Nytt cancervapen knappast revolutionerande – Måste din kropp vara en krigszon?

DEBATT. SvD Näringsliv intervjuade Elektas styrelseordförande i företaget bakom den sk gammakniven. ”Vi tror på en revolution inom cancervården”, säger han till SvD, som skriver att en ”ny generation strålningsutrustning ska vässa vapnet mot cancer”. Inget nytt under solen. Din kropp förblir krigsskådeplats på cancermarknaden. 

Text: Torbjörn Sassersson | Uppdaterad kl 22:18 29 dec

Elektas huvudägare och styrelseordförande Laurent Leksell säger att de har hård konkurrens från det amerikanska bolaget Varian, men tillägger att bolagen ”tillsammans svarar för 90% av marknaden för strålbehandling”.

Själv arbetade undertecknad på 80-talet några intensiva månader med att per telefon hetssälja julkort per telefon till folk och vi använde då ordet ”strålkanon”. Enligt säljmanuset skulle vi förmå så många som möjligt att betala 200 kr för att stödja Cancer och Trafikskadades Riksförbund (numera CancerRehabFonden). Julkorten sålde som smör i solsken. Alla var redan då inne på hälsa medelst strålkanon.

Det här är den terminologi som vården fått leva med sedan ”strålkniven” uppfanns för 40 år sedan.

Termer med militära konnotationer

Cancer ska behandlas med vapen, strålkanoner, gammaknivar och strålknivar. Kroppens uppfattas befinna sig under attack från något yttre och det onda ska besegras med militära medel. Vi har även den kemiska krigsföringen bestående av cellgifter och numera de biologiska vapnen av typen hormonbehandling mot cancer förutom kavalleriet som kirurgiskt ska skära bort tumörerna.

Patienten beskrivs i detta tänkande som den passiva individen som alltid i varje drama på bio porträtteras liggandes och deprimerad med cellgiftsdropp och en sjal runt huvudet för att skyla över det förlorade håret allt medan anhöriga sitter i en ring runt sjukhussängen gråtande, uppgivna och allvarligt förstående inför att den drabbade trots allt får den absolut bästa cancervården. Det är så vi tänker och tror.

De kemiska preparaten, cellgifterna, kommer i realiteten från laboratorier styrda av kemister, inte biologer och läkare, utan från ett tekniskt tänkande som historiskt sett härstammar från den kemtekniska industrin som i sin tur härstammar från den petrokemiska industrin, det vill säga oljeindustrin. Från samma industrigrund kommer rengöringsmedlen (döda bakterier och rengör smuts med ”kem”), kosmetika (skaffa skönhet genom kemteknisk kräm), parfymindustrin (skaffa skönhet genom kemisk doft) och psykiatrin (bli ren i huvudet med kemtekniska tabletter).

Har den ”moderna” medicinen inte kommit längre i förståelsen av cancer som om det vore något som ska bekämpas med rengöringsmedel och strålvapen?

Svaret verkar vara nej, men vi behöver bara ta några steg ut ur det teatraliska krigsdramat mot mördarsvulsterna för att se en annan bild, en bild som handlar om cancern som en sjukdom som ger oss en lektion i konsten att leva.

Tibetanen på KI

En anställd på KI berättade för mig att Dalai Lamas personliga livmedikus hade besökt KI för några år sedan. Besöket uppfattades som halvkungligt och KI dukade upp bordet med all sin teknologiska apparatur, de högteknologiska medicintekniska underverken. Den urgamla läkaren från Tibet lyssnade tålmodigt på allt som sades och efter att KI var klar med sina presentation om västerlandets fantastiska teknik mot sjukdom, tystnade spektaklet och KI inväntade den gamla läkarens imponerade bifall, men det blev först tyst ett tag.

Den tibetanske läkaren talade med sin tolk, men tolken ville först inte berätta vad mannen sa. Efter några irriterade försök att få tolken att översätta honom bokstavligt, sa tolken ungefär så här:

”Han säger att jag ska fråga er: Men varför bryr ni er inte om patienterna?”

Frågan damp ned som en sanningsbomb i aulan.

Därefter beskrev den tibetanske läkaren för representanterna på KI om resan som läkaren måste göra tillsammans med sin patient, en resa som har en vision om en slutdestination där patienten blir hel igen. Den resan är till sin natur oviss för ingen teknologi i världen kan skänka varken läkaren eller den sjuke trygghet. Resan kan leda patienten till insikt och tillfrisknande, men det är inte alls säkert att det blir så och båda måste vara införstådda med att ödet kan ligga bortom deras kontroll, alltjämt måste resan göras med största möjliga närvaro och med bästa möjliga medicin.

KI kunde inte riktigt hantera den vänliga uppläxningen som den gamla visa mannen gav KI. Anledningen var förmodligen att den väg KI stakat ut framför sig enbart handlar om den tekniska medicinens väg innefattande den transhumanistiska ideologin, gentekniken, vaccinerna, de livsuppehållande maskinerna, strålkanonerna och mycket annat som tekniker och kemister från industrin tagit fram medan de finansierats av fonder och riskkapitalbolag som helst vill casha in efter max 10 år.

En krock mellan två medicinska förhållningssätt

Den ena vägen handlar om att nå sjukdomsinsikt, justering av livsstilen, att bruka kost som medicin, naturliga preparat, att stödja självläkande processer och att aktivt våga möta sjukdom och en eventuell död med full medvetenhet. Det här är en process där patienten är delaktig som aktiv part och processen bygger upp en intern tillförsikt som i sin fulla blom är större än döden.

Den andra vägen handlar om att patienten som en mer passiv deltagare ska låta; tekniken, strålningen, kirurgin, läkemedelskemikalierna och skapandet av ett påstått preventivt artificiellt immunförsvar kallat vaccin ge oss externt injicerad trygghet. Sjukvårdpersonalen som ger detta är jättetrevlig och jätteduktig, men utgör även slutförsäljningsledet till den kemtekniska industrin flankad av ingenjörsindustrin med sina strålkanoner och gammaknivar.

Kanske det är så att om man inte kan acceptera risken att dö av cancer blir den moderna västerländska teknomedicinen en enkel och trygg flyktväg. Det ”moderna” sättet att tänka och agera är dock fyllt av paradoxer. Vi ska ju alla vara så deprimerade av cancern enligt den gängse uppfattningen om hur vi ska relatera till cancer.  Vi ska tro, vara imponerade och deprimerade samtidigt.

Statistiken är grunden för påstådda framgångar

Efter att ha talat med överlevare av cancer vill jag idag hävda att den så kallade ”moderna sjukvården” har förvillat oss långt in i depressiva och passiviserande irrgångar. Samtidigt sker en tyst revolution i samhället som handlar om att cancerpatienter går sina egna vägar och blir fullt friska utan krigföring mot canc’rar och kroppar. Dessa fall hamnar inte i cancerstatistiken som till stor del är ett självbekräftande falsarium som skolmedicinen vilar på.

När människor dör av de militära attackerna mot kroppen skriver skolmedicinen istället in att patienterna dog av cancer. När patienterna överlever krigsföringen skrivs överlevandet in i statistiken som friskförkaringar. När patienter blir friska tack vara alternativmedicin och de självläkande mekanismerna hamnar fallen inte i statistiken överhuvudtaget. Skolmedicinen kan bara ge sig självt pluspoäng. Snacka om att plocka körsbär.

Illusionismen upprätthålls till stor del genom bemötandet. Det är av oerhört stor vikt att skolmedicinens representanter framställer sig själva som jätteduktiga (med hjälp av hittepåstatistiken) och jättetrevliga (med hjälp av patientundersökningar med ledande frågor), en trevlighet som dock är villkorad. Det vet alla som ställt svåra frågor till läkare och vänligt men bestämt ifrågasatt metoderna som presenterats. Ju fler frågor och ifrågasättanden som patienten kommer med desto mer kryper irritationen och arrogansen fram gentemot patienten som försöker avvika från rutinerna och metoderna.

När läkarna fått som de vill glider de ut ur rummet och kort därpå dansar snälla sjuksköterskan in med sprutor och tabletter på brickan. Sköterskan frågar också om du vill ha något att sova på för i morgon börjar cancerterapin. Ka-ching i industrikassan. Intäkten per cancerpatient som underkastar sig ett fantastiskt cancerprogram ligger på cirka en miljon kronor per patient enigt en källa från vården.

Cancermarknaden och Laurent Leksells miljard

Artikeln i SvD Näringsliv om strålknivsvapnen mot cancer beskriver det industriella perspektivet.

”Nu täcker våra system alla former av strålbehandling av cancer, inte bara hjärnan som är strålknivens mål”, säger styrelseordförande i Elekta.

Han påstår att hälften av alla cancerpatienter är i behov av strålbehandling och affärsmodellen presenteras av SvD.

Elekta har tre ben som försäljningsmässigt är lika stora: strålbehandlingsutrustningar, service och underhåll av produkterna samt it-system inom cancervården. Börsvärdet idag är på 35 miljarder. Styrelseordföranden själv har ett aktieinnehav på över en miljard kronor, enligt artikeln.

När Elektas styrelseordförande säger: ”Vi tror på en revolution inom cancervården” så är det ett säljuttalande för att stärka bolaget marknadsföringsmässigt. Under 40 år har dessa bolagsstyrelser och deras marknadsföringsavdelningar sagt att de förbättrar tekniken hela tiden vilket ger föreställningen om en förbättringstrend utan slut. Verkligheten är dock att ”strålknivar” inte är knivar utan strålar som kommer att förstöra vävnad både före och efter tumören oavsett hur snabbt man snurrar strålkällan.

Tekniken förblir militär till sin natur och den samarbetar inte med kroppens självläkande mekanismer. Radioaktiv gammastrålning samarbetar aldrig med biologisk vävnad och tekniken förblir därför grov och omodern oavsett styrelseordföranden som lovordar sin egna aktieinvesteringar som ska växa från en miljard till två.

Affärsframgångarna kring denna militära strålteknik bygger på att i princip en hel värld tror på kriget mot cancern där din egen död är ”collateral damage”, för du fick ju faktiskt bäst tänkbara moderna medicin, tänker du. När du lagt din kropp ned som ett passivt slagfält för ett krig i din kropp har du själv gjort en investering som du måste försvara, för tanken att du är förvillad blir otänkbar.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

Industry review: Maximera vinsten på hjärntumörmarknaden