Mycket skrämmande och tyvärr så är det nog vanligare än vi tror men det tystas ner snabbt, så vi måste tillsammans agera för att det ska ske en förändring. Min make genomgick en op 2005 pga av ett bråck i magmunnen efter detta så har han svårt att äta viss föda för det fastnar på vägen ner, han har även smärtor lokaliserade till op platsen som han inte blir av med , han mår ofta illa och då slås han ut rejält och blir ofta hemma från jobbet, allt detta började efter en op på ett Svenskt sjukhus där dom ska vara så duktiga Men detta går inte jämföras med det Ann_Louise råkade ut för vi måste resa oss upp ur våra soffor och sprida ut detta så här får det inte gå till ………. .Tillsammans kan vi göra skillnad.
Skrämmande läsning, och om vi inte reagerar och protesterar kommer det att hända igen. Det kan vara du själv, din mamma, syster, son, granne..som råkar ut för något liknande…. Alla kan läsa och dela….många kan hjälpa till på andra sätt… men strunta inte i det, snälla!